Bert Karlsson

Allas Veckotidning

Nr 43, 2006

Tv-aktuelle nöjeskungen Bert Karlsson sjunger ut

Så mycket folk jag har lurat i mina dar!

Allas gav vår reporter Monica Antonsson, med ett förflutet som dansbandssångerska och en enligt vår uppfattning vacker röst, i uppdrag att sjunga för Bert Karlsson. 

Innan domen fälldes hann han prata om allt från skandaler till dödsskräck.

Bert Karlsson, 61, seglar alltmer upp som TV-stjärna. Han är med överallt, lägger sig i utan anledning och retar upp folk. Det är kul, tycker han. Det har blivit hundratals program hittills och fler ska det bli. Han fick TV3 på fötter med Fame Factory och nu blåser han liv i TV8 med en pratshow baserad på memoarboken "Mitt liv som Bert" som i skrivande stund bara föreligger i manuskript.   

- Det är ett klipp för TV8, säger Bert blygsamt.  

Memoarboken är en välskriven historia om allt från barndomsåren i Tidan till idag. Med hjälp av spökskrivare berättar Bert hur han drev hockeyklubben som ett företag och utvecklades till 13-årig svartabörshaj vid Stockholms stadion, där han sålde biljetter till tredubbla priset. Han blev förtjust i dansband och insåg snart att de kunde generera pengar. Resultatet blev Mariann Grammofon i Skara, där Bert skapade artister och blev fabrikör i musik. Artisterna var hans produkter. Undra på att han surnade till, när en och annan plötsligt ville gå sin egen väg.

– Jag har lanserat nästan alla våra stora artister, konstaterar han. Carola är den största. Ingen säljer så bra som hon. Och Vikingarna är störst bland banden. Vi är vänner allihop. Allt annat är en myt. Det är bara Charlotte Perelli jag har en konflikt med. Jag är till och med kompis med Lena Ph nu för tiden. 

Maffialedare
Bert har en tvärsäker intuition, när det gäller vad som slår och framkallar klirr i kassan. Det kan ingen ta ifrån honom. Sedan decennier är han verkligen en stor del av såväl Svensktoppen som Melodifestivalen.
– Det räcker inte med att kunna sjunga, säger han. När jag ser artisten framföra låten, vet jag direkt om det kommer att slå eller ej. Det har med glittret i ögonen att göra.

Men även solen har sina fläckar. Bert tackade nej till Cornelis Vreeswijk, Hasse Andersson, Robban Broberg och Grymlings. Han missade dessutom Lisa Ekdahl för att han inte orkade lyssna tillräckligt länge på bandet. Hitlåten låg nämligen i mitten. Själv har han bara gjort landsplågan "Hoppa Hulle Hulle Hulle" som väl knappast är något mästerverk.

– Men den sålde bra, säger Bert. Det är det som betyder något. Felet med sångerskor av den gamla stammen är, att de inte vill sjunga det som säljer. När Siw Malmkvist, Tova Carsson och Ann-Louise Hansson var med i Melodifestivalen för några år sedan, kallade jag dem för dinosaurier. Gamla kärringar ska sjunga i kyrkokören. De ska hålla sig till knyppling!

Bert skrattar hjärtligt åt sitt eget skämt och har verkligen glimten i ögat. Tro för all del inget annat. Han har en rå jargong men är i själ och hjärta en rätt snäll karl.

Berts politiska karriär rivstartade 1991 men kom av sig innan Ny Demokrati hade uträttat några stordåd. De fick snöpligt dra sig tillbaka 1994. Från tiden i riksdagen har han emellertid samlat på sig skandaler så det räcker och blir över. Det handlar bland annat om Gudrun Schyman, Mona Sahlin och Thage G-punkten Pettersson som han kallar riksdagens kåtaste.

– Han var på alla, säger han och skrattar gott. Men jag är snäll ändå. Jag kunde ha skrivit om den där bordellen i Tomteboda som var till för hela riksdagen. Jag avstod. Annars hade jag behövt göra mer research.

Bert berättar om den jugoslaviske maffialedaren Dragan Joksovics som startade Unionspartiet och därmed fick ett eget rum i riksdagen Den som möjliggjorde det var en fd kriminalare i Ny Demokrati som gick över till maffian.

– Dragan Joksovic mördades på Solvalla, säger Bert. Man kan just undra varför så många kändisar gick på hans begravning. 

Bert dricker mjölk till lunchen vi avnjuter på hans hotell i Stockholm. Han älskar mjölk men bantar i ett TV-program och ska egentligen avstå. Som kompromiss väljer han lättmjölk.
– Jag är inte nykterist, säger han. Men det skulle aldrig falla mig in i att gå full på jobbet.
Jag hade inga illusioner om riksdagsarbetet, men det var värre än jag trodde. Fylleriet där är väldigt utbrett.

Ett par miljarder
Memoarboken handlar förstås också om alla hans affärer - från automatbingon som gav honom de första 30 miljonerna och flyktingförläggningen som gav 15 miljoner på 15 månader till Sommarland, Köpstaden och Fame World. Totalt har han nog skrapat ihop ett par miljarder, gissar han. Pengarna har emellertid investerats i nya projekt men han har förstås säkrat tillgångar. Han, hustrun Britt-Marie och barnen Jocke och Johanna har så de klarar sig.

Mariann Grammofon är numera sålt men han är kvar som musikkonsult i företaget. Vid sidan om driver han ett antal bolag och far land och rike runt med föredrag om marknadsföring och företagaranda för 30 000 kronor gången. Och så medverkar han, som sagt, i Folktoppen, Lilla Melodifestivalen och allt vad TV-programmen heter.

Kändisarna fladdrar förbi en efter en i Berts bok. De flesta är med. Han gillar verkligen att frottera sig med kändisar. Somliga sänker han efteråt, andra stryker han medhårs. Viktiga vänner inom framför allt media är en del av förklaringen till hans framgång.
– Jag jobbade två månader med tre journalister på Aftonbladet. Med en dold mikrofon avslöjade vi Invandrarverkets affärer, så att generaldirektören fick avgå. Det blev 33 helsidor i tidningen. Samtidigt sänkte vi i ett enda slag kostnaderna för Sverige med fem miljarder.

Jag borde ha blivit undersökande journalist. Jag hade blivit en av de bästa. Britt-Marie Citron i Motala är min idol. Hon gick emot etablissemanget. Då är man journalist. Hycklarna vi har i riksdagen är köpta allihop!

Bert är oförsonlig mot dem som går honom emot. Myglare, skattesmitare och idioter kallar han dem - och hoppas på rubriker. Han älskar att bli omskriven och utnyttjar skickligt media i eget syfte. Tidningar och TV är helt enkelt ett av hans instrument. Samtidigt har han, som sagt, humor. Skratten blir många under vårt samtal och ju mer vi skrattar desto fräckare blir skämten. Praktical jokes är hans specialitet. Exempelvis lade han en gång en Fib Aktuellt i biskopens varukorg.

- Det var en syn för gudar, när han försökte smussla undan den, säger Bert. Jag har lurat så mycket folk i min dar, att det kan du inte ens ana.

Cancer i sex år
Det mest sympatiska Bert och hans bok är berättelsen om prostatacancern som drabbade honom. Han kissade ofta men bara lite varje gång och förstod att något var galet. Ett PSA-test gav besked. Det var cancer.
- Normalvärdet är 4, fast man kan ha cancer vid 2,5 också, säger Bert. Jag hade 25!

Det visade sig att Bert hade tagit provet sex år tidigare och då haft 7,3 vilket alltså också är ett förhöjt värde. Läkaren slog emellertid inte larm. Med tanke på att potensen kan gå förlorad vid operation, tyckte han att Bert kunde vänta. Och så ville han inte skrämmas.
- Jag kunde ha dödat karln, säger Bert. Jag blir mer skrämd, när jag inget får veta. Här har jag alltså gått omkring med cancer i sex år utan att veta om det! När de upptäckte det, hade jag bara 20-25 procents chans att överleva.

Bert opererades inom en vecka. Sedan dess är han impotent, ett problem han då och då löser med hjälp av sprutor.
– Jag tänker inte berätta utförligare än så i tidningen hur jag gör, säger Bert som är starkt kritisk till att läkarkåren rutinmässiga väntande med operation i samband med prostatacancer.
– Det är en vansinnig risk. Folk dör i skellettcancer i stället, men ofta har det börjat i prostatan. Operera direkt! Man vet inte vad man har för typ av cancer, förrän man är opererad. Om man inte värderar livet mer än ett och annat nummer, är man ute och cyklar. I himlen har man ändå ingen användning för potensen.

Efter operationen återstod att se, om cancern hade spridit sig till skelettet. Bert säger att ovissheten under den tiden var det värsta av allt.
– Läkaren ringde bara en timma efter det att jag hade kommit hem. Då kom paniken krypande. Nu är det klippt, tänkte jag. Det var fruktansvärt! Men efter artighetsfraserna talade han om, att det inte fanns någon spridning över huvudtaget. Vilken lättnad! Sedan dess har mitt PSA-prov varit 0 hela tiden.

Bert avslutar sin bok med en något märklig 50-i-topp lista om sånt han tycker illa om. Det är allt från enskilda personer till företag och sekter. Han har även en 50-i-topp-lista på sånt han mår bra av. Den toppas av familjen, Ingvar Kamprad och Lillbabs.

Låter som Runar
Slutligen får han höra den sjungande journalisten ta ton i en trudilutt på intervjubandspelaren. Det vore nästan tjänstefel att missa ett sådant tillfälle. I ett enda slag förvandlas han till den Bert som i Lilla Melodifestivalen utbrast: "Vilka jävla nollor! Att de ens försöker träffa mig!" Det är emellertid lätt att förstå, att han är tämligen trött på dylika påhopp. Snällt sätter han den knastrande bandaren till örat och ser tämligen bister ut.
– Du låter ungefär som Runar, säger han efter tre, fyra takter och lämnar tillbaka bandaren. Han kom med andra ord aldrig till mitten.
– Jag säger ju det, upprepar han. Gamla kärringar ska hålla sig till knyppling!
Monica Antonsson

 

Till redaktionen:

Det här tog jag bort. Se nedan.

Det kanske kan användas till en bildtext:

När intervjun är över, får han syn på Peter Foppa Forsberg och Thomas Brolin vid ett bord intill. Efter att ha spanat in dem en stund från baren går han dit och slår sig i slang. Fotograf Kurt Pettersson är inte sämre än att han knäpper en bild av de tre tillsammans. Sånt gillar Bert. Några dagar senare ringer han och vill ha bilden.
– Den ska med i boken, säger han.



Hemmets Veckotidning

Nr 35, 2009

Hos farfar Bert är barnbarnen alltid viktigast

De jagar mig och bråkar med mig

- Men jag skämmer bort dem ändå!

Mångsysslaren Bert Karlsson har sällan ro att riktigt koppla av och bara lata sig. Men när han är i sitt sommarparadis i Grebbestad på västkusten ser han till att få mycket tid med sina nära och kära. Här busar han med barnbarnen och passar på att skämma bort dem så mycket han kan, något som inte alla gillar...

Var skulle Bert Karlsson, 64, vara så här års om inte i Grebbestad? Somliga hade kanske gissat på Tidan i Skövde som platsen för hans sommarparadis. Det var trots allt där han växte upp och sedan dess har sina rötter. Andra hade säkert föreslagit Skara där han faktiskt bor och har sin riksbekanta "grannkärring" att slänga käft med. Men så är det alltså inte. När sommaren kommer packar han familj och bohag i bilen och sätter kurs mot Grebbestad i norra Bohuslän.

Nåja, familjen låter sig nog inte packas så lätt. Särskilt inte hustru Britt-Marie, 63, som är själva motorn i familjen. Det är hon som står för marktjänsten medan han far runt mellan sina olika projekt. Barnen Johanna, 32, och Joakim, 41, är vuxna för länge sedan och har egna familjer. Men till Grebbestad styr de kosan allihop för härligt sommarlata dagar. De blir kvar till slutet av augusti men återvänder då och då även under vintern.

– Vi kom hit första gången 1970, säger Bert som redan då hade svårt för att lägga band på sin entreprenörslusta. Strax drev han både restaurang och bingohall i Grebbestad.

– Det var faktiskt här jag byggde upp min affärsverksamhet. Grebbestad var startpunkten för alltsammans. Det var här jag fick idéerna och kapitalet.

Har svårt för att lata sig
Han startade Mariann Grammofon 1973 och Skara Sommarland 1984. Resten är svensk nöjeshistoria med väldigt många turer. Berts näsa för vad folk vill ha och är beredda att betala för är tämligen träffsäker. Ingen har lanserat fler stjärnor än han. Första hiten var "Hallå du gamle indian" med Jigs. Sedan kom Vikingarna, Carola, Kikki Danielsson, Lotta Engberg, Lena Ph, Linda Bengtzing och Molly Sandén som är det senaste i raden av stjärnskott. Själv sjöng Bert in "Hoppa Hulle" 1988 som landade högt på försäljningslistorna men kanske inte var mycket att lyssna på. Men inget av det hade alltså hänt om det inte varit för Grebbestad.

– Det var bara banken jag inte trivdes med, säger Bert. De var dumma och snäsiga mot mig som kom utifrån. Men jag fick min hämnd när jag några år senare fick en check på 80 miljoner kronor från skivbolaget EMI. Det var betalning för distribution av skivor och en av mina största avräkningar någonsin. Jag åkte från Skara hit till Grebbestad bara för att lösa in checken på banken här. Bankdirektören kollade den en hel kvart. "Den verkar ju vara äkta", muttrade han. "Det är klart som fan att den är äkta", sa jag. "Tror du att jag är en bedragare eller?" De klarade inte av att lösa in checken! Det var bland det roligaste jag har varit med om. Jag har inte varit där sedan dess. Jag hittade en mycket bättre bank.

- Man ska inte bråka med Bert Karlsson?

- Nej, det kan jag säga dig, att jag har avsatt många, till och med ministrar.

Bert köpte tomtmark när den var billig och byggde småningom fem hus i Grebbestad. Ett för egen del, ett till vardera barnen, ett till svärfar Rune och ett för gäster som kommer på besök. Sommartid sköter han affärerna med mobiltelefon från poolkanten. Den ringer i ett. Han svarar för det mesta.

Bert har svårt för att lata sig. Han spelar tennis och klipper den 6000 kvadratmeter stora gräsmattan med en maskin han sitter på. Trädgården tar Britt-Marie hand om. Rabarber och björnbär är det enda han är angelägen om.
– Det är inte mycket som slår en tallrik rabarberkräm med grädde, konstaterar han. Inte mjölk. Det ska vara grädde. Och det ska Anna Skipper strunta i! Hon röker och kan ingenting säga.

Anna Skipper är matcoatchen som hjälper honom banta i tv. Sedan Bert sålde Mariann Grammofon till Warner Music för tre år sedan har han seglat upp som tv-stjärna i vart och vartannat program.
– Jag har alla rekord i nästan alla tv-sammanhang, säger Bert och rabblar tittarsiffror för en lång rad program han är med i som expert, kändis och debattör. Han är konsult numera. I lite av varje. Han letar talanger, skriver böcker, håller föredrag och spelar in tv-program som sagt. Just nu lägger han sista handen vid en ny omgång program i serien Matakuten som handlar om att skolmaten måste bli bättre. Samtidigt skriver han en bok med samma titel som kommer ut på egna förlaget "Heja Sverige" lagom till seriestarten. Han har tidigare gett ut memoarboken "Mitt liv som Bert", en svampbok, en schlagerbok och två fräckisböcker ur vilka han gärna citerar under-bältet-historier. Han är emellertid chockad över bokbranschen.

– De stora bokförlagen har gått ihop i en jävla maffiaorganisation och sitter och styr över försäljningsställena, klagar han. De har full kontroll över tidningsställen i varenda pressbyråkiosk. Man måste ansöka om att få bli medlem men det blir man aldrig. Det är nästa mygel jag ska ta itu med.

Bert hoppar från ämne till ämne. När han tycker att något är fel reagerar han med kraft. Oftast får han rätt också. Och allt fler lyssnar till honom.

En av hans mest prestigefyllda strider är kampen för PSA-test åt alla män, ett ämne som märkligt nog få talar högt om. Orsaken är att när prostatacancer opereras blir patienten ofta impotent vilket många tycker är skamligt. Somliga läkare till och med avråder från operation vilket får Bert att gå i taket. Det är patienten och inte doktorn som ska göra det valet, menar han.

Han vet vad han talar om. Hans läkare berättade inte ens att hans värden var förhöjda. När han flera år senare fick veta att han hade en fullt utvecklad prostatacancer var hans värden skyhöga.
– Nästan 2000 män om året dör i prostatacancer, säger Bert. PSA-prov är enda sättet att få veta om något är fel. Sedan kan var och en välja om man vill chansa eller operera sig. Många chansar. För en del går det bra. Andra sitter där med sin cancer och inser att det är för sent. Jag har svårt med erektionen. Så är det. Men vad ska man med potensen till i himlen? Där har man ändå ingen användning av den.

Att plocka svamp och fiska makrill hör sommaren till för Bert. Han plockar kantareller varje dag och brukar få ihop närmare 400 liter per år. Hans bästa svampställen finns i Dalsland. Makrill fiskar han med en dörj som har 18 krokar. Som mest har han lyckats få upp 660 fiskar på en fyra timmars fisketur. Han hoppas på 700 och vill alltid slå rekord.

Är en populär sommargäst
Grebbestad blev ett fiskeläge när sillen gick till i slutet av 1700-talet. Hundra år senare förknippades orten mest med sin sjöfart och konservindustri som gav Sverige inlagd sill och ansjovis. I mitten av 1800-talet hade Grebbestad också blivit en badort till vilken bättre bemedlade stadsbor vallfärdade för gyttjebad, tångbad och stärkande kallbadsdopp i havet.

En av dem som kom hit var poeten Evert Taube. Han var 60 år gammal i början av 50-talet och hyrde ett hus på Otterön. Där skrev han flera av sina mest folkkära visor och förälskade sig i den då 27-åriga Siv till vilken han skrev över 200 kärleksbrev. Det har Bert full koll på.
– Siv lever än och vi har alla hans brev i vår ägo, säger han och menar intresseföreningen "Grebbestad Utveckling" som han har bildat tillsammans med Icahandlaren, järnhandlaren och några politiker. De har rustat Folkets park där Bert anordnar såväl allsångskvällar som farser och barnteater om somrarna.

Grebbestad har 1800 bofasta invånare. Sommartid femdubblas siffran. Om Bert får som han vill blir de snart mångdubbelt flera.
– Vi har 23 restauranger, tolv campingplatser och gigantiska sommarstugeområden, säger han när han promenerar omkring i hamnen och berättar om sina storslagna planer. I Grebbestad finns sannerligen underlag för utveckling. Enligt långt gångna planer anläggs här inom kort en jätteplaya med vit, hitfraktad sand, en flera hundra meter lång strandpromenad genom stadskärnan, en äventyrspark och ett lyxigt kallbadhus med spa och restaurang vid stranden.
– Och så ska vi bygga nordens största sportbutik för 200 miljoner. Det kommer att bli ett slags Sport-Ullared. Allt finns redan men i olika lokaler. Nu ska vi samla allt under ett tak.

Bert hälsar till höger och vänster längs promenaden. Det är ingen tvekan om att han är populär. Delvis beror det kanske på att han hellre sitter på en parkbänk och pratar med vanligt folk än spelar golf med överbetalda direktörer, som han säger.

Vid Everts Sjöbod stannar han till för att äta dagsfärska räkor. Krogen är en renoverad sjöbod från 1800-talet specialiserad på havets läckerheter. Tina Nordström har varit här och lagat mat, berättar han. Då sattes krogen på kartan. Den som vill kan till och med få vara med om både ostronprovning och hummersafari med övernattning.
– Evert Taube står staty på torget här i Grebbestad, säger Bert. Nu ska vi se till att hans musik börjar spelas lite mer ofta också. Vi ska dra igång allsångskvällar på temat Evert Taube här på Everts Sjöbod. Det kommer att bli väldigt populärt!
Monica Antonsson


Med på bilder:
Sonen Joakim, hans fru Johanna (heter samma som systern), deras son Gustaf och Johannas pappa Mikael.