PJ är mannen bakom de största scenshowerna...

Missa inte min intervju med PJ i Fredagsmagasinet, Radio Österåker, 2023.

Du hittar den här!

Allas Veckotidning
Nr 29, 2008

Peter Jägerhult fixar det mesta åt våra stora artister

- Kineserna sprängde bort regnmolnen över Robert Wells

Han har hört skrikande tonårstjejer till leda. Han har följt obegåvade sångare på utsålda turnéer. Han har sett stora artister göra succé i världen. Producenten Peter PJ Jägerhult berättar om livet bakom kulisserna. 

Han kallas PJ. 

Alla artister känner honom. Arrangörerna likaså. 

De flesta har till och med jobbat med honom. 

De som ännu inte har gjort det, kommer antagligen att göra det, innan karriären är över. 

Peter Jägerhult, 54, är mannen bakom landets största scenshower och turnéer. Störst är Rhapsody in Rock som han producerar med Robert Wells. 

– Vi har sålt 1,6 miljoner biljetter de senaste tio åren. Det har ingen annan lyckats med.

PJ är uppväxt i Vallentuna, där han fortfarande bor. Mamma Ingrid var lärare och pappa Christer militärmusiker med uppgift att ibland spela trumma i vaktparaden. 

Han var dessutom jazzmusiker, spelade trumpet och klockspel och medverkade på nästan alla skivor som spelades in på sextiotalet. 

– Pappa satte tidigt en trumpet i näven på mig, säger PJ. Men det sprack ju! Min talang räckte inte till. Dessutom var det roligare att spela fotboll.

Lurade av bolaget

PJ tog ett och annat ackord på familjens gitarr, men när Bällsta Blues Band bildades, bytte han till bas. De hade nämligen redan en gitarrist.

PJ drömde om att bli journalist och tog sig an skoltidningen. Samtidigt drog han igång en rätt avancerad social ungdomsverksamhet bland källarbanden i kommunen. Han var högstadielärare under några år och anlitades allt oftare som ljud- och ljustekniker. Dessutom spelade han med allt bättre band som Tempelrock, Basse Wickmans och Trasch. Med Rosa Körberg och Attack spelade han in "Ooa hela natten" som sålde i 160 000 exemplar.   

– Skivbolaget tog det mesta av vinsten. Vi blev lurade. Men vi fick ut och åka i alla fall. Det var Roskildefestivalen med 40 000 åskådare ena dagen och Vetlanda marknad på ett lastbilsflak nästa.

Det är i början av 80-talet. "Familjen Macahan" gick på tv med Duane Loken som indianen Vargtass. Han var halvnorsk och omåttligt populär. Vecko-Revyn och Bert Karlsson beslöt sig därför för att göra honom till stjärna.

– Duane Loken var fullständigt obegåvad på allting, skrattar PJ. Han kunde inte sjunga men Bert spelade ändå in en skiva med honom. Jag gick med på att vara ljudtekniker på den efterföljande turnén.

Premiären gick av stapeln i Falun. När allt var uppackat och soundchecken gjord, fick PJ se en ambulans köra upp framför scenen. Några tjejer klättrade upp på bårarna och en fotograf tog bilder. Tag det lugnt, sa turnémanagern. Det är bara marknadsföring.

– Nästa dag skrev båda kvällstidningarna om hysteri framför scenen, tonårstjejer som svimmat och överfyllda sjukhus. Jag förstår fortfarande inte, hur de fick in artiklarna. Jag var ju från Vallentuna och visste inte, att man kunde göra så. Resten av turnén var totalt slutsåld. Det var fullt av skrikande tonårstjejer överallt.

Året efter kom Duan Loken tillbaka till Sverige med armen i band.

– Då fick vi läsa, att han hade räddat en stackars mamma från att bli rånad i New York. I själva verket hade han ramlat i en rulltrappa på Drottninggatan och brutit armen.

När Chips - Elisabeth Andreasson och Kikki Danielsson – vann den svenska melodifestivalen med "Dag efter dag" fick PJ ta hand om turnén ivrigt påhejad av Lasse Holm som också bodde i Vallentuna.

– På den tiden reste man på folkparksturné. Det innebar att man började runt första maj, gjorde 75-80 jobb och kom hem igen i slutet av augusti. 

Bästa turnéerna

När Bobbysocks - Elisabeth Andreasson och Hanne Krogh - vann Eurovision Song Contest med "La det svinge" 1985 fick PJ ta hand om den tio månader långa världsturnén.

– Då släppte jag lärarjobbet, säger han. Det var ett sånt drag! Vi var i Australien, Japan och Ryssland. Det var verkligen jätteskoj!

Två år senare var han scenchef, när Prince kom till Sverige. Samma år producerade han Lena Philipsson heta sommarturné.

– Det var ett riktigt pionjärarbete. Hon var den första artist vars produktioner var lite utöver det vanliga. De hade fantastiska idéer, hon och Torgny Söderberg. Sedan var det upp till mig att förverkliga dem.

PJ bildade PJ Production eller PJP, som företaget brukar kallas. Efter Lena Ph kom Lotta Engberg och Arja Saijonmaa och efter dem Carola, Louise Hoffsten, Tommy Nilsson, Lili & Sussie och Pernilla Wahlgren. Plötsligt producerade PJ landets bästa turnéer.

Samarbetet med Robert Wells inleddes med ett antal julkonserter 1988. Artister som Carola och Tommy Nilsson kom och gick men Robert Wells var med i varje föreställning. 

– Jag var helt knäckt, säger PJ. Han var ju så bra! Vilken entertainer! Vi höll kontakten gjorde några turnéer med Charlie Norman tillsammans. Så ringde han en dag och berättade om sina planer på Rhapsody in Rock.

Det var i samband med kronprinsessan Viktorias födelsedag som Robert ville samarbeta med en symfoniorkester från St Petersburg. PJ fick åka dit och sätta igång repetitionsarbetet.

– Jag sov på en madrass i deras nedgångna konserthus. Efter en del problem med flödande vodka skrev vi in ett förbud mot alkoholförtäring i kontraktet. Det fungerade faktiskt. Robban är ju perfektionist. Han repeterar otroligt mycket och hör minsta fel, om det så kommer från en triangel. Han skulle aldrig stå ut, om musikerna satt och drack sig fulla.

Satsning på OS

När Carola vann Eurovision Song Contest med "Fångad av en stormvind" i Rom 1991 var PJ på plats med den svenska delegationen.

– Strax före tonartshöjningen gick strömmen på scenen. Carola hade plötsligt ingen medhörning. Katastrof! Orkestern höll på att köra i diket och basisten fortsatte spela i orginaltonarten. Men Carola sjöng sig igenom hela låten perfekt, fast det var nästan omöjligt.

Den svenska delegationen bestämde sig för att protestera. De klättrade mitt under sändning uppför trappan till kontrollrummet i syfte att Carola skulle få sjunga om sitt nummer.

– När vi kom upp, vände sig tre stadiga italienare om och kastade handgripligen ner oss för trappan igen, skrattar PJ. Nu går det åt skogen, tänkte vi. Men hon vann! Vilken bedrift! 

Carola var inbjuden till Kina av en anförvant till självaste Mao. PJ följde med och blev så omtyckt, att han fick "ett nummer" som auktoriserad kulturarbetare. Det banade senare vägen för Robert Wells och Sofia Källgren som har haft stora framgångar med Pekingbalettens symfoniorkester. 

– Robban var den enda västerländska artist som fick framträda i samband med kinesernas sista kraftmätning för att få OS. Himmelska Fridens torg och åtta kilometer av huvudgatan var avspärrade dagen innan bara för att vi skulle få repetera. Men regnet hängde i luften och den 120 meter långa scenen saknade tak. Det fixar vi, sa kineserna och skickade upp flygvapnet som sprängde bort molnen. Nästa dag sken solen från klarblå himmel.

Privat är PJ sambo med Anne Segerström, 48, och hennes sjuttonåriga dotter Matilda. Den egna 17-åriga dottern Marianne bor hos sin mamma i Oslo. Han är en vänlig själ, diplomatisk och timid. Därför har han många vänner. Med Robert Wells delar han exempelvis intresset för motorcyklar.

– Vi var sex killar som för två år sedan flög till Las Vegas, hyrde varsin MC och körde genom sex nationalparker i delstaterna Nevada, Utah och Colorado. Det var otroligt roligt. Vi bodde på små hotell och när de andra sov, jobbade Robban och jag. Datorerna är ju alltid med.

När Rhapsody in Rock gör sitt nedslag i Dalhalla, ser de alltid till, att motorcyklarna körs dit. De kör dessutom ofta omkring längs vägarna i Roslagen.

- Det är underbart att åka omkring på landet, känna dofterna och titta på kossorna.

Närmast väntar turnén "Best of Rhapsody" med Las Vegas-inspirerade "Divas of Rhapsody" som består av Charlotte Perrelli, Lagaylia Frazer och Sofia Källgren. Övriga gäster är Jessica Andersson och Linds Lampenius och Mikael Tornving. Robert Wells har som vanligt varit den stora idésprutan medan PJ, som sagt, är fixaren. 

– Vi spånar på flygplan, när det är lugnt och ingen ringer. Robban har ett outtömligt förråd av idéer. Han är som en svallvåg rent av och arbetar envist som en duracellkanin.

Jerry Williams ville inte leka Karlsson på taket

PJ berättar om när Jerry Williams var med och alla artister skulle föreställa en Astrid Lindgren-figur.

– Robban föreslog att Jerka skulle vara Karlsson på taket. PJ fixar så att du kan komma in på en vajer, sa han. Senare på kvällen ringde Jerka. Du, det där med att komma in med en propeller i röven… Det är nog inte riktigt min stajl…

PJ skrattar gott. Det är ingen tvekan om, att han har roligt på jobbet. Förutom att kläcka och förverkliga idéer, är det hans sak att boka jobben, göra reklam och se till att biljetterna säljs. Han hyr replokaler och ser till att orkestern börjar repetera. Han hyr in tekniker, skriver avtal med musikerna, hyr in bussar, skaffar ljud och ljus. När Robert ska göra en så kallad promotionturné och hinna med fyra, fem intervjuer per dag runt om i landet, hyr han in privatjet eller helikopter. Det går fortast och är billigast. Vid ett sådant tillfälle var Roberts då femårige son Oscar med och han blev förstås kissnödig.

– Vi blev tvungna att gå ner och landade på en gård någonstans i Småland. På marken stod en förvånad bonde med högaffel i näven. Han såg ut precis som figurerna i "Utvandrarna". Robban klev av med Oscar och bad att få låna toaletten. Helikoptern väntade med motorn igång. Sedan lyfte vi igen och blev tvungna att göra en snäv undanmanöver för huset. Bonden stod kvar med sin högaffel och såg ut som ett levande frågetecken. Vad var det egentligen som hände?  

Som en klassresa

PJ berättar om sitt crew, personalen som gör grovjobbet, och deras yrkesstolthet. Alla vet alltid exakt, vad de ska göra. Det är liksom bara att trycka på knappen.

– En gång på Ullevi fick vi sex minuter på oss att riva hela Rhapsody, då tävlingar i speedway skulle ta vid. För att klara det, hyrde vi in 100 man och gjorde en makalös logistik. Vi lyckades. Vi rev alltihop på 5 minuter och 40 sekunder.

Det Rhapsody som nu rullar på vägarna består av drygt hundra personer. Sällskapet är nästan självförsörjande med egna kök, egen ström i form av ett dieselverk, egna kockar, sminköser och sjukvårdare. Det enda som saknas är publik och råvaror till maten.

– Att åka med Rhapsody är ungefär som att åka på klassresa med den bråkigaste klassen i skolan utan att ha klassföräldrar med sig, skrattar PJ. Det är mycket att hålla reda på och många problem att lösa längs vägen. Det är en väldigt spännande utmaning.

Monica Antonsson

Södra Roslagen

26 oktober 1988

 Lena förhandsvisade sin show i Vallentuna

(VALLENTUNA)

Ett av nöjessveriges absolut hetaste namn just nu - Lena Philipsson - bjöd i förra veckan Vallentunaborna på en förhandsvisning av sin show. Det var andra gången på kort tid. 

Vallentuna teater har nämligen under några intensiva dagar varit replokal för stjärnans stora höstturné.

Lena Philipsson, 22, har alltså - för andra gången på kort tid - repeterat in sin show på Vallentuna teater. Att hon hittat just hit beror på turnéledare Peter Jägerhult som här är på hemmaplan. Under några få intensiva dagar har Lena och bandet jobbat hårt under ledning av Rutger Gunnarsson. På bara tre, fyra dagar ska allihop sitta, är det tänkt. Det är också det som är vitsen med en förhandsvisning. En sådan visar tydligt om showen sitter och om inte var det i så fall brister. 

Nya kreationer

Vallentuna teater var absolut fullsatt när Lena Ph i en serie nya kreationer som hon förstås sytt själv på symaskinen hemma i Jönköping - genomförde sin show. Publiken fick höra låtar från alla hennes plattor och en del nyskrivet. Rent scentekniskt visar hon dessutom en delvis ny profil och får önskat gensvar från publiken. 

- Jag har varit på många ställen men inget liknar Vallentuna, raljerade hon. Självklart kommer hon att sjunga likadant om Rättvik, Katrineholm och alla andra platser hon nu ska besöka. Hon avslutade med Donna Summers ”Hot Stuff” och ger sig nu ut på vägarna med hela sitt turnésällskap i vilket Åkersbergagrabbarna Magnus Lange (percussion) och Hasse Gardemar (keyboard) ingår.  

Monica Antonsson

_______________________________________________________________________________

Södra Roslagen

26 oktober 1988

Vallentuna på musikkartan

                    Tack vare eldsjälen Peter 

(VALLENTUNA)

Det är ingen tvekan om att Peter Jägerhult är en populär person på hemmaplan i Vallentuna. Det framgick inte minst i samband med Lena Philipssons genrep på teatern nyligen. Folk jublar så fort han visar sig. Orsaken står att finna i några av hans meriter.

·        Idégivare till och eldsjäl i föreningen VAFF

·        Populär musiklärare i Vallentuna

·        Rockmusiker med sju LP-album i bakfickan

·        Styrelseledamot i Fryshuset, Stockholm

Nu sätter han Vallentuna på kartan genom att härifrån planera landets mest eftertraktade turnéer och låta de hetaste namnen inom showbusiness repetera in sina shower på Vallentuna teater.

Peter har bott i Vallentuna i nästan hela sitt liv. Hans mål var att bli journalist men det var innan musiken kom in i hans liv. Pappa Krister satte tidigt en trumpet i händerna på honom.

- Det sprack ju! Det är ingen barnlek att spela trumpet och min talang räckte inte till. Det var roligare att spela fotboll.

Han klinkade av och till på familjens gitarr. Så en dag bildades Bällsta Blues Band av några kompisar som redan hade en gitarrist. Det fick därför bli bas för Peters del.

- Då började jag spalta upp musiken, höra skillnad på de olika instrumenten på plattorna, säger Peter vars favoritband då var Doors. 

På fritidsgården tyckte en av ledarna att fritidsnämnden - som har till sin uppgift att besluta hur ungdomar ska ha det på gårdarna - inte riktigt förstod sig på det här med rockbandens behov av verksamhet. Vallentuna Fritidsförening (VAFF) bildades på Peters initiativ och det föll på hans lott att ta hand om musikdelen. Så småningom dog all annan verksamhet ut och VAFF blev en sammanslutning av rock- och popmusiker i kommunen.  

- Vi ställde till med musikfester vid dåvarande Stall Maja och byggde scen av VBK:s rinkar. Vi lärde oss fort och scenen blev ståtligare och ståtligare för varje år, säger Peter.

Gott rykte

Fritidsnämnden gav förstås verksamheten allt sitt stöd. Med hjälp av kommunala pengar kunde VAFF hyra in det ena kända bandet efter det andra och musikfesterna fick ett gott rykte långt utanför kommungränsen.

- Det var ju en jättechans för de små inhemska banden att få tillfälle att spela för en stor publik. Ibland kunde vi ha 800 personer inne på Ekebygården när vi körde Vinterrock. Ekebygården blev en skola för oss med styrelse, protokoll och allt, säger Peter som emellertid inte vill ta åt sig hela äran.

- Danne Hasselgren hjälpte oss dra igång verksamheten. Maria Almkvist och Lasse Bengtsberg var stora eldsjälar, framhåller han.

Peter själv spelade i bandet Tempelrock, ett höjdargäng som gick en lysande framtid till mötes, trodde alla. En LP ”som ingen utom Vallentunabor köpte” blev till innan bandet sprack.

Legendariskt

- Tempelrock blev legendariskt, säger Peter. Vi lade vårt allt i bandet och struntade i både jobb och utbildning. Vi bara lirade.

Peter fick ett erbjudande att spela med i en musikteatergrupp från Täby som hette Svea Strängämne. I den praktiska skolan fick han verkligen lära sig allt om turnéliv.  

- Vi gjorde över hundra föreställningar per år och turnerade över hela landet.

Peter arbetade som musiklärare i Vallentuna och pluggade juridik och historia på universitetet när bandet Attack – en vidareutveckling av gamla Wasa Express – kom in i hans liv. I två år turnerade bandet. En platinaskiva av LP:n Vampyrrock på väggen hemma hos Peter minner om storsuccén ”Ooa hela natten”.

Peter lirade vidare i band som Trash och Europé. Han spelade countryrock med Basse Wickman och med en lång rad andra band och artister.  

Peter började intressera sig för ljudteknik redan under tiden med Attack. I en helt ny roll har han sedan dess haft tillfälle att se sig om i Japan, Ryssland, Australien och andra hörn av världen. Han var till och med stage manager när Prince var i Sverige 1987.

Bobbysocks

- När Bobbysocks vann Grand Prix med ”La det svinge” turnerade vi i tio månader runt om i världen. Då släppte jag allt vad lärarjobb hette. Det var superskoj och jag fick uppleva mycket. Det var ett sånt drag, suckar Peter.

Planeringen inför en turné tar flera månader. Musiker och tekniker ska kontrakteras. Jobben ska bokas, tekniken ska hyras in, bussar och flygbiljetter ska bokas. Massmedia ska kontaktas, scenuppsättningen planeras och låtarna väljas ut i samspråk med artisten. Det är tusen saker som måste ordnas, säger Peter.

Kontor i villan

I dagarna har Peter flyttat sitt kontor från stan hem till villan i Vallentuna. Så småningom tänker han hyra en ny lokal, kanhända i någon av kontorsvillorna vid Hjälmsta. Därifrån ska han sedan planera sina artisters turnéer som alltså repeteras i Vallentuna teater. Vallentuna är med andra ord på väg att bli ett slags Mecca för svenska artister ”on tour”.

Monica Antonsson

________________________________________________________________________________