Lotta Ramel

Hemmets Veckotidning

Nr 46, 1991

Allas Veckotidning

Nr 51, 1992

Livslustan

Mitt liv är underbart

- tack vare att jag ibland handlar först och tänker sen...

Lotta Ramel gifte sig när hon var 17, skilde sig lite senare och har idag två barn med två nya män. Men hon bor ensam. 

- Båda mina barn har underbara pappor, säger Lotta som är van vid att kasta sig huvudstupa in i det okända och komma ut lycklig och med nya, nyttiga erfarenhetet.

Hon har rykte om sig att vara impulsiv, ha kort stubin och obändig vilja, den ärtiga Lotta Ramel, 35, som med bestämda steg kommer skyndande över Norrmalmstorg i Stockholm. Hon ser ut att kunna leva upp till sitt rykte. Bara en viljestark person kan se så oförskämt pigg och utvilad ut med en krävande baby därhemma, bara några månader efter en besvärlig förlossning.

- Ja det var tufft, säger hon och förvånas över de krafter som mobiliseras av en födande kvinna. När det var som värst hade jag kunnat slå ner femtio huliganer på samma gång. Sedan blir man som vanligt igen och nästan svimmar för minsta blodprov.

Smal och fräsch är hon, och det är inte utan att hon vållar viss uppståndelse. Bilarna tutar och folk vänder sig om.

- Sjutton kilo har bara runnit av mig, säger hon.

”Fristående” med två barn
Lotta kommer direkt från en repetition tillsammans med kollegan och bästa kompisen Eva Munther. Sedan flera år har de en kabaré tillsammans och tar tacksamt emot de jobb som trillar in, trots att Lotta är mammaledig.
- Vi har nya häftiga projekt på gång men ingenting är klar, så jag kan inget berätta. Men dramatik blir det. Det är det som ligger mig varmast om hjärtat.

Hon är, som hon säger, ”fristående” och bosatt på Söder. Det betyder att hon lever ensam med sina två barn, femårige Jim Love och nyfödda lilla Lycke. Hon har nyligen brutit upp från Lyckes pappa, teaterteknikern Ola Fuchs.
Men han träffar sin dotter förstås, även om de än så länge inte kan göra så mycket tillsammans. Ett barn har trots allt rätt till båda sina föräldrar, som Lotta säger.

Lotta tror att skådespelares äktenskap är ovanligt sköra. Av någon anledning tycks just de har svårare än andra att lyckas med sina relationer.
- Man utsätts för otroliga påfrestningar i det här jobbet. Så vitt jag vet finns inget annat yrke där ena partnern måste uthärda att den andra kysser någon annan på scenen eller rent av fejkar ett samlag. Så går det som det går också…

Busade på alla vis!
Lotta, som förstås är dotter till Susanna och Povel Ramel, växte själv upp i en lugn och trygg kärnfamilj. Den stora åldersskillnaden till de tre äldre syskonen gjorde henne till ett bortskämt sladdbarn.

Äldsta systern Carina är socialsekreterare medan Marianne arbetar på TV:s faktaredaktion och Mikael är musiker med egen studio i Västmanland. Tillsammans har barnen Ramel givit sina föräldrar nio barnbarn att pyssla om.
- Jag gjorde våldsamt uppror när jag växte upp och bröt mig ur det förväntade mönstret. Jag gjorde allt bus som går att göra. Det är faktiskt enklare att räkna upp vad jag inte gjorde än tvärtom.

Hon var ute om nätterna och härjade. Hon prövade på det mesta, var nyfiken på allt och ansträngde sig maximalt för att helt enkelt bli sedd.
- Till slut stoppade mamma och pappa min framfart. De talade förstånd med mig och jag började tänka efter. Plötsligt var det inte lika nödvändigt att hävda min egen vilja och nyfikenheten riktades in på annat.
Om framtiden tänkte jag bara att jag ville bli veterinär. Men teaterintresset tog slutligen överhanden. Självklart var jag påverkad hemifrån även om jag till en början inte insåg det.

Som tillvalsämne i gymnasiet valde hon dramatik och ordnade själv en lärare som kunde undervisa i ämnet. För att få ihop nödvändigt antal elever, lyckades hon övertala sina kompisar att ställa upp.
- Det var en fantastisk lärare och kursen innehöll allt från teori till praktik.

För övrigt var Lotta inte särskilt förtjust i skolan. Hon hade svårt att sitta still och blev bråkig i protest mot all rutin och av ren vantrivsel. Lärarna tyckte hon var jobbig och försökte förmodligen inte ens se orsaken till hennes beteende.
- I högstadiet hade jag femmor i musik, gymnastik och vissa andra ämnen som jag gillade, men etta eller rent av streck i maskinskrivning och hemkunskap. Jag tyckte att undervisningen liknade korvstoppning och struntade till slut i den.

Blixtbröllop med Ted Gärdestad
När Lotta var 17 år träffade hon sångaren Ted Gärdestad på en fest. De blev blixtförälskade och rusad åstad och gifte sig.
- Vi gjorde det mest på kul och i dag kan jag väl erkänna att det var drumdristigt gjort. Inte för en sekund tänkte vi att äktenskapet skulle vara livet ut.

Så har Lotta alltid varit. Kastat sig in i saker med huvudet före utan att tänka eller vara det minsta rädd.
Lotta tog teaterlektioner privat och försökte komma in på Scenskolan i Stockholm. Hon sprack men lyckades vid andra försöket och blev därmed scenskoleelev i Malmö. Det två år gamla äktenskapet med Ted Gärdestad sprack och de har numera ingen kontakt.
- Åren vid scenskolan var oerhört omtumlande och roliga. Vi levde som i en skyddad verkstad i tre år och för oss existerade ingenting annat än teater. Sista året praktiserade vi på Skånska Teatern i Landskrona och sedan var det dags att ta klivet ut i verkligheten.

Revolution att bli mor!
Verklighetn innebär ofta en ständig kamp om jobb för skådespelare. Lotta fick anställning vid Malmö Stadsteater där hon stannade ett år. Sedan sökte hon till Norrbottensteatern och flyttade till luleå. Först fyra år senare återvände hon till Stockholm.
- Då hade jag varit hemifrån i åtta år och började längta hem. Som tur var fick jag jobb på Stockholms Stadsteater där regissören Jörgen Dyberg ville ha mig med i ”Sanning och konsekvens”.

Skådespelaren Johan H:son Kjellgren och Lotta blev snart ett par och 1987 föddes sonen Jim som nu är fem år och ibland kallas Jollen.
- Att bli mor var en revolution för mig som för de flesta andra småbarnsmammor. Hela livet förändras på ett positivt och befriande sätt.

Lotta och Johan gick så småningom skilda vägar men håller kontakten genom Jim.
- Egentligen borde samhället vara som förr då familjerna höll ihop över generationerna. Även om jag just nu valt att vara ”fristående”, så tror jag inte att människor är skapta för ensamliv. Men när förhållanden inte fungerar är det bättre att satsa på kamratskap. Båda mina barn har underbara pappor som ställer upp och tar sitt ansvar.

Tänk att bli jätterik!
Lotta är född i Vågens tecken och säger själv att hon har svårt att välja. Nyfiken är hon däremot och hon kan lite om mycket, men har inget tålamod. Genom åren har hon intensivt avverkat många intressen. När hennes intresse vaknar brinner det häftigt och fort, för att sedan falna och dö. När det var stickning som gällde stickade hon tolv tröjor på raken innan hon plötsligt tröttnade. När krukväxter var spännande fyllde hon hemmet med blommor och tog sedan genom vanskötsel död på allihop. Just nu funderar hon på att börja måla. Omgivningen kan därför lugnt räkna med en och annan tavla framöver.
- Om jag fick önska något av livet just nu skulle jag vilja bli jätterik! Åtminstone vill jag slippa tänka på pengar och över hur jag ska få dem att räcka till. Det borde finnas viktigare saker att göra än att behöva oroa sig för framtiden.

Lotta pratar om den rådande arbetslösheten och hur svårt det är för alla drabbade som känner att de inte behövs.
- För skådespelare har det alltid varit knapert, men nu är det svårt för alla andra också. Tack och lov att jag inte har någon prestige som hindrar mig från att ta vilket jobb som helst, om det skulle bli nödvändigt. Som alla andra frilansare har jag intensiva arbetsperioder och perioder då jag har mindre att göra. Men jag kan inte bara sitta med armarna i kors. Blir jag utan jobb, så startar jag ett nytt projekt.

Livet har förändrat mig
Lotta tycker att åren, erfarenheterna och separationerna har förändrat henne till det bättre. Hon har vuxit som människa och rusar inte iväg lika oöverlagt som förr, när hon får en idé. Livet har helt enkelt fått en ny mening.
- Som jag ser det måste ett bra förhållande bygga på kamratskap. Man måste ge den andra så mycket livsrum och frihet att han eller hon kan växa. Annars blir det fel.

Lotta tycker om att ha fullt med folk omkring sig och har följaktligen ett stort umgänge. God mat, gott vin och en stor portion humor är grunden till både livslust och överlevnad. Samtidigt kan en hemmakväll ensam med barnen vara något av det bästa.
- När det snusas på två håll samtidigt så där gott som bara barn kan och det för övrigt är alldeles tyst och rofyllt, då är det skönt.

Lotta uppmärksammades av en bredare publik i samband med revyn ”Tingel Tangel” 1989 som hon spelade tillsammans med bland andra Hasse Alfredsson och pappa Povel.
- Det var Hasse som frågade om jag ville vara med, säger Lotta som aldrig skulle drömma om att åka snålskjuts på sin berömde far. Hon är dock en av hans främsta supportrar.
- Ska jag vara riktigt ärlig så tycker jag att pappa är fullkomligt genial. Jag förstår inte hur han orkar. Jag har ju sett hur mycket arbete han lägger ner på sitt material.

Mammaledig – fast ströjobbar
Lotta fascineras av Povels nyutkomna memoarer som hon naturligtvis har slukat från pärm till pärm. Boken har gett henne en helt ny inblick i hans liv och värld.
- Jag är förvånad över att han kommer ihåg så mycket från sin barndom. Det gör inte jag. Men Knäppupp-tältet och ”De sista entusiasterna” minns jag förstås.

Lotta tror inte att Knäppupprevyer från tältturnéer skulle vara möjliga att genomföra i dag. Det var annorlunda förr, när ingen TV fanns och folk gick man ur huse så fort det fanns en begivenhet att gå på. Nu är utbudet enormt liksom konkurrensen.
- Tyvärr är det dessutom dåligt med återväxten bland revyförfattare. Det finns nästan inga alls.

Tingel Tangel blev en långkörare som gick för fulla hus i ett och ett halvt år. När Povel senare började arbeta med jubileumskavalkaden ”Knäpp igen” var det från början meningen att lotta skulle vara med.
- Det gcik naturligtvis inte eftersom jag var höggravid under hela repetitionstiden. Lycke föddes bara några dagar före premiären.

Lotta fick nöja sig med att se premiären från första parkett.
- Jag var fruktansvärt nervös! Jag hade inte sett en enda repetition och visste att förväntningarna var enorma. Men jag hade inte behövt oroa mig. Föreställningen är lysande!

Lotta var den första att gratulera och i stället för ett års fast jobb i pappas revy nöjer hon sig med att vara mammaledig och ta de ströjobb som kommer in. Men planerna är många och så småningom hoppas hon kunna ägna sig åt regi i kombination med skådespeleriet.
- Jag är inte det minsta ledsen för att jag inte är med i revy. Jag ville mycket hellre ha mitt barn. Jim och Lycke är självklart det viktigaste för mig, säger Lotta och tittar på klockan. Lycke är hemma hos mormor på Lidingö och det är snart dags för eftermiddagsmålet.
- Man hinner faktiskt en hel del mellan amningarna, säger Lotta och slänger sig i en taxi så att hungriga dottern ska slippa vänta.