Nr 38, 1992
Livslustan
Mamma var orolig för mig
- Jag var ju inte som andra tonåringar!
Livet går som på räls för Sofia Källgren just nu. Efter alla framgångar på skiva och scen får vi snart höra hennes röst i Disney-folmen Skönheten och odjuret.
Men allt handlar inte om musik. Sofia avslöar att hon har ett hemligt intresse som kanske får en del att höja ögonbrynen.
Just nu är livet alldeles underbart, säger sångerskan Sofia Källgren och ler mot fotografen. Hon är söt som en karamell den 22-åriga rågblonda tösen från Partille utanför Göteborg. På grund av kärleken och jobbet är hon numera bofast i kungliga huvudstaden. Följaktligen väljer hon att fotograferas på ett av sina hemliga ställen längs Djurgårdskanalen dit hon ibland söker sig. Även i en storstad finns tack och lov en och annan vrå för den som vill vara privat.
- Så snart jag kom hit blev jag förälskad i Stockholm. Det måste vara den vackraste huvudstaden i världen och den som en gång kommit hit vill förmodligen aldrig resa härifrån. Det enda jag saknar är västkustens underbara skärgård med de karga kobbarna och saltvattnet som biter i skinnet när man badar.
På Storgatan strax intill har Sofia sitt kontor där hon numera själv sköter administration och bokningsverksamhet. Mellanhänder har hon för länge sedan ledsnat på. Folk som tjänar pengar på att hon arbetar och som lovar runt men håller tunt. Bor gör hon på Kungsholmen tillsammans med musikern och kapellmästaren Anders Neglin. Där, längs Norr Mälarstrand liksom här på Djurgården, brukar Sofia på lediga stunder jogga omkring för att hålla formen.
Som barn ville hon bli nattad med arian ”Nattens drottning” ur ”Trollflöjten”. Hon drömde om att bli arkeolog men ändrade sina planer och satsade på en framtid som barnläkare. En audition vid Stora teatern i Göteborg kom i hennes väg och 12 år gammal sjöng hon i stället barnhuvudrollen i Benjamin Brittens ”En sällsam historia”.
- Mamma anmälde mig till uttagningen och redan på vägen dit visste jag att det skulle gå vägen.
Sofia fick rollen och hon, som i alla år hade varit fascinerad av romantiska gammaldags kläder, fick den vackraste av kreationer uppsydd åt sig.
- Jag spelade en överklassflicka med egen guvernant. Min underbara sidenfodrade klänning var duvblå med vita ränder. Det var en oerhört snäll figur, fnissar hon. Jag hade till och med kringlor i håret.
Fyra kvällar i veckan stod Sofia på scenen samtidigt som hon utan anmärkning skötte skolarbetet. Gymnastiken som hon tidigare hållit på med fick hon däremot offra.
- Så snart jag kom hit blev jag förälskad i Stockholm. Det måste vara den vackraste huvudstaden i världen och den som en gång kommit hit vill förmodligen aldrig resa härifrån. Det enda jag saknar är västkustens underbara skärgård med de karga kobbarna och saltvattnet som biter i skinnet när man badar.
På Storgatan strax intill har Sofia sitt kontor där hon numera själv sköter administration och bokningsverksamhet. Mellanhänder har hon för länge sedan ledsnat på. Folk som tjänar pengar på att hon arbetar och som lovar runt men håller tunt. Bor gör hon på Kungsholmen tillsammans med musikern och kapellmästaren Anders Neglin. Där, längs Norr Mälarstrand liksom här på Djurgården, brukar Sofia på lediga stunder jogga omkring för att hålla formen.
Som barn ville hon bli nattad med arian ”Nattens drottning” ur ”Trollflöjten”. Hon drömde om att bli arkeolog men ändrade sina planer och satsade på en framtid som barnläkare. En audition vid Stora teatern i Göteborg kom i hennes väg och 12 år gammal sjöng hon i stället barnhuvudrollen i Benjamin Brittens ”En sällsam historia”.
- Mamma anmälde mig till uttagningen och redan på vägen dit visste jag att det skulle gå vägen.
Sofia fick rollen och hon, som i alla år hade varit fascinerad av romantiska gammaldags kläder, fick den vackraste av kreationer uppsydd åt sig.
- Jag spelade en överklassflicka med egen guvernant. Min underbara sidenfodrade klänning var duvblå med vita ränder. Det var en oerhört snäll figur, fnissar hon. Jag hade till och med kringlor i håret.
Fyra kvällar i veckan stod Sofia på scenen samtidigt som hon utan anmärkning skötte skolarbetet. Gymnastiken som hon tidigare hållit på med fick hon däremot offra.
Stämplad som tråkig
- Efter en hel dag i skolan orkade jag faktiskt inte gå ut. I stället satte jag mig vid pianot och spelade, säger Sofia. Mina kompisar tyckte att jag var tråkig och mamma var nog lite orolig en tid. Själv trivdes jag och tyckte det var jätteroligt.
Sofia TV-debuterade hos Per Ragnar i ”Gomorron Sverige” och fick fina recensioner. Så småningom kvalificerade hon sig till ”De okändas revy” på Liseberg och därefter till folkparkernas TV-sända talangtävling. Hon kammade hem andraplatsen och kunde därefter välja och vraka bland erbjudande från inte mindre än fem skivbolag.
- Pappa och jag åkte runt bland bolagen och jämförde. Vi valde att samarbeta med schlagerveteranerna Lasse Holm och Torgny Söderberg vars bolag numera ingår i Sony där jag ännu är kontrakterad.
- Lasse och Torgny ville se om jag över huvud taget kunde arbeta i studio. Därför skulle jag sjunga en sång som de redan hade inspelad bakgrund till. ”Tag vilken Carola-låt som helst”, sa Lasse, som var van vid att tonårsflickor kan den repertoaren utantill.
- Jag har aldrig gillat Carolas musik, så jag kunde inte en enda sång. Men det vågade jag inte tala om. I stället köpte jag en platta, valde en låt, lärde mig den, sjöng och blev godkänd.
Sofia var mån om att klara gymnasiet innan karriären skulle få sitt. Så småningom kom skivsuccéerna ändå. ”Handen på hjärtat” och ”Fantomen”, som hon sjöng med Uffe Persson och som blev en guldplatta, var de första. Därefter kom en LP med julmusik och så i våras Lp:n med bland andra landsplågan ”Beatrice”.
Successivt har Sofia brutit samarbete med sina forna medarbetare. Hon vill stå på egna ben och själv ha kontroll över sin verksamhet. Hon är en ovanligt klok och målmedveten ung dam som noga har tänkt igenom det mesta i livet. Ytlighet vore henne fjärran och hon går noggrant till verket med det hon har bestämt sig för att genomföra.
Tillsammans även på scen
Lågkonjunkturen gynnar henne dessutom. Hon har fullt upp med jobb hos arrangörer som inte längre har råd att engagera de allra dyraste artisterna.
Lasse Holm och Torgny Söderberg har numera fått ge plats för andra producenter. Fästmannen Anders Neglin producerade exempelvis hennes julskiva. Textförfattaren Ingela Pling Forsman har dessutom bytts ut mot stjärnskottet Anna Tornehagen, en ung begåvad tjej från Södertälje som kommer att låta tala om sig framöver.
Vid sina framträdanden alternerar Sofia mellan inte mindre än fyra orkesterledare varav Anders Neglin är en. De samarbetar alltså men var och en sköter sitt. Även karriärens inriktning har numera fått en tydligare linje sedan Sofia även har lämnat folkparksscenerna till förmån för landets kyrkor där hon helst av allt ger konserter.
- Kyrkorummet är underbart att sjunga i, säger Sofia som förhåller sig neutral till religionen. Hennes tro är nämligen omöjlig att passa in i något speciellt samfund.
- Det finns en andlighet i kyrkan som jag tycker om. Å andra sidan kan man inte säga att alla kineser har fel. Jag skulle önska att det fanns en universell tro som kunde passa alla, något högre som står över det vi har idag.
För att ”få lite kunskap med sig in i framtiden” pluggade Sofia humanekologi och ekosofi vid universitetet för några år sedan. Därför är hon också kunnig i miljöfrågor och vet hur oerhört stora problemen faktiskt är.
- Med tanke på att Sverige har världens hårdaste miljölagar är jag faktiskt lite skeptisk inför EG. Hur i all världen ska vi i Sverige kunna föra samma miljöpolitik som exempelvis Holland? Jag ska lära mig mer inför den kommande folkomröstningen, men hur jag än funderar så får jag det inte att gå ihop.
- Man slår samman ett villaområde och säger att alla plötsligt ska ha tillgång till varandras trädgårdar. Vidare får man hoppa över staketet och låna saker hos grannens saker hur som helst. Var och en får dock högst odla fem morötter och bara ha ett visst antal vinbärsbuskar.
- Jag tror det blir kaos. Det är trots allt så att vi människor har olika temperament. Somliga har varit med om krig och är märkta av det. En del vill bestämma, en del vill bråka och andra vägrar att inordna sig. Andra har levt skyddat och isolerat och vill fortsätta med det. Hur i all världen ska alla vi som är så olika kunna samordna?
Sofia ser det hela ur ett historiskt perspektiv och är dessutom kunnig om personligheter ur det förgångna. Hon kan en hel del om Gustaf III och har vid ett besök i Värmland nyligen till och med suttit i hans sommarsäng. Den stod i en prästgård där hon övernattade efter en konsert. Om den hade varit bäddad och bara hälften så hård skulle hon ha sovit i den. Prästen, som samlat på möblerna, lät henne istället sova i en mjukare prinsessäng.
Napoleon är en annan personlighet som fascinerar henne liksom franska revolutionen och framför allt drottning Marie Antoinette vars liv gemenligen ändades av giljotinen.
- Hon bröt mot mönstret, var olyckligt gift och sökte sig till enklare människor. Jag har läst en del om hennes relationer till sina barn och tycker helt enkelt om henne, säger Sofia och avslöjar drömmen om att en dag få gestalta drottningen i en musikal. Någon sådan existerar dock inte så i värsta fall får hon skriva den själv. Hon komponerar nämligen i all hemlighet men än så länge har hennes alster fått stanna i byrålådan.
- Skriver jag den musikalen så kommer jag inte att spela huvudrollen. För att göra ett bra jobb måste man välja att göra antingen det ena eller det andra.
Sofia är över huvud taget lockad av att få spela musikal då den konstformen är en blandning av dramatik och sång. För att passa henne ska den dock ha lite mer klassiskt snitt än exempelvis Cats och Fame som skördat så stora framgångar.
Snart filmaktuell
I november väntas Sofia få en skjuts i karriären när den senaste i raden av Disney-filmer ”Skönheten och odjuret” har premiär. Sofia och Tommy Körberg talar och sjunger huvudrollerna. Succén är förmodligen given.
- Filmbolaget skickade förslag på några sångerskor till Walt Disney i Amerika redan förra hösten och jag blev godkänd. Därefter fick jag göra ett dramatiskt prov och klarade även det. Sedan var det bara att gå in i studion och arbeta, säger Sofia som fick god hjälp av producenten Doreen Denning. PÅ bara fem dagar spelades både tal och sång in.
- Ett filmavsnitt kommer att visas i Disneys traditionella julprogram, säger Sofia lyckligt. Tänk, i alla år har jag beundrat Alice Babs när hon har sjungit Askungens sång. Jag har verkligen sett upp till henne. Och nu får jag äran att själv vara med. Det är alldeles fantastiskt!
Sofia slår fast att Alice Babs – trots att hon för länge sedan dragit sig tillbaka – fortfarande är en av Sveriges absolut bästa sångerskor. Själv var hon med vid höstens TV-sända cancergala då Alice oanmäld gjorde ett av sina mycket sällsynta framträdanden.
- Stämningen var oerhört fin den kvällen. Alice är en god fe som sprider värme och kärlek omkring sig.
För egen del sätter Sofia upp små mål i livet som är förhållandevis lätta att nå. När hon väl nått dem sätter hon upp nya. På så vis är risken att bli besviken liten, menar hon.
- Jag har aldrig gillat Carolas musik, så jag kunde inte en enda sång. Men det vågade jag inte tala om. I stället köpte jag en platta, valde en låt, lärde mig den, sjöng och blev godkänd.
Sofia var mån om att klara gymnasiet innan karriären skulle få sitt. Så småningom kom skivsuccéerna ändå. ”Handen på hjärtat” och ”Fantomen”, som hon sjöng med Uffe Persson och som blev en guldplatta, var de första. Därefter kom en LP med julmusik och så i våras Lp:n med bland andra landsplågan ”Beatrice”.
Successivt har Sofia brutit samarbete med sina forna medarbetare. Hon vill stå på egna ben och själv ha kontroll över sin verksamhet. Hon är en ovanligt klok och målmedveten ung dam som noga har tänkt igenom det mesta i livet. Ytlighet vore henne fjärran och hon går noggrant till verket med det hon har bestämt sig för att genomföra.
Tillsammans även på scen
Lågkonjunkturen gynnar henne dessutom. Hon har fullt upp med jobb hos arrangörer som inte längre har råd att engagera de allra dyraste artisterna.
Lasse Holm och Torgny Söderberg har numera fått ge plats för andra producenter. Fästmannen Anders Neglin producerade exempelvis hennes julskiva. Textförfattaren Ingela Pling Forsman har dessutom bytts ut mot stjärnskottet Anna Tornehagen, en ung begåvad tjej från Södertälje som kommer att låta tala om sig framöver.
Vid sina framträdanden alternerar Sofia mellan inte mindre än fyra orkesterledare varav Anders Neglin är en. De samarbetar alltså men var och en sköter sitt. Även karriärens inriktning har numera fått en tydligare linje sedan Sofia även har lämnat folkparksscenerna till förmån för landets kyrkor där hon helst av allt ger konserter.
- Kyrkorummet är underbart att sjunga i, säger Sofia som förhåller sig neutral till religionen. Hennes tro är nämligen omöjlig att passa in i något speciellt samfund.
- Det finns en andlighet i kyrkan som jag tycker om. Å andra sidan kan man inte säga att alla kineser har fel. Jag skulle önska att det fanns en universell tro som kunde passa alla, något högre som står över det vi har idag.
För att ”få lite kunskap med sig in i framtiden” pluggade Sofia humanekologi och ekosofi vid universitetet för några år sedan. Därför är hon också kunnig i miljöfrågor och vet hur oerhört stora problemen faktiskt är.
- Med tanke på att Sverige har världens hårdaste miljölagar är jag faktiskt lite skeptisk inför EG. Hur i all världen ska vi i Sverige kunna föra samma miljöpolitik som exempelvis Holland? Jag ska lära mig mer inför den kommande folkomröstningen, men hur jag än funderar så får jag det inte att gå ihop.
- Man slår samman ett villaområde och säger att alla plötsligt ska ha tillgång till varandras trädgårdar. Vidare får man hoppa över staketet och låna saker hos grannens saker hur som helst. Var och en får dock högst odla fem morötter och bara ha ett visst antal vinbärsbuskar.
- Jag tror det blir kaos. Det är trots allt så att vi människor har olika temperament. Somliga har varit med om krig och är märkta av det. En del vill bestämma, en del vill bråka och andra vägrar att inordna sig. Andra har levt skyddat och isolerat och vill fortsätta med det. Hur i all världen ska alla vi som är så olika kunna samordna?
Sofia ser det hela ur ett historiskt perspektiv och är dessutom kunnig om personligheter ur det förgångna. Hon kan en hel del om Gustaf III och har vid ett besök i Värmland nyligen till och med suttit i hans sommarsäng. Den stod i en prästgård där hon övernattade efter en konsert. Om den hade varit bäddad och bara hälften så hård skulle hon ha sovit i den. Prästen, som samlat på möblerna, lät henne istället sova i en mjukare prinsessäng.
Napoleon är en annan personlighet som fascinerar henne liksom franska revolutionen och framför allt drottning Marie Antoinette vars liv gemenligen ändades av giljotinen.
- Hon bröt mot mönstret, var olyckligt gift och sökte sig till enklare människor. Jag har läst en del om hennes relationer till sina barn och tycker helt enkelt om henne, säger Sofia och avslöjar drömmen om att en dag få gestalta drottningen i en musikal. Någon sådan existerar dock inte så i värsta fall får hon skriva den själv. Hon komponerar nämligen i all hemlighet men än så länge har hennes alster fått stanna i byrålådan.
- Skriver jag den musikalen så kommer jag inte att spela huvudrollen. För att göra ett bra jobb måste man välja att göra antingen det ena eller det andra.
Sofia är över huvud taget lockad av att få spela musikal då den konstformen är en blandning av dramatik och sång. För att passa henne ska den dock ha lite mer klassiskt snitt än exempelvis Cats och Fame som skördat så stora framgångar.
Snart filmaktuell
I november väntas Sofia få en skjuts i karriären när den senaste i raden av Disney-filmer ”Skönheten och odjuret” har premiär. Sofia och Tommy Körberg talar och sjunger huvudrollerna. Succén är förmodligen given.
- Filmbolaget skickade förslag på några sångerskor till Walt Disney i Amerika redan förra hösten och jag blev godkänd. Därefter fick jag göra ett dramatiskt prov och klarade även det. Sedan var det bara att gå in i studion och arbeta, säger Sofia som fick god hjälp av producenten Doreen Denning. PÅ bara fem dagar spelades både tal och sång in.
- Ett filmavsnitt kommer att visas i Disneys traditionella julprogram, säger Sofia lyckligt. Tänk, i alla år har jag beundrat Alice Babs när hon har sjungit Askungens sång. Jag har verkligen sett upp till henne. Och nu får jag äran att själv vara med. Det är alldeles fantastiskt!
Sofia slår fast att Alice Babs – trots att hon för länge sedan dragit sig tillbaka – fortfarande är en av Sveriges absolut bästa sångerskor. Själv var hon med vid höstens TV-sända cancergala då Alice oanmäld gjorde ett av sina mycket sällsynta framträdanden.
- Stämningen var oerhört fin den kvällen. Alice är en god fe som sprider värme och kärlek omkring sig.
För egen del sätter Sofia upp små mål i livet som är förhållandevis lätta att nå. När hon väl nått dem sätter hon upp nya. På så vis är risken att bli besviken liten, menar hon.
Just nu är karriären mest angelägen men fler än tre dagar i veckan vill hon inte vara hemifrån. Med allt pappersjobb och musikaliska förberedelser blir det fullt upp ändå.
För framtiden hoppas hon mest på att kunna göra bejublade konserter i fullsatta kyrkor där publiken står upp och applåderar. För vad kan egentligen vara en härligare känsla för en artist?
Att bilda familj ska hon nog hinna med och tanken på barn känns inte alls särskilt avlägsen. Skulle det bli aktuellt med tillökning hemma hos paret Källgren/Neglin så går det nog bra att kombinera med respektive yrka.
- Om man planerar in två, tre konserter i veckan och är hemma resten av tiden, så är man nog oerhört priviligierad som förälder, konstaterar hon. Jag är dessutom en riktig hemmakatt som tycker att privatlivet är ofantligt viktig.
På fritiden sportar Sofia, umgås med vänner och läser böcker. Mest fascineras hon av biografier. Men det är naturens skiftningar som ger henne de starkaste känslorna av livslust.
- Det kan vara olika naturstämningar, högre krafter, det gudomliga som gör sig påmint. Jag kan uppleva det vid en vinterpromenad på Djurgården när himlen är guldfärgad av solen som just går ner. Det är min andlighet för närmare ”Gud” tror jag inte att man kan komma.
- Det är viktig att ha en positiv livssyn som gör att man vill gå vidare även när livet är tufft och svårt. Ett liv utan sorger är som en tavla utan skuggor, som någon sagt. Kan man inte känna sorg så kan man inte bli riktigt lycklig heller, säger Sofia och dröjer länge med att vara på frågan om varifrån hon fått all denna visdom.
- En gammal själ, säger hon och tystnar, medveten om att hon egentligen inte bör säga mer. Till slut medger hon att hon har funderat en del kring ämnet själavandring.
- Jag tror att det finns en odödlig energi och att vi lever kvar på något sätt. Ja, jag tror att jag har levt tidigare.
- Marie Antoinette, försöker jag hoppfullt när hon än en gång dröjer med orden.
- Än så länge vet jag inte riktigt och som forskare lägger jag inte fram mina teorier förrän jag är alldeles bergsäker. Jag tror att det finns en slags kretslopp i alla fall. Framtiden får visa vilken visshet jag får…
Monica Antonsson
Tidning
1992
Sofia Källgren om ett framtida medlemskap i EG/EU
Som alla andra svenskar har även sångerskan Sofia Källgren, 22, engagerat sig i frågan om ett eventuellt framtida svenskt medlemskap i Europeiska Gemenskapen och Europeiska Unionen.
Speciellt med tanke på miljöfrågorna
- Jag erkänner att jag är skeptisk. Sverige har världens hårdaste miljölagar. Hur i all världen ska vi kulla föra samma miljöpolitik som exempelvis Holland?
Sin ringa ålder till trots vet Sofia mycket väl vad hon talar om. I väntan på att sångkarriären skulle ta fart pluggade hon både humanekologi och ekosofi vid Stockholms universitet efter gymnasiet. Hon ville ha kunskaper om naturen och dess lagar med sig in i framtiden och såg till att hon fick det. Därmed fick hon också upp ögonen för den pågående miljöförstöringen.
- Tyvärr räcker det inte att uppmana folk att köpa rätt sorts tvättmedel. Så länge de mest förorenande fabrikaten får finna i handeln så kommer inget märkbart att hända. Först när katastrofen är ett faktum inser vi att miljön måste räddas.
Sofia menar att de svenska miljölagarna snarare borde skärpas än anpassas till det övriga Europas betydligt mildare lagstiftning. Den mänskliga naturen i all sin egocentricitet har också sin betydelse i sammanhanget.
- Jag vet tyvärr alldeles för lite om vad ett medlemskap i EG/EU skulle innebära. Men jag brukar jämföra Europa med ett villaområde där alla plötsligt får tillträde till varandras trädgårdar. Vem som helst kan hoppa över staketet, gå in till grannen och låna vad som helst. Ingen får odla fler än fem morötter eller ha två vinbärsbuskar. Tänk, jag tror det skulle bli kaos!
Sofia har snickrat ihop sin jämförelse alldeles själv med stöd av den information hon fått och de kunskaper hon förvärvat. Och så länge ingen bevisar motsatsen få får den gälla som sanning. Åtminstone för Sofia.
- Vi människor har olika temperament och bakgrund. Vissa har varit med om krig och andra har vuxit upp i social misär. Somliga har levt skyddade från verkligheten och andra lever mitt i den. För mig är det vårt att förstå hur alla vi ska kunna samordna. Vi som inte ens kan hålla sams i villaområden och familjer.
Sofia menar att regering och riksdag borde besinna sin odelade EG/EU-entusiasm och tänka efter före.
- Personligen vet jag ännu alldeles för lite om vad ett medlemskap skulle innebära. Men det lilla jag vet bådar inte gott. I god tid före folkomröstningen ska jag dock läsa på och bilda mig en uppfattning om vad som är bäst för Sverige.
Monica Antonsson
Tidning
1998
Sofia Källgren, 28, gör just nu succé i rollen som soldathustrun Ellen i musikalen Miss Saigon i Stockholm. Biljetterna går åt som smör i solsken och det är redan klart med en fortsättning i höst.
- Min roll är den enda icke-asiatiska i hela musikalen, säger hon. Det känns nästan som att komma till utlandet när man kommer ner till teatern.
Rollen som Ellen var en dröm som blev sann för Sofia som alltid har velat spela musikal. Och debuten var knappt gjord förrän hon fick en Guldmask för årets bästa kvinnliga biroll.
- Den är så fin så!
Hennes roll är viktig i föreställningen men inte så stor. Det blir mycket väntan i kulisserna. För att få tiden att gå löser Sofia korsord och pluggar engelska.
- Blir det en fortsättning nästa år så hoppar jag av, säger hon. Jag har jobbat med konsertverksamhet i tio år och vill inte släppa greppet helt om min publik. Det är skönt att vara sin egen och styra och ställa som man vill. Dessutom vill vi gärna ha barn, Anders och jag.
Den lycklige mannen är Anders Neglin, kompositören och arrangören som Sofia lever ihop med sedan åtta år. De har inga planer på att gifta sig men bor i en våning vid det vackra Norrmälarstrand på Kungsholmen. Till familjen hör även Felix och Gösta, två kattbröder som är resultatet av ett möte mellan en birma och en vanlig bondkatt.
- Vi har ett sommarställe på västkusten där Felix och Gösta kan tumla runt i det gröna så mycket de vill. När vi kommer dit på våren far de runt i trädtopparna som om de tar igen hela vintern.
Sofia och Anders är både livskamrater och arbetskamrater. Samtidigt har båda fullt upp på varsitt håll. Medan Sofia spelar musikal producerar Anders en platta med eget material.
- Förr trodde jag inte på ett förhållande med en man i samma bransch. Det skulle vara någon med andra intressen, trodde jag. Idag har jag ändrat uppfattning. Vem annan än en musiker skulle kunna ha förståelse för att jag knappt finns från torsdag till söndag. Jobbet med Miss Saigon påverkar hela vårt sociala liv. Man kan inte samla ihop sina vänner en måndag förmiddag. Då är de på jobbet.
Vad skulle du göra om du vann 5 miljoner?
Jag skulle investera pengarna och låta räntan gå till välgörande ändamål. Jag drömmer om ett hus inte alltför långt från stan, där jag kan ha några hästar och där Felix och Gösta kan få skutta omkring ute i naturen. Nu är strandpromenaden vid Norrmälarstrand min trädgård. Men idyllen störs av tät, bullrig trafik, så en villa strax utanför stan skulle vara toppen. Jag är van från uppväxtåren på västkusten att kunna gå barfota rakt ut i trädgården om morgnarna i det daggvåta gräset med min kaffekopp. Men det får inte ligga alltför långt från NK, då skulle jag känna mig isolerar.
När det gäller välgörenhet är jag något av det blödigaste som finns. Jag engagerar mig så fort jag ser att någon lider. Det kan gälla krigsdrabbade folk likaväl som djur som har det svårt. Jag hade säkert varit luspank om jag inte lagt band på mig och begränsat mitt engagemang till Rädda Barnen, Röda Korset och Läkare utan gränser.
Vem är den viktigaste personen i ditt liv?
Jag är väldigt familjekär så det är omöjligt att välja bara en. Anders är naturligtvis väldigt viktig för mig. Men det är även mamma, pappa, min syster och min mormor som nu är 92 år. Och så Felix och Gösta förstås. De blir väldigt besvikna om de läser tidningen och upptäcker att de inte står med.
När fick du dig ett gott skratt senast?
Jag skrattar mycket åt katterna. Felix älskar att jaga sådana där vita små maniker som man försluter plastpåsar med. Han far iväg längs golvet som en raket efter dem. Det händer att katterna drar ut roarullen över hela golvet eller gör något annat tokigt. Från jobbet minns jag en episod med en journalist – det kan trots allt bli ganska lustigt när ortens sportreporter plötsligt ska skriva en recension. Anders, Putte Wickman och jag skulle framträda i en kyrka och en tjej kom för att skriva reportage. Hon ställde en lång rad frågor till Putte som skojade och gav henne svar som han sedan tog tillbaka. Hon strök och hon strök i sitt block. När konserten skulle börja fick hon bråttom att fotografera. ”Tag med dig trumpeten, Putte, så får vi med den på bild”, sa hon. Vi skrattade länge åt det men avslöjade ingenting. Hon tror säker än idag att Putte Wickman spelar trumpet.
Vad gör dig mest upprörd?
Oärlighet och den djurhantering vi sysslar med. Oärlighet träffar man tyvärr på ganska ofta i min bransch. Det gäller att försöka hålla sig undan. När det gäller djurhanteringen kan jag bara beklaga att jag inte är vegetarian. Det är svårt att vara i mitt jobb, där man ofta bara får tag i pizza och varmkorv. Sedan jag besökte ett mönsterjordbruk äger jag inget kalvkött. Jag blir förtvivlad över det faktum att små kalvar inte får vara hos korna, för att bönderna ska få ut mer mjölk. De små kalvarna som bara är några dagar gamla står ensamma i sina boxar och skriker förtvivlat efter sina mammor. Hönsnäringen är heller inget att skryta över. Jag skulle gärna ha det där huset på landet, så att jag kunde handla vår mat på någon lantgård med koll på läget.
Hur visar du ilska?
Jag blir inte arg särskilt ofta eftersom jag med buddistiskt tänkande försöker avstå från att lägga energi och kraft på sånt som är fel. Det får helt enkelt inget utrymme. Jag försöker i stället vända det negativa till något positivt.
Tar du till vita lögner ibland?
Det händer. Speciellt när jag är ledig och har bokat in möten men känner att jag inte orkar genomföra dem. Då händer det att jag tar till en vit lögn, för att få vara för mig själv en stund.
Vilken är din sämsta egenskap?
Jag är dålig på att ta kritik. Jag försöker att inte bli ledsen om någon skrivit något dumt. Som i Östersund till exempel för fyra år sedan. Det är en svaghet att vara så fåfäng och det jobbar jag med.
En annan dålig egenskap är att jag, som är något av en pedant, plötsligt inte orkar gå ner med soppåsen utan skjuter på det i det längsta.
Vilken är din bästa egenskap?
Min goda självtillit, att jag gillar den jag är född till. Vi trivs bra ihop, min kropp och jag.
Har du varit riktigt rädd någon gång?
Jag blev rejält rädd när vi flög från Barbados. Vi befann oss mitt över Atlanten när vi plötsligt hamnade rakt i ett oväder med stora luftgropar, blixt och dunder. Annars är jag mest rädd för att dö eller för att någon nära anförvant ska dö – jag vet egentligen inte vilket som är värst. Och så är jag rädd för att gå ut på isar. Det spelar ingen roll hur mycket folk försäkrar mig att isen håller. Jag vet inte varför. Svaret finns säkert i något av mina tidigare liv.
Vad betyder kändisskapet för dig?
Det är positivt för att det bekräftar min talang och negativt för att det hämmar mig. Jag kan inte springa osminkad till affären i jeans och tröja och med smutsigt hår. Det skulle gå stick i stäv mot den stil jag försöker bygga upp i mitt kändisskap. Numera jobbar jag på att inte alltid vara så perfekt. Det jag tror är folks förväntningar kanske bara är min egenbild.
Vilket är ditt starkaste barndomsminne?
Tryggheten och värmen i mormors kök. Om jag någon gång mått dåligt så har jag sökt mig dit. Det räcker bara med att komma in i köket för att tryggheten ska infinna sig. Hon är världens underbaraste människa, min mormor. Vi har en fin relation och ringer minst en gång om dagen. Och hon är snygg också. Hon gillar att gå till vårdcentralen, för de brukar säga att ingen kan tro att hon är så gammal. Det håller henne glad en hel vecka.
Sover du gott om nätterna?
Nej! Felix och Gösta har fått för sig att det är dags att gå upp halv fyra på morgnarna! Då hittar de på alla möjliga hyss. De hoppar på oss, klöser på garderobsdörren och jamar efter tonfisk. Det är tur att Anders är lika förtjust i katterna som jag. Annars hade vi varit skilda för länge sedan.
Monica Antonsson
För framtiden hoppas hon mest på att kunna göra bejublade konserter i fullsatta kyrkor där publiken står upp och applåderar. För vad kan egentligen vara en härligare känsla för en artist?
Att bilda familj ska hon nog hinna med och tanken på barn känns inte alls särskilt avlägsen. Skulle det bli aktuellt med tillökning hemma hos paret Källgren/Neglin så går det nog bra att kombinera med respektive yrka.
- Om man planerar in två, tre konserter i veckan och är hemma resten av tiden, så är man nog oerhört priviligierad som förälder, konstaterar hon. Jag är dessutom en riktig hemmakatt som tycker att privatlivet är ofantligt viktig.
På fritiden sportar Sofia, umgås med vänner och läser böcker. Mest fascineras hon av biografier. Men det är naturens skiftningar som ger henne de starkaste känslorna av livslust.
- Det kan vara olika naturstämningar, högre krafter, det gudomliga som gör sig påmint. Jag kan uppleva det vid en vinterpromenad på Djurgården när himlen är guldfärgad av solen som just går ner. Det är min andlighet för närmare ”Gud” tror jag inte att man kan komma.
- Det är viktig att ha en positiv livssyn som gör att man vill gå vidare även när livet är tufft och svårt. Ett liv utan sorger är som en tavla utan skuggor, som någon sagt. Kan man inte känna sorg så kan man inte bli riktigt lycklig heller, säger Sofia och dröjer länge med att vara på frågan om varifrån hon fått all denna visdom.
- En gammal själ, säger hon och tystnar, medveten om att hon egentligen inte bör säga mer. Till slut medger hon att hon har funderat en del kring ämnet själavandring.
- Jag tror att det finns en odödlig energi och att vi lever kvar på något sätt. Ja, jag tror att jag har levt tidigare.
- Marie Antoinette, försöker jag hoppfullt när hon än en gång dröjer med orden.
- Än så länge vet jag inte riktigt och som forskare lägger jag inte fram mina teorier förrän jag är alldeles bergsäker. Jag tror att det finns en slags kretslopp i alla fall. Framtiden får visa vilken visshet jag får…
Monica Antonsson
Tidning
1992
Sofia Källgren om ett framtida medlemskap i EG/EU
Som alla andra svenskar har även sångerskan Sofia Källgren, 22, engagerat sig i frågan om ett eventuellt framtida svenskt medlemskap i Europeiska Gemenskapen och Europeiska Unionen.
Speciellt med tanke på miljöfrågorna
- Jag erkänner att jag är skeptisk. Sverige har världens hårdaste miljölagar. Hur i all världen ska vi kulla föra samma miljöpolitik som exempelvis Holland?
Sin ringa ålder till trots vet Sofia mycket väl vad hon talar om. I väntan på att sångkarriären skulle ta fart pluggade hon både humanekologi och ekosofi vid Stockholms universitet efter gymnasiet. Hon ville ha kunskaper om naturen och dess lagar med sig in i framtiden och såg till att hon fick det. Därmed fick hon också upp ögonen för den pågående miljöförstöringen.
- Tyvärr räcker det inte att uppmana folk att köpa rätt sorts tvättmedel. Så länge de mest förorenande fabrikaten får finna i handeln så kommer inget märkbart att hända. Först när katastrofen är ett faktum inser vi att miljön måste räddas.
Sofia menar att de svenska miljölagarna snarare borde skärpas än anpassas till det övriga Europas betydligt mildare lagstiftning. Den mänskliga naturen i all sin egocentricitet har också sin betydelse i sammanhanget.
- Jag vet tyvärr alldeles för lite om vad ett medlemskap i EG/EU skulle innebära. Men jag brukar jämföra Europa med ett villaområde där alla plötsligt får tillträde till varandras trädgårdar. Vem som helst kan hoppa över staketet, gå in till grannen och låna vad som helst. Ingen får odla fler än fem morötter eller ha två vinbärsbuskar. Tänk, jag tror det skulle bli kaos!
Sofia har snickrat ihop sin jämförelse alldeles själv med stöd av den information hon fått och de kunskaper hon förvärvat. Och så länge ingen bevisar motsatsen få får den gälla som sanning. Åtminstone för Sofia.
- Vi människor har olika temperament och bakgrund. Vissa har varit med om krig och andra har vuxit upp i social misär. Somliga har levt skyddade från verkligheten och andra lever mitt i den. För mig är det vårt att förstå hur alla vi ska kunna samordna. Vi som inte ens kan hålla sams i villaområden och familjer.
Sofia menar att regering och riksdag borde besinna sin odelade EG/EU-entusiasm och tänka efter före.
- Personligen vet jag ännu alldeles för lite om vad ett medlemskap skulle innebära. Men det lilla jag vet bådar inte gott. I god tid före folkomröstningen ska jag dock läsa på och bilda mig en uppfattning om vad som är bäst för Sverige.
Monica Antonsson
Tidning
1998
Sofia Källgren, 28, gör just nu succé i rollen som soldathustrun Ellen i musikalen Miss Saigon i Stockholm. Biljetterna går åt som smör i solsken och det är redan klart med en fortsättning i höst.
- Min roll är den enda icke-asiatiska i hela musikalen, säger hon. Det känns nästan som att komma till utlandet när man kommer ner till teatern.
Rollen som Ellen var en dröm som blev sann för Sofia som alltid har velat spela musikal. Och debuten var knappt gjord förrän hon fick en Guldmask för årets bästa kvinnliga biroll.
- Den är så fin så!
Hennes roll är viktig i föreställningen men inte så stor. Det blir mycket väntan i kulisserna. För att få tiden att gå löser Sofia korsord och pluggar engelska.
- Blir det en fortsättning nästa år så hoppar jag av, säger hon. Jag har jobbat med konsertverksamhet i tio år och vill inte släppa greppet helt om min publik. Det är skönt att vara sin egen och styra och ställa som man vill. Dessutom vill vi gärna ha barn, Anders och jag.
Den lycklige mannen är Anders Neglin, kompositören och arrangören som Sofia lever ihop med sedan åtta år. De har inga planer på att gifta sig men bor i en våning vid det vackra Norrmälarstrand på Kungsholmen. Till familjen hör även Felix och Gösta, två kattbröder som är resultatet av ett möte mellan en birma och en vanlig bondkatt.
- Vi har ett sommarställe på västkusten där Felix och Gösta kan tumla runt i det gröna så mycket de vill. När vi kommer dit på våren far de runt i trädtopparna som om de tar igen hela vintern.
Sofia och Anders är både livskamrater och arbetskamrater. Samtidigt har båda fullt upp på varsitt håll. Medan Sofia spelar musikal producerar Anders en platta med eget material.
- Förr trodde jag inte på ett förhållande med en man i samma bransch. Det skulle vara någon med andra intressen, trodde jag. Idag har jag ändrat uppfattning. Vem annan än en musiker skulle kunna ha förståelse för att jag knappt finns från torsdag till söndag. Jobbet med Miss Saigon påverkar hela vårt sociala liv. Man kan inte samla ihop sina vänner en måndag förmiddag. Då är de på jobbet.
Vad skulle du göra om du vann 5 miljoner?
Jag skulle investera pengarna och låta räntan gå till välgörande ändamål. Jag drömmer om ett hus inte alltför långt från stan, där jag kan ha några hästar och där Felix och Gösta kan få skutta omkring ute i naturen. Nu är strandpromenaden vid Norrmälarstrand min trädgård. Men idyllen störs av tät, bullrig trafik, så en villa strax utanför stan skulle vara toppen. Jag är van från uppväxtåren på västkusten att kunna gå barfota rakt ut i trädgården om morgnarna i det daggvåta gräset med min kaffekopp. Men det får inte ligga alltför långt från NK, då skulle jag känna mig isolerar.
När det gäller välgörenhet är jag något av det blödigaste som finns. Jag engagerar mig så fort jag ser att någon lider. Det kan gälla krigsdrabbade folk likaväl som djur som har det svårt. Jag hade säkert varit luspank om jag inte lagt band på mig och begränsat mitt engagemang till Rädda Barnen, Röda Korset och Läkare utan gränser.
Vem är den viktigaste personen i ditt liv?
Jag är väldigt familjekär så det är omöjligt att välja bara en. Anders är naturligtvis väldigt viktig för mig. Men det är även mamma, pappa, min syster och min mormor som nu är 92 år. Och så Felix och Gösta förstås. De blir väldigt besvikna om de läser tidningen och upptäcker att de inte står med.
När fick du dig ett gott skratt senast?
Jag skrattar mycket åt katterna. Felix älskar att jaga sådana där vita små maniker som man försluter plastpåsar med. Han far iväg längs golvet som en raket efter dem. Det händer att katterna drar ut roarullen över hela golvet eller gör något annat tokigt. Från jobbet minns jag en episod med en journalist – det kan trots allt bli ganska lustigt när ortens sportreporter plötsligt ska skriva en recension. Anders, Putte Wickman och jag skulle framträda i en kyrka och en tjej kom för att skriva reportage. Hon ställde en lång rad frågor till Putte som skojade och gav henne svar som han sedan tog tillbaka. Hon strök och hon strök i sitt block. När konserten skulle börja fick hon bråttom att fotografera. ”Tag med dig trumpeten, Putte, så får vi med den på bild”, sa hon. Vi skrattade länge åt det men avslöjade ingenting. Hon tror säker än idag att Putte Wickman spelar trumpet.
Vad gör dig mest upprörd?
Oärlighet och den djurhantering vi sysslar med. Oärlighet träffar man tyvärr på ganska ofta i min bransch. Det gäller att försöka hålla sig undan. När det gäller djurhanteringen kan jag bara beklaga att jag inte är vegetarian. Det är svårt att vara i mitt jobb, där man ofta bara får tag i pizza och varmkorv. Sedan jag besökte ett mönsterjordbruk äger jag inget kalvkött. Jag blir förtvivlad över det faktum att små kalvar inte får vara hos korna, för att bönderna ska få ut mer mjölk. De små kalvarna som bara är några dagar gamla står ensamma i sina boxar och skriker förtvivlat efter sina mammor. Hönsnäringen är heller inget att skryta över. Jag skulle gärna ha det där huset på landet, så att jag kunde handla vår mat på någon lantgård med koll på läget.
Hur visar du ilska?
Jag blir inte arg särskilt ofta eftersom jag med buddistiskt tänkande försöker avstå från att lägga energi och kraft på sånt som är fel. Det får helt enkelt inget utrymme. Jag försöker i stället vända det negativa till något positivt.
Tar du till vita lögner ibland?
Det händer. Speciellt när jag är ledig och har bokat in möten men känner att jag inte orkar genomföra dem. Då händer det att jag tar till en vit lögn, för att få vara för mig själv en stund.
Vilken är din sämsta egenskap?
Jag är dålig på att ta kritik. Jag försöker att inte bli ledsen om någon skrivit något dumt. Som i Östersund till exempel för fyra år sedan. Det är en svaghet att vara så fåfäng och det jobbar jag med.
En annan dålig egenskap är att jag, som är något av en pedant, plötsligt inte orkar gå ner med soppåsen utan skjuter på det i det längsta.
Vilken är din bästa egenskap?
Min goda självtillit, att jag gillar den jag är född till. Vi trivs bra ihop, min kropp och jag.
Har du varit riktigt rädd någon gång?
Jag blev rejält rädd när vi flög från Barbados. Vi befann oss mitt över Atlanten när vi plötsligt hamnade rakt i ett oväder med stora luftgropar, blixt och dunder. Annars är jag mest rädd för att dö eller för att någon nära anförvant ska dö – jag vet egentligen inte vilket som är värst. Och så är jag rädd för att gå ut på isar. Det spelar ingen roll hur mycket folk försäkrar mig att isen håller. Jag vet inte varför. Svaret finns säkert i något av mina tidigare liv.
Vad betyder kändisskapet för dig?
Det är positivt för att det bekräftar min talang och negativt för att det hämmar mig. Jag kan inte springa osminkad till affären i jeans och tröja och med smutsigt hår. Det skulle gå stick i stäv mot den stil jag försöker bygga upp i mitt kändisskap. Numera jobbar jag på att inte alltid vara så perfekt. Det jag tror är folks förväntningar kanske bara är min egenbild.
Vilket är ditt starkaste barndomsminne?
Tryggheten och värmen i mormors kök. Om jag någon gång mått dåligt så har jag sökt mig dit. Det räcker bara med att komma in i köket för att tryggheten ska infinna sig. Hon är världens underbaraste människa, min mormor. Vi har en fin relation och ringer minst en gång om dagen. Och hon är snygg också. Hon gillar att gå till vårdcentralen, för de brukar säga att ingen kan tro att hon är så gammal. Det håller henne glad en hel vecka.
Sover du gott om nätterna?
Nej! Felix och Gösta har fått för sig att det är dags att gå upp halv fyra på morgnarna! Då hittar de på alla möjliga hyss. De hoppar på oss, klöser på garderobsdörren och jamar efter tonfisk. Det är tur att Anders är lika förtjust i katterna som jag. Annars hade vi varit skilda för länge sedan.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar