Hemma hos fotbollslegenden Kurre Hamrin i Florens står TV:n
på för jämnan. Han ser det mesta av europeisk fotboll om Italien är med. Hunden
AIK kryper ihop vid hans fötter och genom den öppna dörren kommer ljuvliga
dofter från trädgårdens blommande mimosaträd.
Själv spelar han tennis fem gånger i veckan och tränar ett
20-tal småpojkar i fotboll. Det har han gjort i femton år, säger han. För att
få tiden att gå.
– De vet ingenting om mig. Såvida inte morfar har skvallrat.
Kan du verkligen spela fotboll, undrade en av dem häromdagen. Sedan såg han,
att takterna sitter i. Men visst får jag ont i vristerna ibland. Efter så många
stukningar, är det inte mycket kraft kvar i dem.
Sjötunga
Hustru Marianne står i köket och lagar Risotto di patate med
sjötunga till barnbarnen Sereno och Constanza som kommer på lunch. Hon steker
den rödvita trevisanosalladen och kryddar med salt och peppar. Det ger
anrättningen färg och är gott till både kött och fisk, säger hon.
Marianne och Kurre träffades på Vinterpalatset, när de var 19
och 21 år gamla. De gifte sig, fick dottern Susanne och emigrerade till
Italien. Året var 1956 och Kurre blev fotbollsproffs efter sju år i AIK. Sedan
föddes Ann-Charlotte, Piero, Richardo och Erika efterhand. Sju barnbarn har
kommit till världen sedan dess och i februari är det dags för guldbröllop.
– Jag spelade ett år vardera i Juventus och Padova, innan
jag 1958 köptes av Fiorentina i Florens. Jag gjorde 151 mål under mina nio år i
klubben. Rekordet stod sig tills helt nyligen, när Gabriel Batistuta sparkade
in sitt 152:a mål. Sånt är livet. Men rekord är till för att slås.
För Fiorentina är Kurre den störste. Alla dörrar i
storklubben står öppna för honom och han har självklart ett livslångt frikort
till alla matcher för både sig och familjen. Ingen kan glömma svensken som
ständigt spelade utan benskydd och med nerhasade strumpor.
– Vi lärde oss italienska, byggde vår familj här och blev
kvar i Toscanas vackra huvudstad. Hemma i Sverige har vi sommarstället i
Roslagen. Där hugger jag ved, klipper gräs och går på AIK:s matcher. För övrigt
har vi fullt upp med att träffa alla vänner.
På sextiotalet var svenskföreningen väldigt aktiv i Florens.
Där fanns många svenskor gifta med italienare likaväl som studenter vid
universitetet.
Pepparkakor
– Vi bakade pepparkakor och ordnade luciafester och basarer,
säger Marianne.
De köpte sin lägenhet 1966 och året därpå gick Kurre till
Milan för att två år senare gå vidare till Napoli. Han tjänade bra men
tvingades dryga ut lönen med att sälja försäkringar. På den tiden fanns inga
miljoner att få inom fotbollen.
Kurre slutade sin karriär 1971 efter 400 seriematcher och
190 mål i italienska ligan. Mest värderar han ändå 3-1-målet i semifinalen mot
Västtyskland 1958 på Nya Ullevi i Göteborg som blev svensk fotbolls största triumf
någonsin. Och han är inte ensam om att komma ihåg. När han den 19 november
förra året fyllde 70 år strömmade gratulationerna in från hela Italien likaväl
som från Svenska Fotbollsförbundet, Svenska Spel och AIK.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar