onsdag 2 februari 2022

Carina Jaarnek

Hemmets Veckotidning
Nr 33, 2007

På Djurö ska jag förverkliga min dröm...

Somrarna tillbringar sångerskan Carina Jaarnek oftast i turnébussen. Men nu har hon hittat en plats att längta hem till. 
Nya huset liter på Djurö och på bryggan smider Carina stora planer...

Carina Jaarnek och hennes make och manager Niels Kvistborg har lämnat Ronneby för Stockholm eller närmare bestämt det vackra Djurö i skärgården på behörigt avstånd från storstadsjäktet. Med förköpsrätt har de hyrt en stor suterrängvilla på klipporna ovanför Skarpösundet.

– Vi fastnade direkt för den här platsen, säger Carina som förra sommaren sökte med ljus och lykta efter en bostad utanför stan. Att köpa lägenhet inne i Stockholm var inte att tänka på. Där kostar två pyttesmå rum med kök flera miljoner. Sedan tillkommer hyra ovanpå det.

– Vi är så glada för den här fantastiska villan, säger Carina. Man kan visserligen sakna möjligheten att spontant bara kunna gå ut på stan en kväll. Men vi pendlar så gärna. Bussen går en gång i halvtimmen och vi har ju fria arbetstider, så vi behöver ju inte åka i rusningstid när det är kö.

Sommaren på Djurö en idyll. Carina och Niels har egen brygga, generöst tilltagna soldäck, en fristående bastu och egen liten strand. 
– När vi bodde i Ronneby, tyckte vi ofta, att det var väldigt långt hem. Vi turnerar ju väldigt mycket i Norrland och mellersta Sverige. Sedan flyttade stora tjejen Sandra, 25, till Huddinge med sin familj. Hon har två barn, sjuåriga Stella och lille Adam som snart är fyra år och bara äääälskar sin mormor. Nu pluggar dessutom yngsta dottern Daniella till frisör här i stan, så till sist var det bara att flytta, tyckte vi. Barnbarnen vill man ju inte missa.
Det röda tegelhuset i två våningar har stora, vackra fönster ut mot vattnet. Soldäcket nås från alla rum och utsikten över det glittrande vattnet bort mot Värmdö och Stavsnäs lämnar inget i övrigt att önska.
 
Hittar smultronställen
längs vägen
Trädgården består mest av sten. Det passar Carina som handen i handsken. Hon vet bara alltför väl, att det mesta av växter dukar, medan de är på turné. Har hon planterat blommor, får hon som regel köpa nya varje gång hon mellanlandar hemma. 
– Numera föredrar jag stora urnor med blommor i. De kan klara sig själva och ger inte ogräset en chans. Men helt ovan vid trädgård är jag inte. Jag har en åkgräsklippare med mig från Ronneby. Den står i garaget och där får den nog stå. Här finns helt enkelt för lite gräs. 

Carina, som numera kort och gott kallar sig Kina, släppte i vintras en cd med Elvis Presleys band, de musiker som en gång kompade självaste kungen.  Plattan är en hyllning till Elvis inspelad i legendariska Sun Studio i Memphis, Tennessee. Det är hon den första svenska artist som fått göra. Just nu skriver hon låtar med såväl Meja Bäckman som med grannen Py Beckman; de är inte släkt med varandra.    
– Py bor i Stavsnäs. Det är så nära, att jag kan gå bort till henne. Hon är grymt musikalisk och uppskattar att vi har olika bakgrund. Tillsammans skapar bred musik. Det hoppas jag mycket på. Hittills har jag oftast bara vid behov skrivit låtar till mig själv. Nu hoppas jag få lite system och ordning på min arbetstid, så att jag kan skriva även till andra artister. 

Carinas nästa platta kommer att fyllas med svensk pop. Sedan står country och kanske lite rock på tur. Skivorna säljs på hennes spelningar och via olika produktionsbolag. Som bäst har hon haft några mindre hits. Det stora genombrottet väntar hon ivrigt på.  
– Jag tycker att jag är värd att få med en låt i Melodifestivalen nu. Programmen ses av flera miljoner tittare, så lyckan är gjord, om man får vara med där. Jag har försökt flera gånger utan att lyckas. Men jag ger inte upp. Ett medium som tog kontakt med mig sa, att jag får slita ett tag till innan min tid är inne. 

Det är många på andra sidan som håller på mig, sa hon.
Carina vet vilka de är. Det är farmor, morbror, kompisar från barndomen och framför allt hennes pappa som till familjens bestörtning 1984 bestämde sig för att sluta leva. 
– Tänk så lite man egentligen vet. Här jobbar man och sliter med sin karriär och så betyder den ingenting. Jag var länge väldigt olycklig, för att pappa tog sitt liv. Kunde jag ha gjort något för att hjälpa? Varför förstod jag inte, vad som höll på att hända? Hans nya kärlek hade svikit honom. Han var deprimerad och ledsen och hade dessutom problem med ekonomin. Han vet att jag har varit väldigt arg på honom. Problem går trots allt att lösa. Men nu blev det så här. Jag har vant mig vid tanken nu. Ibland pratar jag med honom. Han finns ju här hela tiden. Så fort det är något, får jag trygghet av någon på andra sidan som tycker om mig. Så jag är inte rädd. Händer det något så hamnar jag hos dem.

I Carinas barndom fanns sommarparadiset hos mormor och morfar i Örnsköldsvik. Hon och hennes tio (!) syskon åkte ofta dit och lekte med sina kusiner. Morföräldrarna hade en bondgård, så det var gott om plats för alla barn att grilla korv, samla grodor och gå på mulleäventyr i skogen. Senare i livet har sommarstället ofta varit detsamma som turnébussen. Med plats för sex personer, kyl, frys, spis och mikrovågsugn har de rullat Skandinavien runt hela somrarna.
– Vi lagar ofta vår mat i bussen. Det händer också att vi grillar. Vi har en grill i en av luckorna under bussen. Det är bara i nödläge det blir en korv på macken.

Carina har även kontoret med sig på bussen. Hon skriver texter, kontrakt och fakturor på datorn och kan med teliakort koppla upp sig på internet.
– Vi hittar våra smultronställen längs vägen. Som nu under sommarturnén i Finland, när vi är borta två veckor i streck och har bara tre dagar ledigt. Då stannar vi i Nagu. Där är vackert som på ett vykort med hamn, båtar och små restauranger.         
                          
Carina aktar sig annars noga för att nämna något favoritställe. Men det finns vissa logar som är charmigare än andra i vårt avlånga land. 
– Det är väldigt speciellt att få rulla in med bussen till lövade dansbanor. Man åker mil efter mil på vägar som knappt är kostigar och så plötsligt kommer man till en dansbana, där 800 personer står och väntar. Det är helt fantastiskt.

Bland Carinas favoritplatser finns Malmöfestivalen, Römpäviikko-marknaden i Pajala och Eldfesten i Tärendö, där de får ställa bussen och åka pickupbil med utrustningen sista biten.
– De tänder eldar och vi spelar i en timrad stuga. Man kan inte tänka sig att en enda kotte ska hitta dit. Ändå är det knökfullt på dansgolvet, när vi drar igång. 
Det är obegripligt att de orkar. Det är Gröna Lund, Seghalla i Lammhult eller Yesterdays i Vallentuna ena dagen och tomatkarneval i Närpes i Finland eller dans i Jänkisjärvi vid polcirkeln nästa. Så värst mycket ledighet blir det inte tal om, förrän hösten kommer.
– Vi jobbar jämt. Och när vi kommer hem, har vi hushållet med tvätt och handling att sköta. Ofta känns det som att vi knappt hinner packa upp, förrän vi ska packa och åka iväg igen. Men jag jobbar med min hobby, så jag ska verkligen inte klaga.

De senaste åren har Carina och Niels trots allt unnat sig några dagars sommarsemester. Då har Danmark varit deras smultronställe. Hornbekk vid Öresund och Tisse Ville Leje på Nordsjälland är några av deras favoritplatser.
– Det är fantastiskt att se folk lägga till med sina båtar. De grillar och har så trevligt. Själva har vi suttit där och pillat räkor till en iskall öl och försökt bli en del av deras gemenskap. Så vill jag också ha det en dag, har jag tänkt, och nu är vi på väg att förverkliga det.

Carina och Niels tänker med andra ord köpa en båt till sin brygga. Och det ska inte vara vad som helst utan en motorbåt med tre sovrum.
– Det är faktiskt ekonomiskt genomförbart, utan att man behöver ramla omkull. Det går att få en båt med både altan och jättesöta badrum i ungefär samma prisklass som en husbil. När vi flyttade in här var vi hos "Lisa på Udden" som är en jättemysig restaurang med café. De hyr ut och säljer båtar. Dessutom kan man gå på kurs och få skepparexamen på sin egen båt.

Carina är inte intresserad av att vara långt ute till havs. Tvärtom. Hon är livrädd för djupt, svart vatten. Därför är det inomskärs i skärgården som gäller. Det är gemenskapen i hamnarna hon vill åt.
– Jag får vara väl förberedd med flytväst, skrattar hon. Om båten ska båten flyttas längre bort – vi har ju pratat om att skaffa hus vid Medelhavet - så får vi helt enkelt be någon annan flytta den.
Monica Antonsson


2 februari 2022

Dansbandssångerskan Carina Jaarnek har avlidit.
Hon somnade in på sjukhus efter en hjärnblödning, bekräftar maken Niels Kvistborg för Nöjesbladet.

Carina debuterade som 12-åring i tv-programmet ”Nygammalt” som solist i musikgruppen Frösöflickorna och sjöng även i Bosse Påhlssons orkester och Alfstarz. 1989 blev hon Sveriges första kvinnliga kapellmästare.
Hon blev 53 år.

Hon slog igenom på 1970-talet och har haft flera låtar med på Svensktoppen. Jaarnek första svensktoppsplacering kom 1986 med ”Natten tänder ljus på himlen”.
Hon deltog även två gånger i Melodifestivalen. 1994 sjön hon ihop med sin lillebror, Mikael Jaarnek, med bidraget ”Det är aldrig försent”. Hon deltog också som soloartist under artistnamnet Kina Jaarnek med bidraget ”Son of a Liar, 2002.

2005 belönades hon med Guldkalven för årets sångerska när hon spelade in skivan ”En hyllning till Elvis” med Elvis musiker i Memphis, Tennessee, 2005.
Carina Jaarnek avled under lördagskvällen på SÖS i Stockholm, skriver Nöjesbladet. Maken Niels Kvistborg bekräftar i ett sms till Nöjesbladet att Carina gått bort efter en hjärnblödning.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar