Allas Veckotidning
Nr 14, 2005
Framgångarna avlöser varandra men...
Ibland var det svårt att bara vara Sussie
Sussie Eriksson har fått jättefina recensioner för sin roll i Abba-musikalen "Mamma Mia". Men så är hon också en väldigt rutinerad artist. Hon har stått på scen sedan hon lärde sig att gå, i princip...
– Den kommer nog att gå ganska länge. De första 40 000 biljetterna gick åt som smör i solsken, säger Sussie över en portion sushi på en bar i köpcentrumet Fältöversten på Östermalm i Stockholm. Hon har slitit sig från repetitionerna för en snabblunch men har bråttom och kan inte stanna länge.
Älskade Gene Kelly
Att bli artist var emellertid det solklara valet för Sussie. Som barn drömde hon om att bli en ny Judy Garland och slukade allt som kom ut från MGM.
– Jag fick aldrig nog av de vackra filmerna från Metro Goldwyn Mayer. Gene Kelly skulle jag gifta mig med. Mamma sa visserligen att han var för gammal, men det spelade ingen roll. Han var så snygg och dansade så bra.
– Jag och mina syskon fick hänga med så gott vi kunde. Det var lika naturligt som självklart. Själv debuterade jag som treåring med ”Min hatt den har tre kanter” och ”Var bor du lilla råtta” som jag sjöng med mamma, när det var matiné. Annars stod jag mest i kulisserna och tittade på. Gissa om jag fick blodad tand!
Familjen flyttade till Solna, för att pappa Lennart fick jobb på Expressen. Det var bra där, tyckte Sussie. Solna har bra föreningsliv och det var nära till både skolor och kompisar. Radiostjärna var hon redan som sexåring och hon spelade med i ”Från A till Ö” med Birgitta Andersson. Och varje år när vintern kom, började familjen pendla till Ludvika.
– Pappa var revyns roliga gubbe. Han njöt av att stå på scenen. Det var bara synd, att ingen upptäckte honom på riktigt. Han hade en enorm timing. Somliga sa att han borde göra karriär. Det ville han nog också. Samtidigt hade han ekonomiskt ansvar för oss. Så han avstod och vårt liv kom att präglas av lokalrevyn. Den var en enorm drivkraft. Det var lika roligt varje höst, att sätta igång igen.
Skolkade mycket
Bilresorna från Stockholm till Ludvika om fredagarna kunde emellertid vara en plåga. Då skulle Sussies pappa nämligen testa alla sina nya skämt, som han under veckan hade hittat på.
– I längden blev det ändå ohållbart att pendla, så revyn lades i malpåse. När den togs upp igen efter 15 år, stod både brorsan och jag på scenen.
Sussie var inte särskilt förtjust i skolan. Innerst inne visste hon, att hon ville bli skådespelare, så hela gymnasiet slarvade hon bort.
– Det var en fruktansvärd tid, säger Sussie som helt enkelt inte bli vuxen. Hon spelade pajas och hade för hög frånvaro utan att för den skull vara elak och destruktiv. Civilkurage har hon alltid haft. Det är fullständigt självklart för Sussie att stå upp för det som är rätt.
– Jag borde ha valt en tvåårig linje i stället för en treårig och sett till att jag fick bra betyg. Men jag skulle prompt avsluta den humanitära linjen med latin och andra konstiga ämnen som jag själv från början hade valt.
Sedan Sussie väl fått sin studentmössa, sökte hon sig till en teaterutbildning på Kulturama. Hon finansierade det hela med ett jobb i garderoben på Oskarsteatern. Om dagarna tog hon sång- och danslektioner vilket så småningom resulterade i såväl en teater- som en musikalutbildning. Och det gav förstås utdelning. Sussie hann knappt avsluta sina studier, förrän hon fick huvudrollen i ”Spela spelet” mot Rickard Carlsson på Puckteatern. Den forna operettprimadonnan Ulla Sallert regisserade.
– Vid ett tillfälle kom jag två timmar för sent till repetitionen. Jag var nyförälskad och hade bråkat med min kille. Ulla lät förstå att det inte var något skäl att komma för sent. Hennes ögon var stenhårda. Åh, så bra hon var! Jag lärde mig verkligen jättemycket. Ibland hade vi bara tio personer i salongen men alla var entusiaster, så vi fortsatte. The show must go on, som vi sa.
Ville spela musikal
Så blev Sussie en av tjejerna i sånggruppen Crème Fraich. Hon fick hoppa in med kort varsel, sedan någon blivit sjuk, när gruppen skulle sjunga trestämmigt och dansa med Lasse Berghagen i Café Norrköping.
– Jag fick lära mig låten i bilen, men det gick bra. Efteråt kunde jag bara gratulera mig själv till att plötsligt vara en del av en etablerad grupp som gjorde krogshower med artister som Lasse Berghagen, Siw Malmkvist och Bosse Parnevik. Vi hade tre, fyra jobb i veckan och gjorde så småningom 322 föreställningar av Parneviks Oskarsparty.
Sussie ville spela musikal, så hon prövade för en roll i Les Miserable och blev första inhoppare för Beatrice Järås som spelade huvudrollen.
– Jag hade sett den i London och gråtit floder. Historien är så sorglig och eländig. Dessutom är musiken fantastisk. Föreställningen gick i ett och ett halvt år och jag var jättelycklig över att få vara med.
Kulfadern på Tyrol med Loffe Carlsson och Robert Gustafsson blev inte lika lyckad. Kritiken var skaplig men Loffe hoppade av, så efter tio föreställningar fick föreställningen läggas ned.
Publiken svek, när inte han var med. På den tiden hade få om ens några hört talas om Robert Gustafsson.
– Efter det fiaskot gömde man sig under täcket ett tag, säger Sussie. Som frilansare vill man ju hålla igång och vi hade alla hoppats, att Kulfadern skulle bli långlivad. För min del blev det ”Abba the true story” i stället. Jag fick sjunga Abbalåtar på Berns i ett och ett halvt år. Det har jag nytta av nu.
Renoverar ett hus
Vid sidan av jobbet i Mamma Mia, är Sussie en helt vanlig småbarnsmamma på Ekerö. Där har hon sina travhästar och där tillbringar hon sin tid med maken Anders och sönerna Oskar, 9, och Ludvig, 3.
– Vi flyttade dit för att vi helt enkelt hittade ett ställe, som vi inte kunde sluta tänka på. Det är ett renoveringsobjekt, så de senaste två åren har all min fritid gått åt till att studera huskataloger och inredningstidningar och åt att skaffa taktegel och plåt. Det har nästan blivit en hobby. Medan vi bygger, hyr vi ett hus i närheten. Till sommaren ska huset stå klart, som tur är. Det är jobbigt att bo provisoriskt. På fritiden försöker jag röra lite på kroppen. Jag har just prövat yoga. Man blir ju inte yngre direkt, så det gäller att röra sig på ett vettigt sätt. Målet är att hitta klänningsformen.
För övrigt är fritiden fylld av skola, fotboll och hockey. Oskar är idrottsmannen. Ludvig får tills vidare titta på och nöja sig med att beundra sin storebror.
– Vi spenderar många timmar i ishallen, säger Sussie som av och till tjänstgör i såväl caféet och som båset, där hon antecknar vilka spelare som gör mål.
– Det är otroligt kul med sport och föreningsliv. Jag har aldrig haft några problem bland de andra föräldrarna, för att jag är så kallad kändis. Men när Segermyr går på TV, märks det direkt. Då får jag faktiskt en och annan klapp på axeln. I går var det en dagisfröken som sa, att hon tycker jag är duktig. Sånt värmer.
Kan säga upp sig
Efter flera musikaler och farser, började TV-anbuden strömma in. Det blev Familjen Segermyr, Diggelo och Så ska det låta.
– Jag älskar tävlingar! Men det var svårt, att plötsligt bara vara Sussie. Det är mycket lättare att gömma sig bakom en roll. Nu har jag vant mig och tycker det är jättekul.
Det senaste året har Sussie spelat revy med Anders Lundin och REA-gänget på Hamburger Börs. Det har hon lämnat i och med Mamma Mia som säkert kommer att gå i många år.
– Det är å ena sidan fantastiskt, säger hon. Å andra sidan kan man säga upp sig, om det blir för mycket. Jag skulle till exempel kunna tänka mig, att jobba mer med TV. Jag gillar komedi men kan även tänka mig att snubbla in på lite drama. Men först av allt ska huset bli klart, så att vi får en schysst vardag.
Monica Antonsson
Så blev Sussie en av tjejerna i sånggruppen Crème Fraich. Hon fick hoppa in med kort varsel, sedan någon blivit sjuk, när gruppen skulle sjunga trestämmigt och dansa med Lasse Berghagen i Café Norrköping.
– Jag fick lära mig låten i bilen, men det gick bra. Efteråt kunde jag bara gratulera mig själv till att plötsligt vara en del av en etablerad grupp som gjorde krogshower med artister som Lasse Berghagen, Siw Malmkvist och Bosse Parnevik. Vi hade tre, fyra jobb i veckan och gjorde så småningom 322 föreställningar av Parneviks Oskarsparty.
Sussie ville spela musikal, så hon prövade för en roll i Les Miserable och blev första inhoppare för Beatrice Järås som spelade huvudrollen.
– Jag hade sett den i London och gråtit floder. Historien är så sorglig och eländig. Dessutom är musiken fantastisk. Föreställningen gick i ett och ett halvt år och jag var jättelycklig över att få vara med.
Kulfadern på Tyrol med Loffe Carlsson och Robert Gustafsson blev inte lika lyckad. Kritiken var skaplig men Loffe hoppade av, så efter tio föreställningar fick föreställningen läggas ned.
Publiken svek, när inte han var med. På den tiden hade få om ens några hört talas om Robert Gustafsson.
– Efter det fiaskot gömde man sig under täcket ett tag, säger Sussie. Som frilansare vill man ju hålla igång och vi hade alla hoppats, att Kulfadern skulle bli långlivad. För min del blev det ”Abba the true story” i stället. Jag fick sjunga Abbalåtar på Berns i ett och ett halvt år. Det har jag nytta av nu.
Renoverar ett hus
Vid sidan av jobbet i Mamma Mia, är Sussie en helt vanlig småbarnsmamma på Ekerö. Där har hon sina travhästar och där tillbringar hon sin tid med maken Anders och sönerna Oskar, 9, och Ludvig, 3.
– Vi flyttade dit för att vi helt enkelt hittade ett ställe, som vi inte kunde sluta tänka på. Det är ett renoveringsobjekt, så de senaste två åren har all min fritid gått åt till att studera huskataloger och inredningstidningar och åt att skaffa taktegel och plåt. Det har nästan blivit en hobby. Medan vi bygger, hyr vi ett hus i närheten. Till sommaren ska huset stå klart, som tur är. Det är jobbigt att bo provisoriskt. På fritiden försöker jag röra lite på kroppen. Jag har just prövat yoga. Man blir ju inte yngre direkt, så det gäller att röra sig på ett vettigt sätt. Målet är att hitta klänningsformen.
För övrigt är fritiden fylld av skola, fotboll och hockey. Oskar är idrottsmannen. Ludvig får tills vidare titta på och nöja sig med att beundra sin storebror.
– Vi spenderar många timmar i ishallen, säger Sussie som av och till tjänstgör i såväl caféet och som båset, där hon antecknar vilka spelare som gör mål.
– Det är otroligt kul med sport och föreningsliv. Jag har aldrig haft några problem bland de andra föräldrarna, för att jag är så kallad kändis. Men när Segermyr går på TV, märks det direkt. Då får jag faktiskt en och annan klapp på axeln. I går var det en dagisfröken som sa, att hon tycker jag är duktig. Sånt värmer.
Kan säga upp sig
Efter flera musikaler och farser, började TV-anbuden strömma in. Det blev Familjen Segermyr, Diggelo och Så ska det låta.
– Jag älskar tävlingar! Men det var svårt, att plötsligt bara vara Sussie. Det är mycket lättare att gömma sig bakom en roll. Nu har jag vant mig och tycker det är jättekul.
Det senaste året har Sussie spelat revy med Anders Lundin och REA-gänget på Hamburger Börs. Det har hon lämnat i och med Mamma Mia som säkert kommer att gå i många år.
– Det är å ena sidan fantastiskt, säger hon. Å andra sidan kan man säga upp sig, om det blir för mycket. Jag skulle till exempel kunna tänka mig, att jobba mer med TV. Jag gillar komedi men kan även tänka mig att snubbla in på lite drama. Men först av allt ska huset bli klart, så att vi får en schysst vardag.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar