Nr 5, 1991
 |
 |
Nr 3, 2000
Dottern Lotta, 27, flyttade först. Men efter en tid som
sambo sprack förhållandet och hon kom hem igen. Då hade Daniel, 24, tagit över
hennes rum och hon fick flytta in i hans.
- Det var mest jobbigt för henne själv, säger Ewa. Som tur
var fick hon rätt snart tag i en lägenhet. Och för fem år sedan, när vi sålde
huset och flyttade ut i skärgården, flyttade Daniel hem till henne. De bodde
ihop i tre år och det gick hur bra som helst. Speciellt som jag sov över hos
dem en kväll i veckan, när jag jobbade på Oscars, och passade på att städa. Det
såg förskräckligt ut ibland. Det var nästan som om de väntade på, att jag
skulle komma. Men så har de tuffa jobb också båda två.
För kärleken blev flytten ett lyft.
- Plötsligt kunde vi planera vår tid och äta den mat vi
själva ville. Vi började om från början med förälskelse och allt. Det var helt
fantastiskt! Många upptäcker att de inte har något att prata om. Vi har inte
gjort annat än pratat och pratat de här åren. Vi har hur kul som helst.
Nr 24-25, 2000
Allt gick så fort första gången
- Jag skulle önska att fler tog den chansen, säger Ewa. Folk ger upp alldeles för lätt. De konstaterar att de har utvecklats åt olika håll och går skilda vägar. Det är synd. Efter några besvärliga år med bökiga tonåringar kommer bättre tider. Jag lovar! Och då har man verkligen något att prata om.
Ewa och Kenneth sitter i sitt nya kök i den vackra enplansvillan på Ljusterö. Här är långt från estraderna inne i stan, så Ewa njuter av att få vara hemmamänniska. Hon slänger på sin höjd en förströdd blick i spegeln, när hon går förbi. Knogarna är nötta och såriga, för hon har knäskurat golven med en skottetrasa. Hon älskar att putsa och feja och vill att huset ska vara rent. Kenneth har byggt hela huset själv, slagit i varenda spik, säger hon. Själv har hon stått för inredningen och gjort ett jättebra jobb.
Ewa och Kenneth har, med tanke på sin kommande ålderdom, valt att bygga ett hus utan källare.- Rätt som det är, har man rullator och då blir det svårt med trappor. Till sommaren ska Kenneth bygga en altan runt huset. Sedan återstår garage och verkstad, två separata byggnader i vinkel med huset, så att de får en gårdsplan i mitten.
Värmen från den gamla vedspisen i köket och täljstenskaminen
i sovrummet sprider sig i hela huset. Elementen stängs av automatiskt. Ved hugger
de själva på tomten, så el-räkningen blir låg. För säkerhets skull finns ett
bensindrivet elverk i huset, om de skulle bli strömlösa, när höststormarna
börjar yra. På landet är det bäst att vara garderad.
Ewa och Kenneth träffades, när hon var 19 och skulle på
turné med Gunnar Wiklund. Han spelade bas i bandet och träffades av ”Amors
pilar” som Ewas sjöng då. De flyttade ihop 1971, fick dottern Lotta 1972, sonen
Daniel 1976 och gifte sig på Ewas 30-årsdag 1979.
- Folk trodde att de skulle på födelsedagskalas. I stället fick de åka chartrad buss till Tyresö kyrka och vara med på bröllop.
Ewa minns hur Lottas kompisar ringde på dörren den dagen och frågade om hon ville leka. ”Nej, det går inte”, svarade sexåringen. ”Vi ska gifta oss idag.” En stund senare var hon brudnäbb och knäböjde vid altarringen med mamma och pappa. Daniel for runt som ett torrt skinn i hela kyrkan men det gick bra ändå. De blev lyckligt gifta.Eva övergick från svensktoppssång till revy, fars och musikal i början av 70-talet. Det har hon lyckats så bra med, att hon fick privatteatrarnas pris Guldmasken 1992 för bästa kvinnliga huvudroll i Bröderna Östermans huskors. Numera har det gått en viss rutin i uppdragen. Det är folklustspel med Ewa Rydberg på Fredriksdalsteatern i Helsingborg om somrarna och fars på Stockholms privatteatrar om vintrarna. Till hösten väntar ”Lorden från Gränden” på Intiman tillsammans med gamla vänner som Ulf Larsson och Bert-Åke Warg.
När Lotta föddes lade Kenneth basen på hyllan och sadlade om till företagare i ljusreklambranschen. Ewa hade en lovande karriär och borde fortsätta med den, tyckte han. Men Lotta skulle minsann inte behöva lämnas bort i tid och otid. På så vis fick de vardagen att fungera och sedan har åren rullat på.
- Jag får vara med och spela ibland, säger Kenneth som gärna kompar Ewa på ett och annat sångjobb. Till vardags spelar han för nöjes skull i Ljusteröensemblen tillsammans med handlaren, kantorn och några till.
- Och när Ewa har premiär, sätter jag på mig slipsen och kommer.
Lotta var den första som flyttade hemifrån. Hon blev sambo men förhållandet sprack, så hon kom hem igen. Då hade Daniel redan flyttat in i hennes rum, så hon fick ta hans.
- Som tur var fick hon tag i en lägenhet. Det blev lite tomt när hon flyttde, men vi var glada för hennes skull. Det var ju roligt för henne att få starta något eget.
Ewa och Kenneth hade hela tiden tänkt lämna villan i Tyresö, när barnen vuxit upp. Vad skulle de med 270 kvadratmeter till? Att drömmen blev verklighet och det i en hast berodde mest på slumpen.
- Jag var här ute för att hämta ved, säger Kenneth vars föräldrar har sitt sommarställe på Ljusterö sedan 26 år. Stugan ligger avsides, där allmän väg slutar. På tomten finns ett mindre hus som Ewa, Kenneth och barnen har lånat ibland.
- Jag såg en skylt, om att den här tomten var till salu. Så jag åkte hem, ringde kommunen och frågade om det var sant. Och när även Ewa tände på idén blev jag alldeles vild. Jag gjorde en skiss och for till byggnadsnämnden redan nästa dag. ”Så här heter tomten och så här vill vi att det ska se ut”, sa jag. ”Det ska nog gå bra”, sa stadsarkitekten. ”Välkommen in med ritningar.”
- Jag kände direkt att vi hamnat på rätt plats, säger Ewa. Och jag har ett väldigt förtroende för Kenneth. Säger han att han kan bygga ett hus, så kan han det också.
Villan i Tyresö såldes och Daniel, som hade ett år kvar på gymnasiet, flyttade hem till Lotta.
- De bodde ihop i tre år och det gick hur bra som helst. När jag spelade på Oscars, sov jag över hos dem på fredagarna. Det var ingen idé att åka hem, för vi hade dubbla lördagsföreställningar. Då blev det så, att jag städade åt dem. Jag hade ju inget annat för mig.
Lotta är reporter på ”Efterlyst” sedan tre säsongen och Daniel har lämnat bensinmacken för glasmästeriet. Han har pluggat data också, sökt och kommit in på ett universitetet i New York. Som tur var, blev han kär och stannade hemma.
- Sånt får man ju inte säga högt förstås. Man ska pusha på och stötta sina barn vad de än vill göra. Men det var skönt att han inte åkte.
Lotta och Daniel är numera särbos förlovade på varsitt håll. Fortfarande håller de koll på varandra som de alltid gjort. Om den ene varit ute och festat, kliver den andre upp mitt i natten för att åka och hämta. Det känns tryggt och bra.
Ewa och Kenneth valde att flytta ut till sommarstugan på svärföräldrarnas tomt, medan bygget pågick. Det var mitt i vintern, snöstorm och becksvart som det bara kan vara på landet, där det inte finns någon vägbelysning.
- Kenneth hade kört tre lass på dagen, så vi visste att det var varmt och skönt i stugan. Barnen tyckte, att vi skulle vänta till nästa dag, men vi for iväg ändå. Jag hade vinterdäck och bilen var fullpackad. Dessutom satt Albin i framsätet. Kenneth körde den fullastade pickupen som bara hade sommardäck.
Albin, en jycke av rasen leonberger som är stor som en kalv, hade fullt upp med att hålla sig kvar i kurvorna. Vägen är krokig och halt var det dessutom. Allt gick emellertid över förväntan, tills de kom allra längst ut på ön.
- Kenneth blev stående mitt i Bystabacken som är brant och slingrig. Sedan gled han rakt ut i skogen med låsta hjul. Vi lyckades få upp bilen på vägen igen, varpå han tog sikte på en grushög och släppte bromsen. Där fick den stå till nästa dag.
De trängde ihop sig i Ewas lilla bil, tog sig uppför backen och fortsatte fram till stugan. ”Välkommen till ditt skärgårdsparadis”, sa Kenneth och korkade upp konjaksflaskan han fått i 50-års present.
- Jag dricker inte konjak, säger Ewa. Men den gången smakade det jättegott.
Dagen därpå införskaffades både vinterdäck och snökedjor, så nu har de inga problem att ta sig uppför backarna.
- Men det kan ha sina sidor att bo så här ödsligt. Om ingen har plogat, när man kommer från teatern om kvällarna, gäller det att gasa och hålla tungan rätt i mun. Det är enda chansen.
Ewas och Kenneths nya liv i vildmarken har fört dem närmare varandra. Plötsligt gör de vad de själva vill och slipper, som de säger, fråga barnen vad de ska äta till middag. De pratar och diskuterar om allt och inget och har roligt tillsammans. Kenneth har avvecklat sitt företag och tagit anställning hos handlaren i byn. Det lönar sig minst lika bra med tanke på resvägarna. Dessutom är de vänner och Kenneth känner att jobbet är viktigt.
I höstas var de på försenad bröllopsresa till Mallorca. Annars stannar de helst hemma i Ljusteröskogen. Hit kommer Lotta och Daniel så ofta de kan liksom Kenneths äldre barn Tina och Peter med sina familjer varav fem barn. Då blir det liv i luckan som det ska vara, när det är kalas.
- Och nu funderar vi på att gifta om oss, säger Kenneth. Med varandra! Barnen tycker att det är lite genant men vi vill faktiskt göra det. Jag har redan talat med kyrkoherden och han säger att det går, även om det mest blir som en bekräftelse den här gången.
Ewa tycker att det är en god idé. De ska befästa sin kärlek lugnt och sansat efter alla dessa år. Det gick så fort och var ett sådant ståhej förra gången.
- Vi får väl hyra bröllopssviten på Pärlan, gästiveriet här på ön, eller inreda friggeboden för bröllopsnatten, skrattar Ewa.
När bröllopet ska stå är ännu inte bestämt. Dessutom blir det en sak enbart för de allra närmaste.
- Sedan är det lika bra att fortsätta hålla ihop, säger Kenneth. Om du ska skilja dig från mig måste du göra det två gånger och det har du inte råd med.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar