Nr 34, 2007
Nu säger Kristina Axén Olin från på jobbet, men odlingsintresset är gränslöst...
Jag har min sättpotatis under sängen
Det väckte stor uppmärksamhet när hon tog sats och berättade om kvinnliga politikers tuffa vardag. Själv drack hon och tog tabletter för att orka.
Men i sin täppa bakom huset hittar borgarrådet Kristina Axén Olin ett nytt lugn.
Det är just nu gott om turister med kameror på magen i Stockholm. De åker båt under Stockholms broar, besöker
Wasamuseet och är med om Allsång på Skansen. De åker karusell på Gröna Lund, åker spårvagn och beundrar utsikten över Gamla stan från Fjällgatan på Söder.
Så ligger hon också vackrast av huvudstäder som en pärla mitt i Mälaren och med Östersjön runt hörnet.
Det är glittrande vattenspeglar, vita skärgårdsbåtar, trivsamma kaféer och blomsterprakt så långt ögat når.
För att inte tala om den spännande medeltida delen av staden, där guiderna berättar om allt från Stockholms blodbad till mordet på Gustav III och branden på Stockholms slott. Potentaterna har varit många...
Red och tävlingssimmade
Finansborgarrådet Kristina Axén Olin är dagens regent på stockholmstronen. Vänligt leende tar hon emot i stadshuset med Tre Kronor på toppen byggt av åtta miljoner tegelstenar och nitton miljoner bitar förgylld mosaik. Själv bär hon en gnistrande krona värdig en drottning på rockslaget.
– Det är ju medaljutdelning i dag, skrattar hon. Lite strass livar alltid upp kavajen.
Staden badar i sol och termometern närmar sig smältpunkten. Parken är därför att föredra. Kristina visar vägen genom Gyllene salen och nedför trappan, där kungafamiljen brukar göra entré vid Nobelfesterna. I Blå hallen råder full aktivitet. Vackra långbord dukas upp för de 850 trotjänare som om några timmar ska få sina medaljer. Värdinnan Kristina är full av beundran för personalen vad gäller mat och dukning.
– Jag brukar gå hem när dansen börjar. Nästa morgon är det redan tomt och städat igen. De är helt fantastiska.
Kristina och hennes storebror Thomas växte upp i Gamla Enskede, en idyll med bullbakande mammor och hus med öppna dörrar för kvarterets alla ungar. Hon gick Adolf Fredriks Musikskola och sökte sig sedan till Musikhögskolan. Mamma Birgitta var sekreterare på ett försäkringsbolag och pappa Jan var sjöofficer.
– Det är ju medaljutdelning i dag, skrattar hon. Lite strass livar alltid upp kavajen.
– Jag brukar gå hem när dansen börjar. Nästa morgon är det redan tomt och städat igen. De är helt fantastiska.
Kristina och hennes storebror Thomas växte upp i Gamla Enskede, en idyll med bullbakande mammor och hus med öppna dörrar för kvarterets alla ungar. Hon gick Adolf Fredriks Musikskola och sökte sig sedan till Musikhögskolan. Mamma Birgitta var sekreterare på ett försäkringsbolag och pappa Jan var sjöofficer.
När Kristina var tio år, gick föräldrarna skilda vägar.
– Vi hade ändå en lycklig barndom med mycket kärlek. Vi hade dessutom mormor och morfar i en by mellan Töre och Siknäs i Kalix, där jag fortfarande har en sommarstuga. Vi tog Nordpilen dit med husdjur och allt vare sig det var sommarlov, jul eller påsk.
Hon red, tävlingssimmade och var scoutledare som tonåring. Nitton år gammal valdes hon bland medlemmarna i Stockholms flickkör till Skansens Lucia. Som nykläckt musiklärare kom hon till Skärholmens gymnasium, innan hon blev såväl skolledare som musiklärare och biträdande rektor i Maria Elementar. Där fick hon tampas med det relativa betygsystemet som hindrade henne från att sätta rättvisa betyg.
– Vi hade ändå en lycklig barndom med mycket kärlek. Vi hade dessutom mormor och morfar i en by mellan Töre och Siknäs i Kalix, där jag fortfarande har en sommarstuga. Vi tog Nordpilen dit med husdjur och allt vare sig det var sommarlov, jul eller påsk.
Hon red, tävlingssimmade och var scoutledare som tonåring. Nitton år gammal valdes hon bland medlemmarna i Stockholms flickkör till Skansens Lucia. Som nykläckt musiklärare kom hon till Skärholmens gymnasium, innan hon blev såväl skolledare som musiklärare och biträdande rektor i Maria Elementar. Där fick hon tampas med det relativa betygsystemet som hindrade henne från att sätta rättvisa betyg.
Sjunger bossa nova
– Jag ville att alla mina elever skulle bli så bra att de kunde få 5 i betyg. Dessvärre fick man inte fick sätta högre betyg än 3,2 i snitt per årskurs. Det var djupt orättvist, så det blev en drivfjäder för mig politiskt. Jag engagerade mig först som fritidspolitiker och är heltidspolitiker sedan 1998.
Det relativa betygssystemet togs bort 1994 men Kristina fortsatte sin politiska bana. Musiken håller hon också levande. Hon sjunger allt från traditionell körsång till kyrkligt, jazz och bossa nova. Det händer att hon spelar piano och underhåller i stadshuset och till drinken på partistämman. Och hon har faktiskt lovat att inviga stadshusets nyrenoverade orgel.
– Men jag skulle aldrig våga framträda i Allsång på Skansen, säger hon sedan hon avslöjat att Skansen är ett av hennes personliga smultronställen. Hon älskar sin stad och berättar entusiastiskt om Djurgården, Fjäderholmarna och Bergianska trädgården.
– Men missa för all del inte Kistas Galleria! Där finns fantastisk shopping och det mest multietniska restaurangutbudet i hela Stockholm. Det är alldeles underbart att äta lunch där.
Kristina träffade sin blivande man Mats Olin vid fyllda 30 mitt i den politiska karriären. De gifte sig, köpte en villa i Enskede och fick barnen Cecilia, Magnus och Maria som nu är tolv, nio och fem år gamla.
– Min ambition har alltid varit att trots jobbet leva ett normalt liv som mamma med allt vad det innebär av dagis, gympapåsar, konsum och tvättstuga. Det är omöjligt för mig att låtsas att familjen inte finns. Mina barn får därför ofta följa med. Den yngsta hade jag till och med som nyfödd med mig på jobbet. Även politiker har privatliv. Det är därför man är med och fattar beslut.
Led av sömnlöshet
Jobbet, pliktkänslan, de uttalade och outtalade kraven blev till sist för mycket. Kristina fick allt svårare att hinna med. Hon åt för lite och hade svårt att somna. Då plötsligt dog hennes mor och det föll på hennes lott att ordna upp alltsammans.
– Jag hann inte ens sörja henne. Hon var vid full vigör men dog 69 år gammal. Hon bara låg där på köksgolvet en dag. Sorgen och saknaden är stor. Framför allt saknar jag den dagliga kontakten vi hade. Jag kunde prata med henne om allt.
Samtidigt närmade sig valet. Som andre vice ordförande för moderaterna hade Kristina att driva valrörelse i hela landet vid sidan om sin egen kampanj i Stockholm. Hon for hit och dit och visste ibland inte ens vart hon var på väg. När hon sedan vann valet i Stockholm skulle hon på två veckor rekrytera stadsdirektörer, borgarråd och ny kanslipersonal samt skapa en budget. Stressen blev till sist så svår att hon tog tabletter mot sin ständiga huvudvärk och alkohol för att kunna sova. Helt nära den fruktade väggen satte hon till sist klackarna i backen, gick ut i media och berättade om sin situation.
– Jag ville att alla mina elever skulle bli så bra att de kunde få 5 i betyg. Dessvärre fick man inte fick sätta högre betyg än 3,2 i snitt per årskurs. Det var djupt orättvist, så det blev en drivfjäder för mig politiskt. Jag engagerade mig först som fritidspolitiker och är heltidspolitiker sedan 1998.
Det relativa betygssystemet togs bort 1994 men Kristina fortsatte sin politiska bana. Musiken håller hon också levande. Hon sjunger allt från traditionell körsång till kyrkligt, jazz och bossa nova. Det händer att hon spelar piano och underhåller i stadshuset och till drinken på partistämman. Och hon har faktiskt lovat att inviga stadshusets nyrenoverade orgel.
– Men jag skulle aldrig våga framträda i Allsång på Skansen, säger hon sedan hon avslöjat att Skansen är ett av hennes personliga smultronställen. Hon älskar sin stad och berättar entusiastiskt om Djurgården, Fjäderholmarna och Bergianska trädgården.
– Men missa för all del inte Kistas Galleria! Där finns fantastisk shopping och det mest multietniska restaurangutbudet i hela Stockholm. Det är alldeles underbart att äta lunch där.
Kristina träffade sin blivande man Mats Olin vid fyllda 30 mitt i den politiska karriären. De gifte sig, köpte en villa i Enskede och fick barnen Cecilia, Magnus och Maria som nu är tolv, nio och fem år gamla.
– Min ambition har alltid varit att trots jobbet leva ett normalt liv som mamma med allt vad det innebär av dagis, gympapåsar, konsum och tvättstuga. Det är omöjligt för mig att låtsas att familjen inte finns. Mina barn får därför ofta följa med. Den yngsta hade jag till och med som nyfödd med mig på jobbet. Även politiker har privatliv. Det är därför man är med och fattar beslut.
Led av sömnlöshet
Jobbet, pliktkänslan, de uttalade och outtalade kraven blev till sist för mycket. Kristina fick allt svårare att hinna med. Hon åt för lite och hade svårt att somna. Då plötsligt dog hennes mor och det föll på hennes lott att ordna upp alltsammans.
– Jag hann inte ens sörja henne. Hon var vid full vigör men dog 69 år gammal. Hon bara låg där på köksgolvet en dag. Sorgen och saknaden är stor. Framför allt saknar jag den dagliga kontakten vi hade. Jag kunde prata med henne om allt.
Samtidigt närmade sig valet. Som andre vice ordförande för moderaterna hade Kristina att driva valrörelse i hela landet vid sidan om sin egen kampanj i Stockholm. Hon for hit och dit och visste ibland inte ens vart hon var på väg. När hon sedan vann valet i Stockholm skulle hon på två veckor rekrytera stadsdirektörer, borgarråd och ny kanslipersonal samt skapa en budget. Stressen blev till sist så svår att hon tog tabletter mot sin ständiga huvudvärk och alkohol för att kunna sova. Helt nära den fruktade väggen satte hon till sist klackarna i backen, gick ut i media och berättade om sin situation.
– Jag vet inte var jag fick modet från, säger Kristina som plötsligt ser väldigt sårbar ut. Jag hoppades få förståelse för min situation så att jag skulle kunna hjälpa mig själv och kanske även andra. Vi är ju alla människor med samma behov. Ibland måste man faktiskt lämna ett möte för att hämta barn på dagis. Det är bara så. Och ibland måste man tacka nej till en inbjudan för att få dygnets timmar att räcka till. Allt fungerar så länge barnen är friska. Det var en mardröm för mig när alla tre fick vattkoppor med två veckors mellanrum. Men så är det ju för alla föräldrar.
Kristina har fått tusentals förstående och stöttande mail från framför allt kvinnor sedan dess. En kolumnist i kvällspressen efterlyste dessutom männens ansvar i en debatt.
Kristina har fått tusentals förstående och stöttande mail från framför allt kvinnor sedan dess. En kolumnist i kvällspressen efterlyste dessutom männens ansvar i en debatt.
Älskar att vända jorden
– Vi hyrde faktiskt in en städfirma en tid. De kom varannan fredag. Dagen innan kände mig tvungen att städa, så varannan torsdag drog jag ut alla mattor och började plocka undan, även om jag inte kom hem förrän vid midnatt. Till slut ville jag sluta anlita städfirman. Jag blev så ohyggligt stressad. Städar jag själv så kan jag åtminstone göra det när jag själv vill.
Men det blev värre än så. En kvällstidning kunde för en tid sedan konstatera att Kristina och hennes man har gått skilda vägar. Hon vet att frågan kommer och tillstår att det känns tungt.
– Olyckor har dessvärre en förmåga att rätt ofta komma samtidigt, säger hon. När diskmaskinen går sönder, går ofta även både tv:n och bilen sönder.
Kristina berättar att maken numera bor i närheten och att de även fortsättningsvis delar på ansvaret för barnen. För deras skull får anledningarna till separationen vara privata.
Så vi talar Stockholm i stället. Kristina vill ha bort tiggarna i tunnelbanan. Likaså värnar hon om kvinnofriden, satsar på belysning i parkerna och förespråkar kemisk kastrering av våldtäktsmän. Hon ser fram mot det planerade ABBA-museet och hoppas att Stockholm är en miljonstad 2030.
– Jag har världens roligaste jobb, konstaterar hon.
Men det blev värre än så. En kvällstidning kunde för en tid sedan konstatera att Kristina och hennes man har gått skilda vägar. Hon vet att frågan kommer och tillstår att det känns tungt.
– Olyckor har dessvärre en förmåga att rätt ofta komma samtidigt, säger hon. När diskmaskinen går sönder, går ofta även både tv:n och bilen sönder.
Kristina berättar att maken numera bor i närheten och att de även fortsättningsvis delar på ansvaret för barnen. För deras skull får anledningarna till separationen vara privata.
Så vi talar Stockholm i stället. Kristina vill ha bort tiggarna i tunnelbanan. Likaså värnar hon om kvinnofriden, satsar på belysning i parkerna och förespråkar kemisk kastrering av våldtäktsmän. Hon ser fram mot det planerade ABBA-museet och hoppas att Stockholm är en miljonstad 2030.
– Jag har världens roligaste jobb, konstaterar hon.
Fritiden tillbringar hon helst i trädgården. Där finns sju fruktträd, potatisland, grönsaksland och ett växthus fullt av tomater, paprika, squash, jordgubbar och kryddor.
– Jag kan inte motstå frestelsen att så frön i februari när det är mörkt och kallt. Sedan får jag ge bort plantor till grannarna. De blir oftast för många. Huset är fullt av gröna små planteringsbyttor hela våren. Det får man leva med. Under sängen ligger dessutom sättpotatisen på groning. Landen gräver jag själv. Det är en väldig avkoppling att gå ut i gummistövlar och vända den tunga lerjorden.
Kristina inser att hon nog behöver hjälp med trädgårdsjobbet framöver, om hon ska hinna allt hon planerar. Särskilt som hon vill lägga plattor på gräsmattan. En ny gräsmatta behöver hon för övrigt också.
– Barnen har spelat så mycket fotboll där att den mest liknar en grusplan, skrattar hon. För några år sedan hade jag mossa i gräsmattan. En trädgårdsmästare rekommenderade mig att släppa ut barnen. De är jättebra mot mossa. Men de är lika bra mot gräs…
Monica Antonsson
– Jag kan inte motstå frestelsen att så frön i februari när det är mörkt och kallt. Sedan får jag ge bort plantor till grannarna. De blir oftast för många. Huset är fullt av gröna små planteringsbyttor hela våren. Det får man leva med. Under sängen ligger dessutom sättpotatisen på groning. Landen gräver jag själv. Det är en väldig avkoppling att gå ut i gummistövlar och vända den tunga lerjorden.
Kristina inser att hon nog behöver hjälp med trädgårdsjobbet framöver, om hon ska hinna allt hon planerar. Särskilt som hon vill lägga plattor på gräsmattan. En ny gräsmatta behöver hon för övrigt också.
– Barnen har spelat så mycket fotboll där att den mest liknar en grusplan, skrattar hon. För några år sedan hade jag mossa i gräsmattan. En trädgårdsmästare rekommenderade mig att släppa ut barnen. De är jättebra mot mossa. Men de är lika bra mot gräs…
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar