Agnetas välkända gestalt blir plötsligt synlig bakom kröken där hon står och väntar tillsammans med treåriga dottern Alexia och hunden Gilda. Lite trött är hon, för halv tre på morgonen fick hon stiga upp för att åka till jobbet på Radio Stockholm. Nu har hon varit hemma några timmar och det är sambons tur att jobba. Teknikern Lars-Åke Gustavsson tjänstgör ännu någon timme innan han kan vända hemåt i de ringlande eftermiddagsköerna ut från stan.
Familjen Askelöf-Gustavssons Roslagsidyll består av ett rött hus med vita knutar och en generöst tilltagen trädgård i en typisk barrskogsglänta. Det är så hon vill ha det, för så var det överallt när hon var liten. Det har med trygghet att göra.
Blyg och tystlåten Som barn var Agneta en blyg och tystlåten tjej som mest höll sig för sig själv. Hon var så bortkommen, säger hon, att hon aldrig ens blev bjuden på tonårsfesterna hemma i Bagarmossen.
- Jag hade en enda önskan i livet. Jag ville gifta mig och få barn. Men å andra sidan kunde jag aldrig drömma om att någon skulle vilja ha mig som var så ful och trist.
Så stod han då där på hennes 16-årsdag, den två år äldre drömprinsen Janne som bodde i grannhuset och var så snygg. Och bäst av allt var att han ville ha just henne.
- Det var helt otroligt. Han valde mig! Men vi var väl ungefär lika tystlåtna och tillbakadragna båda två, kan jag tro.
När Agneta var 18 år blev det dags för giftermål. Året var 1965. Två år senare föddes dottern Helen och 1970 kom sonen Martin.
- Det gick som på räls alltihop. Vi köpte sommarstuga, segelbåt och radhus – och jag var en nöjd och lycklig hemmafru.
För att dryga ut hushållskassan började Agneta så småningom jobba deltid som vårdbiträde.
Men efter sju, åtta år ändrades rutinerna på sjukhuset. Plötsligt krävdes det att Agneta skulle rätta sig efter ett förelagt schema. Det var omöjligt och hon fick se sig om efter ett annat jobb.
Ändrade sitt liv - Två av mina väninnor tyckte att jag borde göra något mer av mitt liv. Du borde bli journalist, sa de och tanken var väckt.
Agneta nöjde sig till en början med en kurs på universitetet. Flera lärare påpekade hennes förmåga att uttrycka sig och till sist sökte hon in till Journalisthögskolan. Till hennes stora förvåning kom hon in – med god marginal.
Praktiken gjorde Agneta på Radio Stockholm. Där har hon också blivit kvar sedan 1983, när hon 38 år gammal gick ut högskolan som nybakad journalist.
Vid flera tillfällen har Agneta också varit tjänstledig för att pröva på programledarjobb i TV som Glädjehuset och Nattliv.
Äktenskapet sprack Den blyga skolflickan, den lyckliga hemmafrun och småbarnsmamman, det deltidsarbetande sjukvårdsbiträdet har alltså utvecklats till en av landets mest drivna journalister.
- När jag började på Journalisthögskolan gled vi ifrån varandra, Janne och jag. Vi flyttade isär en tid, men flyttade ihop igen efter ett halvår. 1985 tog vi slutligen ut skilsmässa.
I jobbet på Radio Stockholm har Agneta genom åren arbetat ihop med de flesta av stationens olika tekniker. Men hon trivdes bäst tillsammans med Lars-Åke Gustavsson. Hon och han utgjorde ett närmast oslagbart team.
- Vi pratade mycket med varandra och hade trevligt. Men i början fanns det inte tillstymmelse till flirt emellan oss. Vi var båda gifta och hade våra familjer att tänka på. Så plötsligt, hösten 1985, hände något som ingen av oss kan förklara. Vår relation förändrades och vi blev hejdlöst förälskade.
Agneta och Lars-Åke tog ut skilsmässa på var sitt håll och av praktiska skäl flyttade han hem till henne och barnen som nu var gängliga tonåringar. Visst blev skilsmässorna hårda slag för familjerna. Men för barnens skull har de alla förblivit om inte bästa vänner så åtminstone vänskapligt sinnade till varandra.
Agneta och Lars-Åkes relation växte sig allt starkare och en längtan efter ett kärleksbarn började gro. Det var ingalunda riskfritt eftersom Agneta hade fyllt 42 år. Risken för att få ett skadat barn ökar som bekant i takt med kvinnans ålder. Ändå bestämde de sig för att försöka.
Lyckan vändes i tragedi - Jag blev gravid med en gång! Vi var jublande lyckliga och trodde att det var livets mening att vi skulle få ett barn. Tyvärr slutade graviditeten med missfall i tredje månaden, säger Agneta.
Det var hårt. Men sjukhuspersonalen påpekade att missfall är naturens eget sätt att sålla bort livsodugliga foster. Det var bara att gå hem igen och försöka på nytt.
Den här gången dröjde det ett helt år innan Agneta blev gravid. På grund av sin höga ålder rekommenderades hon dessutom fostervattenprov men valde att genomgå en speciell form av fosterdiagnostik, provtagning och analys av celler från moderkakan.
- Jag undersöktes med ultraljud och på skärmen såg vi hur fostret låg därinne och sprattlade med båda armar och ben. Rusiga av lycka for vi på semester till Nordkap och förlovade oss under midnattssolen. Det var romantiskt men kallt. Därefter for vi hem för att göra provtagningen.
Några dagar senare drabbades Agneta av hög feber. Hon hade fått allmän blodförgiftning på grund av provet och några dagar senare konstaterades att fostret var dött.
- Sjukhuset tog på sig hela skulden men vad hjälpte det, säger Agneta som därmed nästan gav upp tanken på att än en gång bli mor.
Ville glömma För att glömma det som hänt for Agneta och Lars-Åke till Cypern. De tog in på hotell Alexia Court i Larnaka och lärde känna den trevlige hotellägaren. Nätterna igenom satt de uppe och pratade om allt och inget och ibland om önskebarnet de drömde om.
- Sista dagen, precis innan vi skulle åka hem, tog vi en promenad till Sankt Lazaruskyrkan där det pågick en ceremoni. Svartklädda kvinnor med hucklen gick omkring med vaxljus i händerna och en prästmed kors stänkte vigvatten på dem, säger Agneta och berättar om den ortodoxa kyrkans ceremonier som vanligtvis inramas av körsång, ljus och rökelse.
Vi köpte varsitt ljus och lämnade kyrkan för att gå tillbaka till hotellet där flygbussen strax skulle hämta oss. Plötsligt vände Lasse och gick in i kyrkan igen. Där köpte han ett tredje ljus och placerade det mitt emellan våra. ”Det ljuset ska brinna lite längre än de andra två”, sa han.
Tårarna strömmar nerför Agnetas kinder när hon berättar. För naturligtvis bar hon redan kärleksbarnet under sitt hjärta…
Graviditeten avlöpte utan större bekymmer och den här gången var det inte tal om fosterdiagnostik. Skulle barnet vara skadat fanns det säkert någon mening med det också.
Förlossningen blev dramatisk. Barnet låg med navelsträngen flera varv runt halsen och fick navlas av inne i den nu drygt 44-åriga Agneta som förlöstes med akut kejsarsnitt.
- Genom en ultraljudsundersökning visste vi att barnet var en flicka. Redan tidigt beslöt vi oss för att ge henne namnet Alexia efter hotellet på Cypern där hon blev till. Märkligt nog föddes hon också på Alexisdagen den 17 juli.
Sedan dess har livet gått sin gilla gång i familjen. Tonårsbarnen är för länge sedan utflugna och Lars-Åkes båda pojkar från det tidigare äktenskapet nöjer sig med att regelbundet hälsa på.
För två år sedan började Agneta och Lars-Åke se sig om efter ett eget hus där de skulle kunna bygga upp ett hem tillsammans. Så fann de den röda lilla stugan där Agneta nu sitter och berättar. De bestämde sig för att flytta ut till Roslagen. Här kan Lars-Åke breda ut sig med sina hobbyer. Han kan reparera och bytta hur många tekniska apparater som helst, säger hon, utan att det blir trångt.
Champagne, presenter och blommor - Vi åkte tillbaka till hotellet på Cypern när Alexia var två månader gammal. Ägaren tog emot oss med champagne, presenter och blommor på rummet, säger Agneta medan Alexia far omkring på alla fyra. I full karriär leker hon hund på uppfarten där Lars-Åkes bil just svänger in.
Leende tar han lillflickan på ena armen och kramar om Agneta med den andra. Så sträcker han på bene och pustar ut lite. Kvällens matlagningsbestyr vid grillen tar vid. Det blir varm korv med bröd och kall öl för alla.
Text: Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson
