Olga Lallerstedt

 Hemmets Veckotidning

Nr 24, 1994

Först lekte jag med prinsessan på Haga

- Sen fick jag gå ut och plocka rovor…

 
I Olga Lallerstedts barndomshem stod glädjen alltid högt i tak – trots flykten från familjeslottet i Litauen.
- Vi var helt utblottade men jag minns ingen bitterhet…
Den ljusa synen på livet har hon ärvt.
Hemmet på Mallorca står alltid öppet för den stora vänkretsen. Och dit hör fortfarande barndomsvännen från Haga…
 

Den lilla byn Calvia på Mallorca breder förnöjsamt ut sig i en salsänka bara några mil från bullret i storstaden Palma. Här går vardagen sin gilla gång och vad turisterna har för sig nere vid kusten är det just ingen som bryr sig om.

Olga Lallerstedts vackra villa ”Los Tres Corazones” (de tre hjärtana) är byggd på en sluttning i utkanten av byn. Hennes förre man, arkitekten Lars-Erik Lallerstedt, ritade det när de för 24 år sedan flyttade hit.

- Vi hade länge letat efter en lämplig tomt att bygga på, när vi mitt i vintern kom till Calvia av en slump. Det var ovanligt varmt och skönt i byn och vi gick omkring och pratade med folk. En farbror gav oss tips på en tomt som var till salu och vi slog till direkt. 

Efteråt ångrade vi oss. Tänk så dumt att flytta från Sverige till Medelhavet och bosätta sig uppe bland bergen! Men det var det rätta, visade det sig.
 
Den givna värdinnan
Olga är en av Mallorcas mest kända svenskor. Hon är den givna värdinnan när det drar ihop sig till fest. Representativ som få svänger hon lätt mellan sex olika språk vilket inte precis är någon nackdel för äkte maken Tumi Bestard som är amerikansk konsul på ön.
Los Tres Corazones står öppet för alla hennes vänner och de är många. Till och med Chullo, grannens katt, har flyttat in.

Olga Tyszkiewicz, som hon ursprungligen hette, föddes till en välbärgad tillvaro i Polen 1936. Då kunde ännu ingen ana att hela hennes värld skulle slås i spillror bara tre år senare.

- Min födelse blev en besvikelse för mamma och pappa som redan hade fyra döttrar. Sex timmar senare insjuknade min mor i häftiga smärtor och alla trodde att hon skulle dö. 

Då föddes min tvillingbror helt oväntat. Tänk, vilken lycka! Jag blev utkastad ur sängen och lades åt sidan för att ge plats åt den efterlängtade sonen, säger Olga och skrattar.

Humorn och livsglädjen fick hon nämligen med sig ut i livet redan med modersmjölken.
 
Olgas mamma är en rysk prinsessa med spännande släkthistoria. Hennes mor delade exempelvis rum med den prins som senare blev Rasputins baneman. Han gifte sig dessutom med tsar Alexander II:s dotter Katarina men skilde sig och flyttade till Amerika.
- Mamma var änka när hon träffade min far. Hennes förste man blev skjuten av banditer vid gränsen till Polen.
 
Storgodsägare
Olgas far var storgodsägare med eget slott utanför den då polska staden Vilnius som nu är huvudstad i Litauen. Han ägnade sig åt hästuppfödning och samlade då och då vänner omkring sig för en och annan spännande jakt. De vardagliga sysslorna togs omhand av tjänstefolk.
- Kriget kom en söndagskväll i oktober 1939. Mamma och pappa hörde på radion att ryssarna hörde på radion att ryssarna hade gått in över gränsen. Mamma som hade upplevt ryska revolutionen förstod genast att vi måste fly.

Familjen lämnade sitt slott i all hasat. Med ryssarna hack i häl for de med häst och vagn mot litauiska gränsen.
- Mamma kontaktade sin vän marskalk Gustaf Mannerheim i förhoppning om att han skulle kunna hjälpa oss vidare till Finland. Men han insåg att även Finland skulle dras med i kriget och gav oss rådet att fortsätta. Min farbror som var gift med en kusin till den svenske kungen, hjälpte oss med inresetillstånd till Sverige. Det var Gustaf V som personligen gav dem en fristad i Sverige.
 
Den kungahuset närstående familjen Wallenberg tog sedan över ansvaret och såg till att krigets första flyktingar fick tak över huvudet, först på ett hotell i Stockholm och sedan i ett hus utanför stan.
- Vi var helt utblottade. Ändå minns jag ingen bitterhet. I vårt hem stod glädjen alltid högt i tak.
 
Barnen skrevs in i Franska skolan på biskopens bekostnad och Olga blev klasskamrat med prinsessan Birgitta och en rad andra välsituerade barn. Med jämna mellanrum kom rektorn till klassrummet för att dela ut räkningen på skolavgiften i små kuvert.
- jag var lika rädd varje gång. Vad skulle jag göra om också jag fick ett? Vi hade ju inga pengar.
 
Olgas mamma gick på sykurs och öppnade därefter en ateljé i stan. Hon anställde några italienska sömmerskor och sydde kläder för brinnande livet – till döttrarna såväl som till Stockholms finaste damer.
- Mamma var fantastisk! När hon sov över i ateljén ville vi ungar vara med. Då blev det så trångt att mamma fick sova på sybänken. På dagarna trängde vi in oss i köket medan hon provade kläder på prinsessan Ingeborg och alla andra kunder.
 
Startade hönsfarm
- Pappa fann också på råd. Han startade en hönsfarm. Varje dag cyklade han in till stan för att sälja ägg vid ambassadernas köksavdelningar. Tack vare sin humor blev han snabbt god vän med alla kockar – och om kvällarna satt han i smoking hos ambassadörerna. På söndagarna kom de hem till oss. Den italienske ambassadören gjorde en risotto om inte spanjoren gjorde en paella och tvärtom. Vi hade roligt jämt! Folk sa att vårt hus var det enda hus man skrattade i under kriget.
 
Olga växte trots allt upp i en förhållandevis lycklig värld. Föräldrarna hade ett nära förhållande till varandra trots att fadern flirtade vilt med alla damer som k om i hans väg. Han kysste på handen och skickade blommor som det anstår en gentleman.
- Något sådant hade svenskorna aldrig varit med om, skrattar Olga. Gudskelov att mamma inte var svartsjuk!
 
Till vardags lekte hon och andra kamrater med prinsessan Birgitta på Haga slott. Det hindrade inte att hon fick plocka rovor om somrarna och jobba i affär på skolloven, om hon ville ha en slant.
- Det var den bästa uppfostran jag kunnat få. Jag lärde mig att man måste arbeta för att få något.
 
Efter en sekreterarkurs anställdes Olga hos en landsman som importerade de finaste franska parfymer. Vid bara 21 års ålder träffade hon arkitekten Lars-Erik Lallerstedt som var 25 år äldre än hon, änkling och pappa till fyra barn, bland dem den numera kände mästerkocken Erik Lallerstedt.
- Lars-Eriks dotter Ann och jag red på samma ridskola och han brukade följa med och titta på. Plötsligt en dag ringde Ann och bjöd hem mig på middag. Sen gick allt av bara farten.
 
Olga gifte sig med Lars-Erik, blev fostermor till hans fyra halvvuxna barn och for till Mallorca på bröllopsresa. Sedan stod det inte på förrän sonen Johan kom till världen. Han är numera gift med en söt Mallorca-flicka men bor i Sverige och är ingenjör på Ericsson.
 
Öppnade boutique
Lars-Erik var mannen bakom Hötorgsskraporna och när husen stod klara öppnade Olga boutiquen Romana i ett av dem. Under 12 års tid försåg hon Stockholms innefolk med vackra kläder av exakt det rätta snittet.
- Det var väldigt skojigt. Än i dag träffar jag folk som jag har dragit upp blixtlåset på, skrattar Olga.
 
Äktenskapet med Lars-Erik fungerade utmärkt trots den stora åldersskillnaden. Han var en konstnärssjäl och de gjorde många spännande resor tillsammans. Ständigt återvände de dock till Mallorca.
- Vi förälskade oss i ön redan på bröllopsresan och bestämde oss för att så småningom åldras här.
 
Flyttlasset gick när Lars-Erik blev pensionär 1969. De äldsta barnen var för länge sedan utflugna ur boet och Johan var 12 år gammal. Väl på ön började Olga studera till sjuksköterska medan maken tog en keramikkurs – för att det roade honom och för att lära sig spanska.
- En dag på tennisbanan föll Lars-Erik plötsligt död ner vid mina fötter. Det var fruktansvärt, säger Olga och glädjen i hennes ögon förbyts för ett ögonblick i smärta. Minnet gör ännu ont trots att 15 år har gått.
 
Olga och Johan bestämde sig för att stanna på Mallorca och hon började se sig om efter något att göra.  Mode hade hon fått nog av efter 12 års visningar i Paris och Rom där folk ständigt undrade om kjolen skulle läggas upp eller ner.
 
Som nyutbildad sjuksköterska kunde hon i stället göra nytta för turisterna, tänkte hon. Sakta men säkert arbetade hon sig så igenom sorgen.
 
Olga lade så småningom sjuksköterskekallet på hyllan till förmån för en regelrätt karriär som PR-kvinna på flygbolaget Air Europé. För tre år sedan bytte hon arbetsgivare och är numera marknadschef på golfklubben Santa Ponsa vars galjonsfigur är prinsessan Birgitta.
- Prinsessan kom hit till Mallorca på semester redan när barnen var små. Då återupptog vi kontakten från skolåren och har hållit den sedan dess. Numera har hon en våning i närheten av klubben och är en lika ivrig som duktig spelare. Prinsessan har till och med fått en årlig turnering uppkallad efter sig.
 
Skrattade åt samma saker
Det var på en fest hos borgmästaren i Calvia som Olga träffade Tumi Bestard. Han är amerikansk konsul på ön sedan 30 år. De upptäckte att de skrattade åt samma saker och hade väldigt trevligt tillsammans. Det stod därför inte på förrän han flyttade in i hennes hus, medan hans gård några mil norrut fick bli lantställe. Efter flera år som sambor gifte de sig 1988. Sedan dess har en stor del av Olgas tid gått åt till representation. Till hennes hem såväl som till golfbanan och konsulatet kommer celebra gäster i en till synes aldrig sinande ström. Hon har bland annat varit värdinna för de amerikanska presidenterna Carter och Bush. Fotoalbumet är fullt av världskändisar och just den här dagen bär Olga en scarf som hon fått i present av Barbara Bush.
 
I över 50 år var det omöjligt för familjen Tyszkiewicz att återvända till Polen. Gränserna öppnades när Sovjetunionen för några år sedan föll samman. Olgas tvillingbror, som numera bor i Amerika, for omedelbart hem till det gamla familjegodset som nu är ett kollektivjordbruk för 20 000 människor.
- Det finns vissa möjligheter att få tillbaka godset. Men vad ska man göra med det? Alla dessa människor behöver jobb för sin försörjning och slottet är omgjort till kontor för en mattfabrik.
 
För fyra år sedan reste även Olga till Polen. Flera av hennes spanska vänner följde med när hon promenerade i bandomens fotspår. Otroligt nog kände hon igen sig från faderns berättelser. På museer och slott fanns porträtt av släktingar och monument skänkta av hennes farföräldrar.
- Det var verkligen en otrolig återkomst! Vi gick och handlade i affärerna och jag var den enda som talade polska. Folk undrade hur det kom sig och när de fick veta att jag hade kommit hem efter 50 år blev de alla väldigt upprymda.
 
Jag blev positivt överraskad över att allt var så vackert i Polen. Nästa gång vill jag besöka vårt slott i Litauen – helst tillsammans med Johan. Även han har trots allt en del av sina rötter där, säger Olga.
Av Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson
 
 
Bildtexter:
Olgas pappa Eugene Tyszkiewicz tvingades överge ett storgods – för att bli hönsfarmare som sålde ägg till de ambassader där han umgicks…
 
Hon var en rysk prinsessa, mamma Olga Tyszkiewicz, som inte drog sig för hårt arbete när hon hamnade i svensk landsflykt.
 
- Prinsessan Birgitta och jag kom i kontakt med varandra på nytt sedan vi flytt till Mallorca. Vi har ju en del gemensamma intressen.
 
Familjens slott i nuvarande Litauen. Vid flykten 1939 var området polskt och först nyligen kunde Olga återvända.
 
Olga var bara 21 år när hon träffade arkitekten Lars-Erik Lallerstedt. Med honom fick hon sonen Johan.
 
I en av de Högtorgs-skrapor som hennes man arkitekten ritade inrättade Olga i slutet av 50-talet sin boutique.