Linnéa Persdotter

Allas Veckotidning

Nr 19, 2012

Min bästa kompis försökte mörda mig

Och sedan tog han sitt liv

Ingen vet exakt vad som hände. Men de båda ungdomarna låg i sitt eget blod i 13-18 timmar. Oskar var död. Och Linnea levde nätt och jämt. 

En fruktansvärd tragedi var på väg att uppdagas.

Linnéa Persdotter, 18, är en söt tjej med båda fötterna på jorden som älskar att spela teater. Hon går floristlinjen på gymnasiet för att vara säker på att få ett jobb men det är skådespel hon verkligen brinner för. 

De senaste sju åren har hon medverkat i Kulturskolans årliga musikaler och fler än en gång har hon tillbringat sina somrar på teaterkollo.   

– Det är känslan av att få gå in i en roll och spela en annan karaktär än sin egen som är så härlig, säger Linnea när hon slår sig ner vid matsalsbordet i den vackra Tumbavillan. 

Gjorde film ihop

Mamma Helena Matsdotter och lillasyster Annika, 15, dukar fram kaffe och nybakta bullar. Helenas man Rolf och femårige sonen Henning finner för gott att ge sig iväg någon annanstans.  
– Det finns inget roligare än teater, sång och dans, säger Linnéa igen. Det är såååå kul!
 
I högstadiet blev hon kompis med Martin som delade hennes känsla för humor och skådespel. De började skriva sketcher tillsammans och spelade själva upp alla roller för hans videokamera.
– Det var ungefär som Gina Dirawis ”Anagina” fast sämre, säger Linnéa. Men det är lite fel. Somligt var till och med bättre. Som till exempel filmen om stavningspolisen Stavpo.

– Martin var stavningsnörd precis som jag, säger Linnéa. Och han var väldigt intresserad av datorer.
Det är ingen tvekan om att de hade kunnat gå långt tillsammans, hon med sin skådespelartalang och han med sin fallenhet för scenografi och scenisk framställning. På en av filmerna agerar de mot varandra om en mobiltelefon som försvunnit. Han sitter på en sten i skogen och ser ut som en helt vanlig grabb med tonårsfinnar och hela livet framför sig.
  

Helena har mailat ett foto taget 2010 inför vårt möte. På bilden kommer Linnéa gående längs en lummig bygata. Hon är klädd i svart och bär en stor rosa handväska på armen. Det bruna håret räcker till ända ner till midjan och är sammanbundet av ett band med svart rosett.
– Jag saknar mitt hår, säger Linnéa och smaskar i sig en av Annikas goda bullar.

Men det känner hon inte mycket av. Hon har varken lukt- eller smaksinne kvar. Håret har börjat växa ut men är fortfarande kort och i strupen syns ärret efter tuben som hjälpte henne att andas en hel månad. 

På bordet mellan kaffekopparna ligger röntgenbilder som visar hur hennes ansikte är hopspikat och hur tre fjärdedelar av hennes skalle är täckt med ett nät av titan för att hålla ihop. Att det mesta göms under Linnéas fina hår är ofattbart. 

Gör det inte ont?

– Nej, säger Linnéa. Men jag har svårt med minnet och koncentrationen. 

Och så är jag ju så himla trött.
  
– Som förälder tror man att man har koll, säger Helena. Vi har alltid hållit reda på vilka barnen har umgåtts med och var de bor. Det gör att man känner sig nöjd, man tror att det räcker. I själva verket lever man i en bedräglig illusion om att barnen har det bra. Uppenbarelsen av det okända mitt i det välkända var ett svårt slag för oss.
 

Köpte rekvisita 
Linnéa och Martin höll kontakten när de efter grundskolan började i olika gymnasier. De träffades några gånger per år och gjorde humorfilm utan annan ambition än att lägga dem på Youtube. Ibland var de hemma hos henne och ibland var de hos honom. Och då sov de över. Det var inget konstigt med det. Filmskapande tar tid helt enkelt.
  
Martin var lite förälskad i Linnéa. Det sa han ibland. Det var inte besvarat och det sa hon. Det kunde bara bli fråga om vänskap. Okej, sa han och såg ut att nöja sig med det.
Förra läsåret fick Linnéa huvudrollen i Kulturskolans musikal. Hon var jättelycklig för det och jobbade hårt med repetitionerna. Arbetet låg emellertid nere under jullovet så då fanns tid att göra humorfilm. Den 3 januari 2011 klockan tio på förmiddagen skulle Linna och Martin därför ses på Myrorna i Stockholm.
– Vi skulle köpa rekvisita och stoppade en karaff, ett glas, en vas med plastblomma och en handbok för Anonyma Alkoholister i varukorgen. Filmen skulle handla om en man som ständigt kom för sent till jobbet och som därför till slut fick sparken.
  
Det blev ingen inspelning den dagen. I stället höll de på med datorn. Dagen därpå filmade de för fullt och när Helena ringde sa Linnéa att de hade jättekul och att hon nog måste stanna en natt till.
– Vi gjorde en film med Martins bror och hans ödla nästa dag. På en av bilderna satte vi in ett litet träd bredvid ödlan så att den såg mycket större ut. Jag spelade Marilyn Monhoe och Martin spelade Doorlook Holmes.
 

Krossade skallen 
Brodern försvann hem till sin flickvän och Linnéa sov över i gästsängen en andra natt. Vad som sedan hände har det inte gått att få reda på.  
– Vi vet inte om Martin överföll Linnéa före eller efter det att hans pappa med särbo hade åkt i väg till jobbet nästa morgon, säger Helena. Det enda vi vet är att han med våldsam kraft gick lös mot hennes huvud med hammare och kniv.  
  
Linnéa vaknade inte ens. Han krossade hennes skalle med så hårda slag att den närmast pulveriserades där han träffade. Han slog av hennes käke, krossade ögonhålan på höger sida, vände henne om och krossade även vänster sida av skallen.
– Det var tomt och tyst omkring mig när jag vaknade, säger Linnéa. Jag minns ingen smärta men såg att det var väldigt stökigt. Oj, vi måste städa, tänkte jag. Och där ligger Martin på golvet vid mina fötter. Men jag orkar inte städa nu. Jag tar och sover lite till. Sedan somnade jag om igen.
 
Det var trettondagsafton, torsdagen den 5 januari 2011, och på kvällen väntade familjen att Linnéa skulle komma hem. De tänkte dessutom fara iväg till ett friluftsområde och åka skidor i elljusspår.
– Jag hade ringt till Linnéa flera gånger under dagen utan att få svar, säger Helena. Det kändes väldigt konstigt. Hon brukar ju alltid svara eller höra av sig om det är något. När Annika sa att även hon hade försökt få tag i Linnéa blev jag väldigt orolig.
 
Letade intensivt 
Kvällen kom utan att Linnéa hördes av. Familjen körde iväg mot skidbacken men ångrade sig och styrde kosan hem till Martin.
– Klockan var åtta på kvällen när vi kom fram. Huset var mörkt och verkade tomt. Snö hade fallit utanför men där fanns inga spår. Vi ringde på men ingen öppnade.
  

De ringde Martins mamma som inte visste någonting. Pappan var kvar på jobbet och skulle inte komma hem förrän vid tiotiden. Han visste heller ingenting men var inte särskilt orolig.  
– Vi åkte planlöst omkring i området och letade men när vi återvände en timma senare var det precis lika mörkt som tidigare så vi åkte hem med barnen.
 
Tio minuter över tio svarade plötsligt Linnéa. Hon kunde inte prata men andades och rosslade i luren.
– Det hördes som att hon tryckte på telefonens knappar så vi lade på och försökte med SMS. Vi fick svar men de gick inte att förstå. Därmed ringde vi polisen och bad dem spåra Linnéas mobiltelefon. Vi förstod att det var en fråga om liv och död.
 
Polisen var inte särskilt intresserad av att hjälpa till utan hänvisade till en 24-timmarsregel för försvunna personer.  Martins pappa gjorde sig heller ingen brådska att komma hem. Helena och Rolf tog sig därför till polisstationen för att försöka få dem att ingripa.
– Medan vi satt där ringde Martins pappa. Han hade kommit hem och hittat ungdomarna. Jag hörde av samtalet att det var blod i huset och att Linnéa levde för att hon rörde på huvudet. Det var mer ovisst med Martin. Då blev det plötsligt en väldig fart på poliserna. Det gick från noll till fullt pådrag direkt.

Allvarliga skador

Då hade Linnéa och Martin legat på golvet i pojkrummet mellan 13 och 18 timmar, visar utredningen. Han var död. Han hade försökt mörda Linnéa och sedan tagit sitt liv.

Helena och Rolf kördes till Karolinska sjukhuset dit Linnéa fördes. Vid tretiden på natten fick de veta att hennes skador var betydligt svårare än vad man först hade trott och att prognosen var dålig.
Linnéa sövdes ner och fick sova en hel månad. Under tiden gjordes flera stora operationer. Benfragment som hade kilats fast i hjärnan plockades bort och skallbenet lappades ihop så gott det gick.  Två veckor senare opererades ansiktet.
– Hon var så väldigt platt, säger Annika som svimmade första gången hon fick besöka Linnéa. Hon hade bandage runt hela huvudet och en liten mössa som höll slangarna på plats. Käken hängde lös in mot halsen, ögat var täckt av en lapp och tungan hängde utanför munnen. Hon var sydd precis överallt kändes det som.

Helena förklarar att höger öga var helt men att ”struten” det ska ligga i var krossad.
– Läkarna byggde upp en ny strut men jag är nästan blind på höger öga, säger Linnéa. Som ett resultat av det bär hon glasögon numera och det högra glaset är betydligt tjockare än det vänstra.  
– Att skallen var trasig räddade Linnéas liv, säger Helena. När en skadad hjärna svullnar finns det risk att det blir för trångt med syrebrist och död som följd. Tack vare krosskadorna fanns det utrymme för hjärnan att svullna.
– Men en sak är bra, säger Linnéa. Jag fick vuxenmigrän när jag var tretton, fjorton år. Den har försvunnit komplett! Man får se till det positiva.

Läkarna lät Linnéa vakna upp efter en månad. Sakta men säkert kunde hon påbörja sin mödosamma väg tillbaka till livet. Dramaläraren på Kulturskolan skrev om musikalen så att huvudrollen försvann. Det var ändå ingen som ville spela den. Framåt våren skrev han dessutom till en liten biroll.
– När föreställningen spelades upp i maj förra våren var Linnéa vara med på scenen. Det betydde väldigt, väldigt mycket för henne.  

Saknar sin vän

– Och i år har jag en ny stor roll, säger Linnéa lyckligt. Men allt om musikalen är fortfarande mycket hemligt så om den berättar hon inte.
Det svåraste så här efteråt för Linnéa är att polisutredningen på grund av Martins död är belagd med sekretess. Många av hennes frågor kommer därför aldrig att få några svar. Räddningspersonalen fick gå på stödsamtal men hon får inte ens någon information om vad som egentligen hände. Och då det inte blev någon rättegång kan hon heller inte få något skadestånd. Linnéa tycks emellertid ha kommit igenom det hela med det mesta av sin personlighet i behåll. Det är bara det där med tilliten till andra som fått sig en törn.
– Det är en väldig besvikelse att han kunde göra så här. Jag trodde ju att jag kunde lita på honom. Nu vet jag inte vem jag ska lita på längre.
Linnéa var sövd när Martin begravdes men familjen skickade blommor. Själv har hon varit vid graven med blommor senare.
– Jag tycker det var snällt, säger hon. 

Hon saknar sin kompis. De hade ju så roligt tillsammans.
Monica Antonsson

Rubrik: Linnéa Persdotter utsattes för mordförsök av sin bäste kompis

Allas kallar honom Oskar. De valde att inte publicera röntgenbilden. 
Byline: Monica Antonsson
Foto: Per Arvidsson