Hemmets Veckotidning
Nr 48, 1993
Nr 48, 1993
Exklusivt för Hemmets Veckotidning!
Prinsessan Birgitta:
- Ingenting ska få skilja min man och mig åt!
Det säger prinsessan Birgitta apropå den senaste tidens skvaller om hennes privatliv.
Det säger prinsessan Birgitta apropå den senaste tidens skvaller om hennes privatliv.
Efter alla hemska skriverier kommer jag kanske aldrig mer att kunna resa hem till Sverige. Folk kommer att stirra på mig och undra vad jag är för konstig person. Jag förstår inte hur vissa svenska tidningar kan göra så här. Det är lögn alltihop från början till slut.
Så säger prinsessan Birgitta, 56, där hon sitter i Golfklubben Santa Ponsas restaurang på Mallorca och pustar ut efter förmiddagsturen på 18-hålsbanan.
Hon är mycket ledsen och säger att hon har gråtit både dagar och nätter på sistone. Familjen hemma i München, maken Hansi och barnen Carl Christian, 31, Désirée, 30, och Hubertus, 27, har varit hennes stöd.
Och så Olga Lallerstedt förstås, golfklubbens PR-chef och prinsessan Birgittas bästa väninna sedan skolåren hemma i Stockholm.
Ville inte komma ensam
- Vi ringde prinsessan Christina härifrån i samband med 50-årsdagen. Hon hade full förståelse för att prinsessan Birgitta just då föredrog att stanna på Mallorca, säger Olga som fått trösta sin väninna en hel del den senaste tiden.
Ville inte komma ensam
- Vi ringde prinsessan Christina härifrån i samband med 50-årsdagen. Hon hade full förståelse för att prinsessan Birgitta just då föredrog att stanna på Mallorca, säger Olga som fått trösta sin väninna en hel del den senaste tiden.
Hade jag kommit utan Hansi, så hade skvallret omedelbart tagit fart. Det ville jag inte vara med om.
Hellre stannade jag på Mallorca.
Prinsessan talar lågmält och väger sina ord. Till sättet påminner hon mycket om sin farfar, kung Gustav VI Adolf. Hon är reslig och smärt, har ett rejält handslag och för sig med stor kunglig elegans. Bara ögonen avslöjar den smärta hon känner. Skvallerpressen har skrivit mycket om skilsmässorykten och förmodade konflikter med svenska kungahuset på sistone. Och trots att ryktena saknar grund så är de icke desto mindre smärtsamma.
- Jag har mycket god kontakt med mina syskon och vi tycker alla att skriverierna är larviga. Det är obehagligt att få veta senaste nytt om sig själv genom tidningar. Häromdagen, när min man och jag åt frukost, fick vi åter igen läsa om vår så kallade skilsmässa. Men de har ingen chans! Tidningarna ska inte lyckas skilja oss åt med så billiga medel!
Allt började när prinsessa för några år sedan ville införa det numera så populära magnetarmbandet i Sverige. Hon hade just avvecklat sin boutique i München och hade tid över för ett nytt projekt.
- Armbandet, som har en helande kraft, tillverkas i Palma Nova. Jag upptäckte att många bar dem, blev nyfiken och frågade varför. När jag fick veta att det kunde hjälpa människor prövade jag det på mig själv. Till min stora förvåning blev jag strax fri från min svåra ischias. Sedan dess har jag det alltid på mig.
Prinsessan ville dela med sig av vetskapen och for till Sverige med sin dotter för att introducera armbandet här.
- Det gick inte alls! Vi blev mer eller mindre utslängda. Folk trodde att det var humbug. Ändå blev många hjälpta. Till och med drottning Silvia, som fick ett armband av mig, befriades från värk.
Kungen negativ
Det blev stort rabalder i pressen den gången. Kungen reagerade negativt över skriverierna och prinsessan gav upp. Men armbandet är populärare nu än någonsin. Det spelar just ingen roll att den helande kraften inte går att bevisa. Smycket är lätt att bära, fullständigt ofarligt och dessutom vackert att ha på.
- Sammansättningen av metaller påverkar kroppen genom huden i stället för genom magen. Vad spelar bevisning för roll? Det finns mycket som vi människor inte förstår.
Prinsessan Birgitta har alltid väckt en viss uppmärksamhet för att hon inte bara vill vara ett vackert kungligt blickfång. När hon och syskonen växte upp på Haga slott i Stockholm fostrades de till att hålla en viss distans till andra människor. Tjänstefolk tog hand om allt som skulle göras och barnsköterskan Ingrid ”Nanne” Björnberg blev den viktigaste personen i Hagasessornas liv. Hon såg till att barnen varje morgon gjordes fina inför det dagliga besöket vid föräldrarnas frukostbord. Likaså träffades de en stund på eftermiddagen. Det kunde också hända att mor och far om upp till barnkammaren för att läsa sagor, när barnen låg i sina sängar för natten.
Prinsessan Birgitta har tidigare berättat hur hennes mamma, prinsessan Sibylla, led av detta. När hon småningom själv blev mor, avskaffade hon genast barnsköterskan och tog själv hand om sina barn.
Prinsessan Birgitta var redan i tonåren den mest utåtriktade av syskonen. Hon vägrade att finna sig i hovets restriktioner, krävde att få gå i vanlig skola och bad att få skaffa sig en yrkesutbildning. Helst av allt ville hon bli läkare eller sjukgymnast men det var otänkbart. I stället blev hon extra elev på GCI och kunde 1958 gratulera sig själv till titeln gymnastikdirektör.
Genom hela skoltiden kördes hon till och från skolan i kunglig bil med chaufför. Vart hon gick följdes hon dessutom av en hovfröken.
- Ja, bevare mig väl! Men till sist fick det vara nog, säger prinsessan som helt sonika skaffade sig körkort och egen bil för att få lite privatliv. Hovet lät det ske och sedan stod det inte länge på förrän syskonen följde hennes exempel. Hon var rebell redan på den tiden, som vännerna uttrycker saken.
- Min första bil var en liten MG, säger prinsessan och ler vid minnet. Men tyvärr fanns det bara en sådan bil i hela Stockholm. Vart jag än kom blev jag igenkänd. Det gick inte att gömma sig på något sätt. Enda chansen var att parkera långt bort från den plats man skulle till.
De äldsta prinsessorna, Margareta och Birgitta, var mycket roade av dans. Hovet bjöd därför regelbundet in till bal på slottet. Tidningarna var inte sena att koppla ihop dem med än den ene än den andre av de utvalda gossarna. Bland annat tisslades det mycket om en tänkt romans mellan prinsessan Birgitta och Sven Tumba Johansson, som redan då var en stor idrottsidol.
- Sven har en härlig humor! När en tidning frågade om det var sant, svarade han: ”Javisst, de håller redan på och spolar borggården”.
Härlig tid
Åren på GCI var en härlig tid. För första gången fick prinsessa leva som en vanlig människa. Sven Tumba var en god vän och vänskapen har bestått trots att de inte har setts på några år.
I december 1959 mötte prinsessan Birgitta sin tillkommande prins Johan Georg av Hohenzollern, Hansi kallad, på ett cocktailparty i München. Hon var där för att lära sig tyska och han höll just på att doktorera i konsthistoria vid universitetet. De förlovade sig och gifte sig 1961 två gånger om, dels borgerligt i Rikssalen på slottet i Stockholm och dels kyrkligt i Sigmaringen i Tyskland. Det är 32 år sedan nu och sedan dess har prinsessan Birgitta varit bofast i München.
- Min man och jag är mycket olika. Han har sin konst och jag har min idrott. Vi ger varandra utrymme att syssla med det vi tycker om och träffas dess emellan. Det är ett perfekt förhållande, säger prinsessan med anledning av de florerande skilsmässoryktena.
- Min man, som är konstintendent vid Alte Pinakotheke i München, är just nu i Amerika och håller föredrag. Då passar jag på att spela golf. Det är inget konstigt med det. Jag kom hit igår och stannar bara några veckor. Sedan far jag hem till familjen. Under vintern ska jag pendla fram och åter mellan Tyskland och Mallorca.
Svårt och jobbigt
Tjusningen med golf är att spelet är både svårt och jobbigt, menar prinsessan. Det blir aldrig långtråkigt och man blir aldrig fullärd. Det är ett evigt kämpande med sig själv och karaktären.
Prinsessan Birgitta läppjar på en kall läskedryck där hon sitter i korgstolen invid poolen bland golfklubbens övriga gäster. Förmiddagssolen värmer skönt trots att det är höst. Inom bara några timmar ska temperaturen passera 35-graderssträcket.
Prinsessan Birgitta har kommit till ön den här gången för att inviga sin årliga golfturnering som bär hennes namn. Santa Ponsa ska invaderas av golfspelare i världsklass som under några intensiva dagar ska tävla om hennes trofé. Som klubbens galjonsfigur nummer ett ska hon förstås också slå tävlingens första slag.
Till vardags tar prinsessan ett par turer om dagen på 18-hålsbanan. Hon avskyr att sitta stilla och här dessutom liten i maten. Det är därför hon håller sig så smal och fräsch.
- Jag äter frukost och middag men aldrig lunch, förklarar hon. Kanske är jag lyckligt lottad också när det gäller vikten.
Hon väcker onekligen en viss uppmärksamhet bland klubbens medlemmar och tituleras allmänt ”prinsessan”. De flesta respekterar dock hennes önskan om att få vara privat och vanlig. Inte underligt då att hon trivs på Mallorca och har skaffat sig en stor etagevåning med vidunderlig utsikt från altanen strax intill Santa Ponsa.
Prinsessan talar lågmält och väger sina ord. Till sättet påminner hon mycket om sin farfar, kung Gustav VI Adolf. Hon är reslig och smärt, har ett rejält handslag och för sig med stor kunglig elegans. Bara ögonen avslöjar den smärta hon känner. Skvallerpressen har skrivit mycket om skilsmässorykten och förmodade konflikter med svenska kungahuset på sistone. Och trots att ryktena saknar grund så är de icke desto mindre smärtsamma.
- Jag har mycket god kontakt med mina syskon och vi tycker alla att skriverierna är larviga. Det är obehagligt att få veta senaste nytt om sig själv genom tidningar. Häromdagen, när min man och jag åt frukost, fick vi åter igen läsa om vår så kallade skilsmässa. Men de har ingen chans! Tidningarna ska inte lyckas skilja oss åt med så billiga medel!
Allt började när prinsessa för några år sedan ville införa det numera så populära magnetarmbandet i Sverige. Hon hade just avvecklat sin boutique i München och hade tid över för ett nytt projekt.
- Armbandet, som har en helande kraft, tillverkas i Palma Nova. Jag upptäckte att många bar dem, blev nyfiken och frågade varför. När jag fick veta att det kunde hjälpa människor prövade jag det på mig själv. Till min stora förvåning blev jag strax fri från min svåra ischias. Sedan dess har jag det alltid på mig.
Prinsessan ville dela med sig av vetskapen och for till Sverige med sin dotter för att introducera armbandet här.
- Det gick inte alls! Vi blev mer eller mindre utslängda. Folk trodde att det var humbug. Ändå blev många hjälpta. Till och med drottning Silvia, som fick ett armband av mig, befriades från värk.
Kungen negativ
Det blev stort rabalder i pressen den gången. Kungen reagerade negativt över skriverierna och prinsessan gav upp. Men armbandet är populärare nu än någonsin. Det spelar just ingen roll att den helande kraften inte går att bevisa. Smycket är lätt att bära, fullständigt ofarligt och dessutom vackert att ha på.
- Sammansättningen av metaller påverkar kroppen genom huden i stället för genom magen. Vad spelar bevisning för roll? Det finns mycket som vi människor inte förstår.
Prinsessan Birgitta har tidigare berättat hur hennes mamma, prinsessan Sibylla, led av detta. När hon småningom själv blev mor, avskaffade hon genast barnsköterskan och tog själv hand om sina barn.
Prinsessan Birgitta var redan i tonåren den mest utåtriktade av syskonen. Hon vägrade att finna sig i hovets restriktioner, krävde att få gå i vanlig skola och bad att få skaffa sig en yrkesutbildning. Helst av allt ville hon bli läkare eller sjukgymnast men det var otänkbart. I stället blev hon extra elev på GCI och kunde 1958 gratulera sig själv till titeln gymnastikdirektör.
Genom hela skoltiden kördes hon till och från skolan i kunglig bil med chaufför. Vart hon gick följdes hon dessutom av en hovfröken.
- Ja, bevare mig väl! Men till sist fick det vara nog, säger prinsessan som helt sonika skaffade sig körkort och egen bil för att få lite privatliv. Hovet lät det ske och sedan stod det inte länge på förrän syskonen följde hennes exempel. Hon var rebell redan på den tiden, som vännerna uttrycker saken.
- Min första bil var en liten MG, säger prinsessan och ler vid minnet. Men tyvärr fanns det bara en sådan bil i hela Stockholm. Vart jag än kom blev jag igenkänd. Det gick inte att gömma sig på något sätt. Enda chansen var att parkera långt bort från den plats man skulle till.
De äldsta prinsessorna, Margareta och Birgitta, var mycket roade av dans. Hovet bjöd därför regelbundet in till bal på slottet. Tidningarna var inte sena att koppla ihop dem med än den ene än den andre av de utvalda gossarna. Bland annat tisslades det mycket om en tänkt romans mellan prinsessan Birgitta och Sven Tumba Johansson, som redan då var en stor idrottsidol.
- Sven har en härlig humor! När en tidning frågade om det var sant, svarade han: ”Javisst, de håller redan på och spolar borggården”.
Härlig tid
Åren på GCI var en härlig tid. För första gången fick prinsessa leva som en vanlig människa. Sven Tumba var en god vän och vänskapen har bestått trots att de inte har setts på några år.
- Min man och jag är mycket olika. Han har sin konst och jag har min idrott. Vi ger varandra utrymme att syssla med det vi tycker om och träffas dess emellan. Det är ett perfekt förhållande, säger prinsessan med anledning av de florerande skilsmässoryktena.
- Min man, som är konstintendent vid Alte Pinakotheke i München, är just nu i Amerika och håller föredrag. Då passar jag på att spela golf. Det är inget konstigt med det. Jag kom hit igår och stannar bara några veckor. Sedan far jag hem till familjen. Under vintern ska jag pendla fram och åter mellan Tyskland och Mallorca.
Svårt och jobbigt
Tjusningen med golf är att spelet är både svårt och jobbigt, menar prinsessan. Det blir aldrig långtråkigt och man blir aldrig fullärd. Det är ett evigt kämpande med sig själv och karaktären.
Prinsessan Birgitta läppjar på en kall läskedryck där hon sitter i korgstolen invid poolen bland golfklubbens övriga gäster. Förmiddagssolen värmer skönt trots att det är höst. Inom bara några timmar ska temperaturen passera 35-graderssträcket.
Prinsessan Birgitta har kommit till ön den här gången för att inviga sin årliga golfturnering som bär hennes namn. Santa Ponsa ska invaderas av golfspelare i världsklass som under några intensiva dagar ska tävla om hennes trofé. Som klubbens galjonsfigur nummer ett ska hon förstås också slå tävlingens första slag.
Till vardags tar prinsessan ett par turer om dagen på 18-hålsbanan. Hon avskyr att sitta stilla och här dessutom liten i maten. Det är därför hon håller sig så smal och fräsch.
- Jag äter frukost och middag men aldrig lunch, förklarar hon. Kanske är jag lyckligt lottad också när det gäller vikten.
Hon väcker onekligen en viss uppmärksamhet bland klubbens medlemmar och tituleras allmänt ”prinsessan”. De flesta respekterar dock hennes önskan om att få vara privat och vanlig. Inte underligt då att hon trivs på Mallorca och har skaffat sig en stor etagevåning med vidunderlig utsikt från altanen strax intill Santa Ponsa.
- Mallorca är en underbar ö. Trots turismen är den fortfarande väldigt oförstörd. Alla som kommer hit förälskar sig i den. Se bara de vackra bergen som reser sig upp mot himlen överallt. Här finns allt man kan önska av kultur, natur och sport. I Sverige och Tyskland går det inte att spela golf när som helst. Där har regnet stått som spön i backen hela sommaren.
Det senaste på ön är cykling med Mountain bikes. Folk kör som galningar längs bergvägarna.
- Min son kommer säkert att göra likadant när han kommer hit, suckar prinsessan.
Som alla andra mödrar oroar hon sig för barnen trots att de är vuxna nu. Det är sönerna, som jobbar med film och ”arbetar alldeles för mycket” och dottern Désirée som för några år sedan skadades svårt i en bilolycka. Efter operationer och två års konvalescens är hon dessbättre återställd.
- Olyckan inträffade på autobahn och Desi flög ut genom bakrutan. Hon bröt bäckenbenet och krossade lårbenshalsen i höjd med höftleden. Nu har hon börjat rida igen. Och jag är livrädd! Tänk om hon trillar av! Hon tröstar mig med att hon bara rider i ridhus än så länge.
Mormors ögonsten
Strax efter olyckan blev Desirée mamma till lille Carl Theodor som naturligtvis är mormors ögonsten.
- Han ”talade” med mig i telefonen häromdagen, skrattar prinsessan. Det var första gången. Han sa bara ”brum, brum, brum” hela tiden för han kan inga ord. Men det var ljud i alla fall.
Prinsessan Birgitta promenerar iväg över anläggningen tillsammans med Olga Lallerstedt för att bli fotograferad i en liten golfbil. Fnittrande som två skolflickor sitter de bakom ratten och ler mot kameran medan solen värmer alltmer.
Det senaste på ön är cykling med Mountain bikes. Folk kör som galningar längs bergvägarna.
- Min son kommer säkert att göra likadant när han kommer hit, suckar prinsessan.
Som alla andra mödrar oroar hon sig för barnen trots att de är vuxna nu. Det är sönerna, som jobbar med film och ”arbetar alldeles för mycket” och dottern Désirée som för några år sedan skadades svårt i en bilolycka. Efter operationer och två års konvalescens är hon dessbättre återställd.
- Olyckan inträffade på autobahn och Desi flög ut genom bakrutan. Hon bröt bäckenbenet och krossade lårbenshalsen i höjd med höftleden. Nu har hon börjat rida igen. Och jag är livrädd! Tänk om hon trillar av! Hon tröstar mig med att hon bara rider i ridhus än så länge.
Mormors ögonsten
Strax efter olyckan blev Desirée mamma till lille Carl Theodor som naturligtvis är mormors ögonsten.
- Han ”talade” med mig i telefonen häromdagen, skrattar prinsessan. Det var första gången. Han sa bara ”brum, brum, brum” hela tiden för han kan inga ord. Men det var ljud i alla fall.
Prinsessan Birgitta promenerar iväg över anläggningen tillsammans med Olga Lallerstedt för att bli fotograferad i en liten golfbil. Fnittrande som två skolflickor sitter de bakom ratten och ler mot kameran medan solen värmer alltmer.
- Det finns tidningar som skrivit att jag inte vill vara prinsessa längre. Det är ofattbart dumt! Hur skulle det gå till? Ibland är det svårt att vara en offentlig person. Man blir angripen vad man än gör och till slut orkar man inte mer. Jag blev totalt nedtryckt av alla löpsedlar med feta rubriker fem veckor i rad nyligen. Vid sådana tillfällen drar man sig lätt undan till ett mer privat liv där man får vara ifred.
Några kvällar efter vår intervju håller prinsessan stor mottagning på slottet Bellver strax utanför Palma. Då står väninnorna sida vid sida med stadens borgmästare och välkomnar de 160 deltagare som lyckats komma med i ”Prinsessan Birgittas Golf Cup”. På borggården under den svarta natthimlen bjuds gästerna på champagne med tilltugg och trivsam samvaro.
- Drottning Silvia önskar turneringen all lycka!
Bakom henne stod prinsessan Birgitta stolt och vacker med ett stort fång blommor i famnen. Trots att skvallerpressen fanns på plats - men hölls på avstånd - såg hon precis så svensk och kunglig ut som någon kan begära.
Av Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson
 |
| En affisch som gjort sitt och fick hänga med hem... |
