Nr 46, 1999
Få är så omskrivna som Pernilla Wahlgren, Emilio Ingrosso och deras barn Oliver, 10, Bianca, 5, och Benjamin, 2. Den som vill kan gotta sig åt ett nytt kapitel ur historien om deras liv varje vecka i skvallerpressen. I ena numret har de återförenats och i andra har de separerat. Vad som är sant, vet de förmodligen bara själva.
- Så klart man reagerar, när ens privatliv slås upp på löpsedlar över hela stan, säger Pernilla. Men man orkar inte lägga någon energi på att få dem att sluta skriva. Det lönar sig ändå inte.
När vi hade presskonferens på Nils Karlsson Pyssling bad Se & Hör om en intervju. Jag sa nej, för jag vet hur det blir. Men jag kunde naturligtvis inte hindra dem från att komma på presskonferensen. Journalisten frågade vem som passar barnen medan jag jobbar och jag sa som det är, att Emilio och min barnflicka Helen delar på jobbet. Sen kom tidningen ut med rubriken ”Pernilla kan inte leva utan Emilio”.
Pernilla suckar tungt, där hon sitter på restaurang La Broschette med sin bakade potatis. Hon är omålad och inte särskilt glamourös så här till vardags. Hon bryr sig nämligen inte det minsta om vad folk tycker och tänker. På fullt allvar säger hon, att hon kan springa ner från lägenheten till Konsum i pyjamas med en tröja över, om det är så.
Det var länge sedan Pernilla jagade stjärnstatus. Det hör popstjärneåren till, när hon sjöng och dansade Picadilly Cirkus klädd i läder och nitar med bröderna Emilio och Vito Ingrosso.
- Jag brukar skratta mig halvt fördärvad, när jag ser bilderna från popsvängen 1985, säger hon. Jag var sminkad, hade tuperat hår, bar flashiga kläder och tyckte att jag var ball. Det är kul att ha gjort det men jag är äldre nu. Längtan efter stjärnstatus har gått över.
I dag är Pernilla en hårt arbetande, ensamstående trebarnsmor. Hon tar bussen till jobbet fem dagar i veckan, spelar sina roller, duschar, sminkar av sig och tar bussen hem igen. Just nu är hon aktuell som Kitty i Charley´s Tant på Intiman och som råttan Tjopsan och mamman i Nils Karlsson Pyssling på Maxim. Helgerna är väst med tre föreställningar om dagen.
- Det går rätt bra, säger hon. Ola Forssmed är också med i båda föreställningarna, så vi gör sällskap mellan teatrarna.
Skådespelaryrket är emellertid som vilket jobb som helst, menar hon. Pernilla har vuxit upp i branschen och jobbat sedan hon var tio vilket ger distans.
- Det är inte märkvärdigare att vara skådespelare, än att vara till exempel rörmokare. Det är å ena sidan märkligt att folk betalar pengar för att få titta på mig. Å andra sidan är det inte gratis att anlita en rörmokare heller.
- Jag brukar gå med till lekparken med barnen som alla andra. Vi är några småbarnsmammor som samlas där, så att våra barn får leka med varandra.
Emilio driver sina restauranger ett stenkast från Pernilla och barnen. De går dit ibland men inte särskilt ofta. De föredrar att äta hemma.
- Emilio och jag är skilda sedan två år. Det är bara tidningarna som försöker få det att se ut som om vi är tillsammans hela tiden. Hamnar vi på samma bild, får vi genast läsa det i tidningen. Men vem bryr sig? Barnen bor hos mig men vi är jättegoda vänner och tar gemensamt ansvar för dem. Vi var i Toscana och på Capri tillsammans en vecka i somras. Tidningarna skrev om det också men semester är inte detsamma som en återförening.
Italienveckan är den enda semester Pernilla har fått i år. I somras turnérade hon med ”Världens bästa Astrid” - en barnshow med älskade figurer som Pippi, Emil och Madicken.
- Mina barn var med på turnén och hade jätteroligt. Speciellt som de älskar Astrid Lindgrens sagor och såg varenda föreställning. Annat blir det med julkonserten som snart drar igång. Jag tror knappast att de vill titta på mig, Sten Nilsson och Christer Sjögren varenda kväll i en månads tid.
- Det ska bli roligt att få göra riktigt stämningsfulla konserter med stor kör och orkester. Dessutom är Dana Dragomir med på panflöjt. Vi ska blanda gamla klassiska julsånger med nya och det blir varken dansband eller popgala. Killarna ska ha smoking och jag får väl ha någon tjusig klänning.
Förberedelserna pågår som bäst men det mesta sker per telefon, eftersom turnén utgår från Örebro. Det diskuteras och förhandlas. Pernilla sjunger i luren, sedan kan orkesterledaren ta ut hennes tonarter. Sedan får det räcka med ett par dagars repetitioner före premiären. Bianca och Benjamin ska följa Pernilla medan Oliver, som går i skolan, får stanna hemma hos pappa. De kommer att vara hemifrån en hel månad vilket är möjligt tack vare Helen.
Pernilla berättar att de ska bo på hotell. Hon räknar med att kunna hyra en och annan tvättmaskin, när det är så dags.
- I stället för att ligga inne på hotellrummet och slappa om dagarna - som jag hade gjort, om jag varit ensam - får vi traska iväg till närmaste park med barnen - precis som vi gör hemma. Vi tar inte med oss särskilt mycket leksaker. Vi köper nya efterhand.
Julen ska Pernilla och barnen fira hemma hos föräldrarna Christina Schollin och Hans Wahlgren ute på Värmdö. Pernilla jobbar ända fram till julafton och tycker det är skönt att få sätta sig vid dukat bord.
- Vi åker ut tidigt på morgonen och hjälper till med förberedelserna, säger hon. Sedan kommer Niclas, Peter och Linus med sina familjer.
Bröderna Niclas och Linus är numera skådisar och aktuella i ”Vita Lögner” respektive ”Rederiet”. Peter är valutahandlare vid SE-banken och har hela världen som arbetsfält.
- Mamma tycker att hon har fullt upp med skinkan och allt det andra, så hon brukar köpa färdiga köttbullar, säger Pernilla. Det gillar inte jag. Förra året rullade jag köttbullar själv för första gången och tog med mig till Värmdö. Det blev stor succé! Därför tänker jag göra det i år också.
Efter julmiddagen bankar tomtefar på dörren - en roll som pappa Hans har monopol på. Vad klapparna i julsäcken kommer att innehålla är ännu en väl förborgad hemlighet.
- Familjen brukar fira mig lite extra, eftersom jag fyller år på julafton, säger Pernilla. Men jag vet aldrig vad jag vill ha, så jag önskar mig ingenting.
Pernilla gillar julpyssel. Då kommer änglar och fluffiga små volangkuddar från mammas affär i Gamla stan väl till pass. Till vardags är Pernilla mer förtjust i stilren inredning utan så mycket rysch och pysch.
- Mamma och jag är väldigt olika. Jag älskar förstås båda mina föräldrar men har alltid varit pappas flicka. Vi är lika och har samma intressen, så det är honom jag identifierar mig med.
Pernilla var aldrig någon besvärlig tonåring. När andra jämnåriga tonårstjejer var ute med konstiga typer och kom hem för sent om kvällarna, jobbade hon redan vid teatern. Ändå fick hon sin tonårstid, tycker hon. Och snart är det Olivers tur.
- Jag kommer att vara en sträng mamma mån om att han ska passa tider. Han tycker redan nu att det är urlöjligt, att han måste gå och lägga sig klockan åtta. Det gör ingen annan i hans klass, säger han. Men jag är stenhård och struntar fullständigt i vad andra föräldrar tillåter. Barnen ska i säng, även om de inte somnar direkt. Sedan kan de ligga där och läsa lite i lugn och ro.
Om Pernillas och Emilios barn en dag ska gå i föräldrarnas fotspår och blir artister står ännu skrivet i stjärnorna. Pernilla tänker i alla händelser inte pusha på dem.
- Jag tog reda på allt själv när jag var liten. Sedan tog jag bussen in till stan för att gå på teaterlektioner och dansklasser. Våra barn får göra likadant. Det är viktigt att man gör det, för att man vill själv. Om de sedan vill ha min hjälp, så kommer jag naturligtvis att finnas där för dem.
Monica Antonsson
- Är vi lediga, så äter vi frukost tillsammans, säger Pernilla. Vi försöker åtminstone fika varje dag. Morotskaka, med ett täcke av philadelphiaost, och Budapesttårta hör till favoriterna.
Pernilla och Susanne känner varandra sedan 1986. Då var Pernilla var en trendig popstjärna och Susannes dåvarande kille Micke Bolyos - numera gift med Marie Fredriksson - spelade med i hennes band. Susanne jobbade med reklamfotografering och när det drog ihop sig till semester, anslöt hon sig till turnégänget.
- Piccadilly Cirkus och Svindlande affärer var mina stora hits den sommaren, säger Pernilla. Bakom henne dansade bröderna Ingrosso. Emilio var hennes utvalde. Det blev därför naturligt att umgås även i par.
Koll på modet
När hösten kom, följde Susanne med till skivstudion och sedan dess har vänskapen växt. De for till London och Spanien tillsammans, bodde på hotell, lade ansiktsmask, åt ostbricka, drack vin och pratade.
- Vi är egentligen ganska olika, säger Pernilla. Ändå kompletterar vi varandra på något vis.
Susanne är ordningssam och jag är vimsig. Hon har mer humör än jag och säger ifrån om det inte passar.
Kläder är Pernillas stora intresse. Hon har koll på modet och vet vilka butiker som har vad. Susanne är däremot tämligen ointresserad av kläder.
- Pernilla är min stylist. Hon älskar att shoppa och följer mig, om jag exempelvis ska handla skor. Det brukar sluta med att Pernilla köper fyra par, medan jag inte hittar några alls.
- Lukas har ingen aning om att hans mamma är vegetarian, säger Pernilla.
Vaktar sin tunga
Både Pernilla och Susanne bodde på Söder, innan de kom till Östermalm. Nu bor de grannar bara ett stenkast från varandra.
- Vår är helst tillsammans på tu man hand, säger Pernilla. Vi har alltid något att prata om. Det blir aldrig tyst mellan oss. Vi byter recept och diskuterar vad vi ska ha till middag. Händer det något på jobbet, måste vi genast berätta om det för varandra.
Susanne har aldrig har sett Pernilla som den superkändis hon är. Det är en del av hemligheten med deras vänskap, tror hon.
- Pernilla fick löpsedlar redan som nyfödd. Hennes mamma blev påkörd av en lastbil under graviditeten. Det var dramatiskt värre.
Pernilla berättar att mamma Christina Schollin förlöstes med akut kejsarsnitt på självaste julafton 1967 och att det gav braskande rubriker på löpsedlarna. Senare blev hon kändis på egna meriter. Redan som 11-åring var hon stjärna på Stockholms teatrar, men om det visste Susanne från Tierp ingenting.
- Det tar lång tid att bryta igenom skalet, konstaterar Susanne. Mellan finns likheter mellan oss också. Vi är till exempel riktiga hemmagrisar båda två. Vi gillar att fixa i hemmet.
Att fixa hemma innebär oftast att Susanne fixar åt Pernilla. Susanne är heminredare och expert på att måla om, renovera möbler och sy gardiner.
- Jag fattar inte hur hon gör, säger Pernilla. Jag tycker att en stor pojkes rum bör gå i marinblått, en liten flickas i rosa och en liten pojkes i ljusblått. Sedan är det stopp. Susanne går på känn från person till person och hittar det rätta. Men hon går inte bara omkring och pekar och säger hur det ska vara. Hon snickrar, målar och syr allting själv. Hon har framför inrett barnens rum med gulliga gardiner och mjuka kuddar åt mig. Det är som ett mirakel varje gång!
Susannes fixande kommer ofta i presentform. När Pernilla flyttade in i sin femrumsvåning, fick hon hallen och sovrummet omgjorda i present.
- Det var det bästa jag kunde komma på, säger Susanne. Hon har ju nästan allt.
Succé i rutan
- Susanne är Fenuril-kvinnan, skrattar Pernilla. Det är hon som ligger i rosa morgonrock på TV och får fötterna insmorda av en korpulent kille. Benjamin, min yngste, blir alldeles till sig när han ser henne på TV. Mer Susanne, mer Susanne, tjatar han. Han förstår inte, att vi inte kan backa och titta en gång till.
Reklamfilmen har fått ett pris av Överviktigas förbund, visar det sig. Några överflödiga kilon lär det emellertid inte bli för vare sig Susanne eller Pernilla. Så ofta de kan, tar de sina ”power-walk-rundor” på Djurgården. Det är promenader i högsta tempo, så att svetten lackar. Samtidigt pratar de, ofta om barnen. Susanne har sonen Lukas, 5, med livskamraten Peppe Severgårdh och Pernilla har sina tre barn - Oliver, 10 ½, Bianca, 5 ½, och Benjamin, snart 3 - med Emilio Ingrosso. Hur det är med kärleken håller hon emellertid för sig själv. Skvallerpressen får fortsätta spekulera på egen hand, om de har lust.
- Det är tur att så många andra kändisar också skiljer sig, skrattar Pernilla. Vi får turas om att vara föremål för deras spekulationer.
Pernilla är gudmor till Susannes Lukas och Susanne är gudmor till Pernillas Benjamin. Häromdagen var de bröllopsgäster i barnkammaren. Bianca och Lukas ska nämligen gifta sig.
- Bianca hade sin vackra brudklänning med slöja som jag köpte på Eurodisney, säger Pernilla. Lukas hade en fin kavaj som Oliver hade fixat. Oliver spelade präst och sa nästan rätt. ”Tager du denna Bianca att älska i nöd och luft?”
Har allt i huvudet
De träffas oftast hemma hos Pernilla. Hon har flest barn och den största våningen. De turas om att laga mat och det händer, att Susanne läser emot när Pernilla ska lära sig en ny roll.
- Jag fattar inte hur hon gör. Jag säger en replik, varpå hon bränner av en hel sida. Hur kan hon komma ihåg alltihop? Hon är så professionell. Vad hon än gör, så ger hon järnet.
Pernilla ler generat åt berömmet. Alla är bra på sitt och hon är bra på att lära sig utantill. Det är inte ovanligt att hon håller två, tre pjäser i huvudet samtidigt. I vintras spelade hon såväl Charley´s tant som Nils Karlsson Pyssling och Världens bästa Astrid samtidigt. Det blev en föreställning varje kväll, tre på lördagar och två på söndagar.
- Jag är mindre bra på knåda gubbar av modellera. Och inte går jag ut i skogen och tittar på pinnar och kottar heller. Så skönt att dagispersonalen gör det. Tack vare dem slipper jag ha dåligt samvete. När vi bodde på landet, satte jag inte min fot i skogen. Susanne och jag var ute och gick en gång. Plötsligt kom vi vilse. Då insåg jag, att jag inte hade varit i skogen sedan mellanstadiet.
Hon är desto bättre på att dansa och spelar teater med barnen. De har vuxit upp med Madicken och Pippi Långstrump och kan såväl repliker som koreografi utantill. När de ber om det, river Pernilla av både danser och sånger – och de spelar med i sina barnkammarföreställningar.
- Vi har otroligt roligt! Och ibland har vi disco. Oliver spelar musik på högsta volym, medan Bianca sjunger i en låtsasmikrofon och Benjamin hoppar runt på golvet. Sånt tilltalar mig. Då trivs jag.
Njuter av sommaren
Efter en tuff vinter ska Pernilla unna sig en ledig sommar. Nils Karlsson Pyssling fortsätter till hösten och en ny CD – den första på många år – är på gång. Och till jul blir det ännu en turné med Christer Sjögren och Sten Nilsson. Den här gången medverkar även Charlotte Nilsson.
- Så länge det är fint väder, stannar jag hemma och njuter av sommaren, säger hon. Blir det regn och rusk åker vi utomlands.
Susanne ska tillbringa åtminstone sex veckor i sitt pyttelilla skärgårdshus, innan hösten tar vid med nya TV-inspelningar, modemässor och inredningsuppdrag.
- Så klart att Pernilla och barnen kommer och hälsar på, säger hon. Fattas bara annat.
Monica Antonsson
Nr 22, 2008
Pernilla är fräsch och
snygg som alltid, klädd i vit blus med blå broderier som går i ton med jeansen.
Ett stenkast bort bakom en tät häck reser sig huset, där hon bor.
– Villan är byggd 1912 och var förr en gammal delikatessaffär, säger hon. Gamla lidingöbor brukar berätta om det. Jag tror att den byggdes om till bostadshus 1989. Vi har tio eller elva rum, jag vet inte så noga. Det är både härligt och besvärligt. Men det är rätt skönt att alla i familjen har sin egen lilla vrå.
Pernilla bär just den här dagen fantasifulla smycken från Thailand som kompisen Mia Bodén, tidigare sambo med hennes bror Niklas Wahlgren, har importerat. Hon är mest förtjust i silverringen med en stor vit turkos. När fotograf Kurt Pettersson ska knäppa sina första bilder inne på kaféet, plockar hon snabbt fram ett läppstift och bättrar på makeupen utan tillstymmelse till spegel. Hon vet var läpparna sitter, säger hon. Det är hennes jobb.Ingen på caféet kan tro att Pernilla har fyllt 40 år. På självaste julafton till och med. Hon är smal och snygg och i absolut toppform. Alla som har sett henne på scenen förstår varför. Hon dansar och sjunger i roller värdiga vilka stenhårda träningspass som helst.
– Jag har bra gener, konstaterar hon. Dem har jag fått av mamma.
Det är säkert sant. Pernillas båda skådespelande föräldrar, Christina Schollin och Hans Wahlgren, ser också mycket yngre ut än vad de faktiskt är.
– När jag tänker mig ett par 70-åringar, så ser jag framför mig en liten tant och en farbror med hatt och käpp som sitter och dricker kaffe. Det stämmer ju inte alls in på mina föräldrar. De är ju hur pigga och glada som helst. De är förresten just nu i sitt hus i Spanien. De håller på att installera webbkamera och Skype i sin dator, så att de ska kunna följa lille Theos utveckling därifrån.
Ettårige lille Theodor är Pernillas fjärde barn. Hans pappa Joachim Lennholm, 35, är polis och Pernillas käresta sedan sex år.
– Vi möttes på en fest. Han visste vem jag var, men var intresserad av mig som människa och inte som artist. Annars hade det nog inte blivit mer än vänskap.
Pernilla har levt i rampljuset, sedan hon föddes. Ändå står hon stadigt med båda fötterna på jorden. Märkligt nog tycker hon inte, att det är jobbigt med folk som kommer fram och pratar och ber om en autograf. De flesta är snälla. Det är bara trevligt.
– Jag har nog aldrig
varit mer kär, än vad jag är just nu, säger hon plötsligt. Jocke och jag växer
ihop mer och mer. Speciellt sedan vi fick vår lille bebis. Han var mycket väl
planerad. Men vi är varken förlovade eller gifta. Jag borde kanske göra något
åt det nu, när det är skottår!
Pernilla har klappat
lille Theo på handen, medan vi har pratat. Plötsligt sover han i vagnen hur
lugnt som helst och utan att ha gnällt det minsta.
– Alla som har skrikiga ungar borde gå på kurs hos mig, skrattar hon. Det är lustigt, men så här lättskötta har alla mina barn varit. Jag vet inte vad det beror på. Jag kan bara vara lycklig över att det fungerar så bra.
Hon ser sig själv som en ganska cool mamma, säger hon. Barnen har fått hänga med överallt vare sig hon repeterat eller spelat inför publik. De har aldrig stört henne i jobbet eller klättrat upp på scenen, när de inte fått.– Dit jag gått, har mina barn gått, konstaterar hon. Och barn lär sig. Mina barn har alltid varit fascinerade av det jag har gjort, så de har suttit stilla och tittat på. Man ska inte göra det svårare än det är. Samtidigt ska man väl inte ta ut någonting i förskott. Vi får väl se hur det går med Theo.
Pernillas tre äldsta barn har alla hittat sin väg till scenen. Oliver, 18, är redan filmstjärna. Senast var han aktuell på vita duken i ungdomsfilmen Ciao Bella.
– Men han brinner egentligen för musik och vill nog bli DJ framöver. Han är inte direkt sugen på att synas. Han vill mest jobba i bakgrunden.
Dottern Bianca, 13, kom tvåa i Lilla Melodifestivalen och spelar just med i musikalen Sound of Music mot bland andra Pernilla och Tommy Nilsson. Benjamin, 10, har spelat med i pjäsen Nils Karlsson Pyssling, vunnit Lilla Melodifestivalen med låten "Hej Sofia" och representerat Sverige i Melodi Grand Prix Nordic. För drygt ett år sedan släppte han singeln "Jag är en astronaut", som morbror Linus Wahlgren sjöng in 1985, och hamnade på andra plats på singellistan. Tillsammans med Pernilla gjorde han dessutom succé i Allsång på Skansen förra sommaren och åkte på Diggeloo-turné. Under vintern har han medverkat i musikalen "Singin´ in the rain" på Oscarsteatern. Pernilla stöttar på ett uppmuntrande sätt och ser till, att det inte blir för mycket.
– Barnrollerna är besatta med tre olika arbetslag. Det innebär att var och en jobbar högst två kvällar i veckan. I "Singin´ in the rain" är de med i ett nummer i början av föreställningen. Sedan är de klara och kan gå hem redan klockan åtta.
Barnen som är med i Sound of Music har det tuffare. De är med hela föreställningen och jobbar till halv elva på kvällen.
– Det är en fantastisk föreställning! Och det är särskilt kul, att jobba med så många barn. De vill gärna sitta i knä, när vi sitter och pratar i pausen.
I Sound of Music spelar Pernilla den snälla barnflickan Maria, medan Bianca spelar unga Louisa von Trapp.
– Hon spelar världens snällaste dotter. Men privat kan vi förstås ryka ihop ibland. Speciellt nu när hon är tonåring. Sedan står hon där på scenen och spelar så bra bara några timmar senare.
På teatern är Pernilla på sin mammas gata. För henne är det ingen märkvärdig arbetsplats. Hon anländer ofta bara en kvart innan föreställningen ska börja, men hinner ändå byta kläder, rulla håret, sätta på peruken och sminka sig. Ändå står hon först på scenen och sjunger titelmelodin, när ridån går upp.
– Jag vill faktiskt komma så sent som möjligt, förklarar hon. Annars sitter jag bara och läser tidningen eller fikar, tills det är en kvart kvar. Då är jag hellre tillsammans med familjen. Som tur är, har jag världens bästa kollegor. De vet att jag kommer. Annars skulle de så klart säga ifrån. Malena Lazlo, som jag delar loge med, är på plats 1,5 timma i förväg. Hon gör yoga och blir sminkad av de andra. Det är hennes sätt att ladda inför föreställningen.
Sound of Music har vid det här laget lämnat Stockholm för en landsomfattande turné. Det innebär ändå, att Pernilla bara jobbar tre dagar i veckan. All övrig tid är hon mammaledig med Theo hemma på Lidingö.
– Det är väldigt behagligt för mig som är van att ha tusen järn i elden samtidigt. Så jag njuter verkligen av livet och familjen just nu. Jag njuter av att ha lediga dagar utan tider att passa. Vi tar långa promenader och åker gärna in till Kulturhuset, där Theo får leka med andra barn. Sedan får jag åka iväg och träffa kollegorna och publiken. Det är en sådan lyx!
Det är tre år sedan Pernilla och Joachim bestämde sig för att lämna Östermalm och flytta ut till Lidingö. Allt för att få ett hus med trädgård och möjligheten att kunna äta frukost utomhus om somrarna.
– Lidingö är lagom långt från stan. Det är lätt för våra kompisar att ta sig hit. Vi grillar om sommarkvällarna och umgås med våra vänner. Det kan vi ju göra här utan att störa någon.
Pernilla är road av att baka och laga mat. Det blir inte pasta så ofta, trots att hon är bra på det. I stället väljer hon helst nyttig GI- och medelhavsmat som exempelvis kyckling och lax, bulgur och couscous.
– Jag är väldigt sugen på att åka med familjen till Eurodisney i Paris, innan Benjamin blir för stor. Det är så fantastiskt mysigt. Men det är svårt att få ihop det med jobb och skolor. Man kan ju inte ta ledigt hus dom helst. Särskilt inte nu, när barnen har så många andra aktiviteter som tar tid från skolan. Joachim och jag har försökt att komma iväg på en romantisk weekend till Rom eller London, men det har hittills inte heller gått.
I sommar ska Pernilla spela fars på skärgårdsteatern Fjäderholmarna, dit stockholmare, turister och andra besökare tar sig med båt från Stockholm. "Fyra bröllop och ett bad" heter pjäsen i vilken hon spelar mot Ulf Brunnberg, Hanna Hedlund, Ola Forssmed, Birgitte Söndergaard och lillebror Linus Wahlgren. Bianca och Benjamin spelar samtidigt med i familjeföreställningen "Hujeda mej vá många sånger" på samma teater. Allt producerat av Staffan Götestam.
– Jag tackade ja för att kunna vara hemma en hel sommar, säger Pernilla. Det kan ju vara mysigt att hänga på Fjäderholmarna, om det är fint väder. Vi har faktiskt en ruffad liten båt här som man kan åka till Fjäderholmarna med. Ulf Brunnberg är för övrigt Benjamins stora idol. Han är eld och lågor över att jag ska få jobba med honom. De stötte samman på en premiär och Benjamin fick Ulfs autograf. Efteråt ringde han mig och grät i telefonen. Så lycklig var han.
Monica Antonsson
Året Runt
Nr 36, 2008
Det värsta är när mina barn blir lurade
haft en riktig drömsommar. Hon har spelat fars på Fjäderholmarna, en idyllisk upplevelseö med bad, matställen och skärgårdsteater som varje dag lockar tusentals och åter tusentals besökare att ta sig dit med båt. Bland idel kända motspelare har hon haft kompisar som Petra Nielsen, Hanna Hedlund, Malena Laszlo, Ulf Brunnberg, Ola Forssmed och lillbrorsan Linus Wahlgren. Om dagarna har dessutom barnen Bianca, 13, och Benjamin, 10, sjungit och dansat på samma scen i föreställningen "Hujeda mej vá många sånger" om Astrid Lindgrens sångskatt.
- Det har varit en fantastisk sommar, säger Pernilla i pausen mellan två föreställningar näst sista helgen ute på ön. Scenen har tak men på åskådarplats vräker regnet ner. Ändå har det varit fullsatt till sista plats. Utanför grindarna står dessutom ny publik som har strömmat till i regnkläder eller engångsponchos av plast som säljs i kassan för en tjuga. Även kvällens föreställning blir fullsatt, trots att träbänkarna är genomsura.
- Det är första gången det regnar, säger Pernilla. Vi har haft fint väder hela sommaren. Det har varit lätt att gå till jobbet. Speciellt som vi har jobbat utomhus och varit ett så härligt gäng. Föreställningen är lättarbetad och publiken har varit glad. När barnen varit klara med sitt, har de oftast hoppat i och badat. Vi har ju haft vårt fikarum under bar himmel nere vid stranden. Bättre kan man knappast ha det.
Pernilla berättar att hon oftast har hunnit se slutet av "Hujedamej", innan det varit dags för hennes egen föreställning "Fyra bröllop och ett bad" att ta över scenen. Då har hon suttit i publiken som stolt mamma och solat sig i allt beröm som publiken öst över hennes barn.
För att komma till jobbet har de ofta åkt passagerarbåten från Nybrokajen. Men det har också hänt, att de har tagit den egna båten direkt från Lidingö där de bor. Från Fjäderholmarna är det även nära till föräldrarnas villa på Värmdö, där Pernilla och alla hennes syskon med familjer har samlats ofta i år.
- Ska man vara hemma en sådan här sommar, så måste man nästan anlägga en pool, suckar Pernilla. Ungarna vill ju bada. De vill inte vara hemma annars. Så vi har ofta åkt till mina föräldrar. Deras trädgård passar perfekt som sommarställe. Det är himla mysigt där.
Pernillas skådespelande föräldrar, Christina Schollin och Hans Wahlgren, har också varit hemma under sommaren. Dels är det sommartid högsäsong i Christinas Bod & Salong i Gamla stan och dels är det för varmt då i Nerja på Costa del Sol i Spanien där de har sitt andra hem i solen.
- De var på min och Linus premiär förstås men ungarnas föreställning har de nog sett varenda helg, tror jag. De är så otroligt stolta över barnbarnen. Mamma har alltid sagt, att det är roligt att gå runt och suga i sig av allt beröm.
Pernilla mer eller mindre föddes till artist, sångerska och skådespelerska. Såväl hon som bröderna Niklas och Linus har gott påbrå från föräldrarna.
- Jag har ofta kollegor som även de har jobbat med mina föräldrar. Ulf Brunnberg till exempel. Han har jobbat med både mamma och pappa. Det brukar betyda, att man då och då får sig små anekdoter till livs från deras tid.
Arvet är emellertid tyngre än så. Pappa Hans föräldrar, Nina Scenna och Ivar Wahlgren, var också skådespelare. Men det var även farfar Ivars föräldrar Stassa och August Wahlgren. Farfars mor Stassa var dessutom operettsångerska. Det gör att Pernilla är fjärde och hennes barn femte generationen artister i rakt nedstigande led.
Pernilla berättar att Bianca och Benjamin ofta övar, sjunger och dansar hemma i Lidingövillan. De repeterar på egen hand och hon låter dem hållas utan att lägga sig i. De ser och lär på egen hand. Det är bästa skolan.
- Men ibland ber de om råd förstås och då ställer jag upp.
Minstingen Theo har hunnit bli 16 månader gammal. Han är mycket livligare nu än för bara ett halvår sedan, när han mest satt stilla i vagnen.– Det är mycket spring i benen, skrattar Pernilla. Theo är helvild. Man måste jaga honom hela tiden. Det är jättekul och på samma gång jättejobbigt.
Theo var med och såg "Hujedamej" vid ett tillfälle. Pernilla märkte att han inte var som vanligt. Han var grinig och klängig och mådde helt enkelt inte bra.
- Mitt under föreställningen fick han värsta diarréanfallet. Han bajsade igenom både blöjan och byxan!
Pernilla tog sig in bakom scenen med sonen, där hon lyckades befria honom från alltihop. Hon tvättade honom så gott det gick med vatten från en dunk och fick på honom rena kläder. Sedan upptäckte hon, att mobiltelefonen var borta. Den återfanns i en hink med smutsvatten och är sedan dess tämligen död. Alla telefonnummer, meddelanden, bilder och videofilmer på barnen är borta.
– Theo måste ha snappat åt sig telefonen i ett obevakat ögonblick, säger Pernilla som på sin blogg fått hur många råd som helst om hur hon ska få igång telefonen igen. Utan resultat har hon låtit telefonen ligga ute i solen likaväl som hon har haft den i ugnen på 50 grader flera timmar.
- Nu har jag lånat mammas gamla telefon och stoppat mitt sim-kort i den. Men bilderna finns ju i den andra telefonen. De är ju så bra nuförtiden att jag har använt den som kamera.
Pernilla har en alldeles egen blogg i vilken hon skriver om sin vardag som mamma och bjuder på privata bilder. På så sätt har hon fått en ny och nära kontakt med sina fans.
– Det är väldigt roligt, förklarar hon. Men tyvärr har jag märkt, att jag måste tänka mer på vad jag skriver. Jag hade inte en tanke på att skvallertidningarna kunde hämta stoff i bloggen och förvränga det till rubriker.
När Pernilla skrev, att hon hade tillbringat helgen hos föräldrarna på Värmdö skrev en tidning att hon hade lämnat både sambon Joachim Lennholm, 35, och villan på Lidingö.
Pernilla och hennes familj är tämligen vana vid att hon figurerar på skrikande löpsedlar över hela stan. Ändå händer det att barnen kommer hem och frågar om rubriker är sanna.
– Jag blir fortfarande förvånad över att de ibland nästan tror på rubrikerna, säger Pernilla. Då får man dementera igen. Nej, det är inte sant.
Pernilla dementerar emellertid inte det envisa ryktet om en splittring mellan henne och sambon Joachim Lennholm.
- Vi har kommit överens om att inte kommentera vårt privatliv överhuvudtaget, säger hon.
Pernilla är ju inte bara småbarnsmamma med allt vad det innebär. Hon har även tonåringar att tampas med.
- Bianca och jag har verkligen haft en jättejobbig tonårsperiod eller kanske snarare en förpubertal tid, när hon var trotsig, lånade mina kläder utan lov och humöret gick upp och ner. Det hände väl med Oliver också ibland. Det är ju så med tonåringar att man får jaga och ringa hem dem om kvällarna. Tack och lov att det är över.
Oliver, 18, har flyttat hemifrån. Han har sin egen etta nu. Pernilla saknar honom mycket men tycker samtidigt att det är mysigt. Syskonen uppskattar honom extra mycket nu när han hälsar på.
- Han är en otroligt pysslig kille och inte den som ringer hem och frågar hur man lagar pasta. Det är tvärtom han som lär mig! Ibland när jag ringer står han och lagar middag åt sig själv. Det skulle jag aldrig drömma om att göra. Är jag ensam nöjer jag mig med en macka. Oliver älskar att laga mat och är en riktig gormand.
Pernilla sitter emellertid inte heller i sjön när det gäller matlagning. Hon är road av att baka och bjuder gärna på medelhavsmat, kyckling och lax med bulgur och couscous. Till sommarens favoritnöjen hör även grillkvällarna hemma i trädgården.
- De har inte blivit så många i år, suckar hon. Jag har ju jobbat. Vi har nog oftast grillat hos mina föräldrar ute på Värmdö.
Ingen som ser Pernilla kan tro att hon är fyrbarnsmamma. Själv är hon stolt, nöjd och glad med sina barn. Några fler blir det nog inte.
– Jag vill ha tid för Theo. Det är så mysigt med den här lille sladdisen. Speciellt som de stora barnen är så fina med honom. De är fantastiska allihop.
När de flesta andra nu återgår till jobbet blir det semestertid för Pernilla. Först i oktober drar hon ut på konsertturné till kompositören Andrew Lloyd Webber ära tillsammans med Elaine Paige och en rad stjärnor från West End i London. Efter det följer en julturné med Linda Lampenius, Tripple & Touch och ett tolvmannaband. Någon fast teater återfinns hon alltså inte på i höst.
- Det är skönt. Jag vill hinna resa en del också, säger Pernilla och talar längtansfullt om olika resmål med och utan barnen.
– Både jag och Benjamin drömmer om att få komma till Broadway i New York och se musikaler. Och så är jag skyldig honom ett besök på Eurodisney i Paris. Bianca och Oliver har redan varit där. Sedan åker jag förstås också gärna till Thailand men vill nog hinna med en sväng till Nerja också. Vi får se hur mycket vi hinner med.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar