Hayati Kafé

Hayati Kafé framträder i samband med Vallentuna marknad 1983.
Det svängde rejält om Rune Carlsson på trummor, Sture Nordin på bas och Bosse Skrubba på piano.  
Foto: Thord Stodeus

Södra Roslagen

27 september 1983

Hayati fastnade i Roslagen – trots anbud från Las Vegas!

(VALLENTUNA)

Året var 1968. Det var studentrevolternas år och Olof Palme var på kollisionskurs med USA. Martin Luther King mördades i april och Robert Kennedy i juni. Modet var kortkort och frisyrerna tuperade frisyrer med löshår och spray. Såvida man inte var mods. De såg ut precis tvärtom, rökte konstig tobak och höll till på konserthustrappan i Stockholm.

På topplistorna härjade Claes Göran Hederström, Mona Wessman och Nina Lizell som plockats fram i all hast på grund av en artiststrejk några år tidigare. Listorna toppades med låtar som ”Det börjar verka kärlek banne mej”, ”Gå och göm dig Åke Tråk” och ”Flickan i fönstret mitt emot”. Ingen av dem lämnade oförglömliga spår efter sig i en tid då musiken skulle vara så lätt tillgänglig som möjligt. Upp som en sol och ner som en pannkaka blev ödet för de flesta av 1968 års slagdängor.

Fullträff!
Samma år sjöng sig turkietfödde Hayati Kafé rätt in i våra svenska helyllehjärtan med låten ”Sånt”.
- Jag lyssnade ofta på Radio Luxemburg om nätterna på den tiden, säger Hayati. En kväll spelades en ny platta med Nancy Sinatra och Dean Martin. Den hette ”Things”. Jag ringde min producent direkt. Jag hade äntligen funnit låten vi så länge sökt. Plötsligt kom den alldeles självmant i radion!

”Sånt” blev en hit som lyckades tränga sig in på Svensktoppen och hålla sig kvar där i hela 13 veckor. Det räckte långt för karriären. Hayati Kafé blev kvar som en erkänt duktig sångare i branschen.

Fastnade för gott
Hayati Kafé kom till Sverige från hemlandet Turkiet redan 1962. Han var sångare i dansbandet Ismet Siral´s orkester och skulle stanna i tre månader. När banden efter två hela år reste hem igen blev han kvar. Hayati hade mött kärleken och valde att stanna för gott. Idag bor han i en trivsam villa i Täby Kyrkby med hustru Helena (som inte vill vara med på bild) och sönerna Adam, 12 och Daniel, 10.

- Jag har lärt känna Sverige och svenskarna på alla turnéer genom landet. Jag trivs och känner mig hemma här.
- Helena är ekonom på Kulturama och pojkarna går i skolan, säger han.
Det visar sig att grabbarna får i Adolf Fredriks Musikskola som just nu hotas av en utlokalisering som ingen tycks önska. Det gör honom upprörd och engagerad.
Men tillbaka till 60-talet.

Anbud från Vegas
Hayati blev vokalist i det då mycket välkända 

dansbandet Karl Henrik Nordins orkester. Han turnerade med dem i tre år varpå skivinspelningar och shower tog det mesta av hans tid. 1973 sadlade han om och blev artistchef på dåvarande restaurang Fiesta i Stockholm.

- Och jag som till och med fick ett anbud från Las Vegas, skrattar han. De ville att jag skulle komma dit och visa upp mig. Det verkade lite ovisst och barnen var små så jag vågade aldrig åka.

Hayati öppnade så småningom en egen restaurang – Hayati´s. Först en stor och sedan en mindre som han fortfarande driver. Och så började han sjunga igen. Så sent som i maj i år gjorde han ett TV-program med titeln ”Kvällen är din”. Som kvällens värd presenterade han inslag från främmande länder. Och så sjöng han förstås själv också.

Come back i Vallentuna
- Nu sjunger jag med min trio när tillfälle ges sedan något år tillbaka, säger han och ler glatt.
Tillfälle gavs härom veckan i samband med Vallentuna Marknad där han var dagens stora attraktion sedan ett hundratal olika grupper och enskilda artister hade gjort sitt i det sex timmar långa programmet.

Frågan är om det någonsin har bjudits så god jazzmusik i Vallentuna. Troligen inte. Den till synes anspråkslösa trion bestod av inga mindre än Bosse Skrubba, piano, Sture Nordin, bas, och Rune Carlsson, trummor. Hayati, som onekligen är en sångare av rang, bjöd på låtar som ”Work song”, ”The lady is a tramp” och ”I just love her so”. För att inte tala om Povel Ramels ”Underbart är kort”.
Man kan gott säga att Tuna torg gungade. Publiken ville aldrig släppa honom. Det blev flera extranummer innan han fick åka hem igen till Täby Kyrkby.
Monica Antonsson

Södra Roslagen

19 april 1989

Rubriken (som inte fick plats i scannern) löd:

Hayati Kafé - turkisk svensktoppsstjärna

(Täby Kyrkby)
- Att sjunga och vara artist är det enda jag verkligen vill jobba med. Därför satsar jag på en comeback.
Det säger sångaren Hayati Kafé som vid fyllda 47 vänt jobben på restauranger och produktionsbolag ryggen för att sjunga på heltid.
- Jag vet att jag är bra. Därför är det rätt att satsa, säger han lyckligt. Om några veckor släpper han den första plattan på många år…

 

Hayati Kafé har aldrig släppt greppet om sin publik. Ändå har han de senaste femton åren huvudsakligen försörjt sig på annan verksamhet. Av och till har han gjort gästspel här och där inför en entusiastisk publik. Det är nämligen få förunnat att kunna få gamla jazzlåtar och finstämda ballader att svänga så genuint som han. Därtill är han oftast kompad av musiker ur den absoluta svenska eliten.

Utbildning
Hayati Kafé är född i Turkiet av judiska föräldrar som såg till att sönerna fick bästa möjliga utbildning i fransk respektive amerikansk skola. Brodern och deras 81-åriga mor bor numera i Israel.

Musiken den tidens ungdomar lyssnade på var den typiskt ”gnällande” turkiska som spelades i radion. I mitten av 50-talet föddes som bekant en helt ny musikform i Amerika. Även Turkiet fick sin beskärda del av rock´n roll. Och ungdomarna tog efter…

- Vi var tre grabbar som sjöng västerländsk musik och alla slog vi igenom över en natt. Den ene sjöng calypso som Harry Belafonte, den andre sjöng som Paul Anka och jag sjöng de romantiska italienska och amerikanska schlagerlåtarna.

Hayati blev snabbt ungdomsidol och hamnade med sina plattor på Turktoppen. En kväll när han uppträdde på Istanbul Hilton kom en svensk och lockade med kontrakt på en Sverigeturné. Tillsammans med musikerna i bandet Ismet Siral´s orkester bilade Hayati därför genom hela Europa i en gammal Ford med destination Sverige.

Framgångarna lät inte vänta på sig och tremånadersturnén blev två år lång innan bandet bestämde sig för att återvända till Turkiet – alla utom Hayati.
- Jag bestämde mig för att stanna och strax därpå fick jag börja sjunga med Karl-Henrik Nordins band. Sedan var min lycka gjord.

Land och rike runt
Hayati fick alltså turnera med ett av den tidens allra bästa dansband. Land och rike kring kuskade gänget och Hayati kunde knappast lära känna Sverige och svenskarna på ett bättre sätt.
Så blev det hitlåtar och Svensktoppen. Det blev Berns salonger och det blev en LP-skiva.
- Jag var väldigt nöjd med plattan men recensionerna var svala. Vissa skrev över huvud taget inte om den och jag fick inte den uppmärksamhet jag hade väntat mig. Jag blev fruktansvärt besviken oh började tvivla på mig själv. När sedan möjligheten att öppna en restaurang yppade sig så slog jag till.

Manager
Hayati drev sedan ett antal dansrestauranger och krogar under flera år. Så småningom gick han över till att boka orkestrar och blev även manager för flera av våra mest kända artister tillsammans med Silas Bäckström, veteran i branschen.
- Vårt produktionsbolag bokade artister som Eva Rydberg, Östen Warnerbring och Janne ”Loffe” Carlsson, säger Hayati.

Nu har han alltså sadlat om igen och därmed återvänt till estraderna där han hör hemma med mikrofonen i handen framför orkestern. Beslutet togs efter överläggningar med den övriga familjen, hustru Helena och sönerna Adam och David, 18 och 16 år gamla. Helena är hans trognaste beundrarinna allt sedan 1966 då de först möttes i Rättviks folkets park där han sjöng, hon dansade och båda flirtade med varandra.
- Beslutet har mognat fram och familjen stödjer mig helhjärtat. De tycker att jag ska pröva det här. Funkar det inte tar jag jobb på macken, säger Hayati.
- Allvarligt talat föddes tanken sedan jag varit med i TV-programmet Notknäckarna för två år sedan. Mina musikervänner, vars omdöme jag hyser respekt för tyckte att jag skulle satsa på sången. Sitta på kontor och jobba kan ju vem som helst, sa de.

Hayati har på rekordtid lyckats etablera ett eget storband. Ofta reser han också omkring och sjunger med lokala storband ute i landet. Ett mindre band av modernare snitt repeterar han dessutom med. Han ger konserter och shower. Däremot är han inte särskilt intresserad av att sjunga till dans Det är nästa lika själsdödande som att arbeta med något man inte trivs med, menar han. Det är riktigt att publiken sitter ner och lyssnar på de texter han vill förmedla.
- Jag håller just på att avsluta en inspelning av en ny singel. Den planeras komma ut i slutet av april, säger Hayati som förstås hoppas på topplistorna den här gången också.
- Jag har alltid tyckt att jag är bra. Jag tror på mig själv och på att jag kommer att lyckas, säger Hayati Kafé.
Monica Antonsson

Året Runt

Nr 21/22 1990

Sångaren Hayati Kafé blev vår förste Svensktoppsturk när han kom hit på 60-talet

- Och han kom för att stanna:

Jag blev föräldskad i Sverige

- och i min blonda dalkulla

Hayati reste runt i folkparkerna och lärde känna svenskarna. Inte sällan blev han bjuden på en byxvarm hutt. Med sin sammetsröst sjöng han till orkester och en dag stod hon i publiken - Helena från Tällberg...

 

Från det vita mexitegelhuset hörs sången om Fredrik Åkare och den unga fröken Cecilia Lind. Tonerna fyller trädgården och trakten runt omkring medan solen säker sig över Täby. 

Musiken kommer från Hayati Kafés hemmastudio och rösten känns igen från förr. I slutet av 1960-talet sjöng den sig rakt in i svenska folkets hjärtan med hitlåten ”Sånt”, en svensk version av Nancy Sinatras och Dean Martins ”Things”. 

Den blev Hayatis stora genombrott och därmed hade moder Svea begåvats med sin första – och hittills ende – Svensktoppsturk.

- Jag, liksom alla andra lyssnade mycket på Radio Luxemburg på den tiden. De sände om nätterna och var alltid först md nya låtar. 

Jag hade länge sökt efter rätt sång och här kom den plötsligt en natt alldeles av sig själv. Jag visste genast att ”Sånt” skulle bli en hit och ringde min producent direkt, berättar Hayati.
Precis som han trott toppade ”Sånt” snart svensktoppslistan och lyckades sedan hålla sig kvar i hela tretton veckor. Spaltkilometrar skrevs om den exotiske sångaren som hade bruna ögon och sammetsröst.
 
En turk på Svensktoppen var något alldeles enastående i en tid då medelsvensken knappt hade hört talas om pastarätter, charterresor och mörkhyade invandrare. Sedan Hayati dessutom inlett en romans med en rågblond dalkulla från Tällberg – och på hennes gärdesgård villigt låtit sig fotograferas i Leksandsdräkt – tog det svenska folkhemmet honom till sitt hjärta för gott.
 

Så småningom hoppade Hayati ner från estraderna och bytte stjärnrollen mot en anonymare tillvaro som krögare och familjefar. Nu, vid 48 års ålder, har han och familjen bestämt sig för att trots allt satsa på en come back och för det ändamålet alltså dammat av ”Cecilia Lind”.
 
- Jag ville egentligen aldrig sluta sjunga. Jag hade sjunit in en LP 1973 som jag var väldigt nöjd med. Men recensionerna var svala. Jag började tvivla på mig själv och blev så besviken att jag hoppade av alltsammans.
 
Växte upp i Istanbul
För en tid sedan läste jag igenom det som skrevs den gången och det var nog inte så tokigt i alla fall, säger han hoppfullt.
 
Hayati föddes i hjärtat av Istanbul. Där växte han upp bland sultaner, palats och grändernas basarer. Pappa Kafé var en aktad köpman som drev en tygaffär i skuggan av en moské. Föräldrarna, som var av judisk härkomst, kom båda från välbärgade turkiska släkter. Hayati och hans lillebror uppfostrades därför i sann judisk anda, om än efter västerländskt mönster.
 
För att gossarna skulle få bästa möjliga utbildning sattes de i fransk och amerikansk skola. Undra sedan på att Hayati talar minst sex språk flytande! Föräldrarnas fromma förhoppning var att sönerna skulle bli samhällsnyttiga medborgare i advokat- eller ingenjörsyrket. Men för Hayatis del ville ödet annorlunda.
 
Av en händelse sjöng han en gång på en skoldans tillsammans med ett av Turkiets populäraste dansband. Det gav mersmak och snart var han sångare på heltid i Ismet Sirals orkester. Utbudet av populära ungdomsartister var inte så stort i Turkiet och Hayati var snart både stjärna och ungdomsidol.
- Vi var egentligen tre sångare som tävlade om publikens gunst. Den ene sjöng calypso som Harry Belafonte – han håller på än – och den andre sjöng som Paul Anka. Jag sjöng lite mer romantiskt och ofta på italienska, säger Hayati.
 
Hayati och hans band slog igenom över en natt och uppträdde bara på de stora fashionabla krogarna i Istanbuls nattklubbsvimmel. De spelade in grammofonskivor och den ena storsäljaren avlöste den andra på den turkiska Topp-20-listan.
 
Yllekalsonger med till Sverige
Ren kväll när Hayati och bandet uppträdde på lyxhotellet Istanbul Hilton kom en lång blond man fram och presenterade sig. Direktör Andersson, storkrögare på Stora Hotellet i Linköping, kallade han sig. På stående fot erbjöd han bandet ett tre månader långt kontrakt i Sverige.
 

Grabbarna konsulterade närmsta jordglob för att se var Sverige var beläget. Och visst drog de sig till minnes ett och annat överdrivet rykte om den så omtalade ”svenska synden”. Anbudet lockade och de beslöt sig för att lita på Linköpingsdirektören och slå till. De försåg sig med extra yllekalsonger och en gammal skraltig fort Transit för den långa resan genom Europa innan de gav sig iväg på sitt livs äventyr.
 
Hayati var 20 år fyllda då de den 27 maj 1962 för första gången besteg svensk jord.
 
Framgångarna lät inte vänta på sig och de tre månaderna blev till två år. När killarna i bandet sedan återvände till Turkiet stannade Hayati kvar i Sverige. Han hade lärt sig svenska och stortrivdes. Det var bara maten han hade problem med. Vad var den milda svenska husmanskosten för en turkisk plåtmage van vid pepparstark mat och becksvart kaffe?
- Det var en chansning att stanna kvar när de andra reste hem. Meningen var ju att jag skulle resa hem och bilda familj. Men här i Sverige finns ett väldigt stimulerande musikliv som lockade mig mer. Snart fick jag börja sjunga med Carl-Henrik Norins dansband och sedan var min lycka gjort, säger Hayati.
 
I tre år reste Hayati med Carl-Henrik Norins band som var ett av den tidens allra populäraste. Senare blev han vokalist hos Kenneth Staag, ett på sin tid lika känt band. Från Kiruna i norr till Ystad i söder, kors och tvärs genom hela landet reste han och sjöng sina sånger.
 - Jag lärde känna Sverige och svenskarna under mina turnéer. I var och varannan folkpark blev man erbjuden en byxvarm hutt, skrattar Hayati medan han bläddrar bland klipp och foton från förr.
 
På Berns sjöng han med den tidens populäraste musiker iförd utställda byxor och ylletröja. Andra gånger var han klädd i flower-power-mundering som det skulle vara då. Numera gäller oftast svart kostym, vit skjorta och storband för att Hayati ska känna sig riktigt klädd.
 
Gifte sig enligt dalatradition
En kväll 1966 i Rättviks Folkets park märkte han att en flicka tittade på honom på ett alldeles särskilt sätt.
- Åh vilken tjej, tänkte jag. Sedan vågade jag inte titta mer. Hon såg så ung och oförstörd ut.
- Allvarligt talat så var det något mystiskt som hände första gången jag såg Helena! Det var något alldeles särskilt med henne, säger Hayati.
 
När han en vecka senare sjöng i Falun uppenbarade hon sig igen. Han frågade vad hon hette, hon önskade sig en sång och de bytte adresser. Deras vägar skildes, men ett och annat vykort från den turnerande stjärnan damp ner hos den blonda dalkulla Helena Nordén i Tällberg.
Hon berättar:
- En tid senare studerade jag i Uppsala och skulle en kväll gå och lyssna på Monica Zetterlund tillsammans med några vänner. Men precis när vi köat oss fram till kassan var biljetterna slutsålda.
- Kvällen kändes förstörd. Surt slog vi upp tidningen för att se vad som fanns att göra. Och vilka spelade i Uppsala den kvällen om inte Hayati och hans band. Vi gick dit och sedan var det klippt.
 
Sedan den dagen var Helena och Hayati oskiljaktiga. Allt de gjorde, gjorde de tillsammans och när han semestrade i hennes föräldrahem väckte det uppseende i Mora tidning och övrig världspress. De gifte sig enligt dalatradition i september 1971 och flyttade till Stockholm där sonen Adam föddes samma år. När David anmälde sin ankomst två år senare köpte de radhus och flyttade ut på landet.
- Vi ville inte att våra barn skulle behöva växa upp i en asfaltsdjungel. Därför kom vi hit till Täby, säger Helena hemma i vardagsrummet i den hemtrevliga villan där de numera bor.
- Till vardags är hon skattejurist på skattehuset med ett extraknäck som taxeringsnämndsordförande i Stockholms bolagsnämnd.
- Men det är Hayati som sköter ekonomin här hemma, påpekar hon.
 
När barnen var små och Hayati just hade givit ut den där olycksaliga skivan, var familjens ekonomi inte precis kantad av jämt inströmmande inkomster. Artistbranschen är helt enkelt inte sådan.
När en god vän föreslog att de tillsammans skulle starta en krog i Stockholm slog Hayati därför till och lade sångarkarriären på hyllan. Under femton års tid drev han sedan flera stora dansrestauranger i Stockholm utan att för den sakens skull vilja kalla sig krögare.
- Det finns egentligen ingen riktig benämning på vad jag sysslat med. En krögare är en restaurangman som kan mat. Det kan inte jag. Jag sysslade med att boka artister, dansband och underhållning och överlät resten till andra.
 
Tackade nej till Las Vegas
- Tänk, jag hoppade av min artistkarriär fast jag till och med hade fått anbud från Las Vegas, skrattar han.
- De hade hört mina skivor och ville att jag skulle komma dit och visa upp mig. Men det verkade ovisst och barnen var små. Jag vågade aldrig åka. Jag undrar just vad som hade hänt om jag hade gjort det.
 
Hayati drog sig aldrig helt tillbaka från estraderna. Han har sjungit sina sånger när tillfälle givits, om än i mindre sammanhang. Det som verkligen fick honom att stanna upp och fundera på vad han höll på med var några ord från aktade kollegor i samband med hans medverkan i TV-programmet ”Notknäckarna” för några år sedan.
- De undrade varför i all sin dar jag hade slutat sjunga. Efteråt gick jag och funderade på vad de sagt och bestämde mig för att diskutera saken med familjen.
- De senaste 15 åren har jag jobbat dygnet runt. Jag började fundera på om jag skulle fortsätta så här tills livet plötsligt en dag var slut.
 
Helena och grabbarna, som nu hunnit bli 19 och 16 år gamla, tycker att Hayatis comeback var en god idé. Pojkarna är stora nu och den ekonomiska tryggheten är inte längre så viktig. Helena vill också av hela sitt hjärta se sin man tillbaka på estraderna där han hör hemma. Hon är fortfarande hans största beundrarinna.
- Ingen kan sjunga som du, säger hon och ler mot sin man.
Sedan förra året satsar han 100 procent på artisteriet.
- Jag tror väldigt starkt på mig själv och vet att jag är bra, säger Hayati.
- Men går det åt skogen kan jag gott tänka mig att ta ett jobb på macken. För vad är det egentligen vi riskerar. Jo, lite standard.
 
Hayati har inlett ett samarbete med vännen Janne ”Loffe” Carlsson. De två som brukar spela ”galoschtennis” tillsammans på den Carlssonska bakgården har nu också konserter ihop.
- Janne är en av Sveriges bästa jazztrummisar även om han är mer känd som underhållare, påpekar Hayati.
Mer jazz blir det för resten till hösten då Hayati kommer att göra en av huvudrollerna i musikalen ”Playing Jazz” förmodligen på Mosebackes scen. Musikalen är skriven av den amerikanske saxofonisten Herb Geller.
 
Sedan Hayati hoppade in på artistbanan igen har han också fått tillfället att sjunga med flera oika storband – och så har han spelat in skivor! När ”Cecilia Lind” kom ut på singel i september förra året var det hans första platta på över 15 år.
- Jag har fått beröm för den, konstaterar sångaren nöjt.
I januari kom sedan singeln ”En fågel slutar aldrig sjunga”. Titeln skulle kunna syfta på Hayati själv. Han har i alla fall tänkt satsa på sången hela det här året och kanske även nästa.
 
- Det är stora och spännande saker på gång och jag är övertygad om att jag ska lyckas. Men alltihop är möjligt bara tack vare min underbara familj, säger Hayati Kafé.
Monica Antonsson 

Täby Centrum Tidning

Nr 2, 1991

FLT

Förenade landsortstidningar

Omkring 1997 

Turkiske svensktoppssångaren Hayati Kafé

- Nu gör han comeback!

Återkommer när jag hittar klippet.

Texten ligger i mappen.

Hänt Extra

Nr 48 2004

Hayati Kafé

Sveriges Frank Sinatra

"Jag är väl för gammal för att få vara med i TV...!"

De senaste 30 åren har Hayati Kafé, 63, varit Sveriges svar på Frank Sinatra. Det är med stor respekt från kollegorna i branschen som han far omkring i landet och ger konserter med storband och kvartetter som i god tid har fått hans arrangemang för att kunna öva in hans repertoar. 

Och publiken strömmar till. Det är utsålda hus överallt. För om det svängde om förebilden, så svänger minst lika bra om Hayati.

 
– Det finns rätt många av min generation som vill höra den här musiken, konstaterar han. 

Det är annat med media. Jag kommer inte ens i fråga för TV-program som ”Allsång på Skansen” och ”Så ska det låta”. Överallt sitter ungdomsfixerade TV-producenter som tycker att jag är för gammal och hellre engagerar en bartender ur Big Brother som knappt kan ta en ton.

Hayati gör ingen hemlighet av, att han är besviken. Han släpper nya skivor nästan varje år och det är inget fel på försäljningen. Så varför skulle inte han kunna få en plats i solen.
– Nästa platta kommer efter nyår med musik från vårens turné med musiker som brukar kompa Svend Asmussen.

Rötter
Hayati har sina rötter i Turkiet. Han var 20 år och stor ungdomsidol, när en svensk krögare upptäckte honom på lyxhotellet Istanbul Hilton 1962.

Resultatet blev tre månaders engagemang på Stora Hotellet i Linköping och på den vägen är det. Hayati blev kvar, när bandet åkte hem. Han stortrivdes, hade lärt sig svenska och blev sångare i Carl-Henrik Norins då omåttligt populära dansband. Sedan stod det inte länge på, förrän han hamnade på Svensktoppen med världshiten ”Sånt”.

Dessutom mötte han kärleken i den blonda dalkullan Helena Nordén från Tällberg en kväll i Rättviks folkets park 1966. De gifte sig, flyttade till Stockholm och fick sönerna Adam och David.
– Adam är musiker och kompositör numera, säger Hayati. Han har gjort musiken till såväl Beckfilmerna som Wallanderfilmerna. David är klippare på TV. Han jobbar just nu med Måns och Felix Herngren och deras nya TV-serie.

Täby
Familjen bodde i Täby Kyrkby, när barnen var små. Då sadlade Hayati dessutom om och blev krögare. Under fem intensiva år drev han innekrogen Hayatis Kafé på Sveavägen, varpå han blev producent och manager för Cornelis Vreeswijk, innan han återgick till sin egen sångarkarriär. Helena och Hayati lämnade den vita mexitegelvillan och flyttade in till stan 1997. I dag bor de i en vacker våning på Tomtebogatan i Birkastan.
– Vi trivs verkligen här, säger Hayati. Fast visst händer det, att vi saknar villan. Men barnen var stora och flera goda grannar hade flyttat, så vi kände oss lite ensamma. Det var dags för oss att bryta upp.

Hayati jobbar just nu med Monica och Carl-Axel Dominique och gör så kallade kulturhelger på må-bra-hotell som satsar på god mat och kulturell näring. Han har dessutom ett nära samarbete med stå-upp-komikern Babben Larsson som även hon gärna sjunger jazz till storband när tillfälle ges.
Monica Antonsson

Bild: Helena och Hayati vid matsalsmöbel
Händiga Helena, som till vardags är skattejurist, har målat och klätt om parets matsalsmöbel i rött och blått. Bakom dem syns målningar av främst Kurt Agge och Raija Wallenius. Golvlampan från 30-talet har de hittat i en antikvitetsaffär.

Bild: Hayati sitter i en stol och Helena står bredvid
Moraklockan är signerad Helenas pappa, den händige läraren Ludvig Nordén i Tällberg, som tillverkade varsin klocka till sina fyra barn. Helena och Hayati trivs i dess närhet och kopplar gärna av i stolen under Joan Mirós sällsamma målningar.

Bild: Hayati vid pianot och Helena bredvid
Hayati repeterar ofta hemma i våningen, där han har sin musikhörna. Helena spelar och komponerar hon också, avslöjar han. Det är bara det, att hon har en något lägre profil. På väggen sitter en stilstudie av Hayati vid mikrofonen gjord av en väninna till familjen.

Bild: Hayati sitter framför gammal radiogrammofon.
Skivan med svensktoppshiten ”Sånt” från 60-talet finns kvar i Hayatis privata skivsamling. Den kan emellertid inte spelas på radiogrammofonen för 78-varvsskivor som han köpte av en lumphandlare för några år sedan. De tre svartvita teckningarna av kända jazzmusiker av Olle Snismarck och målningen av La Scala teatern i Milano signerad Mats Norryd fick Hayati i present på 50-årsdagen.

Bild: Helena och Hayati
Helena och Hayati är vid det här laget unika i branschen genom att de har hållit ihop i 38 och varit gifta i 33 år.

Bild: Hayati vid bokhylla
Cornelis Vreeswijk är den mest musikaliske artist som någonsin har verkat i Sverige, menar Hayati som under några år arbetade åt trubaduren. När Cornelis fick höra Hayati sjunga uppmanade han honom att sluta med det. Ställ dig själv på scenen i stället, sa han. Det var ord som fick stor betydelse för Hayati.
Jugendlampan i hörnet har tillhört kompositören och kapellmästaren Sune Waldimir och är en gåva från hans son.


Jag tror att detta är Lions tidning

Filen är sparad under Novozybkov

Återkommer med bild när jag hittat den.

5 okt 2004

– Lions skulle må bra av en föryngring. Det säger sångaren Hayati Kafé, 63, som är vilande medlem i Stockholm/Mässan och som så här i livets middagshöjd är väl medveten om, att han kastar sten i glashus. Det är bara det att medelåldern är lite väl hög inom Lions. Det är mycket som har fastnat i formen.

Hayati har sina rötter i Turkiet. Han växte upp bland sultaner, palats och grändernas basarer, där pappan var en aktad köpman som drev en tygaffär i skuggan av en moské. Såväl mor- som farföräldrarna var väl beställda, så Hayati och hans bror utbildades först i fransk och sedan i amerikansk skola. Tanken var att de skulle växa upp till respektabla advokater eller ingenjörer. Hayati blev emellertid sångare och var en omåttligt populär tonårsidol, när en svensk krögare i början av 60-talet upptäckte på Istanbul Hilton, där han sjöng med Ismet Sirals orkester. Resultatet blev ett tre månader långt engagemang på Stora Hotellet i Linköping.
– Vi var tre sångare i Turkiet då som tävlade om publiken. Den ene sjöng calypso som Harry Belafonte, den andre sjöng som Paul Anka och jag sjöng som Frank Sinatra. Mitt band slog igenom över en natt och fick den ena storsäljaren efter den andra på grammofon.

Konsulterade jordglob
Hayati och hans musiker vände och vred på en jordglob, för att se var Sverige låg. De försåg sig med extra yllekalsonger och köpte en skraltig Ford Transit för den långa resan genom Europa, varpå Hayati 20 år gammal kom till Sverige den 27 maj 1962. När bandet åkte hem tre månader senare, blev han kvar. Han hade lärt sig svenska, stortrivdes och blev sångare i populära Carl-Henrik Nordins orkester. Det var bara den svenska maten han hade lite problem med. Mild husmanskost, som var mycket vanligare då, var just ingenting för hans turkiska plåtmage.
– Jag lärde känna Sverige och svenskarna på mina turnéer landet runt. I var och varannan folkpark blev man bjuden att smaka lite byxvarmt brännvin.

Det stod inte länge på förrän Hayati fick sin stora svensktoppshit med låten ”Sånt”. I hela 13 veckor var han kung på listan tillsammans med Kenneth Stags orkester. Dessutom mötte han sitt öde i form av dalkullan Helena Nordén från Tällberg i Rättviks folkets park 1966. De blev kära, gifte sig 1971 och flyttade till Stockholm. Sedan stod det inte länge på förrän sönerna Adam och David kom till världen.

Krögare på Hayatis Kafé
– Vi ville inte, att våra barn skulle växa upp i en asfaltsdjungel, så vi köpte en villa i Täby Kyrkby utanför stan, säger Hayati som när barnen var små, sadlade om och blev krögare med egna innestället Hayatis Kafé på Sveavägen. I fem år jobbade han dygnet runt med dansrestaurangen som han, trots stora framgångar, så småningom sålde.
– I längden orkar ingen jobba 20 timmar per dygn. Dessutom kom alltid kompisar till krogen vilket gjorde att jag ofta satt kvar på jobbet tills solen gick upp. Sedan skulle man vara på plats igen klockan 10.00.

Hayati valde att bli producent och manager åt Cornelis Vreeswijk och en rad andra artister. Det höll han på med, tills Cornelis en kväll på restaurant Maxim hörde honom sjunga. ”Du ska inte sitta på kontor”, sa Cornelis. ”Du ska stå på scenen själv. Ut och sjung!”
– Han var en av de mest musikaliska människor som någonsin har levt i Sverige. Så det är klart, att hans ord vägde tungt.

Medlem i Stockholm/Mässan
Hayati började sjunga professionellt igen och även om han inte syns i TV särskilt ofta, så tillhör han eliten som varje år släpper nya skivor med fina försäljningssiffror som följd. Han samarbetar ofta med sonen Adam som är kompositör och bland annat har skrivit musiken till såväl Beck- som Wallanderfilmerna. Sonen David är klippare på TV. Han jobbar just nu med Måns och Felix Herngren och deras nya humorprogram.

Det var 1997 som Helena och Hayati sålde sin villa och flyttade in till stan. Barnen var utflugna då och flera grannar hade flyttat. Det var liksom dags att bryta upp. De flyttade in i en våning på Tomtebogatan och Hayati blev, övertalad av några kompisar, medlem i Lions Stockholm/Mässan. Båda har lämnat klubben sedan dess och själv har han alltså ett vilande medlemskap.

Det var en längtan efter att få göra något gott som drev Hayati att bli medlem. Han ville hjälpa till och dra sitt strå till stacken för behjärtansvärda ändamål. Speciellt engagerade han sig i insamlingarna till pojkhemmet i estländska Viljandi och projektet Maarja Village som innebär att handikappade barn i Estland ska få ett eget hus.
– Jag har ofta framträtt i Estland och då med mina egna ögon sett misären, säger Hayati vars uppgift inom Lions har varit att stå vid mikrofonen i rampljuset alternativt att själv arrangera evenemang.

Viktigt med föryngring
– Roligaste aktiviteten var ett jubileum, när vi sålde strömming i Kungsträdgården. Det var väldigt lyckat. Annars har jag svårt att ställa upp i helgerna. Det är ju då jag jobbar.

Hayati är full av beundran för sin klubb som han vet har jobbat väldigt hårt med att samla in pengar till de olika hjälpprojekten. Samtidigt tycker han, att insamlingsarbetet ofta har känts både trist och tröstlöst.
– Om man ska sälja nålar för fem, tio kronor för att få ihop till en summa, så måste man sälja en jäkla massa nålar, innan det blir något resultat.

Hayati vet inte om han kommer att aktivera sitt medlemskap. Han är idealist in i hjärteroten och skulle väldigt gärna vilja göra något gott. Men tiden måste räcka till och arbetet ska kännas meningsfullt. Annars gör han hellre något annat.
– Lions är väl ungefär som jag hade förväntat mig utom, när det gäller medlemmarnas höga medelålder. Jag har varit på distrikts- och riksmöten, dit Lions från hela landet har strömmat till. Nästan alla är mellan 50 år och döden. Det skulle sannerligen inte skada med lite nytt blod i organisationen.
Monica Antonsson



Svensk Damtidning
Nr 47, 2013 

Vart tog han vägen?

I 45 år har de hållit kärleken vid liv. Den blonda dalkullan Helena och den sammetsögde sångaren Hayati Kafé från den sjudande metropolen Istanbul. Och receptet på lyckan stavas kärlek, tålamod och respekt. 

Kärleken till Helena fick Hayati Kafé att lämna sitt hemland

"Jag blev Sveriges förste svensktoppsturk"

När de unga musikanterna i Ismet Sirals orkester den 27 maj 1962 körde genom Danmark och in över gränsen till Sverige kunde de knappt ta ögonen från lantarbetarna ute på fälten. Åh, vilka vackra människor, sa de till varandra. Vad rent det är! Och det blev bara bättre. 

Väl framme i Helsingborg var de närmast förstummade. Kan man verkligen ha det så här? Turkiska flaggor vajade för vinden på den något skraltiga Ford Transiten. Solen sken från klarblå himmel och det var vår. Bara några dagar tidigare hade de lämnat Istanbul, en stad präglad av sin arabiska kultur, smuts och fattigdom.

– Istanbul är en av världens mest exotiska städer, säger sångaren Hayati Kafe där han sitter tillsammans med hustru Helena tre trappor upp i våningen på Tomtebogatan i Stockholm.
- Staden präglas av de kulturer som levt där i tre tusen år men man kan inte direkt påstå att det är rent och snyggt.

Hayati har fyllt 72 år nu och Helena 65. Hon har avgått med pension som skattejurist och ägnar sig numera åt att konstruera appar i Iphone för barn som vill lära sig läsa. Han är still going strong och jobbar på så mycket han kan. De har just varit i Buenos Aires där han gästspelade på Jazzclub Notorius och från Paris där han sjöng på såväl Chez Papa Jazz club som Svenska klubben Le Cercle Suédois.

Men åter till 1962.
Hayati var 20 år då, sångare i bandet och stor idol på den turkiska stjärnhimlen. Ismet Sirals orkester toppade den turkiska Topp-20-listan och hade spelningar på fashionabla krogar som Istanbul Hilton. 

En svensk krögare på semester råkade få höra dem och erbjöd ett tremånaders kontrakt på stående fot. Hayati och hans musiker konsulterade närmsta jordglob och styrde därefter kosan norr ut genom Europa.

– Man kan säga att jag var Turkiets Måns Zelmelöv då, säger han. Och vi blev verkligen förälskade i Sverige. Vi hade aldrig sett något liknande. Gatorna var så rena då att man nästan kunde ta upp sitt tuggummi och tugga vidare om man hade tappat det. Så är det inte längre tyvärr. Folk har tappat respekten.

Men det var mer än så. I Sverige fanns en frihet som turkarna inte ens kunde drömma om. Där hade ungdomsrevolutionen bara börjat.
– Man kunde lyssna på Pat Boone och The Platters men det var fortfarande i allt väsentligt arabisk musik som gällde. Men västvärlden trängde sig på. Tjejerna hade vita sockor och tvåfärgade skor och vi grabbar gick klädda i jeans. Det gällde att se så amerikansk ut som möjligt.

Ismet Sirals orkester gjorde succé i Sverige och de tre månaderna blev sex. När det blev dags för återfärd blev Hayati kvar med hjälp av krogkungen Sven Håkansson som såg till att han fick jobb. Han blev vokalist först i Carl-Henrik Norins orkester och senare i Kenneth Staags orkester.
– Jag brukar säga att jag lärde känna Sverige och svenskarna under mina turnéer. Man blev bjuden på byxvarma stänkare i var och varannan folkpark.

En kväll i Rättviks folkets park märkte Hayati att en vacker flicka tittade på honom på ett alldeles särskilt sätt. Han tittade tillbaka och en vecka senare dök hon upp i Faluns folkpark. Han frågade vad hon hette och hon önskade sig en sång och innan kvällen var slut hade de bytt adresser. Sedan anlände med viss regelbundenhet vykort från allehanda platser där bandet spelade till den blonda dalkullan Helena Nordén i Tällberg.
– Jag flyttade till Uppsala för att plugga, säger Helena. En kväll skulle jag gå och lyssna på Monica Zetterlund med några vänner. Vi köade till biljettkassan men biljetterna tog slut innan vi hade kommit fram. Hela kvällen var förstörd kändes det som. Men vi hittade en tidning och gissa vilka som spelade i Uppsala den kvällen om inte Hayati och hans band. Så vi gick dit. Sedan var det klippt.

Hayati och Helena flyttade ihop 1968. Samma år sjöng han in sitt livs största hit.
– Som alla andra lyssnade jag på Radio Luxemburg på den tiden och föll pladask för Nancy Sinatras och Dean Martins "Things" som försedd med svensk text blev "Sånt". Jag sjöng in den, hamnade på Svensktoppen och blev Sveriges förste svensktoppsturk. Helena och jag ställde till och med upp på att bli fotograferade på hennes gärdesgård iförda Leksandsdräkt. Svenskare än så kunde jag ju knappast bli.

De gifte sig i Dalarna 1971 och köpte radhus i Täby Kyrkby utanför Stockholm. I den förortsidyllen fick sönerna Adam och David växa upp.
– Jag hoppade av karriären när barnen var små trots att jag hade fått ett anbud från Las Vegas. Arrangören hade hört mina skivor och ville att jag skulle komma och visa upp mig. Det kändes för osäkert så jag vågade aldrig åka. Vi var ju tvungna att ha regelbundna inkomster då. Efteråt kan man undra vad som hade hänt om jag hade åkt.

Hayati etablerade sig som krögare med egen dansrestaurang. Han var dessutom manager för Cornelis Vreeswijk, ett antal andra artister och några dansband innan han 1988 bestämde sig för att göra comeback.
- Pojkarna var tonåringar då och den ekonomiska tryggheten mer stabil.

Helena stöttade sin man i det beslutet. Hon ville så klart se honom på estraderna där han hör hemma. Publiken fanns kvar och sedan dess har sångarkarriären rullat på såväl här hemma som ute i världen.

När Adam och David 1997 hade flyttat hemifrån valde Hayati och Helena att flytta in till stan. Närheten till konserthus, teatrar och restauranger lockade när de nu kunde ägna sig mer åt varandra. I 45 år har de hållit kärleken vid liv. Receptet stavas kärlek, tålamod och respekt.
– Musiken är också ett stort kitt, säger Hayati. Helena älskar musik och är mycket musikalisk.

Hon spelade piano förr, visar det sig. Men hon slutade sedan Adam hade gått tre veckor på Adolf Fredriks musikskola.
– På bara tre veckor hade han gått förbi mig, skrattar hon. Det kändes rätt meningslöst att fortsätta.

Adam är numera en flitigt anlitad kompositör. David är lika flitigt anlitad som filmredigerare. Han är dessutom pappa till sjuårige Ossian som till farmors och farfars stora förtjusning hälsar på minst en gång i veckan. Båda sönerna bor ett stenkast från föräldrarna. Tillsammans driver de dessutom ett skivbolag för vilket Hayati just nu sjunger in en ny CD.
– Vi spelar in och lägger upp musiken på Spotify och Itunes. Folk laddar ner. Det är ingen som köper skivor längre.

Nej, ingenting är som förr. Efter mer än 50 år som artist kan det kännas lite märkligt.
– Den uppväxande generationen vet inte ens vem Evert Taube var, säger Hayati. Och när någon pratade om John Lennon hos frissan sa en annan att hon inte visste vem det var men kände igen namnet.

Efter mer än ett halvt sekel i Sverige är Hayati svensk. Han försäkrar dessutom att han aldrig har haft en tanke på att flytta tillbaka. Numera händer det emellertid att han gästspelar i sitt gamla hemland. Han har till och med anammat den sefardiska kulturen och har börjat sjunga på Judo Spanish, ett nästan utdött språk som skapades av turkiska judar och kallas ladino (med d).
– Det är mitt modersmål. Mina föräldrar talade det vid sidan av turkiska och franska så jag var trespråkig redan som barn. Det är kul för mig att ta upp det nu.

Men det är främst jazz han brinner för. Ett femtiotal framträdanden per år gör han numera och har inga som helst planer på att sluta. Och fortfarande händer det att han blir igenkänd som svensktoppsturken och ombedd att sjunga "Sånt".
– Det är många som känner igen mig men ofta vet de inte riktigt vem jag är. De brukar blanda ihop mig med Lasse Lönndahl och Östen Warnerbring. Du var ju på Nalen, brukar de säga. Åh nej, kontrar jag. Så gammal är jag inte! För inte ser jag väl ut som 72 heller? Än ska jag väl kunna bluffa lite…
Monica Antonsson

Lotta Engberg

Året Runt

Nr 30, 1990

Vi njuter av Spaniens sköna sol

- medan rabatterna växer igen därhemma

Sitt riktiga hem har Lotta i Skara. Det är dit hon återvänder mellan turnéerna, och det är där flickorna och hon har nära till skogen med alla blommor och svampar. 

Men när Lotta längtar efter omväxling i vardagen, då är det till huset på Solkusten hon far...

__________________________________________________________________________________

Svensk Damtidning 

Nr 24, 1990

Kikki Danielsson bjuder Lotta Engberg med familj på glad grillkväll

Här kan vi koppla av på ett naturligt sätt!

Svensktoppsfavoriterna Kikki Danielsson och Lotta Engberg har hittat sitt perfekta fritidsparadis. 
I den spanska byn Hidalga kopplar de av med sina familjer och njuter av livet och anonymiteten. 

_______________________________________________________________________________

Allas Veckotidning

Nr 52, 2003

Kikki, Bettan och Lotta firar succén med nyårstårta

Tillsammans är vi rena dynamiten!

Vissa blommar en gång, är ack så vackra men försvinner sedan. 

Det gäller inte de tre trallande perennerna Kikki, Bettan och Lotta.

När de folkkära sångerskona i år beslöt att uppträda tillsammans kunde resultatet bara bli succé

Trots att en i trion fick uppträda i rullstol...

Kikki Danielsson, 51, Elisabeth Andreasson, 45, och Lotta Engberg, 40, har dragit fulla hus på Rondo i Göteborg såväl som på Cirkus i Stockholm det senaste året. 

På toppen av sina karriärer, var och en med egen lyskraft, har de lagt in en överväxel och överträffat sig själva. Och det är svenskt så det förslår med en liten gnutta norskt. Bettan bor ju i Oslo numera.

– Vi sa redan från början att vi skulle bli tre schlagerflickor i lyxförpackning, säger Lotta. Och så har det blivit. Vi river inte bara av våra gamla hits rätt upp och ner. Vi blommar ut som artister.

Alltihop började med att Kikki, Bettan och Lotta sjöng kör bakom Magnus Carlsson på Världens Barn-galan för tre år sedan.

– Efteråt gick vi på restaurang, pratade om gamla tider och skrattade, så att vi fick ont i magen, säger Bettan som var den som kastade ur sig idén om en krogshow.
– Något mer tillfälligt som har blivit så kul har jag aldrig varit med om. Tillsammans är vi rena dynamiten!
– Eller tre trallande perenner, säger Kikki. För så sjunger de i öppningsnumret som likt showen i övrigt präglas av humor och självironi. Det är med andra ord en rätt uppsluppen trio som samlas runt tårtan på hotellet, där Kikki och Lotta bor på halvtid, medan Bettan lånar en lägenhet. Tvärs över gatan ligger Cirkus som sedan under höstas har varit deras arena.

Samma ursprung
De känner varandra väl. Kikki och Bettan sjöng utgjorde gruppen Chips i början av 80-talet, då de tävlade i Melodifestivalen och turnerade landet runt med country- and westernmusik.

– Jag, som dittills hade varit fast rotad i den bohuslänska skärgården, flyttade till Stockholm, säger Bettan.

– Hon är fiskardotter, säger Kikki. Vi är av samma enkla ursprung. Jag är en småländsk bondjänta och Lotta är dotter till en jägmästare i Pajala. Det binder oss samman.

Efter Chips blev det revy hos Bosse Parnevik för Bettans del. Där i ensemblen träffade hon Lotta. Kikki mötte kärleken i dansbandsmusikern Kjell Roos och flyttade till Bollnäs. Avstånd har ingen betydelse i en bransch där de flesta ständigt är på resande fot.
– Jag har körat bakom både Kikki och Bettan, säger Lotta. Kikki sjöng ”Bra vibrationer” i Melodifestivalen och Bettan vann med ”La det svinge” tillsammans med Hanne Krog i Bobbysocks. Vi for till och med på Rysslandsturné tillsammans.

Kikki och Lotta har dessutom varit grannar i Spanien. Kikki var gift med Kjell och dottern Emma, 18, var liten. Viktor, 12, föddes senare och hann inte njuta så mycket av den spanska solen. Lotta var redan då mamma till Malin, 16, och Amanda, 15. Hon var dessutom gift med deras pappa Anders Engberg. Bådas skilsmässor hör till Skandinaviens mest omskrivna. Ändå är de vänner allihop. Kikki och Kjell jobbar till och med i samma band.
– Jag har sålt villan och hyrt ett Pippi Långstrumpshus vid vattnet, säger Kikki. Vi har gångavstånd in till Bollnäs nu.
Hon har jobbat så mycket på sistone, att hon ännu inte riktigt har hunnit bo in sig, säger hon. Allt oftare efterlyser små ensamma stunder.
– Jag brukar tända ljus och sätta på musik. Sånt ger mig energi.

Förbjuden kärlek
Kärlekens irrvägar ledde småningom Lotta – via den omskrivna romansen med Christer Sjögren – till Patrik Ehlersson. Kärleken var förbjuden först och de kämpade emot i det längsta. I dag delar de vått och torrt i schlagervärldens vackraste hus vid en fridfull vik av sjön Mjörn utanför Alingsås. Lotta odlar sina grönsaker och plockar sin svamp, när hon inte lagar mat till barnen och deras kompisar.
– Jag beundrar henne verkligen, säger Bettan. Hon har ett stort hus, en stor tomt och massor av tonåringar. Patrik hade ju tre barn med sig i boet. Det är full fart för jämnan.

– Det är därför jag uppskattar att någon gång få vara ensam med min man, säger Lotta. Sådana stunder ger mig verkligen livslust. Och nu är barnen så stora, att de tycker det är riktigt skönt, om vi försvinner en dag eller två.

 
Lotta medger att hon är dålig på att stanna upp. Ofta bränner hon sitt ljus i båda ändarna samtidigt.
– Det alltid är väldigt mycket Lotta, säger Patrik. När jag är ledsen, så är jag fruktansvärt ledsen och när jag är glad, så är jag väldigt glad. Och städar jag, så gör jag det väldigt intensivt. Jag tycker det är tråkigt annars.

Om Christer Sjögren som efter ett halvårs prasslande slutligen kollapsade och avslöjade allt om deras förhållande för både hustrun och resten av världen, säger Lotta ingenting. Det har hon satt en ära i. Möjligen upprepar hon det hon sa som sommarpratare: Den enda bok jag inte kan rekommendera är Christer Sjögrens memoarer. I den har i alla fall jag svårt att skilja på dikt och verklighet.
– Då blev det löpsedlar, skrattar Bettan. Det stod till och med i norska tidningar! ”Lotta i storbråk med sin älskare!” Jag höll på att skratta ihjäl mig.

Framgång och kärlek
Bettan är den som har lyckats klara sig undan de stora svarta rubrikerna. På sistone har hon mest blivit omskriven för, att hon bantade bort 8 kilo före premiären genom att avstå från kolhydrater. Annars är det bara idyll och framgång för hela slanten. Hon flyttade till Oslo 1990 för att hennes norska karriär helt enkelt var framgångsrikare än den svenska. Dessutom träffade hon Tor Andreassen som hon sedan dess delar morgontidningen med. Några år senare kom Anna, 8, och Nora, 6, till världen. Våningen i det vackra sekelskifteshuset vid Karl Johann byttes mot ett hus, där de har gott om plats och en vacker trädgård för barnen att tumla runt i. Det är Tor som sköter marktjänsten därhemma, då hon har den mest lukrativa karriären.
– Vi har det hur bra som helst, Tor och jag. Kärleken är jorden i blomsterpottan, som vi säger i Norge. Vi njuter av varandra och vårt hem, trots att saker egentligen inte betyder någonting. Det gäller att leva i nuet och att sluta sträva efter mer. Varje ny dag är som en gåva.

Bettan är lika populär som programledare i norsk TV som Lotta är i svensk. För en tid sedan fick även Kikki möjligheten att bli en ny Oprah Winfrey.
– Programmen skulle spelas in i Sverige för en dansk TV-kanal. Jag tog aldrig så allvarligt på det. Jag har ingen längtan till den världen än. Först vill jag komma till ro i mitt nya hem.

Inför premiären på Rondo hade Lotta kvalificerat sig till Melodifestivalen. Hon jobbade med Söndagsöppet och satt i sminket, när hon bad producenten, att Kikki och Bettan skulle få vara med. Han gick ut men kom tillbaka efter fem minuter. Jag har talat med Bert Karlsson, sa han. Så nu är det klart.
– Vänta, skrek jag efter honom. Säg åt Karlsson att han måste ringa och fråga tjejerna först. De kanske inte vill.
Lotta fick tag i Kikki samma kväll. Hon lyssnade på låten och sa ja direkt. Bettan svarade inte och nästa morgon lyste krigsrubrikerna från Sveriges alla löpsedlar.
– Till slut fick jag tag i henne i Oslo. Har du läst svenska tidningar idag? Nej, sa hon. Då är det bäst, att du sätter dig ner, sa jag. Hon lyssnade på låten och konstaterade, att det var en vinnarlåt. Vi vinner, sa hon. Vi vinner!

De fick nöja sig med en hedrande tredjeplats men premiären på showen blev en total succé. Och inte blev det sämre av, att den flyttades till Stockholm. Kikki har emellertid haft lite otur. På en semester i Thailand föll hon så illa, att hon fick en spricka i foten. Showen kördes vidare med Kikki i rullstol. Nu har hon armen i band, sedan hon halkat hemma i badrummet och brutit armen på två ställen. Mitellan är emellertid svart och försedd med gnistrande glaspärlor. Kikki är inte den som ger sig.

Akut till sjukhus
– Det viktigaste är att få vara frisk, säger Lotta som verkar piggare än någonsin. Det är förunderligt med tanke på, att hon för en tid sedan fördes akut till sjukhus och fick diagnosen ulcerös colit som är en kronisk inflammation i tarmen.
– Kort kan man säga, att jag var min egen läkare för länge. Nu är jag på benen tack vare medicin. Jag har haft tur. Så är det inte för alla. Många mår väldigt dåligt av den här sjukdomen.

Både Lotta och Bettan är i högform. Det märks inte minst i showen. Bettan hade säkert blivit av med sina kilon även utan bantning. Kikki tar det lite lugnare. Hon har som bekant sin reumatism att tänka på.

Kämpar varje dag
– Hon är starkast av oss alla, säger Bettan och Lotta håller med. Kikki kämpar hårt varje dag och har en otroligt stark livskraft. Jämfört med henne är det som om vi ligger och simmar i gräddfilen. Hon har det tufft ibland. Ändå brinner lågan så starkt, att allt annat rinner av. Då går hon in på scenen och bara lyser.

Tor och flickorna är på plats i Stockholm den här helgen. Tillsammans med Bettan har de handlat kläder, varit på Skansen och Junibacken. Även Patrik är på plats. Han har valt att jobba med Lotta och showen i stället för att spela dansmusik.
– Vi har promenerat flera timmar på Djurgården idag, säger Lotta. På lördagarna, då vi har två föreställningar, brukar Bettan och jag bada bastu, medan Kikki vilar och tar en bit mat. Nästa helg kommer Kjell och barnen från Bollnäs. Det ska verkligen bli jättekul!

Vad som händer efter nyår är ännu en väl förborgad hemlighet. Kikki, Bettan och Lotta har helt enkelt inte bestämt sig än. De prioriterar samarbetet men arrangörerna rycker och drar i dem alla tre. Kanske flyttar de showen till Malmö eller Oslo. Annars kanske den tas på turné genom landet. Den som lever får se.
– Vi brukar sitta och skriva autografer efter showen, säger Lotta. Häromdagen kom en tjej fram och sa, att det hade varit den bästa kvällen i hennes liv. Hon hade dittills mått dåligt av att vara 56 år. Hädan efter skulle hon vara stolt över det, sa hon. Det var häftigt. Tänk att vi kunde förmedla, att det finns en livskraft även i livets middagshöjd och att man kan göra saker, fast man är kvinna och äldre oavsett inom vilket område man är verksam. Det gäller bara att våga!
Av Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson

________________________________________________________________________________________

Hemmets Journal
2004 (filen skapad i augusti 2004)

Jag hittar tyvärr inte klippet

Det är dagen efter årets värsta åskväder. Regnet har vräkt ner under sensommarnatten och blixten har slagit ut vattenpumpen hemma hos familjen Engberg-Ehlersson. Vattnet i brunnen stannar följaktligen envist kvar där det är i väntan på en lämplig reparatör. Under tiden får Lotta, Patrik och tonåringarna bäst de kan göra sin morgontoalett nere vid sjön Mjörn. En vik av den tre mil långa sjön letar sig nämligen in här, så de har sin egen strand att tumla runt på. När Lotta slår sig ner för en pratstund med Hemmets Journal, passar Patrik följaktligen på att ta en simtur.

– Vi bor på en underbart vacker plats, konstaterar Lotta om hemmet i Gallvik utanför Alingsås. Just nu pustar hon ut efter Diggeloturnén och allsångskvällarna på Liseberg. Som vanligt har hon lagt i fyrans växel och gett allt hela sommaren. Så gör hon alltid. Hon sjunger och dansar nonstop på scenen och tycks orka hur mycket som helst.

– Äsch, säger hon och viftar bort komplimangen. Tidningarna ringer och vill att jag ska prata om hälsa. Men jag tackar nej. Det vore fel. Jag är hur ohälsosam som helst. Jag både röker och dricker. Det enda jag motionerar med är dammsugaren. Men jag har insett, att jag har en väldigt snäll kropp. Till och med när jag blev sjuk, visade den sig från en vänlig sida.

Lotta pratar om förra sommaren, när hon togs in akut på sjukhus på grund av ulcerös colit, en kronisk inflammation i tarmen, som hon utan att veta om det hade burit på rätt länge. 

– Jag var min egen läkare och till sist gick det inte längre. Och det var ju lika bra det. Nu har jag fått medicin som fungerar. Sjukdomen är inte det minsta handikappande för mig. Men visst har jag fått mig en tankeställare. Idag vet jag, att det viktigaste i livet är att få vara frisk. Många som lever med ulcerös colit har det väldigt jobbigt.

Lotta är lite dålig på att stanna upp och ta igen sig. Kanske var det därför som sjukdomen bröt ut. Hon jobbar hårt och intensivt och bränner sitt ljus i båda ändarna.

– När jag är ledsen, så är jag fruktansvärt ledsen och när jag är glad, så är jag väldigt glad. Detsamma gäller städning. Om jag städar, så gör jag det väldigt intensivt. Jag tycker det är tråkigt annars.

Nu har Lotta emellertid dragit till bromsen och bestämt sig för att andas ut för att få nya krafter. Nu är tid för familj, hus och hem. Hon har rotat sig bra i Västergötland. Ingenstans har hon bott längre än just här. 

– Jag är född i Överkalix och bodde nio år i Pajala, innan vi flyttade söderut 1976. Pappa hade fått jobb som jägmästare i Laxå då. Nu hör jag hemma här i Västergötland, där jag har min familj. Jag har aldrig förstått, varför det skulle vara smartare att bo i Stockholm. Det sägs, att där är närmare till allt, men i Stockholm tar ju allt så lång tid. Den tiden tjänar vi ihop flera gånger om på att slippa sitta i bilkö. För övrigt tar det bara två och en halv timma med tåget till Stockholm.

Lotta plockar ogräs i rabatterna fast det nästan är höst. Hon sätter in kort i fotoalbum och rättar till gardinerna. Det är sånt hon har semestern till. Och så läser hon förstås. Just nu ligger ”DaVinchikoden” på nattygsbordet.

– Vi ska resa bort två veckor, Patrik och jag. Det är skönt att ibland få vara ensam med sin man. Barnen är så stora nu, att de bara är glada, när vi far iväg några dagar. Och de är verkligen duktiga. Jag litar helt och fullt på dem. De har varit ensamma hemma rätt mycket de senaste åren. Först var vi ett år med ”Kikki, Bettan & Lotta” på Rondo i Göteborg. Sedan blev det ett halvår på Cirkus i Stockholm. Och därefter har vi turnerat. Men även om de uppskattar att vi far iväg, så blir de glada när vi kommer hem också. Och nu är det familjens tur för min del. Många hävdar att kvalitet är viktigare än kvantitet i umgänget med barnen. Men det är något motsägelsefullt i det. Kvalitet är givetvis viktigt men jag tror att även kvantitet behövs. Så vi försöker vara tillsammans med våra ungdomar så mycket som möjligt. 

Patriks dotter Jeanette, som har suttit och lyssnat en stund, säger plötsligt att det alltid ska finnas någon hemma i deras hus. Det är de nämligen vana vid.

– Det är jättekonstigt om ingen svarar, när man kommer hem, låser upp dörren och ropar hej.

I huset bor, förutom Jeanette och hennes syskon Daniel och Johnny, även Lottas barn Malin och Amanda. Och så Susanne förstås som är förlovad med Daniel.

– Våra ungdomar bor här för att de vill det, säger Lotta. Och för att vi vill det. Vi har dessutom birmakatterna Eva och Sara och så birmaskogskatten Gorby som är ett kolsvart resultat av en lyckostund på jorden. Vår gula labrador Fame hör självklart också till familjen. 

Lotta och Patrik hittade sin drömtomt 1995 och började själva rita sitt ovanligt vackra hus. Kraven var, att det skulle finnas plats för deras stora familj och dessutom passa in i den vackra skogsgläntan vid sjön Mjörn. Då hade kärleken just slagit till - efter att de hade varit spelkamrater i samma dansband sedan 1992 – och de hade bestämt sig för ett liv tillsammans. De fick hjälp med ritningarna av en arkitekt och året därpå kunde de flytta in. Resultatet är något alldeles extra. Det vackra huset har ingång på baksidan, vinklar, burspråk och vrår och stora panoramafönster mot sjön. Runt huset har de dessutom en stor altan med uteplats och utomhusjacuzzi.

– Det har väl hänt, att vi har badat, när det varit någon plusgrad, men det är allra häftigast med rykande, heta bad mitt i vintern, när det är snö och is.

På sluttningen ner mot sjön har Lotta sina grönsaksland. Hon odlar potatis, sallad, lök och allt annat som hon tycker är gott att skörda och bära in till kastrullerna. Likaså plockar hon svamp i skogen och tillreder den efter bästa förmåga.

Att Lotta sätter kärleken i första rummet torde inte vara någon nyhet. Alla minns TV-serien Kär & galen som hon gjorde tre vårsäsonger i rad. Kärlekspar fick tävla mot varandra och de som vann fick gifta sig i TV. Kanske var det början till den renässans vi nu ser av påkostade bröllop med stora kalas och bröllopsresor till fjärran land.

– Det tror jag inte, säger Lotta. Programmet var ju väldigt spektakulärt men så här i efterhand tycker jag nog, att vi tog vara på känslorna och gjorde det rätt fint.

Det händer att hon träffar sina brudpar, när hon turnerar runt om i landet. Somliga till och med umgås hon med.

– Det är bara några veckor sedan under Diggeloturnén som jag träffade ett av paren. Det är väldigt kära återseenden.

Själv har Lotta gift sig två gånger. Första gången svarade hon ja till Anders Engberg i Skara domkyrka. Hon bar en vit, vacker klänning och hade 70 gäster på middag på slottet. Andra gången gifte hon sig med livskamraten Patrik som simmar omkring nere i viken.

– Vi hade bjudit 25 vänner på kräftskiva. Det gör vi varje år och traditionsenligt börjar vi med att spela lite golf på en korthålsbana. Ingen av oss kan spela golf, så vi beter oss och har väldigt roligt åt varandra.

Vid golfbanan finns emellertid också ett litet kapell och det var där det i största hemlighet hade ordnats för bröllop.

– Våra bröllopsgäster var klädda i keps, shorts och gympadojor, säger Lotta. Från början hade vi tänkt att också vara det, men barnen protesterade. De tyckte att vi skulle klä oss fina.

Den gången gifte sig Lotta i en krämfärgad klänning som var med i just Kär & Galen.

– Det var ofta så, att även de som kom tvåa och trea i programmet ville gifta sig. De ville låna klänningar men det fanns förstås inga. Så jag köpte två brudklänningar som jag i tre års tid lånade ut. Det var en av dem jag gifte mig i, så den var kemtvättad i många omgångar. Men det blev vi i alla fall och det är vi väldigt glada för. Vi trivs mycket bra tillsammans.

Lotta håller just nu på att spela in en platta tillsammans med sångaren Jalle Karlsson på temat kärlek och bröllop. Det är traditionella sånger i ny tappning såväl som moderna.

– Det blir mannens sång till kvinnan och kvinnans sång till mannen. Där björkarna susa gör vi exempelvis som duett. Så småningom vill jag göra ett konsertprogram av det här. Jag är lite sugen på att prata mer och då är kärlek ett bra tema. Jag står ju vid ett vägskäl som artist, när jag nu efter 17 år har slutat med dansmusik. Inte för att jag är trött på att sjunga eller trött på danspubliken. Jag är bara väldigt led på att sitta i turnébuss.

Patrik, som förr var musiker i Lottas band, jobbar fortfarande vid hennes sida. Ibland kompar han henne och ibland är han ljudtekniker. 

– Man måste gå vidare, säger hon. Framför allt måste man förändra sitt liv, så att även privatlivet fungerar. Sjutton år med dansmusik, det är många mil med buss.

Under hösten gör Lotta ett antal konserter och en gospelturné med en kör från Malmö. Därefter följer ”Så ska det låta” och turnén On Stage tillsammans med Elisabeth Andreassen, Charlotte Nilsson, Andres Esteche och Niclas Strömstedt. Men dessförinnan är det alltså semester.     

– Patrik och jag tog jägarexamen i våras. Jag har funderat på det i flera år, för att jag har flera gånger varit med pappa i skogen och drevat. Har vi tur, så får vi åka upp till norrland och gå på jakt med morbror Kjell. Jag är sugen på att sitta på pass men vet faktiskt inte om jag vågar skjuta. Åtminstone inte första gången…
Monica Antonsson

 _____________________________________________________________________________

Allas Veckotidning
Nr 29, 2005

Lotta Engberg sjunger Göteborgs lov

Sommaren är bäst här i Väst

Sveriges bästa nöjespark ligger i väst. Lotta tvekar inte och statistiken talar för att hon har rätt. Om också allsångskvällarna på Liseberg, som hon själv leder, är bäst vill Lotta inte säga.
Däremot lovordar hon hela Göteborg - staden som vunnit en norrländskas hjärta.

Efter fjolårets succé på Liseberg har Lotta Engberg, 41, seglat upp som en ny svensk allsångsfavorit. Om programmen hade sänts i TV, hade hon kanhända utgjort ett rejält hot mot kollegorna i Stockholm. Det kan vara något för TV4 att tänka på. Speciellt som svenska folket aldrig tycks få nog av allsång. För staden Göteborg är ”Lotta på Liseberg” ett riktigt lyckokast. Tusentals och åter tusentals turister strömmar till för att få vara med. 

– Allsångskvällarna är just nu det roligaste som finns, säger Lotta som själv knåpar ihop sommarens tio program tillsammans med kapellmästare Curt-Erik Holmqvist.

– Vi har olika teman varje kväll. När det är Beatlestema sjunger vi allsång på ”Yesterday” och när det är 80-talskväll klämmer vi i med ”We are the world”. Vi har dessutom italiensk afton och Elviskväll. Då får vi besök av Elvis gitarrist James Burton och - Christer Sjögren.

Lotta gör en konstpaus och skrattar spjuveraktigt. Hon vet att nyheten med tanke på deras gamla romans kräver sin förklaring.
– Vi är bästa vänner numera, säger hon. Varken mer eller mindre. Det som en gång var finns inte mer. Det är löjligt att skriva om det nu.

Bland sommarens artister på Liseberg märks Charlotte Perrelli, Shirley Clamp, Siw Malmkvist, Harpo och Billy Swan.
– Det är han med ”I can help” du vet, säger Lotta. Men alla artister är inte bokade än, så vi har fantastisk roliga timmar på kontoret, Curt-Eric och jag.

  

Störst av alla
Lotta sitter på ett hotellrum i Stockholm och berättar. Hon är här för ett antal framträdanden och en presskonferens om en kommande julshow. Vid hennes sida sitter maken Patrik Ehlersson, 40. De jobbar ihop. Han kompar henne ibland och ibland sköter han tekniken.
– Liseberg är Sveriges största folkpark, påpekar han. Den är tio gånger större än Gröna Lund med stora gröna ytor mellan attraktionerna.

– Den är dessutom är Sveriges i särklass vackraste park, påpekar Lotta. Där finns gott om plats för utflykter med picknickkorg. Man kan dansa på Polketten varje dag till dansband, gammeltjo, salsa eller samba. Och man kan lyssna på musik i Paviljongen. Där sitter alltid någon och spelar. Det finns restauranger och attraktioner som åker upp och ner, fram och tillbaka, högt och lågt. Det är 
visserligen inte min grej. Jag är fullt nöjd med farfarsbilarna.
– Grönan hade 1,2 miljoner besökare förra året, säger Patrik som har läst på och kan statistiken. Till Liseberg löste 3,2 miljoner besökare biljett.

Det är Stora scenen, med 2 700 stolar för sittande publik, som gäller för ”Lotta på Liseberg”.
– Första kvällen kom 3500 personer. Det var alldeles fantastiskt, tyckte vi. Men ryktet gick och allt fler ville sjunga allsång, så sista kvällen trängdes 11 000 personer framför scenen. Och att TV inte är med, är nog bara bra. Som det är nu, får vi själva hitta på, vad vi ska göra i programmen.

Lotta sjunger emellertid inte bara allsång i sommar. Hon åker land och rike runt med turnén Diggelo också, vilket innebär att hon showar med kollegor som Lasse Holm, Elisabeth Andreassen, Agneta Sjödin, Sanna Nielsen, Fame, Thomas Pettersson och - Christer Sjögren.

Mysiga kaféer
– Allsången är ju bara en kväll i veckan, säger hon och låter som att hon har gott om energi att ta av. I vilket fall som helst, så har hon blivit något av en ambassadör för Göteborg, trots att hon är född i Överkalix och bodde nio år i Pajala, innan familjen flyttade till Västergötland 1976.

– Det är ju 30 år sedan, suckar hon. Jag hör hemma här, där jag har min familj. Patrik och jag bor med alla våra barn i Gallvik vid sjön Mjörn utanför Alingsås. Där trivs vi och där tänker vi bli kvar. Men vi åker gärna in till Göteborg som har så många härliga smultronställen. Ett av dem är Haga som är en riktigt gammal fin stadsdel. Där ligger Hagabadet, som byggdes för att hagaborna skulle ha någonstans att tvaga sig och där finns små, mysiga kaféer. Jag åker gärna dit och fikar med mina kompisar. Jag älskar att fika och beställer in kaffe utan socker men med mjölk. Till det tar jag en bulle, ett wienerbröd eller en bit moccatårta. Jag och mina vänner fikar ofta i Alingsås också. Staden är ju känd för sina bagerier och 22 fikaställen. Jag har ofta undrat hur det kommer sig, att staden har så många kaféer och fått förklaringen, att alingsåsborna äter sin frukost på kafé.

Det gamla Hagabadet är numera ett lyxigt spa för kroppens välbefinnande. Lotta och Patrik åker därför gärna dit för en stunds avkoppling.

Njuter tillsammans
– Det är verkligen ett ljuvligt andningshål, säger hon. Men vi går inte in på gymavdelningen, Patrik och jag. Vi föredrar morgonrocksavdelningen. Där blir vi väl omhändertagna med örtbad, massage och ansiktsbehandling. Man ska visserligen boka in sig i förväg, men vi brukar glömma bort det. Så vi tar det som blir kvar åt oss. Det spelar ingen roll, vad det blir. Det är skönt alltsammans.

Lotta och Patrik har det ovanligt bra tillsammans. Det syns alldeles tydligt. Kanske beror det på, att de genom kvalitetstid som stunderna på spaanläggningen i Haga odlar sin kärlek. 

– Vår kärlek behöver inte odlas, säger Lotta. Men vi är noga med att ta hand om den. Som till exempel i går kväll, när vi stannade på hotellet i stället för att gå ut på stan och roa oss. Vi beställde upp mat, åt på tu man hand och satte oss framför TV:n och myste.

Såväl Lotta som Patrik gillar skaldjur i alla former. Kanhända var det hummer, musslor och krabba som stod på menyn?

– Vi äter ofta både räkor och krabbor. Men inte i Stockholm! Skaldjur ska vara färska och nyfiskade som de är i Göteborg. Annars får det vara. Har man en gång handlat skaldjur i Feskekörkan, så vill man inte handla det någon annanstans sedan. Feskekörkan är ungefär som Östermalmshallarna här i Stockholm. Man går in i olika små butiker och handlar. Sedan går man ut med en stor påse skaldjur. I Stockholm äter vi annat. Här finns bara ett slags skaldjur och det är ägg!

Klarade katastrofen
Lotta och Patrik har köpt sig ett hus i semesterbyn Phuket Village i fiskebyn Ta Ma Traoh på nordöstra Phuket Island i Thailand. Huset är ett av flera som byggts av svenska Maria Florén från Göteborg och hennes thailändske make Narin. Husen klarade sig undan skador i flodvågskatastrofen, men Lotta kom ändå att beröras.

– Vårt hus var under byggnad, när katastrofen inträffade. Byggmästaren hörde av sig och fick klartecken att använda huset som evakueringshus för överlevande svenskar som hade förlorat precis allt. Vi skickade ner pengar, så att han skulle slippa stå för allt själv. Därför togs skadade omhand i våra hus. De fick mat och tröst och hjälp att ringa hem. Själva satt vi som de flesta andra framför TV:n i fem, sex dagar, innan vi förstod omfattningen av det som hade hänt.

Efteråt bildades en stiftelse inom vilken Maria och Narin Florén byggde ett barnhem för ett hundratal thailändska barn i området som blivit föräldralösa. Marken skänktes av munkarna i stadens buddisttempel.
– Det kändes självklart för oss att hjälpa till med det också, säger Lotta som tillsammans med traktens borgmästare invigde barnhemmet i februari.

Under våren har Lotta varit rektor för Bert Karlssons Fame Factory i Skara. Det har gått som en dokusåpa i TV3, där vem som helst alltså har kunnat se henne tampas med skivbolagskungen. Det har slagit gnistor ibland men med kärlek, som hon säger.
– Det jobbet var verkligen jätteroligt. Får jag frågan på nytt, ställer jag kanhända upp. Jag förstod, att jag skulle bli väldigt engagerad i ungdomarna. Man bor ju där och lever tätt tillsammans. Efteråt har vi fortsatt att träffas och några kommer att medverka i ”Lotta på Liseberg”.

Som symbol för Göteborg väljer Lotta det vackra 1700-talsskeppet Ostindiefararen Götheborg som är en kopia byggd av entusiaster. Hon ligger i varvsområdet med storslagen utsikt över stadens hamninlopp.
– Drottning Silvia invigde båten och jag tror, att man kan få en guidad tur ombord. De söker fortfarande sponsorer och jag stöder projektet.

En dubbelgångare
Verklighetens Ostindiefararen Götheborg for från Sverige till Kina, när det begav sig. Den 12 september 1745 kom hon tillbaka efter nära två år till sjöss. Hon var hårt ansatt av väder och vind då. Besättningen var likaså sliten men förväntansfull inför återkomsten. Seglatsen fick emellertid ett snöpligt slut, för fartyget gick på grund mitt i hamninloppet och sjönk som en gråsten med hela sin last som lär ha varit värd lika mycket som hela nationalbudgeten. 

Nu har båten fått sin dubbelgångare som om allt klaffar avseglar mot Kina i oktober. Då är ”Lotta på Liseberg” redan över och hon har övergått till att göra konserter med sångaren Jalle Karlsson under titeln ”Kär men inte helt galen”, framträdanden med Malmö Brandkårsorkester och shower med Elisabeth Andreassen. Och till jul kommer alltså en show med titeln White Christmas på Infra City i Upplands Väsby tillsammans med Magnus Carlsson.
– Och så blir det Jul-Lotta på Liseberg förstås, säger Lotta och skrattar gott åt namnet. Så kallar vi nämligen vinterns fyra allsångskvällar i november och december i samband med julmarknaden på Liseberg.
Monica Antonsson

_________________________________________________________________________________

Allas Veckotidning
Nr 16, 2009

Efter operationen ser Lotta Engberg fram emot att fira påsk

Hela familjen är med i stora godisjakten

När populära Lotta Engberg försvann från Bingolotto några veckor trodde många att det var för att ta välbehövlig ledighet.
Bortovaron berodde i stället på att en knuta i underlivet måste tas bort. Och ett sådant ingrepp sätter sina spår...

Lotta Engberg och Patrik Ehlersson har firat påsk i semesterhuset i Phuket Village i Thailand de senaste åren. Men sedan Lotta tog över programledarrollen i Bingolotto är det inte tal om semester så här års. I år får Thailand helt enkelt vänta. 

– Ja, vi blir hemma, säger Lotta när Allas Veckotidning hälsar på under en repetition i bingolottostudion i Göteborg. Den förestående påsken med färggrant påskris och vackra ägg fulla med godis sätter sin prägel på stämningen. Lotta är klädd i gult och sprider som vanligt idel glädje omkring sig. Sådan är hon. Glad, proffsig och ytterst generös.  

– Patrik säger att jag är så mycket hundra procent, säger hon och slår sig ner i programledarstolen. En av hennes största schlagersuccéer heter just "Hundra procent" och hon kan alltså liknas vid låten.

– Jag har stort behov av att ha roligt själv så jag är glad för det mesta. Utom när jag är ledsen förstås. Då lipar jag. Det händer att jag går från den ena ytterligheten till den andra.  

En ny frihet
Att Lotta och Patrik blir hemma i år betyder förstås att de samlar barnen omkring sig för att fira påsk. Det är i och för sig inget ovanligt med det. Familjen brukar ofta samlas i den vackra strandvillan vid sjön Mjörn utanför Alingsås. Det är heller inte ovanligt att de lagar mat, äter och umgås tillsammans. Lottas döttrar Malin och Amanda och Patriks barn Jeanette, Daniel och Johnny är vuxna nu och utflugna ur boet.

– Och så har vi Susanne som är förlovad med Daniel. Hon bodde här några år så vi räknar även henne till barnen. Amanda, Jeanette, Daniel och Susanne bor i Göteborg. Johnny jobbar i Oslo och Malin pluggar till läkare i den gamla hansastaden Gdansk i Polen.

Lotta och Patrik har varit där och hälsat på. Det är hur fint som helst och ser ut ungefär som i Gamla stan i Stockholm, säger hon.

– Malin är faktiskt den enda som har sitt gamla flickrum kvar. Hon både jobbar och praktiserar i Sverige så det händer rätt ofta att hon tar det i besittning.

Att barnen numera står på egna ben innebär en helt ny frihet för Lotta och Patrik. 

– Man slipper ha dåligt samvete till exempel. För även om barnen är stora så känner man ett visst ansvar så länge de bor hemma. Har man sagt att man ska komma hem en viss tid vill man gärna göra det. Patrik och jag har alltid sagt att när barnen är utflugna ska vi ha våra pass i handväskan. Ja, inte Patrik förstås. Han har ingen handväska. Men jag. Det vore ju härligt att kunna sticka iväg utomlands direkt om andan skulle falla på. Nu är bundna av Bingolotto i stället och kan ändå inte åka så långt. Men vi kan stanna i Göteborg och äta middag en kväll om vi vill. Det är inte så dumt det heller. Och tänk att vi handlar oftare nu än förr när vi var så många här hemma. Vad är du sugen på ikväll, kan vi fråga varandra. Sedan åker vi och köper just det. Plötsligt kan vi vara spontana. Vi känner oss väldigt lyxiga faktiskt.

Lotta har även fått mer tid till styrketräning och badminton.
– Vi spelar tillsammans en gång i veckan Patrik och jag. Förr spelade vi med barnen. Nu har allt flera kompisar hängt på. Det blir bara roligare och roligare.

Blir aldrig elak
Lotta är förstås glad över att hon har lyckats rycka upp Bingolotto som onekligen var på fallrepet innan hon tog över. Närmare en halv miljon tittare följer henne varje vecka. Och det är kanske inte så konstigt. Lotta har en stor publik ute i landet sedan dansbandstiden.

– Äsch, säger hon och viftar bort berömmet. Vi är många som jobbar med programmet. Alla ska ha sin beskärda del av framgången. Själv känner jag mig nöjd med själva programmet. Bingospelarna får sitt. Dessutom bjuder vi på underhållning och möten med spännande personer. 

Lotta intervjuar sina gäster under vinjetten "Nyfiken på". Frågorna har hon funderat ut i förväg och skrivit ned på lappar. Allt för att det inte ska bli så journalistiskt, som hon säger. Många av gästerna känner hon privat. Ändå är de ofta nervösa, märker hon.  

– De har helt enkelt ingen koll, skrattar Lotta. Det är därför. Men de kan ta det lugnt. Jag blir aldrig elak. Det är ju underhållning.

När Lotta för några månader sedan sa i programmet att hon skulle vara ledig några veckor trodde de flesta att hon skulle ha semester. I själva verket togs hon in på sjukhus varpå ett myom, en muskelknuta, i livmodern opererades bort.  

– När jag några veckor senare skulle göra mitt första träningspass på gymmet orkade jag ingenting. Men efter ett buksnitt är det viktigt att få igång muskulaturen igen. Inte minst med tanke på sången. Så jag sjunger en liten snutt varje dag för att få rösten i trim.

Det är ingen tvekan om att programledarjobbet i Bingolotto kräver sin kvinna. Förutom repetitionerna jobbar Lotta med förberedelser och administration på kontoret ett par tre dagar i veckan. 

– Jag var egentligen fullt uppbokad när TV4 hörde av sig. Så hösten blev väldigt hektisk efter allsången på Liseberg, Diggilo-turnén, julturnén och allt annat. Nu har jag dragit ned på tempot så i sommar blir det ingen turné. 

Hjälper hemlösa barn
Allsång på Liseberg om måndagskvällarna blir det däremot. Det ryktas till och med om direktsändning i TV den här gången men än är inget bestämt.

– Det ska faktiskt bli skönt att få vara lite ledig. Vi ska grilla med goda vänner och njuta av den svenska sommaren. Vi har ju en båt också. Vi brukar nästan aldrig hinna ut på sjön men i sommar har vi bestämt oss för att ta en tur till Visby. 

Det blir säkert även en semester i Thailand också vad det lider. Huset måste tittas till liksom barnhemmet i Muangmai. Det ligger bara ett stenkast från Phuket Village. Båda är uppförda av svenska Maria Floréns och hennes thailändske make Narin.

– Byn ligger inte vid vattnet så husen stod oskadade efter tsunamin 2004. Maria och Narin lät drabbade svenskar ta sin tillflykt till våra hus. De fick mat och tillgång till telefon i väntan på att kunna ta sig hem. Efteråt var vi många som skänkte pengar till barnhemmet med plats för ett hundratal barn.

Lotta fick inviga barnhemmet i samband med en festlighet något senare. I dag har de barn som blev hemlösa efter tsunamin flyttat ut men nya hemlösa barn har tillkommit.

– Vi brukar ta dem med på en heldagsutflykt med båt. Personalen följer förstås också med. Vi kan ju inte tala med varandra men alla tjattrar på sitt sätt. Och så badar vi. Det är jätteroligt.

En riktig gottegris
Men nu är det alltså Sverige som gäller och Lotta laddar upp inför påsken.
– Som barn var man ju påskkärring med huckle, kvast och kopparkittel. Vi gick ut och knackade dörr på självaste påskaftonen. Sedan gjorde våra bara samma sak när de var små. I dag nöjer vi oss med att bjuda på godis när andra små påskkärringar ringer på.

I Lottas barndomshem samlades familjen för att baka påskbröd och måla ägg. På middagsbordet stod ungefär detsamma som Lotta själv brukar servera. 

– Sillen åker förstås fram på bordet. Och äggen! Och laxen! Och köttbullarna! Efteråt får var och en leta efter sitt godisägg till musik. Det är fågel, fisk eller mittemellan. Sedan spelar man svagt när den som letar är långt från ägget och starkt när den är nära. De flesta letar under möbler och bakom gardiner men bästa gömstället är på en person.

Det brukar ta en god stund innan alla i familjen har fått sina påskägg. Men det gör ingenting. De glada skratten blir många så det är det värt. Lotta erkänner för övrigt att hon är en riktig gottegris. Just nu föredrar hon sega bilar med choklad på.
– Och chokladröra som man rör ihop själv av kakao, socker och grädde! Det är nödlösningen när det är slut i godispåsen.

Efter middagen brukar familjen spela melodifestivalspel på tv:n. Hur det går till avslöjar hon inte men musik lär det innehålla på längden, bredden och tvären.
– Det är jättekul! Jag är väldigt förtjust i allt vad tävlingar heter, säger Lotta som alltid spelar bingolotto själv också i programmet. Det känns viktigt att dela det momentet med tittarna.
– Ja, naturligtvis, säger hon bestämt. Den chansen vill jag inte missa. Tänk om jag skulle vinna!
Monica Antonsson