I den spanska byn Hidalga kopplar de av med sina familjer och njuter av livet och anonymiteten.
Allas Veckotidning
Kikki, Bettan och Lotta firar succén med nyårstårta
– Vi sa redan från början att vi skulle bli tre schlagerflickor i lyxförpackning, säger Lotta. Och så har det blivit. Vi river inte bara av våra gamla hits rätt upp och ner. Vi blommar ut som artister.
Alltihop började med att Kikki, Bettan och Lotta sjöng kör bakom Magnus Carlsson på Världens Barn-galan för tre år sedan.
– Efteråt gick vi på restaurang, pratade om gamla tider och skrattade, så att vi fick ont i magen, säger Bettan som var den som kastade ur sig idén om en krogshow.
– Något mer tillfälligt som har blivit så kul har jag aldrig varit med om. Tillsammans är vi rena dynamiten!
– Eller tre trallande perenner, säger Kikki. För så sjunger de i öppningsnumret som likt showen i övrigt präglas av humor och självironi. Det är med andra ord en rätt uppsluppen trio som samlas runt tårtan på hotellet, där Kikki och Lotta bor på halvtid, medan Bettan lånar en lägenhet. Tvärs över gatan ligger Cirkus som sedan under höstas har varit deras arena.
De känner varandra väl. Kikki och Bettan sjöng utgjorde gruppen Chips i början av 80-talet, då de tävlade i Melodifestivalen och turnerade landet runt med country- and westernmusik.
Efter Chips blev det revy hos Bosse Parnevik för Bettans del. Där i ensemblen träffade hon Lotta. Kikki mötte kärleken i dansbandsmusikern Kjell Roos och flyttade till Bollnäs. Avstånd har ingen betydelse i en bransch där de flesta ständigt är på resande fot.
– Jag har körat bakom både Kikki och Bettan, säger Lotta. Kikki sjöng ”Bra vibrationer” i Melodifestivalen och Bettan vann med ”La det svinge” tillsammans med Hanne Krog i Bobbysocks. Vi for till och med på Rysslandsturné tillsammans.
Kikki och Lotta har dessutom varit grannar i Spanien. Kikki var gift med Kjell och dottern Emma, 18, var liten. Viktor, 12, föddes senare och hann inte njuta så mycket av den spanska solen. Lotta var redan då mamma till Malin, 16, och Amanda, 15. Hon var dessutom gift med deras pappa Anders Engberg. Bådas skilsmässor hör till Skandinaviens mest omskrivna. Ändå är de vänner allihop. Kikki och Kjell jobbar till och med i samma band.
– Jag har sålt villan och hyrt ett Pippi Långstrumpshus vid vattnet, säger Kikki. Vi har gångavstånd in till Bollnäs nu.
Hon har jobbat så mycket på sistone, att hon ännu inte riktigt har hunnit bo in sig, säger hon. Allt oftare efterlyser små ensamma stunder.
– Jag brukar tända ljus och sätta på musik. Sånt ger mig energi.
Förbjuden kärlek
Kärlekens irrvägar ledde småningom Lotta – via den omskrivna romansen med Christer Sjögren – till Patrik Ehlersson. Kärleken var förbjuden först och de kämpade emot i det längsta. I dag delar de vått och torrt i schlagervärldens vackraste hus vid en fridfull vik av sjön Mjörn utanför Alingsås. Lotta odlar sina grönsaker och plockar sin svamp, när hon inte lagar mat till barnen och deras kompisar.
– Jag beundrar henne verkligen, säger Bettan. Hon har ett stort hus, en stor tomt och massor av tonåringar. Patrik hade ju tre barn med sig i boet. Det är full fart för jämnan.
Lotta medger att hon är dålig på att stanna upp. Ofta bränner hon sitt ljus i båda ändarna samtidigt.
– Det alltid är väldigt mycket Lotta, säger Patrik. När jag är ledsen, så är jag fruktansvärt ledsen och när jag är glad, så är jag väldigt glad. Och städar jag, så gör jag det väldigt intensivt. Jag tycker det är tråkigt annars.
Om Christer Sjögren som efter ett halvårs prasslande slutligen kollapsade och avslöjade allt om deras förhållande för både hustrun och resten av världen, säger Lotta ingenting. Det har hon satt en ära i. Möjligen upprepar hon det hon sa som sommarpratare: Den enda bok jag inte kan rekommendera är Christer Sjögrens memoarer. I den har i alla fall jag svårt att skilja på dikt och verklighet.
– Då blev det löpsedlar, skrattar Bettan. Det stod till och med i norska tidningar! ”Lotta i storbråk med sin älskare!” Jag höll på att skratta ihjäl mig.
Framgång och kärlek
Bettan är den som har lyckats klara sig undan de stora svarta rubrikerna. På sistone har hon mest blivit omskriven för, att hon bantade bort 8 kilo före premiären genom att avstå från kolhydrater. Annars är det bara idyll och framgång för hela slanten. Hon flyttade till Oslo 1990 för att hennes norska karriär helt enkelt var framgångsrikare än den svenska. Dessutom träffade hon Tor Andreassen som hon sedan dess delar morgontidningen med. Några år senare kom Anna, 8, och Nora, 6, till världen. Våningen i det vackra sekelskifteshuset vid Karl Johann byttes mot ett hus, där de har gott om plats och en vacker trädgård för barnen att tumla runt i. Det är Tor som sköter marktjänsten därhemma, då hon har den mest lukrativa karriären.
– Vi har det hur bra som helst, Tor och jag. Kärleken är jorden i blomsterpottan, som vi säger i Norge. Vi njuter av varandra och vårt hem, trots att saker egentligen inte betyder någonting. Det gäller att leva i nuet och att sluta sträva efter mer. Varje ny dag är som en gåva.
Bettan är lika populär som programledare i norsk TV som Lotta är i svensk. För en tid sedan fick även Kikki möjligheten att bli en ny Oprah Winfrey.
– Programmen skulle spelas in i Sverige för en dansk TV-kanal. Jag tog aldrig så allvarligt på det. Jag har ingen längtan till den världen än. Först vill jag komma till ro i mitt nya hem.
Inför premiären på Rondo hade Lotta kvalificerat sig till Melodifestivalen. Hon jobbade med Söndagsöppet och satt i sminket, när hon bad producenten, att Kikki och Bettan skulle få vara med. Han gick ut men kom tillbaka efter fem minuter. Jag har talat med Bert Karlsson, sa han. Så nu är det klart.
– Vänta, skrek jag efter honom. Säg åt Karlsson att han måste ringa och fråga tjejerna först. De kanske inte vill.
Lotta fick tag i Kikki samma kväll. Hon lyssnade på låten och sa ja direkt. Bettan svarade inte och nästa morgon lyste krigsrubrikerna från Sveriges alla löpsedlar.
– Till slut fick jag tag i henne i Oslo. Har du läst svenska tidningar idag? Nej, sa hon. Då är det bäst, att du sätter dig ner, sa jag. Hon lyssnade på låten och konstaterade, att det var en vinnarlåt. Vi vinner, sa hon. Vi vinner!
De fick nöja sig med en hedrande tredjeplats men premiären på showen blev en total succé. Och inte blev det sämre av, att den flyttades till Stockholm. Kikki har emellertid haft lite otur. På en semester i Thailand föll hon så illa, att hon fick en spricka i foten. Showen kördes vidare med Kikki i rullstol. Nu har hon armen i band, sedan hon halkat hemma i badrummet och brutit armen på två ställen. Mitellan är emellertid svart och försedd med gnistrande glaspärlor. Kikki är inte den som ger sig.
Akut till sjukhus
– Det viktigaste är att få vara frisk, säger Lotta som verkar piggare än någonsin. Det är förunderligt med tanke på, att hon för en tid sedan fördes akut till sjukhus och fick diagnosen ulcerös colit som är en kronisk inflammation i tarmen.
– Kort kan man säga, att jag var min egen läkare för länge. Nu är jag på benen tack vare medicin. Jag har haft tur. Så är det inte för alla. Många mår väldigt dåligt av den här sjukdomen.
Både Lotta och Bettan är i högform. Det märks inte minst i showen. Bettan hade säkert blivit av med sina kilon även utan bantning. Kikki tar det lite lugnare. Hon har som bekant sin reumatism att tänka på.
Kämpar varje dag
– Hon är starkast av oss alla, säger Bettan och Lotta håller med. Kikki kämpar hårt varje dag och har en otroligt stark livskraft. Jämfört med henne är det som om vi ligger och simmar i gräddfilen. Hon har det tufft ibland. Ändå brinner lågan så starkt, att allt annat rinner av. Då går hon in på scenen och bara lyser.
Tor och flickorna är på plats i Stockholm den här helgen. Tillsammans med Bettan har de handlat kläder, varit på Skansen och Junibacken. Även Patrik är på plats. Han har valt att jobba med Lotta och showen i stället för att spela dansmusik.
– Vi har promenerat flera timmar på Djurgården idag, säger Lotta. På lördagarna, då vi har två föreställningar, brukar Bettan och jag bada bastu, medan Kikki vilar och tar en bit mat. Nästa helg kommer Kjell och barnen från Bollnäs. Det ska verkligen bli jättekul!
Vad som händer efter nyår är ännu en väl förborgad hemlighet. Kikki, Bettan och Lotta har helt enkelt inte bestämt sig än. De prioriterar samarbetet men arrangörerna rycker och drar i dem alla tre. Kanske flyttar de showen till Malmö eller Oslo. Annars kanske den tas på turné genom landet. Den som lever får se.
– Vi brukar sitta och skriva autografer efter showen, säger Lotta. Häromdagen kom en tjej fram och sa, att det hade varit den bästa kvällen i hennes liv. Hon hade dittills mått dåligt av att vara 56 år. Hädan efter skulle hon vara stolt över det, sa hon. Det var häftigt. Tänk att vi kunde förmedla, att det finns en livskraft även i livets middagshöjd och att man kan göra saker, fast man är kvinna och äldre oavsett inom vilket område man är verksam. Det gäller bara att våga!
Av Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson
2004 (filen skapad i augusti 2004)
Det är dagen efter årets värsta åskväder. Regnet har vräkt
ner under sensommarnatten och blixten har slagit ut vattenpumpen hemma hos
familjen Engberg-Ehlersson. Vattnet i brunnen stannar följaktligen envist kvar
där det är i väntan på en lämplig reparatör. Under tiden får Lotta, Patrik och
tonåringarna bäst de kan göra sin morgontoalett nere vid sjön Mjörn. En vik av
den tre mil långa sjön letar sig nämligen in här, så de har sin egen strand att
tumla runt på. När Lotta slår sig ner för en pratstund med Hemmets Journal,
passar Patrik följaktligen på att ta en simtur.
– Vi bor på en underbart vacker plats, konstaterar Lotta om
hemmet i Gallvik utanför Alingsås. Just nu pustar hon ut efter Diggeloturnén
och allsångskvällarna på Liseberg. Som vanligt har hon lagt i fyrans växel och
gett allt hela sommaren. Så gör hon alltid. Hon sjunger och dansar nonstop på
scenen och tycks orka hur mycket som helst.
– Äsch, säger hon och viftar bort komplimangen. Tidningarna
ringer och vill att jag ska prata om hälsa. Men jag tackar nej. Det vore fel.
Jag är hur ohälsosam som helst. Jag både röker och dricker. Det enda jag
motionerar med är dammsugaren. Men jag har insett, att jag har en väldigt snäll
kropp. Till och med när jag blev sjuk, visade den sig från en vänlig sida.
Lotta pratar om förra sommaren, när hon togs in akut på
sjukhus på grund av ulcerös colit, en kronisk inflammation i tarmen, som hon
utan att veta om det hade burit på rätt länge.
– Jag var min egen läkare och till sist gick det inte
längre. Och det var ju lika bra det. Nu har jag fått medicin som fungerar.
Sjukdomen är inte det minsta handikappande för mig. Men visst har jag fått mig
en tankeställare. Idag vet jag, att det viktigaste i livet är att få vara
frisk. Många som lever med ulcerös colit har det väldigt jobbigt.
Lotta är lite dålig på att stanna upp och ta igen sig.
Kanske var det därför som sjukdomen bröt ut. Hon jobbar hårt och intensivt och
bränner sitt ljus i båda ändarna.
– När jag är ledsen, så är jag fruktansvärt ledsen och när
jag är glad, så är jag väldigt glad. Detsamma gäller städning. Om jag städar,
så gör jag det väldigt intensivt. Jag tycker det är tråkigt annars.
Nu har Lotta emellertid dragit till bromsen och bestämt sig
för att andas ut för att få nya krafter. Nu är tid för familj, hus och hem. Hon
har rotat sig bra i Västergötland. Ingenstans har hon bott längre än just
här.
– Jag är född i Överkalix och bodde nio år i Pajala, innan
vi flyttade söderut 1976. Pappa hade fått jobb som jägmästare i Laxå då. Nu hör
jag hemma här i Västergötland, där jag har min familj. Jag har aldrig förstått,
varför det skulle vara smartare att bo i Stockholm. Det sägs, att där är
närmare till allt, men i Stockholm tar ju allt så lång tid. Den tiden tjänar vi
ihop flera gånger om på att slippa sitta i bilkö. För övrigt tar det bara två
och en halv timma med tåget till Stockholm.
Lotta plockar ogräs i rabatterna fast det nästan är höst.
Hon sätter in kort i fotoalbum och rättar till gardinerna. Det är sånt hon har
semestern till. Och så läser hon förstås. Just nu ligger ”DaVinchikoden” på
nattygsbordet.
– Vi ska resa bort två veckor, Patrik och jag. Det är skönt
att ibland få vara ensam med sin man. Barnen är så stora nu, att de bara är
glada, när vi far iväg några dagar. Och de är verkligen duktiga. Jag litar helt
och fullt på dem. De har varit ensamma hemma rätt mycket de senaste åren. Först
var vi ett år med ”Kikki, Bettan & Lotta” på Rondo i Göteborg. Sedan blev
det ett halvår på Cirkus i Stockholm. Och därefter har vi turnerat. Men även om
de uppskattar att vi far iväg, så blir de glada när vi kommer hem också. Och nu
är det familjens tur för min del. Många hävdar att kvalitet är viktigare än
kvantitet i umgänget med barnen. Men det är något motsägelsefullt i det.
Kvalitet är givetvis viktigt men jag tror att även kvantitet behövs. Så vi
försöker vara tillsammans med våra ungdomar så mycket som möjligt.
Patriks dotter Jeanette, som har suttit och lyssnat en
stund, säger plötsligt att det alltid ska finnas någon hemma i deras hus. Det
är de nämligen vana vid.
– Det är jättekonstigt om ingen svarar, när man kommer hem,
låser upp dörren och ropar hej.
I huset bor, förutom Jeanette och hennes syskon Daniel och
Johnny, även Lottas barn Malin och Amanda. Och så Susanne förstås som är
förlovad med Daniel.
– Våra ungdomar bor här för att de vill det, säger Lotta.
Och för att vi vill det. Vi har dessutom birmakatterna Eva och Sara och så
birmaskogskatten Gorby som är ett kolsvart resultat av en lyckostund på jorden.
Vår gula labrador Fame hör självklart också till familjen.
Lotta och Patrik hittade sin drömtomt 1995 och började
själva rita sitt ovanligt vackra hus. Kraven var, att det skulle finnas plats
för deras stora familj och dessutom passa in i den vackra skogsgläntan vid sjön
Mjörn. Då hade kärleken just slagit till - efter att de hade varit spelkamrater
i samma dansband sedan 1992 – och de hade bestämt sig för ett liv tillsammans.
De fick hjälp med ritningarna av en arkitekt och året därpå kunde de flytta in.
Resultatet är något alldeles extra. Det vackra huset har ingång på baksidan,
vinklar, burspråk och vrår och stora panoramafönster mot sjön. Runt huset har
de dessutom en stor altan med uteplats och utomhusjacuzzi.
– Det har väl hänt, att vi har badat, när det varit någon
plusgrad, men det är allra häftigast med rykande, heta bad mitt i vintern, när
det är snö och is.
På sluttningen ner mot sjön har Lotta sina grönsaksland. Hon
odlar potatis, sallad, lök och allt annat som hon tycker är gott att skörda och
bära in till kastrullerna. Likaså plockar hon svamp i skogen och tillreder den
efter bästa förmåga.
Att Lotta sätter kärleken i första rummet torde inte vara
någon nyhet. Alla minns TV-serien Kär & galen som hon gjorde tre
vårsäsonger i rad. Kärlekspar fick tävla mot varandra och de som vann fick
gifta sig i TV. Kanske var det början till den renässans vi nu ser av påkostade
bröllop med stora kalas och bröllopsresor till fjärran land.
– Det tror jag inte, säger Lotta. Programmet var ju väldigt
spektakulärt men så här i efterhand tycker jag nog, att vi tog vara på
känslorna och gjorde det rätt fint.
Det händer att hon träffar sina brudpar, när hon turnerar
runt om i landet. Somliga till och med umgås hon med.
– Det är bara några veckor sedan under Diggeloturnén som jag
träffade ett av paren. Det är väldigt kära återseenden.
Själv har Lotta gift sig två gånger. Första gången svarade
hon ja till Anders Engberg i Skara domkyrka. Hon bar en vit, vacker klänning
och hade 70 gäster på middag på slottet. Andra gången gifte hon sig med
livskamraten Patrik som simmar omkring nere i viken.
– Vi hade bjudit 25 vänner på kräftskiva. Det gör vi varje
år och traditionsenligt börjar vi med att spela lite golf på en korthålsbana.
Ingen av oss kan spela golf, så vi beter oss och har väldigt roligt åt varandra.
Vid golfbanan finns emellertid också ett litet kapell och
det var där det i största hemlighet hade ordnats för bröllop.
– Våra bröllopsgäster var klädda i keps, shorts och
gympadojor, säger Lotta. Från början hade vi tänkt att också vara det, men barnen
protesterade. De tyckte att vi skulle klä oss fina.
Den gången gifte sig Lotta i en krämfärgad klänning som var
med i just Kär & Galen.
– Det var ofta så, att även de som kom tvåa och trea i
programmet ville gifta sig. De ville låna klänningar men det fanns förstås
inga. Så jag köpte två brudklänningar som jag i tre års tid lånade ut. Det var
en av dem jag gifte mig i, så den var kemtvättad i många omgångar. Men det blev
vi i alla fall och det är vi väldigt glada för. Vi trivs mycket bra tillsammans.
Lotta håller just nu på att spela in en platta tillsammans
med sångaren Jalle Karlsson på temat kärlek och bröllop. Det är traditionella
sånger i ny tappning såväl som moderna.
– Det blir mannens sång till kvinnan och kvinnans sång till
mannen. Där björkarna susa gör vi exempelvis som duett. Så småningom vill jag
göra ett konsertprogram av det här. Jag är lite sugen på att prata mer och då
är kärlek ett bra tema. Jag står ju vid ett vägskäl som artist, när jag nu
efter 17 år har slutat med dansmusik. Inte för att jag är trött på att sjunga
eller trött på danspubliken. Jag är bara väldigt led på att sitta i turnébuss.
Patrik, som förr var musiker i Lottas band, jobbar
fortfarande vid hennes sida. Ibland kompar han henne och ibland är han
ljudtekniker.
– Man måste gå vidare, säger hon. Framför allt måste man
förändra sitt liv, så att även privatlivet fungerar. Sjutton år med dansmusik,
det är många mil med buss.
Under hösten gör Lotta ett antal konserter och en
gospelturné med en kör från Malmö. Därefter följer ”Så ska det låta” och turnén
On Stage tillsammans med Elisabeth Andreassen, Charlotte Nilsson, Andres
Esteche och Niclas Strömstedt. Men dessförinnan är det alltså semester.
Monica Antonsson
_____________________________________________________________________________
Nr 29, 2005
Sommaren är bäst här i Väst
Sveriges bästa nöjespark ligger i väst. Lotta tvekar inte och statistiken talar för att hon har rätt. Om också allsångskvällarna på Liseberg, som hon själv leder, är bäst vill Lotta inte säga.
Däremot lovordar hon hela Göteborg - staden som vunnit en norrländskas hjärta.
– Allsångskvällarna är just nu det roligaste som finns,
säger Lotta som själv knåpar ihop sommarens tio program tillsammans med
kapellmästare Curt-Erik Holmqvist.
– Vi har olika teman varje kväll. När det är Beatlestema
sjunger vi allsång på ”Yesterday” och när det är 80-talskväll klämmer vi i med
”We are the world”. Vi har dessutom italiensk afton och Elviskväll. Då får vi
besök av Elvis gitarrist James Burton och - Christer Sjögren.
– Vi är bästa vänner numera, säger hon. Varken mer eller mindre. Det som en gång var finns inte mer. Det är löjligt att skriva om det nu.
Bland sommarens artister på Liseberg märks Charlotte Perrelli, Shirley Clamp, Siw Malmkvist, Harpo och Billy Swan.
– Det är han med ”I can help” du vet, säger Lotta. Men alla artister är inte bokade än, så vi har fantastisk roliga timmar på kontoret, Curt-Eric och jag.
Lotta sitter på ett hotellrum i Stockholm och berättar. Hon är här för ett antal framträdanden och en presskonferens om en kommande julshow. Vid hennes sida sitter maken Patrik Ehlersson, 40. De jobbar ihop. Han kompar henne ibland och ibland sköter han tekniken.
– Liseberg är Sveriges största folkpark, påpekar han. Den är tio gånger större än Gröna Lund med stora gröna ytor mellan attraktionerna.
– Den är dessutom är Sveriges i särklass vackraste park,
påpekar Lotta. Där finns gott om plats för utflykter med picknickkorg. Man kan
dansa på Polketten varje dag till dansband, gammeltjo, salsa eller samba. Och
man kan lyssna på musik i Paviljongen. Där sitter alltid någon och spelar. Det
finns restauranger och attraktioner som åker upp och ner, fram och tillbaka,
högt och lågt. Det är
visserligen inte min grej. Jag är fullt nöjd med farfarsbilarna.
– Grönan hade 1,2 miljoner besökare förra året, säger Patrik som har läst på och kan statistiken. Till Liseberg löste 3,2 miljoner besökare biljett.
Det är Stora scenen, med 2 700 stolar för sittande publik, som gäller för ”Lotta på Liseberg”.
– Första kvällen kom 3500 personer. Det var alldeles fantastiskt, tyckte vi. Men ryktet gick och allt fler ville sjunga allsång, så sista kvällen trängdes 11 000 personer framför scenen. Och att TV inte är med, är nog bara bra. Som det är nu, får vi själva hitta på, vad vi ska göra i programmen.
Lotta sjunger emellertid inte bara allsång i sommar. Hon
åker land och rike runt med turnén Diggelo också, vilket innebär att hon showar
med kollegor som Lasse Holm, Elisabeth Andreassen, Agneta Sjödin, Sanna
Nielsen, Fame, Thomas Pettersson och - Christer Sjögren.
– Allsången är ju bara en kväll i veckan, säger hon och låter som att hon har gott om energi att ta av. I vilket fall som helst, så har hon blivit något av en ambassadör för Göteborg, trots att hon är född i Överkalix och bodde nio år i Pajala, innan familjen flyttade till Västergötland 1976.
– Det är ju 30 år sedan, suckar hon. Jag hör hemma här, där
jag har min familj. Patrik och jag bor med alla våra barn i Gallvik vid sjön
Mjörn utanför Alingsås. Där trivs vi och där tänker vi bli kvar. Men vi åker
gärna in till Göteborg som har så många härliga smultronställen. Ett av dem är
Haga som är en riktigt gammal fin stadsdel. Där ligger Hagabadet, som byggdes
för att hagaborna skulle ha någonstans att tvaga sig och där finns små, mysiga
kaféer. Jag åker gärna dit och fikar med mina kompisar. Jag älskar att fika och
beställer in kaffe utan socker men med mjölk. Till det tar jag en bulle, ett
wienerbröd eller en bit moccatårta. Jag och mina vänner fikar ofta i Alingsås
också. Staden är ju känd för sina bagerier och 22 fikaställen. Jag har ofta
undrat hur det kommer sig, att staden har så många kaféer och fått
förklaringen, att alingsåsborna äter sin frukost på kafé.
Det gamla Hagabadet är numera ett lyxigt spa för kroppens
välbefinnande. Lotta och Patrik åker därför gärna dit för en stunds avkoppling.
– Det är verkligen ett ljuvligt andningshål, säger hon. Men vi går inte in på gymavdelningen, Patrik och jag. Vi föredrar morgonrocksavdelningen. Där blir vi väl omhändertagna med örtbad, massage och ansiktsbehandling. Man ska visserligen boka in sig i förväg, men vi brukar glömma bort det. Så vi tar det som blir kvar åt oss. Det spelar ingen roll, vad det blir. Det är skönt alltsammans.
Lotta och Patrik har det ovanligt bra tillsammans. Det syns
alldeles tydligt. Kanske beror det på, att de genom kvalitetstid som stunderna
på spaanläggningen i Haga odlar sin kärlek.
– Vår kärlek behöver inte odlas, säger Lotta. Men vi är noga
med att ta hand om den. Som till exempel i går kväll, när vi stannade på
hotellet i stället för att gå ut på stan och roa oss. Vi beställde upp mat, åt
på tu man hand och satte oss framför TV:n och myste.
Såväl Lotta som Patrik gillar skaldjur i alla former.
Kanhända var det hummer, musslor och krabba som stod på menyn?
– Vi äter ofta både räkor och krabbor. Men inte i Stockholm!
Skaldjur ska vara färska och nyfiskade som de är i Göteborg. Annars får det
vara. Har man en gång handlat skaldjur i Feskekörkan, så vill man inte handla
det någon annanstans sedan. Feskekörkan är ungefär som Östermalmshallarna här i
Stockholm. Man går in i olika små butiker och handlar. Sedan går man ut med en
stor påse skaldjur. I Stockholm äter vi annat. Här finns bara ett slags
skaldjur och det är ägg!
Lotta och Patrik har köpt sig ett hus i semesterbyn Phuket Village i fiskebyn Ta Ma Traoh på nordöstra Phuket Island i Thailand. Huset är ett av flera som byggts av svenska Maria Florén från Göteborg och hennes thailändske make Narin. Husen klarade sig undan skador i flodvågskatastrofen, men Lotta kom ändå att beröras.
– Vårt hus var under byggnad, när katastrofen inträffade.
Byggmästaren hörde av sig och fick klartecken att använda huset som
evakueringshus för överlevande svenskar som hade förlorat precis allt. Vi
skickade ner pengar, så att han skulle slippa stå för allt själv. Därför togs
skadade omhand i våra hus. De fick mat och tröst och hjälp att ringa hem.
Själva satt vi som de flesta andra framför TV:n i fem, sex dagar, innan vi
förstod omfattningen av det som hade hänt.
– Det kändes självklart för oss att hjälpa till med det också, säger Lotta som tillsammans med traktens borgmästare invigde barnhemmet i februari.
Under våren har Lotta varit rektor för Bert Karlssons Fame Factory i Skara. Det har gått som en dokusåpa i TV3, där vem som helst alltså har kunnat se henne tampas med skivbolagskungen. Det har slagit gnistor ibland men med kärlek, som hon säger.
– Det jobbet var verkligen jätteroligt. Får jag frågan på nytt, ställer jag kanhända upp. Jag förstod, att jag skulle bli väldigt engagerad i ungdomarna. Man bor ju där och lever tätt tillsammans. Efteråt har vi fortsatt att träffas och några kommer att medverka i ”Lotta på Liseberg”.
Som symbol för Göteborg väljer Lotta det vackra 1700-talsskeppet Ostindiefararen Götheborg som är en kopia byggd av entusiaster. Hon ligger i varvsområdet med storslagen utsikt över stadens hamninlopp.
– Drottning Silvia invigde båten och jag tror, att man kan få en guidad tur ombord. De söker fortfarande sponsorer och jag stöder projektet.
En dubbelgångare
Verklighetens Ostindiefararen Götheborg for från Sverige till Kina, när det begav sig. Den 12 september 1745 kom hon tillbaka efter nära två år till sjöss. Hon var hårt ansatt av väder och vind då. Besättningen var likaså sliten men förväntansfull inför återkomsten. Seglatsen fick emellertid ett snöpligt slut, för fartyget gick på grund mitt i hamninloppet och sjönk som en gråsten med hela sin last som lär ha varit värd lika mycket som hela nationalbudgeten.
– Och så blir det Jul-Lotta på Liseberg förstås, säger Lotta och skrattar gott åt namnet. Så kallar vi nämligen vinterns fyra allsångskvällar i november och december i samband med julmarknaden på Liseberg.
Monica Antonsson
_________________________________________________________________________________
Allas Veckotidning
Nr 16, 2009
Efter operationen ser Lotta Engberg fram emot att fira påsk
Hela familjen är med i stora godisjakten
När populära Lotta Engberg försvann från Bingolotto några veckor trodde många att det var för att ta välbehövlig ledighet.Bortovaron berodde i stället på att en knuta i underlivet måste tas bort. Och ett sådant ingrepp sätter sina spår...
– Ja, vi blir hemma,
säger Lotta när Allas Veckotidning hälsar på under en repetition i
bingolottostudion i Göteborg. Den förestående påsken med färggrant påskris och
vackra ägg fulla med godis sätter sin prägel på stämningen. Lotta är klädd i
gult och sprider som vanligt idel glädje omkring sig. Sådan är hon. Glad,
proffsig och ytterst generös.
– Patrik säger att jag är
så mycket hundra procent, säger hon och slår sig ner i programledarstolen. En
av hennes största schlagersuccéer heter just "Hundra procent" och hon
kan alltså liknas vid låten.
– Jag har stort behov av
att ha roligt själv så jag är glad för det mesta. Utom när jag är ledsen
förstås. Då lipar jag. Det händer att jag går från den ena ytterligheten till
den andra.
Att Lotta och Patrik blir hemma i år betyder förstås att de samlar barnen omkring sig för att fira påsk. Det är i och för sig inget ovanligt med det. Familjen brukar ofta samlas i den vackra strandvillan vid sjön Mjörn utanför Alingsås. Det är heller inte ovanligt att de lagar mat, äter och umgås tillsammans. Lottas döttrar Malin och Amanda och Patriks barn Jeanette, Daniel och Johnny är vuxna nu och utflugna ur boet.
– Och så har vi Susanne
som är förlovad med Daniel. Hon bodde här några år så vi räknar även henne till
barnen. Amanda, Jeanette, Daniel och Susanne bor i Göteborg. Johnny jobbar i
Oslo och Malin pluggar till läkare i den gamla hansastaden Gdansk i Polen.
– Malin är faktiskt den
enda som har sitt gamla flickrum kvar. Hon både jobbar och praktiserar i
Sverige så det händer rätt ofta att hon tar det i besittning.
Att barnen numera står på
egna ben innebär en helt ny frihet för Lotta och Patrik.
– Man slipper ha dåligt
samvete till exempel. För även om barnen är stora så känner man ett visst
ansvar så länge de bor hemma. Har man sagt att man ska komma hem en viss tid
vill man gärna göra det. Patrik och jag har alltid sagt att när barnen är
utflugna ska vi ha våra pass i handväskan. Ja, inte Patrik förstås. Han har
ingen handväska. Men jag. Det vore ju härligt att kunna sticka iväg utomlands
direkt om andan skulle falla på. Nu är bundna av Bingolotto i stället och kan
ändå inte åka så långt. Men vi kan stanna i Göteborg och äta middag en kväll om
vi vill. Det är inte så dumt det heller. Och tänk att vi handlar oftare nu än
förr när vi var så många här hemma. Vad är du sugen på ikväll, kan vi fråga
varandra. Sedan åker vi och köper just det. Plötsligt kan vi vara spontana. Vi
känner oss väldigt lyxiga faktiskt.
– Vi spelar tillsammans en gång i veckan Patrik och jag. Förr spelade vi med barnen. Nu har allt flera kompisar hängt på. Det blir bara roligare och roligare.
Lotta är förstås glad över att hon har lyckats rycka upp Bingolotto som onekligen var på fallrepet innan hon tog över. Närmare en halv miljon tittare följer henne varje vecka. Och det är kanske inte så konstigt. Lotta har en stor publik ute i landet sedan dansbandstiden.
– Äsch, säger hon och
viftar bort berömmet. Vi är många som jobbar med programmet. Alla ska ha sin
beskärda del av framgången. Själv känner jag mig nöjd med själva programmet.
Bingospelarna får sitt. Dessutom bjuder vi på underhållning och möten med spännande
personer.
Lotta intervjuar sina
gäster under vinjetten "Nyfiken på". Frågorna har hon funderat ut i
förväg och skrivit ned på lappar. Allt för att det inte ska bli så
journalistiskt, som hon säger. Många av gästerna känner hon privat. Ändå är de
ofta nervösa, märker hon.
– De har helt enkelt
ingen koll, skrattar Lotta. Det är därför. Men de kan ta det lugnt. Jag blir
aldrig elak. Det är ju underhållning.
– När jag några veckor
senare skulle göra mitt första träningspass på gymmet orkade jag ingenting. Men
efter ett buksnitt är det viktigt att få igång muskulaturen igen. Inte minst
med tanke på sången. Så jag sjunger en liten snutt varje dag för att få rösten
i trim.
Det är ingen tvekan om
att programledarjobbet i Bingolotto kräver sin kvinna. Förutom repetitionerna
jobbar Lotta med förberedelser och administration på kontoret ett par tre dagar
i veckan.
– Jag var egentligen fullt
uppbokad när TV4 hörde av sig. Så hösten blev väldigt hektisk efter allsången
på Liseberg, Diggilo-turnén, julturnén och allt annat. Nu har jag dragit ned på
tempot så i sommar blir det ingen turné.
Allsång på Liseberg om måndagskvällarna blir det däremot. Det ryktas till och med om direktsändning i TV den här gången men än är inget bestämt.
– Det ska faktiskt bli
skönt att få vara lite ledig. Vi ska grilla med goda vänner och njuta av den
svenska sommaren. Vi har ju en båt också. Vi brukar nästan aldrig hinna ut på
sjön men i sommar har vi bestämt oss för att ta en tur till Visby.
Det blir säkert även en
semester i Thailand också vad det lider. Huset måste tittas till liksom
barnhemmet i Muangmai. Det ligger bara ett stenkast från Phuket Village. Båda
är uppförda av svenska Maria Floréns och hennes thailändske make Narin.
– Byn ligger inte vid
vattnet så husen stod oskadade efter tsunamin 2004. Maria och Narin lät
drabbade svenskar ta sin tillflykt till våra hus. De fick mat och tillgång till
telefon i väntan på att kunna ta sig hem. Efteråt var vi många som skänkte
pengar till barnhemmet med plats för ett hundratal barn.
Lotta fick inviga
barnhemmet i samband med en festlighet något senare. I dag har de barn som blev
hemlösa efter tsunamin flyttat ut men nya hemlösa barn har tillkommit.
– Vi brukar ta dem med på
en heldagsutflykt med båt. Personalen följer förstås också med. Vi kan ju inte
tala med varandra men alla tjattrar på sitt sätt. Och så badar vi. Det är
jätteroligt.
Men nu är det alltså Sverige som gäller och Lotta laddar upp inför påsken.
– Som barn var man ju påskkärring med huckle, kvast och kopparkittel. Vi gick ut och knackade dörr på självaste påskaftonen. Sedan gjorde våra bara samma sak när de var små. I dag nöjer vi oss med att bjuda på godis när andra små påskkärringar ringer på.
I Lottas barndomshem
samlades familjen för att baka påskbröd och måla ägg. På middagsbordet stod
ungefär detsamma som Lotta själv brukar servera.
– Sillen åker förstås
fram på bordet. Och äggen! Och laxen! Och köttbullarna! Efteråt får var och en
leta efter sitt godisägg till musik. Det är fågel, fisk eller mittemellan.
Sedan spelar man svagt när den som letar är långt från ägget och starkt när den
är nära. De flesta letar under möbler och bakom gardiner men bästa gömstället
är på en person.
– Och chokladröra som man rör ihop själv av kakao, socker och grädde! Det är nödlösningen när det är slut i godispåsen.
Efter middagen brukar familjen spela melodifestivalspel på tv:n. Hur det går till avslöjar hon inte men musik lär det innehålla på längden, bredden och tvären.
– Det är jättekul! Jag är väldigt förtjust i allt vad tävlingar heter, säger Lotta som alltid spelar bingolotto själv också i programmet. Det känns viktigt att dela det momentet med tittarna.
– Ja, naturligtvis, säger hon bestämt. Den chansen vill jag inte missa. Tänk om jag skulle vinna!
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar