Monica och Carl-Axel Domenique mfl

Lokaltidningen

Vecka 32, 1997

Foto: Monica Antonsson

Musikaliskt möte som skapade magi

Foto: Monica Antonsson

(TÄBY) Det var en närmast magisk kväll i Näsby Parks sommarkyrka när Monica Dominique och den amerikanska sångerskan Carol Rogers bjöd på konsert härförleden. Jazz, blues och gospels stod på programmet. 

Det var av naturliga skäl Carol Rogers som ådrog sig det största intresset. Alla känner Monica Dominique men Carol Rogers är en spännande, främmande fågel i svenskt kulturliv. Exotisk är hon med håret fullt av rastaflätor, snäckor i ett band runt ankeln och vackert, skyhöga klackar.
Och sångrösten lämnar sannerligen inget i övrigt att önska. Varje ton är omsorgsfullt framsprungen ur djupet av hennes inre.

Carol Rogers hanterar sitt instrument med fulländad tonbildning. I närmare tre timmar sjöng hon - utan att en enda gång dricka vatten. Bättre kan det knappast bli. Låt oss hoppas att Carol Rogers har kommit till Sverige för att stanna och att duon med Monica får spricka ut i full blom.
- Vi träffades på jazzfestivalen i Håverud förra sommaren, säger Monica Dominique. Vi började prata med varandra och upptäckte att vi har mycket gemensamt. Nästa gång Carol kom till Sverige gick vi in i en studio för att se om vi skulle kunna jobba tillsammans.

Rötterna i Los Angeles
Carol Rogers har sina rötter i Los Angeles, där hon är flitigt anlitad både som solist och studiosångerska. Hon har bott i Brasilien också, där hon är bossanovakungen Sergio Mendes favoritsångerska.
Att hon hittade till Sverige beror på en helt annan man. Bosse Svensson heter han och är kock till professionen. Han har satt sångerskans hjärta i brand. Sedan han flyttade hem till Sverige har hon pendlat mellan världsdelarna.

Det musikaliska mötet mellan Monica Dominique och Carol Rogers ställer förväntningar. Branschfolk i hela Europa - och i Brasilien - väntar på att få lansera duon.

Repeterade i timmar
Konserten i Näsby Park var en av de första, så de repeterade flera timmar på ort och ställe, innan publiken kom. När åhörarna väl hade bänkat sig i kyrkan lät Carol Mikrofonen stå där den stod. Hon sjöng ändå - och varje ton gick fram, även de allra lägsta.

Det stod jazz och blues och bossa nova på programmet. I Billy Hollidays "God bless the child" lät Carol Rogers urkraften flöda så att flätorna flög all världens väg ur "svansen". Kronan på verket blev "Mania de Carneval" ur

filmen Orfeu Negro - allt till Monica Dominiques magnefika ackompanjemang på både piano och så småningom också kyrkorgel.

Sjöng om "sitt folk"
Andra avdelningen innehöll gospels och negro spirituals som "Simetimes I feel like a motherless child", Sweet lord, sweet chariot" och "Deep river, my home is over Jordan". Carol sjöng och berättade om "sitt folk" som sökte hopp och fred i slaveriets Amerika.

Carol Rogers har ett oväntat brett register. När man tror att hon använt precis allt, gasar hon på och tänjer rösten ännu mer. Först i "Even e" strax före final såg hon lite tagen ut - men det gick snabbt över.

Konserten avslutades med "Diedres Samba" och därmed var Carol Rogers åter på sin mammas gata.
Monica Dominique och Carol Rogers framträdde några dagar senare med fullt komp på Fashing i Stockholm. Det var en helt annan upplevelse, en annan genre, lite mindre allvar och sämre ljud men härligt det också. I augusti spelar de in sin första gemensamma CD som väntas vara klar till jul.
Monica Antonsson

Hemmets Veckotidning
(21/7) 1997

Magiskt när Monica mötte Carol

- och snart gör de sin första gemensmma CD

Det finns möten som känns magiska och som oväntat leder in på nya, avgörande spår. Då var det när Monica Dominique träffade sångerskan Carol Rogers från Los Angeles.
- Vi möttes på jazzfestivalen i Håverud förra sommaren, säger Monica. I det underbart vackra Dalsland.

De hade aldrig hört talas om varandra men gjorde varsitt bejublat framträdande. Det var inte utan att Monica lyssnade intresserat på den då så obekanta sångerskan.
Carol kom fram till mig och sa att hon tyckte om mitt sätt att spela. Jag kunde bara återgälda komplimangen. Hon är en fantastisk sångerska med stark utstrålning och ett uppriktigt sätt att sjunga på.

 
De upptäckte en mängd gemensamma intressen. Båda gillar jazz och båda har klassisk skolning. Dessutom är de pedagoger som tycker om att undervisa.
- Vi fick världens kontakt och började prata om än det ena än det andra. Det verkade finnas outsinliga källor av ämnen att ösa ur.

Carol Rogers, som har sina rötter i slaveriets Amerika, sjunger Negro Spirituals med samma inlevelse som hon sjunger jazz och blues. I gospeln hämtar hon kraft ur sin djupa barnatro. Mest fulländad är hon i latinamerikans musik. Därför har hon i över ett decennium varit bossanovakungen Sergio Mendes favoritsångerska. Periodvis har hon därför bott i Brasilien.
- Sergio Mendes är en husgud hemma hos oss, säger Monica som alltså delar Carols kärlek till bossanovan. Carol är enormt eftertraktad i USA både som solist och som studiosångerska. Strax innan hon reste hit den här gången, ringde exempelvis Burt Bacharach.

Foto: Monica Antonsson

Det var kärleken som förde Carol Rogers till Sverige, kärleken till en man vid namn Bosse Svensson. Han är kock till professionen men kan hantera en saxofon också, om det är så. Han har varit verksam i Los Angeles i flera år och det var där de träffades. Sedan han flyttade hem, har carol pendlat mellan världsdelarna. Numera är han hennes agent i Sverige.

Det första mötet mellan Carol och Monica ledde fram till en inspirerande vänskap. Carol for hem men återkom efter några månader och då gick de in i en studio för att mötas i musiken.
- Vi ville se vilken repertoar som skulle kunna passa oss och vilka andra musiker vi skulle vilja ha med. Det visade sig att Carol gärna blandar bossanova med blues och ballader – och det är helt min stil. Vi blev väldigt tända på att jobba tillsammans.

Det musikaliska mötet med Carol kändes ovant för Monica som oftast har samarbetat med män. Hon och Carol tänker på samma sätt och kommunicerar utan ord i skapandets ögonblick.
- Man får ofta de största musikupplevelserna med människor man fungerar bra ihop med på det privata planet. Carol och jag trivs tillsammans. Vi träffas ofta när hon är i Sverige. Då har vi svårt att dra gränser mellan fritid och arbete. Vi äter och dricker gott, jobbar en hel del och pratar, pratar, pratar.

Monica och Carol landade i en ovanligt bred repertoar. De presenterade sitt samarbete i TV i våras och sedan dess har telefonerna gått varma.
- Jag har aldrig kunnat välja musikstil utan blandat jazz och klassiskt, säger Monica. Det är många som inte gillar det. Somliga vill ha sitt revir och tycker inte om att man klampar in på deras domäner. Carol och jag har samma känsla för musiken och blandar friskt.

Foto: Monica Antonsson

Sommaren har varit fylld av konserter i såväl kyrkor som på jazzklubbar och Stockholms Vattenfestival.
- Carol har varit här i tre omgångar bara i sommar, säger Monica. Och snart går vi in i studion för att spela in vår första CD- Det är som om alla bitar har fallit på plats.

I USA är Carol Rogers starkt förknippad med latinamerikansk musik. Hon har därför aldrig sjungit in några soloplattor där. Så är det i ett land där artister obönhörligen delas in i fack. I Sverige är det annorlunda. Här kan Carol Rogers – med hjälp av Monicas bländande pianospel – slå igenom som solist.

Carols europeiska manager vill boka in oss över hela Europa, säger Monica. Och till Brasilien kan vi åka när vi vill, säger han. Men vi får tänka oss för. Man ska tycka att det är kul också. Vi är bara i början av något som ser ut att kunna bli stort.

Det finns ingen anledning att tro på slumpen. Åtminstone inte när det gäller mötet mellan Monica och Carol som verkar ha haft en högre mening.
- Det är som om ekrarna i livets hjul har sammanfallit i navet, säger Monica. För min del känns det som om allt jag tidigare gjort, har varit en enda lång förberedelse för det som nu ska ske.
Monica Antonsson

Hemmets Veckotidning 

Nr 52, 2011

Helst en gran från skogen som doftar gott.

Tjusiga granar doftar inte...

Monica och Carl-Axel Dominique samlar sönerna Jonas, Joakim och Johan med familjer omkring sig på julafton. Julbordet är fyllt av det allra godaste som skinka, olika sorters sill och kalvsylta med rödbetor.
- Gröten får vänta tills senare på kvällen och lutfisken kanske ända till annandagen, säger Monica. Pressylta, korvar och köttbullar får vara för vår del.
Julgranen köper de, som hon säger, på intuition.  

De väljer en alldeles vanlig gran från skogen som doftar som granar ska. Tjusiga granar doftar inte, menar hon. Väl hemma placeras granen vid panoramafönstren i ett hörn av matsalen där den kan stå ända till tjugondag knut och lysa upp den mörka vinternatten utanför.  
- Jag skulle så gärna vilja förbereda julen i veckor, säger Monica. Det är så trevligt att få pynta huset med ljus och stjärnor. Men det är inte alltid det går.

Orsaken är deras fulltecknade almanackor. Musiker och artister är högvilt hela hösten före jul.
- Det har faktiskt hänt att vi har jagat julgran ute på stan i sista stund på självaste julafton. 
Men julgranen på plats ska också klappar slås in till alla.
- Ibland har vi avstått från julklappar men det blir så tråkigt då. Så vi har paket under granen. Men vi köper varken espressomaskiner eller dyra dunjackor. Det kan räcka med ett enkelt badkit eller bara en papperslapp där man erbjuder en annan sina tjänster. Våra barn har gjort det. De är till exempel mycket duktigare än vi på det här med datorer. Men det är viktigt att få den inslagen. Vad kan det här vara, undrar man och klämmer på paketet.

Några större excesser blir det inte hemma hos familjen Dominique på julafton. Carl-Axel ger nämligen konserten ”Tjugo betraktelser över Jesusbarnet” av Olivier Messiaen i Storkyrkan i Stockholm dagen därpå. Det är tradition sedan 30 år.  
- Vi blir egentligen inte riktigt avspända förrän den konserten är över, säger Monica. Då kan det hända att några av dem som varit med i kyrkan följer med hem. Då skär man lite på skinkan igen. Den står ju där i skåpet och är bara att plocka fram. Då kan man äntligen känna att nu är det jul.
Monica Antonsson

Hänt Extra 

Nr 21, 2004

Hemma hos en äkta musikerfamilj...

Luftfuktigheten är viktig - för instrumentens skull...!

Hemma hos Monica och Carl-Axel Dominique står musiken i centrum. Den stora flygeln i musikrummet är husets hjärta. Luften här inne håller 40 procents luftfuktighet. Det ser Carl-Axel och en luftfuktare till. Annars är risken stor, att det blir för torrt så här års. Då kan instrumentet skadas. I värsta fall kan hela klangbotten spricka, säger Monica. Så icke i detta hus. Flygeln vårdas med omsorg. Och när Monica och Carl-Axel spelar ”Somewhere” tillsammans, är det så vackert att änglarna gråter. Låten finns med på nya plattan ”Bird Woman” som mest bjuder på Monicas egna kompositioner.

– Det är melodisk jazz, säger hon. Det är inga konstigheter alls.

Monica och Carl-Axel träffades i slutet av 50-talet och har hållit ihop sedan dess. De gifte sig 1961 och köpte huset i Huddinge två år senare. Flygeln var en stor gemensam investering. Den valdes ut med omsorg och baxades in på högkant. Så småningom kom sönerna Jonas, Joakim och Johan till världen. Alla blev musiker. Jonas är dirigent på folkoperan och spelar kontrabas i en klassisk tangoorkester. Joakim är trumpetare, sångare i Voice Boys och musiklärare på såväl Kulturama som Musikhögskolan. Johan är cellist men skiljer sig från syskonen genom att satsa på en framtid som programmerare. Alla har de växt upp i detta musikaliska hus.

– Vi har varit på väg härifrån några gånger men i sista stund alltid ångrat oss, säger Monica. Huset är som byggt för oss. Det har vi behöver. I sommar ska vi dessutom bygga ut köket.

Köket, matrummet och sällskapsrummet med burspråket och den vackra, öppna spisen ligger i husets mitt. Till vänster ligger musikrummet som går i vitt och till höger vardagsrummet som går i rött. Köket utgör med andra ord på en naturlig skiljevägg mellan jobb och fritid, vilket Monica uppskattar. Det är viktigt att emellanåt stänga igen dörren till jobbet och ta ledigt.

Monica är just nu är aktuell med inte mindre än tre CD. Hennes gamla skivbolag har släppt en dubbel-CD med henne och Monica Zetterlund. På Monica-dagen den 4 maj kommer dessutom dubbel-CD:n ”Hör musiken” tillsammans med Monica Nielsen. Samtidigt har Monica, som sagt, släppt plattan ”Bird Woman” med egen musik. Titeln anspelar på hennes drömmar om att kunna flyga. Dessutom uppstår hennes musik ofta ur tänkta berättelser. Vid sin sida i Monica Dominique Quintet har hon, förutom Carl-Axel, Johan Hörlén på blås, Tommy Johnson på bas och Mats Engström på trummor.

– Nu ska vi ut och spela med gruppen, säger Monica. Vi ska bland annat göra en konsert i Dalhalla Toots Thielemans den 1 juli. Han har fyllt 82 år men reser hit från Belgien för att få vara med.

Monica Antonsson