Allas Veckotidning
Nr 35, 2009
Nr 35, 2009
Efter pappa Cornelis död drog sig Jack undan
Jag lovade mig själv att inte bli känd
Trots beslutet att inte leva samma medialt utsatta liv som sin pappa har Jack Vreeswijk valt en karriär inom musiken.
Det har inte alltid varit en lätt resa men i våras släpptes ett album där han tolkar pappas visor på sitt eget sätt.
På 60-talet var Cornelis Vreeswijk en känd sångare bland andra på den svenska stjärnhimlen. Möjligen utmärkte han sig genom att då och då ge upphov till braskande rubriker om vin, kvinnor och slagsmål på krogen.
När hans livslåga släcktes strax efter 50-årsdagen lämnade han efter sig sonen Jack och en ovärderlig visskatt. Några decennier senare nämns han med samma vördnad som Carl Michael Bellman och Evert Taube.
– Det är inget dåligt gäng, säger Jack Vreeswijk, 45, om de tre lika skandalomsusade nationalskalderna när vi ses en sommardag på Kungliga Djurgården i Stockholm. Han har tillfälligt lämnat Alingsås för Allsång på Skansen och hinner med en liten pratstund över en lättare lunch.
– Jag förstod faktiskt inte hur stor han var förrän efter hans död. Jo förresten, pappa gjorde en turné med socialdemokraterna inför valet 1982. Han var skönstaxerad och hade skatteskulder. När kronofogden hotade med införsel så att han inte skulle få ett öre av gaget från de 20 spelningarna blev han så arg att han började hungerstrejka. Tidningarna skrev och statsminister Olof Palme ringde personligen upp för att medla. Då förstod man ju att han var hyggligt stor. Det slutade med att han fick en avbetalningsplan.
Rötterna i Holland
Cornelis hade sina rötter i Holland och kom till Sverige som tolvåring. Han var storvuxen, blev mobbad och kände sig som en utböling.
– Kilona försvann när han blev cykelbud på Konsum. Då var han 17 år gammal. Flickorna stod i kö för att få drunkna i hans bruna ögon.
Cornelis pluggade på Socialhögskolan och jobbade extra på Beckomberga sjukhus. Det var där han träffade Ingalill Rehnberg. De flyttade ihop i en lya på Svartensgatan på Söder och 1964 kom Jack till världen.
– Det är inget dåligt gäng, säger Jack Vreeswijk, 45, om de tre lika skandalomsusade nationalskalderna när vi ses en sommardag på Kungliga Djurgården i Stockholm. Han har tillfälligt lämnat Alingsås för Allsång på Skansen och hinner med en liten pratstund över en lättare lunch.
– Jag förstod faktiskt inte hur stor han var förrän efter hans död. Jo förresten, pappa gjorde en turné med socialdemokraterna inför valet 1982. Han var skönstaxerad och hade skatteskulder. När kronofogden hotade med införsel så att han inte skulle få ett öre av gaget från de 20 spelningarna blev han så arg att han började hungerstrejka. Tidningarna skrev och statsminister Olof Palme ringde personligen upp för att medla. Då förstod man ju att han var hyggligt stor. Det slutade med att han fick en avbetalningsplan.
Rötterna i Holland
Cornelis hade sina rötter i Holland och kom till Sverige som tolvåring. Han var storvuxen, blev mobbad och kände sig som en utböling.
– Kilona försvann när han blev cykelbud på Konsum. Då var han 17 år gammal. Flickorna stod i kö för att få drunkna i hans bruna ögon.
Cornelis hade just släppt debutplattan "Ballad om en sopptipp" när de for till Holland för att visa upp den lille.
– När de kom hem igen råkade de gå förbi en skivaffär. I fönstret stod en skylt om att pappas skiva var slutsåld. Det visade sig att den var slut överallt! Det var rivstarten på hans karriär.
Föräldrarna skildes när Jack var fyra år gammal. Han bodde kvar hos sin mamma som småningom gifte om sig och bildade ny familj.
– Pappa flyttade tillbaka till Amsterdam 1973. Han hade skatteskulder. Det kunde ge fängelse på den tiden så han hade just inget val.
Nioårige Jack följde med för att bo hos farmor Jeanne. De kom att stå varandra nära. Det klickade direkt, som han säger. Cornelis pendlade fram och tillbaka mellan länderna och jobbade av sin skatteskuld. Mamma Ingalill hälsade på så ofta hon kunde och när det var skollov for Jack till Stockholm.
– Jag flyttade tillbaka till Sverige efter gymnasiet 1982. Det var dåliga tider i Holland då och i Sverige fanns framtidstro. Jag har dessutom alltid känt mig som svensk.
Jacks mamma hade skilt sig då och träffat en ny man. Han valde att flytta hem till Cornelis som då var gift med sångerskan Anita Strandell. Äktenskapet var på upphällningen så far och son fick några år på tu man hand tillsammans innan Jack 18 år gammal hittade en egen lägenhet och flyttade.
Så här efteråt tycker Jack att hans uppväxt var lite fladdrig. Han trivdes hos båda föräldrarna men hade gärna träffat sin mamma lite mer.
– Missförstå mig inte, säger han. Jag älskar min mamma och vi har jättebra kontakt. Men det är klart att jag längtade efter henne. Det gör väl alla grabbar. Men hon hade sitt liksom.
Cornelis var svag för så kallat ädla drycker. Han berusade sig dessutom med bantningstabletter som i praktiken var amfetamin.
– Men det gick aldrig ut över mig, säger Jack bestämt. Han skärpte sig när jag var med. Det var han väl tvungen till, antar jag. Öl och vin gick bra men när det var starksprit med i bilden kunde det bli katastrof. Han hade väldigt dåligt ölsinne.
Vid ett tillfälle bjöd Cornelis två damer med sig hem från krogen. Vid närmare kroppskontakt visade de sig vara två transvestiter.
– Han blev som tokig, säger Jack. Och det var ju inte så konstigt. De fick stryk och åkte ut genom köksfönstret. Han bodde ju på bottenvåningen på Norrtullsgatan då. Som tur var ringde han och berättade vad som hänt. Några timmar senare skreks nyheten ut med krigsrubriker på varenda löpsedel i både Sverige och Holland. Det var det värsta för honom, att tvingas förklara sig för farmor. Hon gillade inte att han hade släpat hem två damer.
Händelsen fick ett rättsligt efterspel. Cornelis dömdes till tre månaders fängelse och fick tillfälligt flytta till Svartsjöanstalten.
– De buntade ihop det med ett slagsmål någon månad innan, säger Jack som så här efteråt har svårt att förstå hur Cornelis trots allt kunde vara så produktiv som han var under sina 25 aktiva år.
Även Jack valde musik
– Han gav ut 43 LP-skivor, skrev nio diktsamlingar, spelade med i fyra filmer och lika många pjäser. Jag får det faktiskt inte att gå ihop. Som pappa hade han väl inte världens högsta närvaropoäng men när han väl var där var han toppen.
Jack visste tidigt att han ville syssla med musik. Han fick sin första gitarr när han var åtta år och började spela på allvar när han var elva. Väl tillbaka i Sverige spelade han i ett punkband innan han på allvar började skriva egna visor och förstod att han i själ och hjärta är trubadur.
Jack var 23 när Cornelis drabbades av levercancer. Operationen i september 1987 var snabbt avklarad. Han öppnades och syddes ihop.
– Då förstod vi att det var kört, säger Jack. Han hade cancer överallt. Man ser på bilderna från 50-årsdagen en månad innan att han hade börjat sjunka ihop.
Cornelis dog den 12 november klockan halv tio på förmiddagen. Jack blev han jagad av massmedia som belägrade hans hem för att få en kommentar.
– Det var hemskt. Alla ville prata med mig och skriva om Cornelis Vreeswijk. Det kändes bittert eftersom ingen ens recenserade hans plattor sista åren. Han hade till och med svårt att få skivkontrakt. Sista plattan gavs ut av hans polare Silas Bäckström 1986.
Jack drog ur jacket och vägrade tala med pressen. Han lovade sig själv att aldrig blir känd som sin pappa. Han levde ett tämligen hektiskt ungkarlsliv men han tog sin socionomexamen på Socialhögskolan och senare också en mentalskötarutbildning.
– Jag släppte min första platta med egna låtar 1995. Skivan sålde bra men grammofonbolaget var missnöjda. De hade väntat sig en ny Cornelis och blev besvikna när jag inte levde upp till förväntningarna. Jag fick inte göra någon uppföljare utan tvingades börja om från början igen.
Samma år gifte han sig samma år med Veronica och flyttade till Alingsås. De fick sönerna Calle, 14, och Olle, 12, innan äktenskapet gick i kras fem år senare. Båda går i skolan i Alingsås. Sonen Jacob, 24, från ett tidigare förhållande studerar i Stockholm.
I dag heter kvinnan vid Jacks sida Anneli, 40. Hon är mentalskötare. De träffades inom vården där båda jobbade 2001.
– Hon var otroligt vacker, säger Jack. Det var det första jag såg. Sedan upptäckte jag att hon har en underbar personlighet också.
Jacks yngsta söner delar sin tid mellan föräldrarna. Varannan vecka bor de hos Jack som då går in för att vara en närvarande hemmapappa med ansvar för markservicen.
– Det full rulle med skola och fotboll, säger han och berättar att Annelis 14-åriga dotter Hanna som också bor hos dem på det charmigaste vis bryter den grabbiga dominansen.
– När pojkarna bor hos sin mamma jobbar jag så mycket som möjligt. Det fungerar. Jag fick börja om på pubar och andra småställen. Numera turnerar jag mest till konserthus runtom i landet.
Började om igen
Jack fick småningom nytt skivkontrakt och för några veckor kom plattan "Jack Vreeswijk sjunger Vreeswijk" med såväl eget material som några av Cornelis låtar i modern tappning.
– Jag är nog den ende som kommer undan med det, säger Jack som gör 30 konserter i sommar innan hösten tar vid med en ny turné.
– Många sjunger som Cornelis men ingen når upp till hans nivå. Jag möter dem ibland ute i landet. De gör sitt och jag gör mitt.
Jack konstaterar att han och Cornelis musikaliskt sett inte liknar varandra.
– Skulle jag försöka sjunga som farsan blev det bara parodi. Jag gör Cornelis på mitt sätt. I början vägrade jag sjunga hans låtar. Sedan märkte jag att det finns ett sug efter dem. Folk ropar faktiskt inte bara efter Hönan Agda. De flesta vet att han skrev minst 430 låtar till.
Jack har hittat hem såväl privat som artist. När han numera framträder får publiken både Cornelis och Jack.
– Pappa finns alltid med mig, säger han. På ett eller annat sätt. Speciellt när jag ser mina pojkar. Alla tre är fruktansvärt lika sin farfar. Den yngste håller till och med på med musik…
Monica Antonsson
Jack Vreeswijk är död efter en tids sjukdom – familjen berättar om sorgen
Läs artikeln här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar