Gina Dirawi

Allas Veckotidning

Nr 6, 2012

Gina Dirawi lyckas med det mesta i livet

Efter Melodifestivalen ska jag hitta en man

Populär bloggare, internet- och radiostjärna och nu stor tv-personlighet. 

Gina Dirawi går från klarhet till klarhet.

Nästa projekt är att bli känd i USA - och finna en pojkvän...

Gina Dirawi, 21, blir Melodifestivalens yngsta programledare någonsin. Exakt vad det innebär vet hon inte ännu. Men att hon ska presentera artister och tävlingsbidrag tillsammans med Sarah Dawn Finer och Helena Bergström, det vet hon.
– Melodifestivalen är det största man kan göra i Sverige, säger Gina i telefon från ett tåg på väg någonstans. Ända sedan jag var liten har jag drömt om att få vara med i det programmet på ett eller annat sätt. Det är lite förvånande för mig att drömmen slår in redan nu.

Hade 40 barnbarn

För den yngre publiken är Gina känd som Sveriges roligaste bloggare, en muslimsk tjej som gör narr av våra fördomar. För den något äldre publiken är hon antagligen en ny bekantskap. 

Hon är född och uppvuxen i Sundsvall där hon är omgiven av en stor och generös familj vilket har satt sin prägel på hennes person.
– Vi kommer från Palestina, säger hon på den hopplöst knastriga linjen. Men vi flydde till Sverige från Libanon. Det var krig.
Den mest tongivande personen i Ginas familj var hennes farfar Chaher Dirawi. Det var egentligen han som hade sina rötter i Palestina. Han var jordbrukare där tills han 1948 tvingades fly till Libanon. Fyrtio år senare tvingades han fly ännu ett krig. Den här gången bar det av till Sverige där hans hustru Fatima och de elva barnen redan befann sig. Väl i Sundsvall började han arbeta för den moské i vilken han sedan var verksam som imam tills han dog 86 år gammal förra våren.
Gina har ofta berättat om kärleken till sin farfar. Bland de 40 barnbarnen var hon hans favorit. Han ville att hon skulle bli något stort och uppmanade henne att göra gott. Kanske kunde hon rent av bli historisk som Nelson Mandela, drömde han.

I den andan växte hon och syskonen upp hos mamma Siham Aziz och pappa Saleh Dirawi. Muslimska tjejer är precis som alla andra, försäkrar både hon och föräldrarna. Att Gina exempelvis inte bär sjal som sin mamma är hennes eget val. Något tvång finns inte och hon vill vänta.
 – Jag är så trött på att folk tror att jag är förtryckt, säger Gina som står med en fot i varje kultur och försöker få ihop det till en.  

Slåss mot fördomar

– När jag var fjorton och alla kompisar rökte och skröt om hur mycket alkohol de hade druckit så valde jag att ställa mig utanför. Somliga tyckte att jag gjorde mig märkvärdig då. Andra gissade att jag var för hårt hållen och inte kunde bestämma själv. Men det är mitt eget beslut. Att jag avstår från alkohol och inte har sex före äktenskapet beror på min religion. Jag är muslim och står för det. Jag är inget offer. Det viktiga är att ha ett gott hjärta, ett rent samvete och ett gott syfte med det man gör. Jag försörjer mig själv och försöker finna den livsstil som passar mig.

Gina tycker att hon har slagits mot fördomar i hela sitt liv. Var det inte svenskarnas fördomar om muslimer som plågade henne så var det muslimernas fördomar om svenskarna. Det fick henne att 2009 starta bloggen ”Ana Gina” i vilken hon med hemgjorda videofilmer gjorde parodi på alltihop genom att själv spela invandrarkillen Discoturken, svennemorsan Bettan och den strängt troende invandrarkvinnan Khadidje som alla är mer eller mindre skruvade. Med humorn som vapen ville hon skapa förståelse och bygga broar.

SVT Play fick upp ögonen för Gina och banade väg för ”Ana Gina Show”. Efter 250 videos och tre säsonger - som gett upphov till 13 miljoner träffar på Youtube - är hon deras största succé någonsin, firad och prisbelönt. Därifrån har hon nu tagit steget till programmet ”The Fabulous Life of Ana Gina” i vilket hon intervjuar kändisar.  
– Folk tror att jag är rolig men det är jag inte, säger hon. Jag är snarare tystlåten och tråkig. Yrkesmässigt är jag mycket mer programledare än komiker. Det är dags att gå vidare.

Det har hon gjort också. Strax före jul gjorde hon ”Musikhjälpen” tillsammans med Jason Timbuktu och Kodjo Akolor. Under en intensiv vecka sände de radio dygnet runt från en inglasad studio på ett torg i Göteborg och drog de in över 18 miljoner kronor till Radiohjälpen.

Det politiska läget i Libanon har småningom stabiliserats något vilket gjort att Gina och familjen då och då har kunnat resa dit för att hälsa på släkten. När Israel 2006 plötsligt bombade huvudstaden Beirut – sedan libanesiska Hizbollah hade angripit Israel med granater och raketer, dödat tre israeliska soldater och tillfångatagit två vid en attack mot två militärfordon - råkade hon 16 år gammal befinna sig där. Om det berättade hon i sitt Sommarprogram i augusti.

Sprängde en bomb

– Jag satt med min mamma och mina syskon och tittade på nyheterna när det plötsligt smällde till. Det var den värsta smäll jag har hört i hela mitt liv när en bomb föll utanför vårt hus. Jag kastade min lillebror på golvet och mig över för att skydda honom med min kropp. Min mammas lillebror dog av en israelisk bomb. Det fick inte hända min lillebror.

Med viss hjälp från Sverige - som den gången evakuerade svenska medborgare från Libanon - lyckades familjen under dramatiskt eländiga förhållanden sätta sig i säkerhet med hjälp av ett lastfartyg som tog dem till Cypern. Släktingarna blev kvar vilket fick Gina att fundera över varför människor värderas efter pass och nationalitet. 
– Om man bor på 118 63 Stockholm så är man mycket mer värd än om man bor på 867 Gasa. Varför?

Fyra år senare blev hon påmind om kriget mitt i Stockholm.

– Den 11 december 2010 var jag och några vänner ute på stan för att fira min tjugoårsdag. Plötsligt hörde vi en våldsam smäll. Människor rusade omkring och skrek. Det var samma ljus och samma ljud som i Beirut. Jag kände genast igen tryckvågen som följde och förstod att det var en bomb som hade detonerat.

Gina befann sig mitt i folkvimlet på Drottninggatan den där dagen så självmordsbombaren Taimour Abdulwahab först satte eld på sin bil på Olof Palmes gata och strax därpå sprängde sig själv till döds på Bryggargatan. Hos Säpo och ett på antal nyhetsredaktioner hade man just tagit emot hans mail om att det var dags att slå till. Profeten Muhammed hade kränkts av Lars Vilks rondellhundar, skrev han. Sverige hade dessutom trupp i Afghanistan. För att inte tala om att Sverige, enligt hans mening, förtrycker muslimer.
– Han kunde ha dödat oss, säger Gina. Vi hade inte gjort något men han tänkte döda oss. Det är sånt man ser på TV. Hur kunde det hända i Sverige? Varje gång jag blundade såg jag hans blodiga döda kropp och varje gång jag såg en utländsk man undrade jag om han var en bombare som skulle spränga sig själv.

Gina insåg vad bombattentatet i värsta fall skulle kunna betyda för Sveriges muslimer.
– Hela Sverige kommer att börja hata oss, tänkte jag. Det började ju bli så bra. Hela den där terroristgrejen var ju nästan över. Nu kommer allt tillbaka. Hur ska svenskarna behandla min mamma som har sjal och min lillebror som heter Muhammed. Och jag själv, måste jag tystna nu? Jag var riktigt rädd faktiskt.

Otur i kärlek

Några dagar senare insåg hon att hon inte behövde vara rädd. Bland arbetskamraterna på SVT-play tycktes ingen ha gjort den kopplingen. Hon fick fortsatt utrymme att utvecklas som tv-personlighet och har gått vidare från klarhet till klarhet. 

Och nu är det alltså dags för Melodifestivalen.

– Min stora förebild är Kristian Luuk. Han är världens bästa programledare. Bland tidigare melodifestivalsvinnare tyckte jag nog bäst om Carola och hennes ”Evighet”. Jag fällde en tår när den vann.

Efter Melodifestivalen bär det av till Los Angeles där hon ska göra nya intervjuer för ”The Fabulous Life of Ana Gina”.
– Jag ska ta reda på hur man blir kändis i USA, säger Gina utan att avslöja om hon har sådana planer för egen del eller om hon bara ska fråga dem som lyckats.
– Jag är 21 år och världen ligger öppen, skrattar hon. Mitt främsta mål är att hitta en man. Det är dags nu. Hittills har jag bara haft otur i det avseendet.

Någon uttalad plan för hur det ska gå till har hon inte. Inga direkta önskemål heller mer än att han bör vara muslim.
– Men han får gärna vara lång och smal. Annars spelar det inte så stor roll hur han ser ut. Det är inte det viktigaste.  

Yrkesmässigt vill hon fortsätta på den inslagna stigen och bo kvar i Stockholm. Går inte det kan hon tänka sig att bli politiker. Hon lockas emellertid inte av vare sig Håkan Juholts, Fredrik Reinfeldts eller andra etablerade politikers partier. Det är stenålderstänk, säger hon rebelliskt.
– Ska jag ägna mig åt politik så bildar jag mitt eget parti. 
Monica Antonsson