Allas Veckotidning
Nr 52, 2005
Nr 52, 2005
Vi utgick från att alla våra 800 gäster kunde vara döda
Lottie berättar om sambandscentralen som är öppen dygnet runt och som vid allvarliga händelser kontaktar pressjouren. Vid kris bildas en särskild krisgrupp.
– Det är viktigt att kunna fatta beslut och våga agera. Mitt i en kris kan man inte sammankalla ändlösa möten och diskutera. Om man inte agerar uppfattar omvärlden att man inte bryr sig.
Phuket verkade redan från början vara lindrigt drabbat. Från Krabi, Phi Phi Island och Khao Lak hördes ingenting vilket först uppfattades som ett gott tecken. Det berodde emellertid på att både mark- och mobiltelefonnätet var överbelastat och ur funktion.
– Det var bara ett och annat SMS som tog sig igenom till anhöriga hemma i Sverige. De gav oss en allt mer tydlig bild av hur allvarligt läget var. Vi beslöt att skicka ner så mycket folk vi kunde.
Två av Fritidsresors plan skulle avgå mot Thailand den dagen, ett från Stockholm vid lunchtid och ett från Göteborg på kvällen.
– Vi valde att stoppa resenärerna. Vi visste ju inte om vi skulle kunna ta hand om dem. Många blev förstås arga där de stod med sina taxfreepåsar. De flesta hade ju sparat länge och sett fram mot sin resa.
Fritidsresors personal strömmade till från alla håll. Somliga drog på sig uniformer och reste i väg med bara någon timmas varsel. En av dem var Jim Hofverberg som är Lotties högra hand på informationsavdelningen.
– Jag ringde min sambo som packade det allra nödvändigaste i en ryggsäck, säger han. En stund senare satt jag i det stora, tomma flygplanet tillsammans med kristeamet och några från kontoret.
Gav bort sina tröjor
Med delar av resekatalogen i sin hand försökte Jim under den tolv timmar långa flygningen memorera var Fritidsresors kunder var inkvarterade. Tillsammans med reseledare på plats skulle han försöka hitta och samla ihop dem på ett fåtal hotell.
– Det var mörkt i Phuket när vi landade men elektriciteten fungerade på flygplatsen. Folk kom och gick i baddräkter vilket kändes lite konstigt. Jag träffade några kollegor med en ung tjej i baddräkt som hade blivit transporterad från Khao Lak. De trodde att de visste vilket sjukhus hennes mamma befann sig på och skulle ta henne dit. Hon fick mina tröjor så att hon inte skulle frysa.
Det blev Jims uppgift att ta reda på vad som hade hänt och rapportera det hem till Lottie. Det var en ovärderlig hjälp, säger hon. Själv avfärdar han berömmet med att de faktiskt var ett team som försökte rädda folk.
– Jag och en reseledare gick från sjukhus till sjukhus för att hitta våra resenärer. Vi var flera gånger i Khao Lak både med bil och helikopter.
Det var just från Khao Lak som de mest oroväckande rapporterna kom. Medarbetare från Phuket som skickats dit i ett tidigt skede hade återkommit med berättelser om militära avspärrningar.
– Vi fick allt fler rapporter om att det var en fruktansvärd förödelse och många döda i Khao Lak, säger Lottie. Vårt servicekontor var förstört och personalen försvunnen. När vi inte kunde räkna in våra kunder fick vi utgå från att alla 800 teoretiskt sett kunde vara döda. Det gick vi också ut med i ett pressmeddelande sent på söndagskvällen.
På måndagen intervjuades Lottie i TV första gången. Det skulle bli flera. Nationen anade ett växande trauma men statsminister Göran Persson och utrikesminister Laila Freivalds lyste med sin frånvaro. Den lugna, sakliga Lottie Knutson blev i stället en person att mentalt knyta an till.
– Så småningom öppnades spärrarna till Khao Lak och vårt folk kunde ta sig dit. De möttes av fruktansvärda syner och en närmast total förstörelse. Alla hotell närmast stränderna var raserade.
Många utmärkelser
Lotties medarbetare lyckades hyra in åtta flygplan efter att ha skannat hela världsmarknaden. De flög hem de allra svårast skadade som kunde sitta eller åtminstone halvligga i stolarna.
– Sedan kunde vi inte göra mer, säger Lottie som tillsammans med sin VD bönade och bad regeringen att sätta in ambulansflyg med bårtransporter och sjukvårdsutrustning. Situationen på de överfyllda sjukhusen var fruktansvärd.
Så här i efterhand konstaterar Lottie att kontakterna med svenska myndigheter fungerade utmärkt, förutom vissa problem i kontakterna med utrikesdepartementet de första två dagarna.
– Vi gick med tomma flyg i flera dagar. Det var bara journalister och en grupp präster från Svenska kyrkan som åkte med. De hade inga som helst problem att se allvaret i situationen. Först på onsdagen hade vi räddningspersonal ombord.
Lottie fick finna sig i att kallas såväl hjälte som landsmoder för sitt civilkurage och sin handlingskraft. Hon blev Årets Branschkvinna, Månadens stockholmare och Årets yrkeskvinna och hon valdes till landets mest beundrade kvinna av Expressen.
– Jag värjer mig mot lovorden, säger Lottie. Jag är bara en vanlig trebarnsmamma som har gjort mitt jobb. Det var andra som stod för hjälteinsatserna. Som till exempel Jim. Han fick en minuts betänketid, släppte allt han hade för händer och åkte ner. Där försökte han organisera upp kaoset samtidigt som han hanterade hundratals journalister. Han såg alla dessa döda och var ordentligt traumatiserad när han kom hem. Han är min personliga hjälte.
Jim reste hem med det sista evakueringsflyget på nyårsdagen. Då hade han sett allt som går att se, säger han. Det har krävt sitt av psykoterapi.
– Det ni såg på TV här hemma, såg jag i verkligheten. Det var fruktansvärt! Dessutom kände jag värmen, lukterna och den äckliga smaken i munnen...
Kan hända igen
Det är nästan vardag igen på Fritidsresors informationsavdelning. Lottie och hennes kollegor har emellertid inte trappat ner krisberedskapen. Tvärtom. Rätt som det är kan nästa katastrof inträffa.
– Det enda vi vet är att den kommer inom ett område där vi inte är beredda, säger Lottie. För henne är tsunamin mer otäck och mardrömslik nu. Då stängde hon av sina känslor, kopplade på autopiloten och gick in i yrkesrollen.
– Nu tänker man på alla som förlorade sina kära och på alla dödsannonser man såg under våren. Vi förlorade själva fem av våra medarbetare i Khao Lak.
Turisterna har mirakulöst nog inte svikit Thailand. Fritidsresor registrerar lika många resenärer nu som de gjorde förra året. Och det var deras bästa år någonsin.
– Jag tror att det finns en slags lojalitet mellan folken, säger Lottie. Thailändarna visade det där och då genom att ge bort sin sista skjorta och sin sista portion ris. Svenskarna tackar genom att åka dit. Det är helt fantastiskt.
Monica Antonsson
Av Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson
Hon har hyllats stort för mod och redighet i samband med tsunamikatastrofen.
Foto: Kurt Pettersson
Hon har hyllats stort för mod och redighet i samband med tsunamikatastrofen.
En del vill till och med se henne som statsminister!
Själv säger Lottie Knutson att hon bara gjorde sitt jobb. Och öser beröm över sina duktiga medarbetare.
Första samtalet till Fritidsresors sambandscentral om tsunamin kom klockan 04.10 söndagen den 26 december 2004.
Servicechefen i Phuket trodde att en bomb hade exploderat vid ett av hotellen. Fem minuter senare rapporterade personalhotellet i Patong Beach om bilar i polen och bortspolade våningsplan.
Det stod klart att en jordbävning någonstans hade orsakat väldigt stora vågor.
– Jag låg och sov hemma hos mina föräldrar i Huskvarna när telefonen ringde klockan halv fem på morgonen, säger informationsdirektör Lottie Knutson. Vi var där för att fira jul och jag hade jouren.
Maken Mats Knutson, politisk reporter på Aktuellt, och barnen Mikaela, Mathias och Linn fick sova vidare, medan Lottie kallade in beredskapsledaren, pluggade in datorn i telefonjacket och började jobba. Nu, ett knappt år senare, sitter hon i foajén till Fritidsresors kontor och berättar om de fasansfulla dygnen och om informationsenheten hon har byggt upp med 3,25 personer till sitt förfogande.
– Jag låg och sov hemma hos mina föräldrar i Huskvarna när telefonen ringde klockan halv fem på morgonen, säger informationsdirektör Lottie Knutson. Vi var där för att fira jul och jag hade jouren.
Maken Mats Knutson, politisk reporter på Aktuellt, och barnen Mikaela, Mathias och Linn fick sova vidare, medan Lottie kallade in beredskapsledaren, pluggade in datorn i telefonjacket och började jobba. Nu, ett knappt år senare, sitter hon i foajén till Fritidsresors kontor och berättar om de fasansfulla dygnen och om informationsenheten hon har byggt upp med 3,25 personer till sitt förfogande.
Var med vid Gottröra
– Jag var informatör på SAS och råkade vara på jobbet, när MD-80 Dana Viking kraschlandade i Gottröra den 27 december 1991. En radioamatör hade hört pilotens larm och mediastormen blev enorm. Vi var 20 personer med färdiga svar på alla frågor som svarade i telefonerna. Ändå räckte vi inte till.
Som nybliven informationsdirektör på Fritidsresor skapade Lottie, vis av erfarenheten, system och strukturer som skulle stå pall i svåra krissituationer. Det har sagts, att hon redan före tsunamin hade rott ut alla sorters kriser från inbördeskrig till försenade hotellbyggen och sparkade VD:ar.
– Vi på informationsavdelningen kan själva aktivera företagets hemsida och skriva in löpande information. Det var jag oerhört glad för under tsunamin. Redan klockan 07.00 var hemsidan uppdaterad med det lilla vi visste. Tidningarna skriver oavsett vad man säger, så det är lika bra att ge dem korrekt information från början.
Företagets VD, Johan Lundgren, och den övriga ledningsgruppen var redan på väg till huvudkontoret. Klockan åtta var alla svenska butiker bemannade för att ta emot anstormningen av samtal. Vid lunchtid hade anhörigjouren upprättats.
– Vi är väl tränade, säger Lottie. Med 10 000 svenska kunder på olika resmål varje vecka året runt inträffar smärre katastrofer varje dag. Det är bussolyckor, Nilenkryssare som skrapar i varandra, salmonella och hjärtinfarkter. Vi har dessutom övat flygolyckor som dittills var det värsta vi kunde tänka oss. En flodvåg som tsunamin fanns inte ens i fantasin.
Stoppade resenärerna
– Jag var informatör på SAS och råkade vara på jobbet, när MD-80 Dana Viking kraschlandade i Gottröra den 27 december 1991. En radioamatör hade hört pilotens larm och mediastormen blev enorm. Vi var 20 personer med färdiga svar på alla frågor som svarade i telefonerna. Ändå räckte vi inte till.
Som nybliven informationsdirektör på Fritidsresor skapade Lottie, vis av erfarenheten, system och strukturer som skulle stå pall i svåra krissituationer. Det har sagts, att hon redan före tsunamin hade rott ut alla sorters kriser från inbördeskrig till försenade hotellbyggen och sparkade VD:ar.
– Vi på informationsavdelningen kan själva aktivera företagets hemsida och skriva in löpande information. Det var jag oerhört glad för under tsunamin. Redan klockan 07.00 var hemsidan uppdaterad med det lilla vi visste. Tidningarna skriver oavsett vad man säger, så det är lika bra att ge dem korrekt information från början.
Företagets VD, Johan Lundgren, och den övriga ledningsgruppen var redan på väg till huvudkontoret. Klockan åtta var alla svenska butiker bemannade för att ta emot anstormningen av samtal. Vid lunchtid hade anhörigjouren upprättats.
– Vi är väl tränade, säger Lottie. Med 10 000 svenska kunder på olika resmål varje vecka året runt inträffar smärre katastrofer varje dag. Det är bussolyckor, Nilenkryssare som skrapar i varandra, salmonella och hjärtinfarkter. Vi har dessutom övat flygolyckor som dittills var det värsta vi kunde tänka oss. En flodvåg som tsunamin fanns inte ens i fantasin.
Stoppade resenärerna
– Det är viktigt att kunna fatta beslut och våga agera. Mitt i en kris kan man inte sammankalla ändlösa möten och diskutera. Om man inte agerar uppfattar omvärlden att man inte bryr sig.
Phuket verkade redan från början vara lindrigt drabbat. Från Krabi, Phi Phi Island och Khao Lak hördes ingenting vilket först uppfattades som ett gott tecken. Det berodde emellertid på att både mark- och mobiltelefonnätet var överbelastat och ur funktion.
– Det var bara ett och annat SMS som tog sig igenom till anhöriga hemma i Sverige. De gav oss en allt mer tydlig bild av hur allvarligt läget var. Vi beslöt att skicka ner så mycket folk vi kunde.
Två av Fritidsresors plan skulle avgå mot Thailand den dagen, ett från Stockholm vid lunchtid och ett från Göteborg på kvällen.
– Vi valde att stoppa resenärerna. Vi visste ju inte om vi skulle kunna ta hand om dem. Många blev förstås arga där de stod med sina taxfreepåsar. De flesta hade ju sparat länge och sett fram mot sin resa.
Fritidsresors personal strömmade till från alla håll. Somliga drog på sig uniformer och reste i väg med bara någon timmas varsel. En av dem var Jim Hofverberg som är Lotties högra hand på informationsavdelningen.
– Jag ringde min sambo som packade det allra nödvändigaste i en ryggsäck, säger han. En stund senare satt jag i det stora, tomma flygplanet tillsammans med kristeamet och några från kontoret.
Gav bort sina tröjor
Med delar av resekatalogen i sin hand försökte Jim under den tolv timmar långa flygningen memorera var Fritidsresors kunder var inkvarterade. Tillsammans med reseledare på plats skulle han försöka hitta och samla ihop dem på ett fåtal hotell.
– Det var mörkt i Phuket när vi landade men elektriciteten fungerade på flygplatsen. Folk kom och gick i baddräkter vilket kändes lite konstigt. Jag träffade några kollegor med en ung tjej i baddräkt som hade blivit transporterad från Khao Lak. De trodde att de visste vilket sjukhus hennes mamma befann sig på och skulle ta henne dit. Hon fick mina tröjor så att hon inte skulle frysa.
Det blev Jims uppgift att ta reda på vad som hade hänt och rapportera det hem till Lottie. Det var en ovärderlig hjälp, säger hon. Själv avfärdar han berömmet med att de faktiskt var ett team som försökte rädda folk.
– Jag och en reseledare gick från sjukhus till sjukhus för att hitta våra resenärer. Vi var flera gånger i Khao Lak både med bil och helikopter.
Det var just från Khao Lak som de mest oroväckande rapporterna kom. Medarbetare från Phuket som skickats dit i ett tidigt skede hade återkommit med berättelser om militära avspärrningar.
– Vi fick allt fler rapporter om att det var en fruktansvärd förödelse och många döda i Khao Lak, säger Lottie. Vårt servicekontor var förstört och personalen försvunnen. När vi inte kunde räkna in våra kunder fick vi utgå från att alla 800 teoretiskt sett kunde vara döda. Det gick vi också ut med i ett pressmeddelande sent på söndagskvällen.
På måndagen intervjuades Lottie i TV första gången. Det skulle bli flera. Nationen anade ett växande trauma men statsminister Göran Persson och utrikesminister Laila Freivalds lyste med sin frånvaro. Den lugna, sakliga Lottie Knutson blev i stället en person att mentalt knyta an till.
– Så småningom öppnades spärrarna till Khao Lak och vårt folk kunde ta sig dit. De möttes av fruktansvärda syner och en närmast total förstörelse. Alla hotell närmast stränderna var raserade.
Många utmärkelser
Lotties medarbetare lyckades hyra in åtta flygplan efter att ha skannat hela världsmarknaden. De flög hem de allra svårast skadade som kunde sitta eller åtminstone halvligga i stolarna.
– Sedan kunde vi inte göra mer, säger Lottie som tillsammans med sin VD bönade och bad regeringen att sätta in ambulansflyg med bårtransporter och sjukvårdsutrustning. Situationen på de överfyllda sjukhusen var fruktansvärd.
Så här i efterhand konstaterar Lottie att kontakterna med svenska myndigheter fungerade utmärkt, förutom vissa problem i kontakterna med utrikesdepartementet de första två dagarna.
– Vi gick med tomma flyg i flera dagar. Det var bara journalister och en grupp präster från Svenska kyrkan som åkte med. De hade inga som helst problem att se allvaret i situationen. Först på onsdagen hade vi räddningspersonal ombord.
Lottie fick finna sig i att kallas såväl hjälte som landsmoder för sitt civilkurage och sin handlingskraft. Hon blev Årets Branschkvinna, Månadens stockholmare och Årets yrkeskvinna och hon valdes till landets mest beundrade kvinna av Expressen.
– Jag värjer mig mot lovorden, säger Lottie. Jag är bara en vanlig trebarnsmamma som har gjort mitt jobb. Det var andra som stod för hjälteinsatserna. Som till exempel Jim. Han fick en minuts betänketid, släppte allt han hade för händer och åkte ner. Där försökte han organisera upp kaoset samtidigt som han hanterade hundratals journalister. Han såg alla dessa döda och var ordentligt traumatiserad när han kom hem. Han är min personliga hjälte.
Jim reste hem med det sista evakueringsflyget på nyårsdagen. Då hade han sett allt som går att se, säger han. Det har krävt sitt av psykoterapi.
– Det ni såg på TV här hemma, såg jag i verkligheten. Det var fruktansvärt! Dessutom kände jag värmen, lukterna och den äckliga smaken i munnen...
Kan hända igen
Det är nästan vardag igen på Fritidsresors informationsavdelning. Lottie och hennes kollegor har emellertid inte trappat ner krisberedskapen. Tvärtom. Rätt som det är kan nästa katastrof inträffa.
– Det enda vi vet är att den kommer inom ett område där vi inte är beredda, säger Lottie. För henne är tsunamin mer otäck och mardrömslik nu. Då stängde hon av sina känslor, kopplade på autopiloten och gick in i yrkesrollen.
– Nu tänker man på alla som förlorade sina kära och på alla dödsannonser man såg under våren. Vi förlorade själva fem av våra medarbetare i Khao Lak.
Turisterna har mirakulöst nog inte svikit Thailand. Fritidsresor registrerar lika många resenärer nu som de gjorde förra året. Och det var deras bästa år någonsin.
– Jag tror att det finns en slags lojalitet mellan folken, säger Lottie. Thailändarna visade det där och då genom att ge bort sin sista skjorta och sin sista portion ris. Svenskarna tackar genom att åka dit. Det är helt fantastiskt.
Monica Antonsson
Fotnot
Tsunamikatastrofen den 26 december 2004 orsakades av en jordbävning av magnitud 9,0 på richterskalan i havsbottnen väster om Sumatra. Den gav upphov till tsunamivågor som drabbade bland annat Indonesien, Thailand, Sri Lanka, Indien och Afrikas östkust. Fler än 220 000 människor miste livet. I Thailand är den officiella dödssiffran 5 395 varav 2 436 tros ha varit utlänningar. Av de 543 svenskar som dog är 520 i skrivande stund identifierade. Av de 23 som fortfarande saknas är 15 barn. Fritidsresor hade 4 400 nordbor varav 2 900 svenskar i Phuket och Khao Lak med omgivningar, när tsunamivågorna sköljde in över semesterparadisen. Av dem förolyckades 180 svenskar och cirka 300 från de övriga nordiska länderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar