Hemmets Veckotidning
Nr 49, 1994
Efter mordhotet kan vi bara träffas i smyg!
Sångerskan Arja Saijonmaa är van att ta risker. I jobbet för FN har hennes liv varit i fara många gånger.
- Nu är det inte mitt liv det gäller, säger hon.
Det är min man som är mordhotad, och nu tar jag inga risker.
Hon avslöjar inte var han finns, inte ens i vilket land.
Deras kärleksmöten är hemliga...
Det är en regnig höstdag när vi ses på restaurang Ulla
Winblad ute på Djurgården. Arja Saijonmaa är på blixtvisit i Stockholm en dryg
vecka innan premiären på en ny finsk turné. Hon har gjort en platta med
europeiska tangos och finska folket ska få se henne livs levande i de mest
fantastiska kreationer.
- Jag har själv designat min drömklänning, säger hon och
berättar om en dramatisk, knallblå skapelse med paljetter och släp. Sömmerskan
på Östermalm syr för fullt.
Arja lever ännu i dyningarna av en stor fredskonsert i Oslo
i mitten av september. Den kom till på hennes eget initiativ och har kostat ett
år av oavlönat arbete inom UNESCO. Det blev en artistspäckad föreställning med
megastjärnor som Gipsy King. Själv var hon konferencier tillsammans med Harry
Belafonte.
- Det var stora bitar som skulle pusslas ihop med UNESCO,
utrikesdepartementet, Oslo stad och alla artister. Ett specialchartrat SAS-plan
flög 50 israeliska och 50 palestinska barn till Oslo. De sjöng en sång för
freden tillsammans med 100 norska barn. Vi ville visa politikerna att barnen
har rätt till sin framtid.
Arja berättar att hon redan i maj fick löften om att både
Yasir Arafat och Shimon Peres skulle komma.
- De satt i förhandlingar hela dagen och skrev slutligen
under ett nytt fredsavtal, när vi gjorde paus i den tre timmar långa konserten.
Det var fantastiskt.
Konserten blev förstasidesstoff i alla norska tidningar
medan svenska medier tycks ha missat händelsen totalt. Desto större blev
rubrikerna i slutet av juli, när hon genom en helt vanlig privatannons lät
meddela att hon förlovat sig med den norske bokförläggaren William Nygaard. Det
var han som gav ut Salman Rushdies Satansverser i Norge och förra hösten
överlevde ett mordförsök av Iranregimens lejda mördare.
William Nygaard träffades av tre grovkalibriga kulor från
ett handeldvapen utanför sitt hem i Oslo, när han var på väg till jobbet. Efter
en lång tids sjukledighet är han tillbaka som chef för Aschehougs bokförlag.
Arja och William träffades av en slump. Hon och hennes producent
skulle skriva ett kontrakt med förlaget och han kom för att hälsa.
- Det blev en total upplevelse, säger Arja. En sådan som man
bara får en gång i livet. Plötsligt stod han bara där. Det var inget klick, snarare
en bang. Ja, det var en riktig bangupplevelse.
Båda var fria
De hade missat varandra 1987, när Arja sjöng på förlaget i
samband med en boklansering. Hon har inte ens något minne av mötet från den
gången. Nu slog kärleken till och båda var kloka nog att ta emot den.
- Vi var båda fria sedan flera år tillbaka vilket inte
precis gjorde saken sämre.
Sex veckor efter det första mötet for de till Köpenhamn för
att uppvakta en dansk författare. På middagen, inför alla gäster, tillkännagav
de sin förlovning.
- Det var sex veckor för sent, säger Arja och ler med hela
sin uppenbarelse. Det gör hon varje gång William kommer på tal.
- Äsch, det är bara din fantasi, försöker hon och ser
lycklig ut. Men det är sant att jag mår bra.
Efter middagen i Köpenhamn försvann de ut i den danska
sommarnatten. De tog varsin hamburgare med öl på den enda öppna restaurangen
och pratade tills solen gick upp. Dagen därpå stormade de ut på stan för att
köpa ringar.
Ringen blänker
Den fina förlovningsringen av vitt guld blänker på hennes
finger. Den har en inskription förstås men vad där står vill Arja behålla för
sig själv.
- Vår förlovning tycks ha blivit allmän egendom, skrattar
hon. Vi telegraferade nyheten till våra familjer och genast var det någon som
tipsade pressen. Det tog bara två timmar innan Verldens Gang knackade på hotelldörren.
Det blev sommarens kupp i Norge. Tipsaren lär ha tjänat en rejäl hacka.
Arja ser inte särskilt irriterad ut, bara lycklig och
hemlighetsfull. Hon är van att finnas till för sin publik även om hon värnar
sitt privatliv. Det är betydligt värre för William som hittills levt ett
förhållandevis anonymt liv. Efter mötet med pressuppbådet på Köpenhamns
flygplats har han lagt locket på.
Två livvakter
Orsaken är lätt att förstå. William är mordhotad och det är
inte bra om tidningarna skriver var han bor och hur han rör sig. Norska polisen
tar mordhotet på största allvar och har försett honom med två livvakter dygnet
runt.
Arja är inte rädd för sin egen säkerhet. Hotet är riktat mot
William personligen. Men hon är noga med att inte avslöja var han finns, inte
ens i vilket land han befinner sig.
Det råder dock ingen tvekan om att de besökte Ulla Winblad
bara några kvällar tidigare. Det framgår inte minst av att krögarna Christer
Roth och Nils-Emil Ahlin kommer för att hälsa. Med översvallande gester
konstaterar de att Arja ser strålande vacker ut. I mer dolda ordalag gratulerar
de henne till valet av fästman.
- Det är en evig gåta hur Christer kan behålla sin
restaurangetik och ändå avslöja nästan alltihop, skrattar Arja.
Arja och William ska gifta sig. Det är självklart. När och
var det ska ske är en väl bevarad hemlighet. Arja vill heller inte avslöja om
hon ska flytta in hos sin blivande man i Oslo. Men hon trivs bra i Norge och
kallar norrmännen för ”Nordens greker”.
- De är glada som greker, förklarar hon. De lever av hav och
fiske i ett landskap som är vilt och lite exotiskt. De är inte så byråkratiska
heller utan äventyrslystna och lite galna. Det passar mig.
En lisa för själen
Arja, som är skriven och bosatt i Paris, har
övernattningslägenheter i både Sverige och Finland. Där, vid sjön Saimaa i Mikkeli,
har hon även ett nybyggt sommarhus.
- Jag har växt upp där och försöker alltid ta mig dit om så
bara för en dag. Så fort jag sätter mig i bilen och styr kosan mot Mikkeli
händer mirakel med mig. Jag njuter av skogarna och sjöarna, av att få komma dit
och sätta på bastun. Det är som en lisa för själen.
Det var farfar, Pekka Sahlsten, som i jakt på sina finska
rötter drog österut och bosatte sig i Mikkeli. Han var professor i grekiska,
latin och svenska men greps av sin fosterlandskärlek, ändrade efternamnet till
Saijonmaa och förbjöd sina barn att tala svenska.
Arja visade tidigt ett intresse för antikens Grekland. Hon
satt i timmar på farfars vind och läste böcker om grekisk mytologi.
- Min familj är borgerlig och det var självklart att vi barn
skulle avlägga akademisk examen. Min syster Lena lyckades med det. Hon är
veterinär och forskare i dag.
Arja hoppade av sina studier när den grekiske tonsättaren
Mikis Theodorakis ”upptäckte” hennes artistiska ådra 1970. Hon var chef för den
radikala studentteatern i Helsingfors och spelade med i en politisk cabaret om
diktaturen i Grekland.
Borta för länge
- Mikis Theodorakis erbjöd mig att bli hans särskilda
uttolkerska på en stor världsturné, säger Arja som tackade ja. Hennes känsloladdade
framförande av hans och Violetta Parras frihets- och protestsånger tände publiken
varthelst de drog fram. Skivorna sålde i rekordupplagor.
Arja och Mikis Theodorakis återförenades i ett
20-årsjubileum som resulterade i en skiva och två bejublade turnéer i Norge och
Finland för några år sedan. Då hade det svenska intresset svalnat och Arja anar
att hon varit borta för länge.
Hon hoppade nämligen av sin karriär för sex, sju år sedan
för att avsluta de akademiska studierna och för sitt arbete som FN:s goodwillambassadör.
Det första resulterade i en tjock uppsats om de grekiska tragedierna från
antiken och en fil kand 1992. Det andra, uppdraget för FN:s flyktingkommissariat
UNHCR, tog henne på resor över hela världen i syfte att hon skulle informera om
FN:s arbete.
- Det fascinerar mig att hitta själen i varje kultur. Vi är
uppfostrade på olika sätt, kommer från olika samhällsklasser och har olika
religion. Vi är av olika ras, fattiga eller rika och lever i olika klimat. Ändå
har vi innerst inne samma kärna och det är spännande att gräva fram den
gemensamma nämnaren.
Arja har rest kors och tvärs i världen för att se
verkligheten med egna ögon vilket också betyder att hon stundtals levt farlig.
Bland annat har hon engagerat sig för mayaindianerna från Guatemala som lever
på flykt i södra Mexico.
- Jag var på väg från flyktingkonferensen i Guatemala för
att titta på utgrävningar i södra Mexico, där indianerna gräver fram sin 2000-åriga
historia, när vi råkade ut för en otäck händelse. Det var mitt i natten och vi
åkte högt uppe i bergstrakterna i en av FN:s stora land Rovers. Plötsligt blev
det halt och vi fick sladd. Bilen gick runt och vi for rakt mot en 400 meter
djup avgrund. Chauffören, som var mycket skicklig, räddade våra liv. Han
lyckades få stopp på bilen bara tio centimeter från stupet.
Gömde sig i garderoben
Arja och det övriga sällskapet kom småningom till en liten
stad med ett uselt hotell.
- Jag fick ett rum åt gatan och slog upp fönstren för att få
lite luft. Plötsligt hörde jag skottlossning och människor som skrek i
dödsångest.
Arja blev, som hon säger, vittne till hur dödsskvadronerna
sköt indianer i skydd av nattens mörker. Nästa morgon, när hon lämnade hotellet
och frågade vad som hänt, fick hon bara undvikande svar.
- Jag var verkligen livrädd och gömde mig i garderoben hela
natten.
Det är inte precis några turistresor hon ägnar sig åt. Det
gör inga FN-arbetare. Och visst är det hemskt på sina håll ute i världen. Det
vet alla som ser på TV, påpekar hon.
- TV är en plastupplevelse. Den hälsosamma chocken är
verklighetens alla lukter och färger, känslan av att vara på plats går inte att
förmedla genom media.
Efter alla år som flyktingambassadör har Arja tillfälligt
lagt sina uppdrag åt sidan, bland annat för att ta itu med den ”topphemliga”
boken som förde henne samman med förlagschefen Nygaard.
Norska tidningar skriver att det rör sig om ett samarbete
med fotografen Morten Krogvold som flera gånger lär ha varit i Finland och
fotograferat för projektets skull. Arja avslöjar dock ingenting. Världen får
tids nog veta vad boken handlar om.
Det är sången som gäller för Arja just nu. Den finska
tangoplattan är bara början på en ny karriär. Någon gång i vinter sjunger hon
in den på svenska i förhoppning om en turné även här. Arja saknar nämligen sin
svenska publik.
- Jag har ströjobb från Strömstad i söder till Luleå i norr
men jag behöver en samordnare. Så småningom vill jag göra både film och
musikal.
Hennes uppgift är att sprida drömmar och visioner, säger
hon. Det är hennes sätt att ta mänskligt ansvar.
- När välfärdens folk slutar drömma har vi artister inte
gjort vårt jobb. Jag tar den uppgiften på största allvar.
Men kärleken då, var för den och William plats i hennes liv?
- Jag har träffat en man som är självständig och mer
upptagen än jag. Det är en väldig fördel. Våra liv kan tyckas olika men vi är
båda verksamma kulturarbetare och mycket upptagna på varsitt håll. Vi ses så
ofta vi kan – och det är underbara möten – och stöttar varandra i allt.
Monica Antonsson
___________________________________________________________________
Året Runt
Nr 12, 2006
Jag orkade inte leva med livvakt dygnet runt
Livet har inte varit lätt för Arja Saijonmaa de senaste tio åren. Hon har förlorat sin älskade mamma och hon har levt under dödshot. Men nu vid 61 års ålder vill hon åter satsa på karriären. Och hon är lycklig med sin partner Tobilas, 28.
– Tobias är det bästa som har hänt mig! Så säger Arja
Saijonmaa, 61, där hon står i danssalen inför ett nytt avsnitt av Let´s dance
i TV4. Utgången i tävlingen är ännu oviss och Arja har ont i kroppen. Hon är
svullen och blåslagen av övningar hon aldrig hade drömt om att göra. På några
månader har hennes liv fått en ny dimension tack vare dansen och Tobias
Karlsson, 28.
– Den som pusslade ihop oss gjorde ett bra arbete, säger
hon. Jag tror det var små änglar som lekte med ödet. Vi har en fantastisk kemi.
Det bara stämmer mellan oss. Det är som att jag har vänt sida och påbörjat ett
nytt oskrivet blad av mitt liv.
Arja tyckte att hon var i god form, redan när hon fick
frågan om Let´s dance. Hon hade tillbringat hösten på Kreta, promenerat bland
bergen och simmat kilometrar i det turkosblå vattnet varje dag.
– De sa att vi bara skulle träna åtta timmar i veckan. Det
lät ju lindrigt, så jag flyttade några engagemang och tackade ja. Verkligheten
blev en annan. Vi tränar minst fem timmar om dagen och spenderar även det mesta
av vår övriga tid tillsammans. Tobias ger mig enorma utmaningar. Han är varm,
öppen, omsorgsfull och lika obarmhärtigt envis som jag. Han behöver bara titta
på mig, så gör vi som han säger. Det är närhet och mycket hudkontakt i de sensuella
danserna. Jag är otroligt känslig för beröring.
Arja har alltid stått på barrikaderna och aldrig låtit sig
avskräckas av en utmaning. Hon spelade politisk kabaré om diktaturen i Grekland
vid studentteatern i Helsingfors, när den grekiske tonsättaren Mikis
Theodorakis upptäckte henne 1970. De flyttade till Paris och for på världsturné
med Violetta Parras frihets- och protestsånger. Så småningom blev Arja
ambassadör för FN:s flyktingkommissariat för vilket hon reste runt till
flyktingläger i alla världsdelar.
Sjöng på Palmes
begravning
– FN-ambassadörer är artister och andra kända personer som
kan ge publicitet åt katastroferna vare sig det gäller sjukdomar, svält eller
naturkatastrofer. Jag har engagerat mig för flyktingar och mot diktaturerna i
både Grekland och Chile. Av flyktingar fick jag mina största sånger. Det blev
min uppgift att göra deras musik berömd här i Norden. Det har givit mitt liv
både riktning och innehåll. Så här efteråt kan jag beklaga, att jag inte oftare
stod på scenen. Jag har kämpat för dem som haft det svårt och jag har varit i
Sydafrika med Lisbeth Palme och protesterat mot apartheid likaväl som jag har
gjort fredskonserter med Olof Palme.
Arja sjöng på hans begravning. Hon stod bara en meter från
kistan och ytterligare några meter bort satt all världens ledare. Via
TV-kamerorna sjöng hon den chilenska flyktingsången ”Jag vill tacka livet” och
Mikis Theodorakis ”En sång om frihet” för en hel värld.
– Då fick jag verkligen bita ihop och förtränga stundens
allvar, säger Arja. Det var bara att koncentrera sig på att vara artist.
Mer okänt är kanske, att Arja i samma veva faktiskt också
gjorde succé på Broadway.
– Jag gjorde två konserter och fick den finaste recension
jag någonsin fått. Jag blev jämförd med Josefin Baker och Marilyn Monroe och
spåddes en lysande framtid på Broadway. Själv tyckte jag, att jag hade
viktigare saker att göra hemma i Stockholm. De kan väl ringa, när det är dags,
sa jag. Men så går det naturligtvis inte till. Man måste gå på auditions och
slåss om rollerna. Hur kunde jag missa det? Det är sånt som tynger mig lite i
dag. Jag var barn av min tid och tyckte, att all världens flyktingar bankade på
min dörr. Jag älskade att förbättra världen. Annars hade jag inte gjort det.
Trots 40 framgångsrika album har Arjas karriär alltså ännu
inte nått sin höjdpunkt. Det vill hon råda bot på nu.
– Det låter kanske dumt, men det är så jag känner. Det
bubblar som i en vulkan inom mig just nu. Jag kan bara hoppas, att det inte är
för sent...
I mitten av 90-talet förvånade Arja sin publik genom att förlova
sig med den norske förläggaren William Nygaard. Han hade givit ut Salman
Rushdies Satansverser i Norge och utsattes för mordförsök av Iranregimens lejda
mördare. En morgon träffades han av tre kulor från ett handeldvapen utanför
sitt hem i Oslo.
Jag smugglades
in av livvakter
– Vi var förlovade i två år, säger Arja. Jag ville väl rädda
honom på något sätt. Han var en skottskadad konvalescent som levde bevakad av
polisen som i en bunker dygnet runt. Jag blev skjutsad dit i polisbil och fick
gå ett helt kvarter under jord med en polis före och en efter för att komma
fram. Sedan tog jag hissen upp till översta etaget, där vi bodde. Vid den tiden
arrangerade jag en stor fredskonsert i Oslo och var tvungen att ha livvakt. Det
blev för bisarrt. Vår kärlekshistoria orkade inte det trycket. Sedan följde en
mycket smärtfull separation. I dag är vi goda vänner och har insett hur olika
vi är.
Arja har för övrigt hållit tämligen tyst om sitt kärleksliv i alla år. Hon ger allt annat till sin publik och tycker att det räcker.
– Min publik är kvalificerad. Jag tror de uppskattar, att jag inte säljer varje liten åkomma till pressen.
Stockholm är numera Arjas fasta punkt i tillvaron. Det är här hon jobbar mest. Lägenheten i Paris och det nya smultronstället på Kreta står mest för avkoppling och semester.
– Jag har liksom spikat mig fast på världskartan, säger Arja som emellertid inte riktigt vet, vad hon ska göra av sommarstället hemma i Mikkeli i östra Finland.
– Jag vågade inte vara där ensam, när jag skulle skriva min bok ”Sauna”, så min mamma var med. Hon gick i skogen, lagade mat och var mitt sällskap, medan jag skrev. Det var ljuvligt att få förenas med henne de sista åren. Hennes hjärta var svagt. Hon hade haft pacemaker i 30 år. När boken kom ut, var hon redan på sjukhus. Titta mamma! Titta! Här är boken! Hon tyckte, att den var vacker. Sedan föll hon i koma och gick bort. Det var som att jag hade skrivit mig ut ur ännu ett kapitel av mitt liv. Efter det har jag svårt att vara på lantstället. Där finns bara minnen nu. Jag har ingen orsak att åka dit.
Arja suckar och torkar en tår ur ögonvrån. Livet går vidare med nya utmaningar och hon lever sannerligen både passionerat och intensivt. Det märks inte minst i Let´s dance.
– Som till exempel helikopterlyftet! Hur fan ska jag kunna jag hoppa upp på din axel som en gräshoppa, sa jag till Tobias. Det går inte. En vecka senare hade jag gjort det.
Arja och Tobias tillbringade nyåret i Köpenhamn. Han skulle uppträda på Wallmans Salonger och hon följde med för att få se helikopterlyftet utföras i verkligheten.
– Efteråt var det fest i Tobias lägenhet. Världsmästarna i pardans var också där. Vi dansade hela natten. Jag kastades som en våt trasa från vägg till vägg. Det var helt vansinnigt. Aldrig förr har jag haft en så fantastisk nyårsnatt.
Tidigt nästa morgon övade de lyftet i en danslokal. Tobias tittade henne i ögonen och sa: Lita på mig. Jag tappar dig inte. Då tordes hon. Han är ju så stark.
– Folk fick väl hicka framför TV-apparaterna, när de såg Arja Saijonmaa svänga runt högt över havet i sina chiffonger som en helikopter, skrattar Arja. Efter det kom både dödslyftet och dödsfallet. Det har inneburit ett väldigt lyft i mitt liv.
Tobias ser nöjd ut, när han säger, att de avancerade lyften säkert kom oväntat för de flesta.
– Arja är ju kvinna! Tack och lov för det. Hon är ingen mjuk liten 16-årig balettös. Det är fantastiskt för mig att få dansa med en person som vet, hur man för sig. Hon är ju en primadonna. Den allra största! När hon kommer in i ett rum, lyser hon upp hela rummet. Det är fantastiskt bara att få vara med om det.
Det finns ett liv
efter Let´s Dance
Arja rättar till Tobias hår inför fotograferingen och säger,
att det är han som sätter upp hennes blonda lockar, när de ska träna.
– Inför samban knöt han rastaflätor i mitt hår. Jag trodde inte mina ögon! Vi satt hemma i min säng och han klistrade extraslingor i mitt hår och flätade hela natten. Sedan tog det en hel eftermiddag att avfläta alltihop.
Tobias konstaterar att de är tvillingsjälar. Kommer Arja klädd i grått, så gör han det också. Kommer han i orange, så gör hon det också.
– Jag har skrattat konstant, sedan vi lärde känna varandra. Att få dansa med Arja är som att gå 24 timmar om dygnet i rolighetsterapi. Jag är verkligen lyckligt lottad.
Det finns ett liv efter Let´s dance. Åtminstone för Arja och Tobias. De kommer att jobba ihop framöver men med vad, är ännu en väl bevarad hemlighet.
– Vi kan ju inte sluta nu, säger Arja. Det går inte. Vårt samarbete är ju så fruktbart. Men först måste vi åka bort tillsammans på hemlig semester och ta hand om våra härjade kroppar.
Monica Antonsson
_________________________________________________________________________
Allas Veckotidning
Nr 25, 2007
Resor & fritid
Gå över gränsen i sommar
Inte bara bastun som gäller för Arja i Finland
188 000 sköna skäl att bada
Sommaren är Arja
Saijonmaas, 62, mest intensiva arbetsperiod. Efter ett antal konserter i
Sverige och Norge står nu Finland på tur. Arja ska hem till Mikkeli i östra
Finland för att njuta några veckors sommarledighet, men hon ska också lansera
sin nya, finska CD med vackra, nyskrivna kärlekssånger.
– Jag ska turnera med
egen orkester och sjunga på dansbanor, i salonger och paviljonger. Tanken är
att jag ska möta det verkliga ur-Finland, så jag har några väldigt intressanta
platser i de djupa skogarna inbokade. Där ska jag köra min tango och lite annat
som tar mig tillbaka till mina finska rötter.
Dansbanor hör sommaren
till i Finland. Oftast finns en lämplig restaurang i närheten för mat och dryck
eller kaffe och bullar. Som lämpligt turistmål för svenskar nämner hon
emellertid först och främst Helsingfors. Det är där färjorna från Stockholm
lägger till, så dit kommer de flesta. Salutorget och saluhallen är det första
man stöter på. Sedan väntar varuhusen och de mer exklusiva butikerna längs
Esplanaden.
- Själva tar finländarna
båten till Estland och handlar, skrattar Arja. Men glöm för all del inte att
dricka kaffe och äta varma, nybakta munkar och köttpiroger i Anja Snellmans
tält vid Salutorget.
Gästfria människorBäst är att lämna
huvudstaden och längs slingrande vägar ge sig ut på landet. Skärgården breder
ut sig i väst och inåt landet präglas naturen av Finlands djupa skogar och 188
000 sjöar.
– Packa upp
picknickkorgen vid någon sjö, säger Arja och berättar hur hon växte upp utan
baddräkt vid en vildmarkssjö med rent vatten.
- Bada och njut av
naturen. Det finns ingen bättre naturupplevelse. Men tänk på att alla finnar
inte talar svenska. Ett lexikon kan därför vara bra att ha. Speciellt om man
har tänkt sig, att umgås med finnarna. De flesta är väldigt varma, ärliga,
pålitliga och dessutom gästfria.
Sommaren i Finland
präglas av sina många festivaler. Det är körfestival, folkdansfestival och
musikfestivaler av alla slag.
– Den ryske dirigenten
Valery Gergiev kommer alltid till Mikkeli de tio första dagarna i juli. Festivalen
är en stor musikalisk upplevelse vare sig solen skiner eller regnet öser ner.
Vädret är ju opålitligt i Norden. Man får ta sommaren som den är och lära sig
älska regnet. Det är ljuset under våra korta nattlösa sommarmånader som är
Nordens speciella skönhet.
Bär och bröd
I Mikkeli som på de
flesta andra platser i Finland finns en marknadsplatsen vid torget, där
kaféerna håller öppet dygnet runt. Den som har tur kan exempelvis fynda antikt
ryskt silver för en spottstyver på loppmarknaden.
– Jag brukar köpa produkter
gjorda på havtorn, lingon och tranbär från Östfinland eller Ryssland, säger
Arja. Det finns inte att få någon annanstans.
Arja påpekar att det
osötade finska rågbrödet är ett måste för varje besökare. Det är hälsosamt och
fullt av antioxidanter.
– Sortimentet av bröd är
otroligt stort i Finland. Det mesta är osötat. Det är bara i skärgården och i
Sverige man sötar brödet. Ät det med smör som du är van. Vi har ungefär samma
traditioner. Sverige och Finland har trots allt varit samma land i flera hundra
år.
Monica Antonsson
Fem favoritresmål:
- Salutorget och
saluhallen i Helsingfors
- Musikfestivalen i
Mikkeli
- Operafestivalen i
Savolina
- Båttur på Finlands
största sjö Saimen
– Biltur i Östfinland och
finska Karelen
Fem bra stränder/badplatser
- Mitt sommarställe är
bästa badplatsen för mig
- Man kan välja vilken
som helst av alla tusentals sjöar
Fem saker du måste
se/göra
- Lära känna finnarna
- Dansa på dansbana
- Bada bastu
- Simma i någon av alla
tusentals sjöar
– Äta äkta finskt rågbröd
______________________________________________________________________________
Hemmets Veckotidning
Nr 51, 2014
Jag har låtit passionen styra mitt liv
Arja Saijonmaa sjöng sig in i svenskarnas hjärta med Jag vill tackalivet i slutet av 70-talet.
När hon nu firar sin 70 års dag kan hon se tillbaka på en lång och brokig karriär där hon alltid har valt att gå sin egen väg. Hon skulle egentligen ha blivit konsertpianist. Uppväxt i en högborgerlig familj i den finska staden Mikkeli nära ryska gränsen spelade Arja Saijonmaa musik av Wolfgang Amadeus Mozart och gjorde bejublade soloframträdanden redan som elvaåring. Efter gymnasiet studerade hon pianospel vid Sibeliusakademin och tog småningom en fil kand i såväl drama som litteratur och musikvetenskap vid universitetet i Helsingfors.
– Jag kunde nog ha blivit en rätt hygglig pianist men det räckte inte för mig, säger Arja som inför 70-årsdagen den 1 december står på toppen av sin karriär som artist. Jag var som ung alldeles för utåtriktad och social. Jag ville till teatern.
Arja for till USA på ett konstnärsstipendium mot sin pappas vilja. Hon fann det djupt kränkande och orättvist att han sa nej vilket ledde till en smärtsam brytning med familjen några år. Där och då föddes min kamp för rättvisan, har hon sagt.
Arja pluggade på ett konstnärscollege och åkte Greyhoundbuss runt USA innan hon återvände till Helsingfors 1969. Väl där knöts hon till den radikala Studentteatern som i 68-rörelsens anda satte upp pjäser och kabaréer som kritiserade allt och alla.
– Det var så spännande! Jag fick snabbt egna sånger att sjunga och plötsligt stod jag på Storkyrkans trappa, klädd i rött och sjöng med socialister och socialdemokrater i förstamajtåget.
Tidningarna skrev och Arja hamnade på en löpsedel som spreds över landet. Några dagar senare kom ett ilsket brev från hennes morbror.
– Släkt och vänner tyckte att det var oerhört provocerande och hemskt att jag ägnade mig åt teater. Men sådan var studentrörelsen då. Vi var tvungna att hitta vårt eget universum. Om jag hade haft barn - som jag tyvärr inte har - så hoppas jag och tror att jag hade varit en förstående mamma. Ungdomar gör revolt. Det hör till.
Arja urskuldar sin morbror med att han har bett om ursäkt för det där brevet flera gånger om. Då var han ung och förbannad. Som så många andra män hade han tvingats avsluta sina studier för att i stället bege sig till fronten. På den tiden hade alla familjer närstående som dött i kriget.
– Det var politisk kamp och min familj tillhörde högerkretsar. Min hemstad Mikkeli var trots allt Marskalk Mannerheims huvudkvarter.
Marskalk Gustaf Mannerheim är den store finländske krigshjälten som ledde såväl Vinterkriget som Fortsättningskriget och drev igenom Finlands självständighet.
– Sedan kom efterkrigstiden och min generation. Då var det krig i Vietnamn. Vi demonstrerade, spelade Bertolt Brechts politiska kabaré och sjöng om studentkravallerna i Paris 1968. De påverkade ju både Sverige och Finland.
Så här efteråt menar Arja att hennes frigörelseprocess möjligen var något våldsam. Hon var aktiv och passionerad och ville absolut bryta sig loss från familjetryggheten. En militärjunta hade tagit makten i Grekland och hon sjöng ”Den hemliga stranden” av Mikis Theodorakis.
– Jag blev så överväldigad av sången att jag absolut ville träffa mannen som skrivit den. Sedan kan man ju undra om det var slumpen eller ödet som gjorde att vi faktiskt träffades. Han kom till Helsingfors och förändrade hela mitt liv.
Mikis Theodorakis föll pladask för den nordiskt blonda Arja som så innerligt tolkade hans musik. Året var 1971 och han ville ta henne med på världsturné. Hon avbröt sina studier och familjen hade ingenting att sätta emot.
– Mina föräldrar var förstås oroliga för att jag flängde jorden runt med flyktingar som inte ens hade ett hemland, säger Arja. Samtidigt var det en stor konstnärlig seger. Mikis musik kom till oss som en eldsvåda. Han skrev fantastisk lyrik och sånger som sattes in i ett politiskt sammanhang för att han var den store frihetskämpen.
Det hade kunnat bli en kärlekshistoria. Det berättar Arja i sin bok ”En ung naken kvinna”. Mikis gjorde sina försök vid ett tillfälle i ett rum i Paris. Hon valde bort kärleken och när ögonblicket var förbi talade de aldrig mer om saken.
– Jag ville inte bli som alla hans sångfåglar som han tog med sig i sängen och sedan kastade bort. Så det blev som det blev. Jag har aldrig tidigare berättat om det och var förstås livrädd när jag gav Mikis min bok. Han kommer säkert att attackera den lilla scenen i Paris, tänkte jag. Men han gjorde inte det. Han var väldigt korrekt och berömde min konstnärlighet. Dessutom hyllade han mig med en fantastisk presskonferens i sitt hem. Vi satt och pratade i två och en halv timma i en stor tv-kanal. Mikis berättade vår historia och sa att min bok är det bästa som har skrivits om honom. Vi var med i alla nyhetsprogram och på alla löpsedlar. Det var som en stor Grand Final alltsammans.
Världsturnén fick sitt slut i Paris där Mikis och hans musiker hängde i väntan på nya jobb men också på att militärjuntan skulle falla, så att de kunde återvända hem. Arja kunde ha följt med till Aten men skådespelerskan Melina Mercouri rekommenderade henne att återvända till Norden. När juntan föll var Grekland ett ruinerat land utan särskilt mycket att erbjuda en utlänning.
– Jag förstod att jag skulle stå mig rätt slätt i Grekland, säger Arja som bestämde sig för att stanna i Paris där hon än i dag har ett av sina boenden.
Några år senare utbröt en formlig Arja-feber i Sverige då hon och Mikis återförenades på LP-skivan ”Det är tid att sjunga sånger”. Ytterligare några år senare kom Arja att engagera sig i den mycket aktiva chilenska befrielserörelsen.
– Jag hade sjungit Violeta Parras ”Jag vill tacka livet” i svensk TV:s nyårsprogram vilket fick chilenarna att höra av sig. Du har sjungit vår viktigaste sång, sa de. Vi vill ta dig till Rom. Du ska sjunga med ”Inti Illmani”, vår bästa orkester i exil. Det blev ungefär samma succé som med Mikis Theodorakis. Jag vill tacka livet hamnade på Svensktoppen en vecka efter att den kommit ut 1979. Biljetterna till konserterna i Stockholms konserthus och ett fullsatt Skandinavium i Göteborg sålde slut på tio minuter.
Arjas långa och framgångsrika karriär är mångfacetterad. Hon har spelat in film likaväl som hon gjort musikal och skördat framgångar på Svensktoppen och i Melodifestivalen. Hon sjöng på den mördade statsminister Olof Palmes begravning och blev året därpå goodwillambassadör för FN:s flyktingkommissariat UNHCR vilket tog henne på resor över hela världen. I slutet av 80-talet tog hon en paus i karriären för att avsluta sina studier. Hon har dessutom skrivit böcker och på senare år haft stor framgång i Let´s Dance.
Det var när Arja hade skrivit boken ”Sauna” som hon mötte förläggaren William Nygaard i Oslo. Han hade gett ut Salman Rushdies ”Satansverser” i Norge och på grund av det utsatts för ett mordförsök av Iranregimens lejda mördare.
– Vi blev kära i varandra och var förlovade i två år. Han var mordhotad och skyddades av två livvakter dygnet runt. Det var otäckt men jag kände mig aldrig hotad för egen del.
Kärleken tog emellertid slut och det är ungefär allt som är känt om Arjas kärleksliv. Karriären till trots har hon lyckats hålla sitt privatliv hemligt.
– Kärleken kommer när man minst anar det, konstaterar hon. Just nu lever jag ensam men det är mycket möjligt att jag hittar kärleken snart.
Arja som har spelat in ett fyrtiotal framgångsrika album gav i somras ut sin första skiva på 15 år. Den är fylld med guldkorn ur det hon kallar Den svenska sångboken.
– Det är ett album om livet och smärtan. Den handlar om ensamhet och längtan, minnen och saknad, glädje och lycka, hösten och våren. Men det är framför allt en skiva om de ljuva nätternas, de milda vindarnas och de doftande blommornas yra och eufori.
Hon har onekligen talets gåva den goda Arja.
En av sångerna – Min ensamhet - har hon själv skrivit texten till.
– Jag har länge haft sången på repertoaren. Det som behövdes var en svensk text så jag skrev den helt enkelt. Många tycker att det låter trist men för mig ensamhet en källa ur vilken jag hämtar kraft, styrka och inspiration. Och det finns ändå plats för kärleken. Den har jag inte valt bort. Jag har spridit kärlek i alla år med mina sånger och min musik. Det får jag bekräftelse på varje dag av min publik som stöttar och älskar mig.
Monica Antonsson
