Hemmets Journal
Nr 22, 1993
Petra Nielsen, 28, är tredje generationen på scenen...
Jag var bara 5 år när jag förälskade mig i teatern
Hon fick teatern i blodet med modersmjölken och växte upp bland scendamm och kulisser. Inte bara mamma Monica Nielsen utan även mormor Marianne Nielsen och morfar Gunnar Nielsen är ju skådespelare. Petra Nielsen, 28, har sannerligen att brås på. Idag är hon en av våra mest framgångsrika unga artister. Just nu gör hon succé i musikalen Fame på Chinateatern i Stockholm. Petra är en rar och enkel tjej utan later. Rakt och ärligt berättar hon om sig och sitt liv utan att försköna. Hon är känd för att jobba hårt och målmedvetet och är knappast något tillfälligt bloss på stjärnhimlen. Det är mamma, skådespelerskan Monica Nielsen, och två år yngre systern Paula som betyder mest. Och så Jesper Willaume, musiker och scentekniker förstås – han är ju kärleken.Petra bor med sin Jesper på fjärde våningen i ett hyreshus på Söder i Stockholm. Strax intill glittrar vattnet i Liljeholmsviken men av det syns ingenting härifrån. Här finns bara den blå himlen och grannhusets balkonger av närmst sydländskt snitt på andra sidan gården. Det är vacker det också och Petra får nöja sig med att sola på fönsterblecket. Där bränner solen het mest hela dagarna när det är sommar.
Flera bilder föreställer Petra. Här finns även pappa Adam Inczedy-Gombos som är fotograf av ungerskt ursprung. Det är katter, hundar, kompisar och så lillasyster Paula förstås med sin nyfödde son Timmy som är Petras ögonsten nummer ett.
Stipendium
Vid diskbänken hänger torkade premiärbuketter. Ett just öppnat brev sitt också på väggen. Av det framgår att hon inom kort ska tilldelas Margit Rosengren-stipendiet av Svenska Teaterförbundet. Vad det innebär vet hon inte riktigt men glädjen över uppskattningen är inte att ta miste på. Tidigare har hon fått Dagens Nyheters Kasperpris för sin mångsidighet som artist och privatteatrarnas Guldmask för bästa kvinnliga biroll i musikalen Grease.
Petra växte upp i ett av kulturhusen i Vita Bergsparken som trubaduren Carl-Anton gjort så känd. Mamma Monica hade stått åtta år i kö för ett hus och glömt bort hela saken, när de plötsligt fick flytta in.
- Det är ett stort hus med trädgård till och vi hade både katt och hund. Vi lekte ”röda och vita rosen” i den stora parken och åkte kälke vid Sofia kyrka.
Stipendium
Vid diskbänken hänger torkade premiärbuketter. Ett just öppnat brev sitt också på väggen. Av det framgår att hon inom kort ska tilldelas Margit Rosengren-stipendiet av Svenska Teaterförbundet. Vad det innebär vet hon inte riktigt men glädjen över uppskattningen är inte att ta miste på. Tidigare har hon fått Dagens Nyheters Kasperpris för sin mångsidighet som artist och privatteatrarnas Guldmask för bästa kvinnliga biroll i musikalen Grease.
Petra växte upp i ett av kulturhusen i Vita Bergsparken som trubaduren Carl-Anton gjort så känd. Mamma Monica hade stått åtta år i kö för ett hus och glömt bort hela saken, när de plötsligt fick flytta in.
- Skidbackarna hade vi utanför husknuten fast vi bodde mitt i stan. Det var en idyll att vi kunde kliva rakt ut i naturen.
- Mamma och pappa levde tillsammans i tio år innan de skildes. Då var jag fyra år och Paula två. Han flyttade och mamma fick ensam ta ansvar för oss. Hon fick verkligen kämpa!
Petra och Paula höll kontakten med sin pappa trots att det blev ett ofta sporadiskt umgänge. Han bodde först i Afrika och senare i Paris men kom då och då till Sverige.
I kulissen
- Pappa och jag är själsligt väldigt lika varandra. Jag känner honom väl trots att vi levt åtskilda så mycket. Numera bor han ihop med journalisten och författaren Åsa Moberg i närheten av Lima. Det är skönt att ha honom hemma igen.
- Mamma och pappa levde tillsammans i tio år innan de skildes. Då var jag fyra år och Paula två. Han flyttade och mamma fick ensam ta ansvar för oss. Hon fick verkligen kämpa!
Petra och Paula höll kontakten med sin pappa trots att det blev ett ofta sporadiskt umgänge. Han bodde först i Afrika och senare i Paris men kom då och då till Sverige.
I kulissen
- Pappa och jag är själsligt väldigt lika varandra. Jag känner honom väl trots att vi levt åtskilda så mycket. Numera bor han ihop med journalisten och författaren Åsa Moberg i närheten av Lima. Det är skönt att ha honom hemma igen.
För att Monica skulle kunna arbeta fick Petra och Paula helt enkelt följa med till jobbet vare sig det var på en teater eller på turné. Petra minns hur hon stod i kulisserna och tittade på. Hon provade peruker och kostymer och sminkade sig i smyg.
- Jag var fem år när mamma spelade med i Cabaret. Då började jag förstå det här annorlunda livet. Då förälskade jag mig i teatern.
När flickorna började i skolan fick de snällt stanna hemma ensamma om kvällarna när mamma åkte iväg för att jobba. Långa perioder fick de klara sig själva.
Petra är full av beundran för sin mamma. Monica är stark och disciplinerad i sitt arbete och har aldrig haft några divalater. Petra har ärvt den inställningen till jobbet och menar att ödmjukhet är nyckelordet.
- Jag har förstått att de här åren var väldigt svåra för mamma. Med ett ständigt gnagande dåligt samvete drömde hon mardrömmar om ett hus som hon aldrig kom fram till.
Varken Monica eller hennes mor Marianne har uppmuntrat Petra och Paula att välja artistbanan. När det ändå blev så har de alltid funnits till hands med råd och hjälp när så behövts.
För Petra var det aldrig någon tvekan. Skolan passade inte den rastlösa tonåringen som skrapade ihop 2,8 i medelbetyg i nian och bara intresserade sig för konstnärliga ämnen. Som tur var upptäckte hon dansen och insåg genast att hon var på rätt spår. Efter en förberedande kurs prövade hon in på balettakademin vilket ledde vidare till tre mycket intensiva studieår.
- Redan första året fick jag jobb utanför skolan. Andra året började jag skolka från vissa lektioner för att jag hade jobbat på något diskotek kvällen innan. Men det fungerade och jag fick ständigt nya uppgifter.
Men någon dans på rosor var det minsann inte.
- Utseendet var så viktigt att allt till slut kretsade om oss själva och våra spegelbilder. Vi ställdes upp på rad och blev kritiserade in i minsta detalj. Själv har jag äntligen börjat tycka om mig själv som jag är och har insett att styrkan är något som kommer inifrån.
Flera filmer
Petra debuterade som 19-åring i Pelle Svanslös på Oskarsteatern och frilansade sedan några år som danare bakom artister som Lill-Babs och Tommy Körberg. När musikalkungen Hasse Wallman satte upp musikalen Cats blev Petra en av katterna på scenen och efter ännu något år fick hon en liten roll i West Side Story.
- En tid senare ringde Chinateatern och sa att rollen som Rizzo i Grease var vikt för mig. Det var en seger!
Resten är teaterhistoria. Hon stal showen för Pernilla Wahlgren, som hade huvudrollen, och fick privatteatrarnas pris Guldmasken för bästa kvinnliga biroll. När det sedan var dags för Fame var huvudrollen redan från början vikt för henne.
Men någon dans på rosor var det minsann inte.
- Utseendet var så viktigt att allt till slut kretsade om oss själva och våra spegelbilder. Vi ställdes upp på rad och blev kritiserade in i minsta detalj. Själv har jag äntligen börjat tycka om mig själv som jag är och har insett att styrkan är något som kommer inifrån.
Flera filmer
Petra debuterade som 19-åring i Pelle Svanslös på Oskarsteatern och frilansade sedan några år som danare bakom artister som Lill-Babs och Tommy Körberg. När musikalkungen Hasse Wallman satte upp musikalen Cats blev Petra en av katterna på scenen och efter ännu något år fick hon en liten roll i West Side Story.
- En tid senare ringde Chinateatern och sa att rollen som Rizzo i Grease var vikt för mig. Det var en seger!
Resten är teaterhistoria. Hon stal showen för Pernilla Wahlgren, som hade huvudrollen, och fick privatteatrarnas pris Guldmasken för bästa kvinnliga biroll. När det sedan var dags för Fame var huvudrollen redan från början vikt för henne.
På fritiden skriver hon musik tillsammans med Paula som är sångerska med skivkontrakt och spännande saker lär vara på gång. Själv har Petra inga som helst ambitioner att bli skivartist trots att hon har en röst som heter duga.
- Det räcker inte med att ha en bra röst. Man måste ha ett budskap också. Själv vill jag hellre göra musikal och film.
Petra har redan gjort en hel del film, bland annat Roland Hassel och thrillern Rosenbaum för TV. I den sistnämnda spelade hon en strippa som hamnade rakt in i en härva av mord och biljakter.
- Av någon anledning får jag ofta spela tuffa tjejer av sydländsk typ och med hetsigt humör. Det vore kul att få pröva på något annat. Det närmaste halvåret ligger klart utstakat för Petra. Fram till nyår står hon på scenen i Fame. Sedan får vi se. Petra kommer säkert att låta tala om sig…
Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson
Petra Nielsen är en av överraskningarna i årets Melodifestival. Redan i Karlstad den 21 februari står hon på scenen med låten ”Tango tango” av Thomas G:son. Numret, som bland andra Lena Philipsson lär ha tackat nej till, kräver en artist av Petras kaliber. Men för henne är sammanhanget nytt. Efter stora succéer som musikalartist och skådespelarbedrifter som i TV-serien om polisen Anna Holt, är det alltså dags för sång.
– Jag åker till Karlstad för att göra ett superbra nummer. För mig är det faktiskt inte så himla viktigt att vinna, säger Petra i full färd med att rita av sina båda fötter på A4-ark hemma i tvåan på Söder. Hennes skor till Melodifestivalen ska nämligen måttbeställas, vilket säger något om låten. Dagens skomode med långa, smala tår faller inte Petra i smaken. Det är lika fult som opraktiskt, tycker hon. Speciellt för en dansare vars känsligaste instrument är fötterna.
– När vi gjorde Chicago, hade vi också handgjorda skor. Det kostar allt från 3000 kronor och uppåt. Nu får vi se, om det finns några lämpliga skor i lager eller om de måste de byggas.
Farfar baron
Petra har just kommit hem efter en hektisk dag på stan. Nere på gården står EU-moppen hon använder. Det är skönare att åka moped än att trängas på tåg och bussar, tycker hon.
– Man är väldigt utsatt i stockholmstrafiken, men det är mest en fråga om teknik. Framför allt får man inte köra för långsamt.
Petra letar som bäst efter ett garage att ställa in den i över vintern. Mopeder har en benägenhet att bli stulna. Förr anlitade hon en verkstad men nu är det så vanligt med EU-moppar, att det är svårt att få plats. Hon rör sig emellertid hemtamt på Söder. Det är där hon har växt upp och det är där hon har sina rötter.
– Söder är min trygga punkt. Det är här jag bor, simmar och tränar på gym. Framför allt är det här jag träffar mina vänner.
Tintin Andersson är en av de bästa. De har känt varandra, sedan de var sju och fick hänga med sina skådespelande mammor Kim och Monica till jobbet. De var båda ensamstående mammor som brann för teatern och slet hårt för brödfödan. Det är med andra ord inte underligt, att passionen smittade av sig. Petra och Tintin lekte i logerna, provade kläder och sminkade sig. Tolv år gamla satte de upp musikalen Cabaret på egen hand. Det var första gången Petra spelade Sally Bowles som senare kom att bli en av hennes stora succéer.
Petras föräldrar var skilda sedan länge. Pappa Adam Inczedy-Gombos flyttade först till Afrika och sedan till Paris, innan han småningom återkom till Sverige. I dag gift med författarinnan Åsa Moberg.
– Min farfar var en ungersk baron, säger Petra som alltså skulle kunna titulera sig baronessa. Familjen hade ägor i Ungern men tvingades fly. I dag är det mest bara familjevapnet och farfars stämpel som minner om det. Petra känner inte till några detaljer. Hon har aldrig ens varit i Ungern. Men visst är hon nyfiken och vill veta mer.
Fast för fylleri
Petra var aldrig särskilt intresserad av skolan. Ändå lyckades hon skrapa ihop ett betygsgenomsnitt på 2,8 i nian. Hon flyttade hemifrån och gick igenom några rastlösa år med olika pojkvänner som kanske hade en något destruktiv inverkan på henne. Till sist åkte hon fast för fylleri och fick behandling för sitt alkoholberoende. Så upptäckte hon dansen och lyckades räta upp sitt liv.
– Det blev min räddning, säger hon. Plötsligt visste jag, vad jag ville hålla på med.
Petra debuterade i Pelle Svanslös på Oscarsteatern, här hon var 19 år, och frilansade som dansare bakom artister som Lill-Babs och Tommy Körberg. Rollen som en av katterna i Cats ledde vidare till en mindre roll i West Side Story, innan hon fick sin första huvudroll som Rizzo i Grease. Resten är teaterhistoria och efter det finns knappt en musikal med självaktning som inte har haft Petra i huvudrollen. Mest framgångsrik blev hon i rollen som Roxy Hart i Chicago som spelades i Göteborg som Stockholm, innan hon den tog henne till först London och sedan till Broadway på Manhattan i New York.
– Jag var i London ett halvår och hårdlanserades över hela stan med helsidesannonser och bilder på bussar och reklampelare. Jag fick överta Elaine Pages gamla loge med stjärna på dörren på Adelphi Theatre i West End. Vi slet hårt med åtta föreställningar i veckan, tills mitt immunförsvar brakade ihop. Då var det bara vila, penicillinkurer och vitaminsprutor som gällde.
Grät och skrek
Året därpå fick Petra göra sin Roxy Heart fick Petra på Schubert Theatre på Broadway. Livet där var om möjligt ännu hårdare. Hon har beskrivit det som ett tåg som går i 200 knyck och aldrig stannar. Efter fyra månader i New York, varav två repetitionsveckor och åtta veckor på scenen fick hon nog.
– Skådespelare och dansare hoppar in-ut, in-ut, så man får nya motspelare hela tiden. Jag var helt slut om kvällarna. Det hände att jag både grät och skrek av trötthet. Det var kul att jag fick vara med, men det är hemma jag vill jobba. Man får akta sig, så man inte tappar bort sig själv, bara för att man har fått en huvudroll på Broadway.
Klippen vittnar om ständiga skador. Petra har drabbats av brutna revben, spräckt trumhinna, spräckt tå och scolios likaväl som hon har tappat rösten och fått diagnosen spasmodisk dysfoni, när en muskel i halsen envisades med att knyta sig, så att hon inte kunde sjunga.
– Det är tuffa tag i dansarens värld, konstaterar hon. Men jag har valt att stå på scenen och dansen är min grund, även om det på senare år har blivit mer sång och skådespeleri än dans.
Det har varit hårt på andra sätt också. Petra har flera brutna förhållanden bakom sig. Hon har även berättat om två aborter som har satt sina spår. Senast var det skilsmässan från dansaren Rennie Mirro som skapade rubriker. De träffades i musikalen Fame på 1993 och gifte sig några år senare i en gondol i Venedig.
Hemlig om barn
– Vi behövde gå skilda vägar, sa Petra till en kvällstidning. Vår tid tillsammans var över. Men det var svårt att släppa taget efter så många år tillsammans. Jag levde med Rennie i åtta år och så – poff! – var allt plötsligt borta. Då blev jag tvungen att ta reda på vem jag är utan honom. Nu känner jag ibland: ”Vad skönt! Jag får göra som jag vill!” Det känns som om jag börjar hitta mig själv.
– När jag läste artikeln, tyckte jag, att det kändes banalt och tramsigt. Jag har skilt mig och träffat en ny man. Det får räcka. Jag tänker inte prata om det där på ett tag.
Petra är numera sambo med journalisten Ola Brising som hon träffade förra sommaren, när han jobbade på ett fik i hennes kvarter. Om det finns barn inplanerade eller inte är en väl bevarad hemlighet.
– Det finns så många barn, säger Petra som säkert är rätt trött på frågan. Blir det barn, så blir det barn. Jag tror verkligen inte att alla kvinnor måste föda barn, bara för att det är biologiskt möjligt.
Alla framgångar till trots så har de senaste musikalerna floppat. Såväl ”Garbo” som ”Stars”, lades ned efter bara några veckor. Publiken räcker inte till. Utbudet är helt enkelt för stort.
– Det är olustigt att bli utan jobb. Och det blir oroligare för varje år som går. Förre brydde man sig inte så mycket. Då brukade det ordna till sig förr eller senare. Nu är jag 38 år och det finns rörelser som inte längre fungerar. Dessutom tror jag, att man söker mer trygghet ju äldre man blir.
Ny tv-serie
Petra behövde emellertid inte söka jobb så värst länge. I mars börjar inspelningen av TV-serien ”Oss kvinnor emellan” mot Maria Lundkvist.
– Den handlar om två kvinnor på en mäklarfirma, säger Petra som bara har hunnit läsa igenom två avsnitt än så länge. Först är det nämligen Melodifestivalen som gäller. Lars-Åke Wilhelmsson syr klänningen som Petra kallar en kroppsnära trasa. Samtidigt pågår inspelningen av ”Tango tango” som ska ges ut på skiva. Vad som händer sedan, vet hon inte. I väntan på ”Oss kvinnor emellan” tar hon möjligen en tur till Budapest för att söka sina ungerska rötter.
– Släkten är borta sedan länge, säger hon. Förutom min pappa finns bara en släkting på Österlen i livet. Det kan vara intressant ändå. I så fall blir det min egen upptäcktsfärd i fädrens spår. Och vem vet, vad som väntar mig där…
Monica Antonsson
- Det räcker inte med att ha en bra röst. Man måste ha ett budskap också. Själv vill jag hellre göra musikal och film.
Petra har redan gjort en hel del film, bland annat Roland Hassel och thrillern Rosenbaum för TV. I den sistnämnda spelade hon en strippa som hamnade rakt in i en härva av mord och biljakter.
- Av någon anledning får jag ofta spela tuffa tjejer av sydländsk typ och med hetsigt humör. Det vore kul att få pröva på något annat. Det närmaste halvåret ligger klart utstakat för Petra. Fram till nyår står hon på scenen i Fame. Sedan får vi se. Petra kommer säkert att låta tala om sig…
Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson
_______________________________________________
Allas Veckotidning
Nr 9, 2004
Serie:
Melodifestialaktuella
Petra Nielsen känner av åren
Man måste inte föda barn bara för att man kan
Hennes ansikte har lyst från bussarna i London, hon har dansat och sjungit på Broadway i New York.
Men efter ett liv som bjudit på både svåra prövningar och succéer samt en skilsmässa uppskattar Petra Nielsen tryggheten och vardagen med sin nya kärlek.
– Jag åker till Karlstad för att göra ett superbra nummer. För mig är det faktiskt inte så himla viktigt att vinna, säger Petra i full färd med att rita av sina båda fötter på A4-ark hemma i tvåan på Söder. Hennes skor till Melodifestivalen ska nämligen måttbeställas, vilket säger något om låten. Dagens skomode med långa, smala tår faller inte Petra i smaken. Det är lika fult som opraktiskt, tycker hon. Speciellt för en dansare vars känsligaste instrument är fötterna.
– När vi gjorde Chicago, hade vi också handgjorda skor. Det kostar allt från 3000 kronor och uppåt. Nu får vi se, om det finns några lämpliga skor i lager eller om de måste de byggas.
Farfar baron
Petra har just kommit hem efter en hektisk dag på stan. Nere på gården står EU-moppen hon använder. Det är skönare att åka moped än att trängas på tåg och bussar, tycker hon.
– Man är väldigt utsatt i stockholmstrafiken, men det är mest en fråga om teknik. Framför allt får man inte köra för långsamt.
– Söder är min trygga punkt. Det är här jag bor, simmar och tränar på gym. Framför allt är det här jag träffar mina vänner.
Tintin Andersson är en av de bästa. De har känt varandra, sedan de var sju och fick hänga med sina skådespelande mammor Kim och Monica till jobbet. De var båda ensamstående mammor som brann för teatern och slet hårt för brödfödan. Det är med andra ord inte underligt, att passionen smittade av sig. Petra och Tintin lekte i logerna, provade kläder och sminkade sig. Tolv år gamla satte de upp musikalen Cabaret på egen hand. Det var första gången Petra spelade Sally Bowles som senare kom att bli en av hennes stora succéer.
Petras föräldrar var skilda sedan länge. Pappa Adam Inczedy-Gombos flyttade först till Afrika och sedan till Paris, innan han småningom återkom till Sverige. I dag gift med författarinnan Åsa Moberg.
– Min farfar var en ungersk baron, säger Petra som alltså skulle kunna titulera sig baronessa. Familjen hade ägor i Ungern men tvingades fly. I dag är det mest bara familjevapnet och farfars stämpel som minner om det. Petra känner inte till några detaljer. Hon har aldrig ens varit i Ungern. Men visst är hon nyfiken och vill veta mer.
Fast för fylleri
Petra var aldrig särskilt intresserad av skolan. Ändå lyckades hon skrapa ihop ett betygsgenomsnitt på 2,8 i nian. Hon flyttade hemifrån och gick igenom några rastlösa år med olika pojkvänner som kanske hade en något destruktiv inverkan på henne. Till sist åkte hon fast för fylleri och fick behandling för sitt alkoholberoende. Så upptäckte hon dansen och lyckades räta upp sitt liv.
– Det blev min räddning, säger hon. Plötsligt visste jag, vad jag ville hålla på med.
Petra debuterade i Pelle Svanslös på Oscarsteatern, här hon var 19 år, och frilansade som dansare bakom artister som Lill-Babs och Tommy Körberg. Rollen som en av katterna i Cats ledde vidare till en mindre roll i West Side Story, innan hon fick sin första huvudroll som Rizzo i Grease. Resten är teaterhistoria och efter det finns knappt en musikal med självaktning som inte har haft Petra i huvudrollen. Mest framgångsrik blev hon i rollen som Roxy Hart i Chicago som spelades i Göteborg som Stockholm, innan hon den tog henne till först London och sedan till Broadway på Manhattan i New York.
– Jag var i London ett halvår och hårdlanserades över hela stan med helsidesannonser och bilder på bussar och reklampelare. Jag fick överta Elaine Pages gamla loge med stjärna på dörren på Adelphi Theatre i West End. Vi slet hårt med åtta föreställningar i veckan, tills mitt immunförsvar brakade ihop. Då var det bara vila, penicillinkurer och vitaminsprutor som gällde.
Året därpå fick Petra göra sin Roxy Heart fick Petra på Schubert Theatre på Broadway. Livet där var om möjligt ännu hårdare. Hon har beskrivit det som ett tåg som går i 200 knyck och aldrig stannar. Efter fyra månader i New York, varav två repetitionsveckor och åtta veckor på scenen fick hon nog.
– Skådespelare och dansare hoppar in-ut, in-ut, så man får nya motspelare hela tiden. Jag var helt slut om kvällarna. Det hände att jag både grät och skrek av trötthet. Det var kul att jag fick vara med, men det är hemma jag vill jobba. Man får akta sig, så man inte tappar bort sig själv, bara för att man har fått en huvudroll på Broadway.
Klippen vittnar om ständiga skador. Petra har drabbats av brutna revben, spräckt trumhinna, spräckt tå och scolios likaväl som hon har tappat rösten och fått diagnosen spasmodisk dysfoni, när en muskel i halsen envisades med att knyta sig, så att hon inte kunde sjunga.
– Det är tuffa tag i dansarens värld, konstaterar hon. Men jag har valt att stå på scenen och dansen är min grund, även om det på senare år har blivit mer sång och skådespeleri än dans.
Det har varit hårt på andra sätt också. Petra har flera brutna förhållanden bakom sig. Hon har även berättat om två aborter som har satt sina spår. Senast var det skilsmässan från dansaren Rennie Mirro som skapade rubriker. De träffades i musikalen Fame på 1993 och gifte sig några år senare i en gondol i Venedig.
Hemlig om barn
– Vi behövde gå skilda vägar, sa Petra till en kvällstidning. Vår tid tillsammans var över. Men det var svårt att släppa taget efter så många år tillsammans. Jag levde med Rennie i åtta år och så – poff! – var allt plötsligt borta. Då blev jag tvungen att ta reda på vem jag är utan honom. Nu känner jag ibland: ”Vad skönt! Jag får göra som jag vill!” Det känns som om jag börjar hitta mig själv.
– När jag läste artikeln, tyckte jag, att det kändes banalt och tramsigt. Jag har skilt mig och träffat en ny man. Det får räcka. Jag tänker inte prata om det där på ett tag.
Petra är numera sambo med journalisten Ola Brising som hon träffade förra sommaren, när han jobbade på ett fik i hennes kvarter. Om det finns barn inplanerade eller inte är en väl bevarad hemlighet.
– Det finns så många barn, säger Petra som säkert är rätt trött på frågan. Blir det barn, så blir det barn. Jag tror verkligen inte att alla kvinnor måste föda barn, bara för att det är biologiskt möjligt.
Alla framgångar till trots så har de senaste musikalerna floppat. Såväl ”Garbo” som ”Stars”, lades ned efter bara några veckor. Publiken räcker inte till. Utbudet är helt enkelt för stort.
– Det är olustigt att bli utan jobb. Och det blir oroligare för varje år som går. Förre brydde man sig inte så mycket. Då brukade det ordna till sig förr eller senare. Nu är jag 38 år och det finns rörelser som inte längre fungerar. Dessutom tror jag, att man söker mer trygghet ju äldre man blir.
Ny tv-serie
Petra behövde emellertid inte söka jobb så värst länge. I mars börjar inspelningen av TV-serien ”Oss kvinnor emellan” mot Maria Lundkvist.
– Den handlar om två kvinnor på en mäklarfirma, säger Petra som bara har hunnit läsa igenom två avsnitt än så länge. Först är det nämligen Melodifestivalen som gäller. Lars-Åke Wilhelmsson syr klänningen som Petra kallar en kroppsnära trasa. Samtidigt pågår inspelningen av ”Tango tango” som ska ges ut på skiva. Vad som händer sedan, vet hon inte. I väntan på ”Oss kvinnor emellan” tar hon möjligen en tur till Budapest för att söka sina ungerska rötter.
– Släkten är borta sedan länge, säger hon. Förutom min pappa finns bara en släkting på Österlen i livet. Det kan vara intressant ändå. I så fall blir det min egen upptäcktsfärd i fädrens spår. Och vem vet, vad som väntar mig där…
Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar