Malin Gramer

 Allas Veckotidning

2014

Malin Gramer

TV-proflen hade egentligen inget val

- Jag måste fly från mitt destruktiva förhållande

Rubrik: Malin Gramer Årets profil i tv

Byline: Monica Antonsson

Foto: Per Arvidsson

Brödtext:

Med glimten i ögat och en stor portion empati har Malin Gramer, 35, som programledare för ”Fråga Olle” de senaste åren gjort en lång rad reportage om personer med säreget sexliv. För det har hon prisats av Sveriges film- och tv-producenter som utsett henne till ”Årets profil 2012”. Allt för att hon med mod, humor och närvaro tagit plats och ägt TV-rutan i de mest förlägna situationer. Hon är ödmjuk, smart och charmerande och älskas av såväl kollegor som TV-tittare, heter det vidare i motiveringen. Malin är kort sagt en programledare att räkna med. Mer beröm kan hon knappast få.

– Jag har alltid velat stå på scenen, säger hon och kryper upp i sin vita soffa hemma på Söder i Stockholm. Trean i sekelskifteshuset är stor och rymlig trea med vackra trägolv. Nedanför brusar storstadslivet på restauranggatan, som hon kallar den.  

Som barn gjorde sig Malin känd som en glad och busig unge fylld av energi. Hon red på hästar, gick på gympa, spelade teater, åkte konståkning och hon sjöng som Carola med hopprepsmikrofon framför spegeln. Men minnena från barndomsåren är få.

– Vi hade ett stort hus, en pool och en katt som hette Busan. Det är nästan allt jag minns. Och att pappa och jag lekte teater med en massa stora pappakartonger. Han och mamma gick skilda vägar när jag skulle fylla sju. Det var nog en väldigt jobbig tid. Annars hade jag nog inte förträngt det. Jag minns att mamma och jag flyttade till en lägenhet och pappa till en annan. Så småningom kom vi att bo rätt nära varandra och jag kunde gå som jag ville emellan.

Mamma Maud och pappa Ulf var engagerade i Vallentuna Revyn som dåförtiden satte upp årliga nyårsrevyer. Kanske var det där Malins drömmar om en scenkarriär föddes?

– Det hade jättestor inverkan på mig. Vi revybarn hängde jämt på teatern och kunde vartenda revynummer. Det enda man ville var att själv få stå där på scenen en dag.

Malin minns att hon fick låna en vit hundkostym ur revyförrådet när det var maskerad på lekis.

– Gissa om jag var nöjd! Alla andra kom som prinsessor och sjörövare. Jag kom som pudel. Det var stort!

Då som nu tyckte Malin om att prata. Ja, hon hade så mycket att säga att det till och med var svårt att hålla tyst. Det föll inte i god jord hos skolfröken. Hon satte upp en skärm bakom vilken pratglada barn måste sitta.  

– Jag och en kille i klassen fick jämt sitta bakom skärmen! Det var så pinsamt. Alla vände sig om och glodde. Jaha, nu sitter Malin bakom skärmen där igen! Man blev väldigt utpekad på det viset.

Efter grundskolan gick Malin medialinjen på gymnasiet och for så småningom till Florida som au pair. Äntligen skulle hon få lära sig att stå på egna ben.

– Det var samma sak för mig som att killarna gjorde lumpen.

I kompiskretsen fanns Magnus som också var au pair och som berättade för alla att han väl tillbaka i Sverige skulle satsa på skådespelarkarriär.

– Jag blev väldigt taggad av det, säger Malin. Kan han så kan jag! Det var ju det jag ville.

Malin blev elev vid Calle Flygares teaterskola där hon omedelbart kände sig hemma och blev kvar i två år.  

– Det är nog det bästa jag har gjort. Till min stora förvåning mötte jag människor som var som jag! Det fanns till och med de som var både knäppare och flamsigare än jag! De hade säkert också fått sitta bakom skärmen.

Under elevtiden fick Malin göra reklam- och kortfilmer. Det hände också att hon och kollegorna spelade skyltfönsterteater som reklam inför julhandeln.

– Vi kunde stå där som levande skyltdockor och göra reklam för till exempel morgonrockar. Vi jonglerade eller frös till is ibland för att sedan börja skratta eller skrämma folk på gatan.

Hon spelade revy också på hemmaplan i Vallentuna.

– Äntligen fick jag vara med, skrattar hon. Men det tog ju så många år!

Malins första riktiga jobb som nykläckt skådis tog henne till Holland och programledarjobbet för ett ringprogram i TV. Det holländska bolaget producerade dagligen ungefär samma program till en lång rad länder från olika studios. Hennes uppgift var att hålla låda flera timmar i streck varje morgon medan tittarna ringde in, gissade ord och vann pengar. 

– Jäklar vad jag snackade! Äntligen fick jag användning för den talangen.

Ett och ett halvt år senare flög hon hem, provfilmade för ”Lattjo Lajban” i TV4 och fick jobbet. Därmed bestämde hon sig för att lämna Holland.

– Chefen kallade in mig och frågade vad jag ville ha för att stanna. Men jag visste att jag måste åka hem. Jag levde i ett väldigt destruktivt förhållande med en mycket manipulativ man då. Jag visste instinktivt att om jag någonsin skulle kunna ta mig ur det förhållandet så måste jag hem till familjen, vännerna och tryggheten. Bara någon vecka senare började jag på TV4 och gick ner något fruktansvärt i lön.

Malin blev tämligen omgående Mallan med landets alla ungar. Hon sjöng, spelade och busade var och varannan morgon med Mojje och Tobbe Trollkarl. Samtidigt lyckades hon sakta men säkert trassla sig ur sitt omöjliga förhållande. Med tiden fick hon allt mera utrymme i programmen och fick göra reportage om allt från sin egen tandställning till alla djuren i Furuviksparken. Privat mötte hon dessutom kärleken på nytt.  

– När Lattjo Lajban lades ner efter några år gav vi oss ut på en jorden runt-resa. Det var dags att bilda familj, tyckte vi. Men först ville vi se världen.

Malin och hennes kille kom hem igen i april 2008. Bara några månader senare anmälde lille Charlie sin ankomst till världen. Malin pluggade journalistik på Poppius och jobbade som kryssningsvärdinna och barnlekledare på finlandsfärjan Cinderella. 

– Charlie föddes på min födelsedag den 26 april 2009. Jag hade väntat och verkligen sett fram mot det. När han rörde sig i min kropp kändes det som att vi hade en alldeles särskild kontakt. Vi var ett team liksom. Och det är vi ju.

Malin blev blåst på kärleken den här gången också.     

– Charlies pappa fanns inte där för mig helt enkelt, säger Malin. Men han finns förstås för Charlie. Vi bor nära varandra och delar på vårdnaden.     

Knappt ett år senare drabbades Malin av nästa svåra slag. Pappa Ulf fick veta att han hade cancer och bara en månad kvar att leva.

– Det gick så fort, säger Malin. Under en månad visste vi vad som skulle hända men man förstod ändå inte. Jag var mammaledig med Charlie och åkte varje dag till sjukhuset. Man satt där på sjukhussängen, log och pratade om vardagliga saker för att med jämna mellanrum försvunna ut i korridoren och gråta av panikångest. En stund senare torkade man tårarna, gick in igen och låtsades som om ingenting hade hänt. Pappa pratade inte om sin sjukdom. Jag vet inte om han trodde att han skulle klara sig. Kanske försökte han bara visa sig stark inför oss.

På bara några veckor var han borta, en av de två som stått Malin närmast.

– Alla som har förlorat en nära anhörig vet vad det innebär. Man kan inte skydda sig. Det är livet liksom.

Malin återvände till tv-världen för att jobba bakom kameran. Efter ett halvår på produktionsbolaget fick hon frågan om hon ville göra ”Fråga Olle”.  

– Det är ett programledarjobb och ett reporterjobb. Jag träffar människor som jag är nyfiken på och vill veta mera om. Det är ingen större skillnad vare sig det handlar om hur man gör choklad eller människors sexuella läggning. Jag tycker det är intressant. De är människor.

Malin erkänner att hon kan ha blivit lite avtrubbad vad gäller sex och runda ord.

– Herreminje, kan jag tänka när vi sitter tysta och trötta i bussen på väg hem från ett jobb. Vad var det som hände? Vad är det vi har filmat? Hände det på riktigt eller var det bara en dröm? 

Malin har inte för avsikt att fastna i Fråga Olle-facket bara för att hon gillar sitt jobb. Hon har just gjort familjeunderhållningen ”Min man kan” med Pontus Gårdinger på femman och har under våren flera spännande förslag att ta ställning till.

En ny kärlek finns också i hennes liv. Men det är nytt och skört så den unge mannen håller hon hemlig lite till.

– Så småningom vill jag bilda familj och flytta ut på landet. Jag drömmer om ett eget hus med en stor härlig trädgård.

Monica Antonsson