Margareta Sjödin

Hemmets Journal

Nr 36, 1991

Min drömprins är väldigt spännande att leva med...

Visst minns ni Margareta Sjödin, som alltid gjorde bort sig i Partaj? Idag är hon världsberömd konstnärinna och bosatt i Los Angeles med man och tre döttrar. Mannen - civilekonom Bengt Hellsten - mötte hon när hon som ung, nyupptäckt stjärna vågat sig ensam ut på restaurang. Det blev en blixtförälskelse som aldrig gått över...

Hemmets Veckotidning

Nr 30, 2001

Serie: Välkommen till mitt sommarparadis

Jag bytte lyxlivet i Amerika mot torparliv i Sverige 

- och har inte ångrat mig en sekund!

Margareta Sjödin bodde i det glamorösa Malibu och hennes vardag var fylld av filmstjärnor.

Ändå längtade hon hem till Sverige och svalare somrar. 

Då hon fick höra talas om den faluröda stugan med vita knutar i Tyresö tog hon på stående fot ett beslut som skulle visa sig vara av stor betydelse. 

Ömsom vin och ömsom vatten. Så skulle Margareta Sjödin kunna beskriva sitt liv. Memoarerna är på gång och arbetsnamnet är givet. Från koja till slott till koja.
- Vi är tillbaka på ruta ett, säger hon. Det är bara att börja om från början. Vilken tur att man kommer från Härnösand och är van vid att jobba.

Margareta ser emellertid inte ledsen ut för det, där hon sitter uppkrupen i korgstolen hon köpte till sitt första hem för 30 år sedan. I dag står den i sommarhuset i Tyresö som numera är familjens fasta punkt.
- Jag älskar den här platsen, säger hon. Det här är verkligen Sverige.

Det är här i sommarhuset hon målar. Den hyrda våningen på Roslagsgatan vill hon nämligen inte förstöra. Hon breder ut sig på köksbordet såväl som på golvet och hela stugan är full av hennes konstnärsmaterial. Hon väntar på lov att få bygga ut. Van vid luft och ytor behöver hon gott om plats för att kunna måla, skulptera och göra litografier.
- Jag får dessvärre offra en av björkarna, konstaterar hon. Det kan inte hjälpas. Tomten är stor och här finns en brunn med eget vatten, så egentligen skulle jag kunna bygga en stor villa. Men jag får nöja mig med att bygga ut, när jag nu ändå ska lägga om en del av taket och renovera husets äldsta del.
Först ska Margareta emellertid ha en utställning först i Skanör och Falsterbo och sedan i Smögen, där hon också har konstnärskurser. Maken Bengt Hellsten blir kvar i stan. Han jobbar hårt för att IT-företaget Euroseek ska bli den dundersuccé de hoppas på.

Det började i Härnösand, där Margareta växte upp. Hon gick folkskoleseminariet, flyttade till Stockholm och blev revyaktris hos Povel Ramel. Några år spelade hon dum blondin i TV:s Partaj och myntade repliken - Har jag gjort bort mig nu igen?. Ännu efter 22 år är hon synonym med den.
Hon bodde inackorderad då men lämnade en kväll sitt trista rum för att gå på dans.

 

- Plötsligt stod han där, drömprinsen, säger hon. Det sa klick direkt. Vi dansade hela kvällen.
De flyttade in i en etta på Gärdet och Margareta minns, hur de bråkade om vem som skulle städa. De gifte sig 1970 och dottern Hanna kom till världen. 

Bengt for till USA för att pröva lyckan med en affärsidé – kosmetikaföretaget Oriflame – som skulle visa sig vara lysande. Margareta arbetade vidare på sin skådespelarkarriär men debuterade dessutom som konstnär i Båstad 1972.

- Jag var konvalescent efter en lunginflammation och målade intensivt. Till sist räckte tavlorna till en utställning.
Varenda tavla såldes och det med rekordfart. Året därpå visade hon sina alster i Stockholm med samma resultat. Sedan stod det inte länge på förrän prislapparna visade sexsiffriga belopp. Men det var bara början. Maragareta har haft hundratals utställningar världen över. Skådespelarkarriären gav hon emellertid upp. Bengts affärer gick nämligen så bra, att hon fick återförena familjen i USA, om hon ville återförena den alls.

- Emma och Josefin är födda där, säger Margareta som emigrerade 1974 och började studera akvarellmålning för Keith Finch som kom att bli hennes guru. I dag lär hon ut till andra, det hon en gång lärde av honom. 

- Vi flyttade in i ett litet hus vid Malibu Beach, byggde om och byggde om varpå huset blev allt större. 

Till slut hade vi en bostad på över 1500 kvadratmeter med konferensrum, kontor och studio med konstgalleri. Vi hade pooler, palmer, ett kostgjort vattenfall, tennisbana, marmorgolv och en vidunderlig utsikt över Stilla havet. Ändå längtade de hem ibland. 

Vid ett besök hos föräldrarna Vera och Uno i Tyresö, fick Margareta höra talas om stugan som var till salu.

- Jag slog till direkt och köpte den för egna pengar. Sedan dess är torpet den plats vi ständigt återvänder till. Det är hit vi har flytt undan värmen i Kalifornien om somrarna, när jag haft utställningar i Sverige. Vi har bytt lyxlivet i Amerika mot det enkla torparlivet i Sverige. Vem som helst kan tröttna på för mycket sol och finna en njutning i varma sommarregn i den svenska grönskan. Där växer apelsin- och citronträd. Här växer björk och gran. Det är två skilda världar.

Med en framgångsrik konstnärskarriär, en framgångsrik affärsman till karl, tre begåvade barn, fyra hundar, två kattor och en villa värd minst 60 miljoner kronor i världens mest fashionabla kvarter blev Margareta mer än någonsin föremål för medias intresse. Huset vid Malibu Beach har varit med i hur många hemma-hos-reportage som helst.
- Det var huset som blev filmstjärnan i familjen, skrattar Margareta. Vi sa nej till spelfilmer och TV-serier men ja till reklamfilm, fotograferingar och musikvideos. Filmteamen kom med bilarna fyllda av teknisk utrustning och stora trunkar med mat. Såväl Madonna och Precilla Presley var där. En sångerska sjöng när hon lyftes med lyftkran och i en reklamfilm var huvudpersonen - en gorilla!

 
Men allt är inte guld som glimmar. Såväl skallerormar som skorpioner hörde vardagen till och två gånger blev de evakuerade på grund av brand. Första gången lyckades brandkåren hejda elden och andra gången stod Bengt i poolen med brandsprutan och lyckades rädda såväl det egna huset som tre grannfastigheter från att brinna ner.
- Himlen var svart av rök och eldkloten kom farande genom luften med våldsam styrka. 350 hus brann ner till grunden i vårt område. Strax efteråt kom jordbävningen som fick vägarna att falla samman. Och efter det kom regnperioden. Då störtade förstås alla hus som hängde över branterna efter jordbävningen.

Den sista branden förstörde en stor del av deras hus. Margaretas studio brann sex gånger. Det som inte brandskadades blev förstört av vatten. Till råga på allt gick affärerna sämre och till slut tvingades de lämna sitt hus.
- Nu efteråt är det nästan som en dröm alltihop. Det är fantastiskt att en gång ha bott där. Jag är glad att ordnade konserter och lät både kända och okända konstnärer ställa ut i mitt hem. Jag fick Eliason Award av Svenska handelskammaren i Los Angeles 1994 för att jag genom mitt kulturella arbete stärkte relationerna mellan USA och Sverige.

Under de 25 år som familjen bodde i USA, tog Margaretas föräldrar hand om arbetet i trädgården i Tyresö. Minst en gång i veckan cyklade de dit för att kratta, klippa och rensa. När familjen var i Sverige ställde de dessutom upp som barnvakter, så att Margareta kunde hålla sitt konstnärskap vid liv.
- De var fantastiska, säger Margareta. På den tiden hade vi färskpotatis i landet. Nu har vi ingenting. Vi hinner helt enkelt inte med. i jobbar så mycket både Bengt och jag. Vilken tur att vi har en skogstomt som sköter sig själv. Här finns både hallon och vinbär, blåbär och kantareller.
Trädgårdsarbete lockar inte Margareta. I Malibu hade hon såväl trädgårdsmästare som städerska och hushållerska. Inredning, färg och form är hon desto bättre på.
- Jag ser möbler som konst. De ska inte bara vara bekväma. Det ska finnas en skönhet i linjerna också.

Folk minns fortfarande "Partaj"

Den faluröda stugan med vita knutar har två sovrum och ett kombinerat kök med vardagsrum. Överallt talar Margaretas inredningskonst sitt tydliga språk. Det är vackra furugolv med trasmattor. Det är ljusa pastellfärger och kurbitsblommiga allmogeskåp. Glasmosaiken i dörren som står lutad mot en vägg har hon gjort själv.
- Den kommer från vår våning i Gamla stan. Den ska in här nu, när vi bygger om. Det är lite rörigt men kaos är grunden till allt skapande. Jag har alltid haft det kaotiskt omkring mig. Konstigt nog kan jag bortse från röran och vara kreativ mitt i alltsammans. Egentligen är jag väldigt tungsint. Alla clowner är väl lite tungsinta i botten.

Plötsligt dyker två katter och påkallar hennes uppmärksamhet. Jonas och Jacob heter de. De bor under huset och har de bott sedan de föddes.
- Mamman var en vildkatt som ingen ville ta ansvar för. Hon tog sig in i trossbotten och fick ungar där. Mina döttrar låg platta på marken och försökte få en skymt av dem. Så småningom kom hon ut med först den ena och sedan den andra. Vilket förtroende hon måste ha känt för oss. Och ungarna har blivit kvar. Grannen matar dem och när hon åker bort, ringer hon mig och frågar om jag kan ta över.
Margareta har ännu inte så stort umgänge i Sverige. Mest träffar hon mamma Vera, 87, sina systrar och en handfull verkligt goda vänner. Fester och partyn är hon inte mycket för.

- Jag går på utställningar och teater. Härom kvällen var jag på Teater Brunnsgatan fyra. Jag hade ingen biljett men träffade Björn Gustafsson utanför. Vi spelade med i samma film för länge sedan, så vi stod och pratade. När han gick in, gick jag med utan att någon protesterade. Det var verkligen spännande. Kristina Lugn har gjort ett fantastiskt jobb med Allan Edvalls teater.

Det mesta i Margaretas liv är just nu en rad frågetecken. Familjen är på väg hem till Sverige även om Emma, 24, är kvar i Malibu, där hon satsar på en karriär som låtskrivare och sångerska. Josefin, 20, ska plugga i New York till hösten men Hanna, 30, som är konstnär och filmare, bor i Stockholm.
- Jag har alltid trivts bäst i Sverige. Det känns som om jag har varit på besök i Amerika i 25 år. Men klimatet är kallt, så jag skulle kunna tänka mig att bo på till exempel Mallorca. Det skulle kroppen må bra av.
Det är viktigt att familjen håller ihop. Efter 30 års äktenskap har emellertid både Margareta och Bengt börjat ifrågasätta varandra.
- Vi har kommit in i ett skede av livet, då vi måste kämpa lite extra, säger Margareta. Det är också en möjlighet. Vem vet vad som väntar bakom nästa hörn…
Av: Monica Antonsson

Foto: Berit Djuse

_______________________________________________________________________________

Allas Veckotidning
jan-feb, 2003 

(nr syns ej på klippet)

Margaretas äktenskap sprack när miljonerna gått upp i rök

Lyxlivet kan jag vara utan men inte en famij som är hel...

Hon hade allt - allt!

Ett lyxhem i Kalifornien som till och med Hollywoodstjärnor avundades henne. 

Miljoner på banken. En lycklig familj och en framgångsrik karriär. 

Sedan började motgångarna för Margareta Sjödin och de tycktes aldrig ta slut...

Margareta Sjödin, 61, har kommit hem för att stanna. Efter 26 år i Kalifornien har hon fått nog av såväl värme som naturkatastrofer. Med blandade känslor ser hon dessutom tillbaka på en personlig klassresa som gått från koja till slott och tillbaka till kojan. Så ser hon det åtminstone själv. 

För tio år sedan var hon miljonärska i eget marmorslott i fashionabla Malibu Beach. För fem år sedan var hon IT-drottning och dollarmiljonär. Sedan sprack IT-bubblan och pengarna försvann. I dag är hon med andra ord tillbaka på ruta ett.

Skilda efter 30 år
Som om det inte vore nog är dessutom skilsmässan från Bengt Hellsten ett faktum efter 30 års äktenskap. Margareta och dottern Hanna, 33, bor i en lägenhet på Roslagsgatan i Stockholm. Döttrarna Josefina, 23, och Emma, 26, bor med sina respektive pojkvänner i Stockholm och Los Angeles. Bengt har återvänt till affärerna i USA. Med Los Angeles som plattform pendlar han fram och åter till Europa. Det är inget önskeläge för Margareta som hade hoppats hålla ihop familjen.
– Det var särskilt hemskt i höstas, när Los Angeles stod i lågor, säger Margareta som då var i Göteborg för en vernissage på Galleri Fågel Fenix.
– Bengt bekräftade att Emma och hennes pojkvän Mark Revely befann sig i det avspärrade området. Det blev några oroliga dygn för mig, innan vi lyckades få kontakt. Varken Hanna eller jag kunde sova. Till sist fick jag tag i Marks mamma som berättade hur de vattnade sitt hus både dag och natt. Bilen stod packad men som tur var behövde de aldrig evakuera.

Blev räddningen
Margareta drar en suck av lättnad, där hon sitter vid kaffebordet i nya ateljén på Tyresö. Det är sommarstugan som fått en tillbyggnad och blivit mer ändamålsenlig. Här har Margareta hängt sin senaste utställning medan Hanna, som också är konstnär, har fått ett hörn av lokalen. Margareta har dessutom lagt fram sin bok ”Dagboksblad” om de tio åren i USA till försäljning. Besökarna letar sig hit om helgerna, när det är öppet.

Den röda stugan är Margaretas smala lycka, visar det sig. När allt annat gick förlorat, hade hon den kvar.

– Jag köpte huset för mina egna pengar för många år sedan. Under åren i Kalifornien var det hit vi flydde undan värmen och när jag hade utställningar i Sverige. Då bytte vi vårt lyxliv i Amerika mot ett enkelt torparliv i Sverige. Den skira sommargrönskan och de mjuka, varma regnen var som balsam för själen. Vi kunde skörda vår färskpotatis i landet och njöt av att plocka hallon, vinbär, blåbär och kantareller. I Kalifornien hade vi trädgårdsmästare, städerska och hushållerska. Här skötte vi allt själva med hjälp av mina föräldrar. Där hade vi hundra apelsin-, banan- och citronträd på tomten. Här hade vi björk, tall och gran. Det var två skilda världar.

Margareta flyttade till USA 1976, där Bengt grundade kosmetikaföretaget Oriflame. Hon var etablerad som skådespelare här hemma sedan 15 år, innan hon gifte sig, födde Hanna och sadlade om till konstnär. Vid debuten i Båstad 1972 sålde hon varenda tavla. Året därpå visade hon sina alster i Stockholm med samma lyckade resultat. Bengt lärde henne att ta betalt, så en tid stod sexsiffriga belopp på prislapparna. 

Ormar i paradiset

Sedan dess har Margareta haft hundratals utställningar världen över. Skådespelarkarriären gav hon emellertid upp. Bengts affärer gick först och ville hon återförena familjen, så fick hon göra det i USA.
– Vi flyttade in i ett litet hus vid Malibu Beach. Emma och Josefina kom till världen, så vi byggde till efterhand. Till slut var huset över 1500 kvadratmeter stort och värt över 60 miljoner kronor. Jag designade och inredde det själv. Det var aldrig tal om att snåla. Vi hade marmor överallt, konferensrum, kontor och studio med konstgalleri. Utomhus hade vi pooler, palmer, en damm med fiskar, ett kostgjort vattenfall, tennisbana och en vidunderlig utsikt över Stilla havet. En extra finess var mathissen från köket som gick upp till såväl vardagsrummet på andra våningen som sovrummen på tredje våningen. Det var hur lätt som helst att få sin frukost serverad på sängen.

Huset var så vackert att flera filmbolag hyrde det för reklam och musikvideos. Det ena filmteamet efter det andra kom med bilar fyllda av teknisk utrustning och stora trunkar med mat. Madonna och Priscilla Presley blev filmade där till exempel. 

Men det fanns nackdelar också. Hela området kryllade av skallerormar och skorpioner. Två gånger blev familjen dessutom evakuerad på grund av brand. Första gången lyckades brandkåren släcka elden, innan den nådde huset. Andra gången stod Bengt ensam i poolen med brandsprutan och räddade såväl deras som grannens hus.

Slutet på drömmen
– Då som nu hade någon slarvat med elden, säger Margareta. När den heta Santa Ana-vinden blåser in från öknen räcker det med, att man kastar ifrån sig en brinnande fimp, Elden slukar allt som kommer i dess väg. Den gången brann minst 350 hus ner till grunden.

Året var 1993 och Margaretas ateljé blev både brand- och vattenskadad. Efteråt gick hon omkring i bråten av förkolnade ägodelar. Somligt – brända flagor och förvridna föremål - tog hon vara på för att senare använda i sin abstrakta konst.
– En tid senare kom jordbävningen som fick vägarna att falla samman. Därefter kom regnperioden som fick husen att störta ner för branterna.

Den magnifika villan var försäkrad och kunde därför renoveras. Den var emellertid högt belånat och Bengts affärer gick dåligt. Vid det laget hade kosmetikan givit plats för handel med gas och olja, vilket inte var så lyckat. Det ledde till att familjen helt enkelt lämna sitt livsverk som i dag ägs av en stenrik matthandlare från Iran.
– Så här efteråt känns det som en dröm alltsammans. Tänk att vi faktiskt bodde i det där huset en gång! Jag brukade ordna konserter och jag lät såväl kända som okända konstnärer ställa ut i vårt galleri. Jag fick Eliason Award för det av Svenska handelskammaren i Los Angeles 1994 för att jag, genom mitt kulturella arbete, stärkte banden mellan USA och Sverige.

Kvar av lyxen i Malibu Beach finns numera bara en och annan personlig ägodel som Margareta lyckades få med sig. Bengts IT-satsning Euroseek fallerade nämligen också. Kvar fanns bara den lilla stugan på Tyresö.
– Vi bodde här ett helt år, säger Margareta. Det var en svår period. Vi fick bära vatten hela vintern, eftersom ledningarna hade frusit.

Margareta är en ovanligt positiv och vänlig person. Hon har nära till skratt och försöker alltid göra det bästa av situationen. Samtidigt är hon vilsen nu och vet inte riktigt i vilken ände hon ska börja reda upp sitt liv.

Rädd att misslyckas
– Det sägs att kaos är grunden till allt skapande, säger hon förhoppningsfullt. När jag kom hem tackade jag nej till två skådespelarjobb. Det ångrar jag faktiskt nu. Då var det så länge sedan jag hade stått på scenen, att jag faktiskt blev rädd. Nu har hållit några föredrag och vet att magin mellan mig och publiken fortfarande finns kvar.

Margareta har tagit reda på att hon, efter ett kvarts sekel utomlands, knappast kan räkna med någon pension värd namnet. Det skrämmer henne lite. Hon tycker dessutom hjärtligt illa om att vara skild. Hon vill ha det som förut och är helt enkelt inte van att vara ensam. Beundrare saknas förvisso inte. Senast i Göteborg fick hon ett vänligt brev från en man efter vernissagen.
– Han såg intressant ut, konstaterar hon. Men jag känner ju inte honom. Han tog en lov runt lokalen och köpte inte ens en bok…

Kan ändå skratta
Nej, Margareta är inte intresserad. Hon vill ägna sig åt sin konst. Så hon far land och rike runt och ställer ut sina tavlor. Hon är populär och säljer bra, så galleristerna jublar. Vid sidan av måleriet håller hon föredrag om hur man kan hantera livets berg- och dalbana och om att våga göra bort sig. Hon är ju synonym med den där kommentaren: ”Har jag gjort bort mig nu igen?” Hon bjuder på sig själv och sina erfarenheter. Som tack får hon många skratt och publikens förtjusning.
– Mitt liv har varit ömsom vin och ömsom vatten, säger hon och skrattar gott åt alltsammans. För det är ju så, säger hon, att av tragedi blir det med tiden komedi.
Av: Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson

 _________________________________________________________________________

Hänt Extra
Nr 5, 2004

Margareta Sjödin är tillbaka i Sverige för gott:

Jag är som en baglady som sparar på allt...

Margareta Sjödin, 61, sopar undan löven från farstubron och slår upp dörrarna till sin nya studio på Tyresö. Den forna sommarstugan har fått en tillbyggnad i form av en ateljé med perfekt ljus. Här breder Margareta ut sitt konstnärsmaterial, när hon arbetar. Studion fungerar dessutom som galleri för besökare som letar sig hit om helgerna. 

Dottern Hanna, 33, har även en egen vrå för sina alster. Mitt i alltsammans hoppar mellanpudeln Edo omkring.

– Han gör allt för att bli sedd, säger hon. Han står lika ofta på två ben som på fyra.

Den grå sammetssoffan av dansk design har Margareta haft med sig från Los Angeles. Hon bodde där i ett kvarts sekel, innan hon kom hem för gott förra året. Soffan var röd från början och passade inte in i hennes drömkåk på 1500 kvadratmeter i exklusiva Malibu Beach. Tvärsäker i sin smak, när det gäller färg och form, lät hon klä om den.

Studion domineras av matsalsbordet från våningen i Gamla stan, där familjen bodde förr. Strax intill står en vacker minst 200 år gammal träkanna med grenar av trollhassel och ett järnskåp med bakgrundsbelysning designat Jonas Bohlin. Skulpturerna i skåpet är brända föremål från branden i Malibu Beach 1993 som Margareta har gjutit in i plast. 

Ex-maken Bengt Hellsten räddade huset i sista stund med vatten från poolen den gången. Sotflagorna i målningen ”Kraft” minner om en annan traumatisk händelse. I samband med upploppen i Los Angeles 1991 brann tryckeriet som tryckte hennes litografier. 

Margareta tog tillvara de brända bitar av silver- och guldfolie nu finns i målningen.
– Jag är som en baglady, konstaterar hon. Jag sparar på allt. Och det mesta kommer till användning, eftersom jag arbetar abstrakt med form och färg.

Dörren med glasmosaik som leder till det övriga huset har Margareta gjort själv. Den satt från början i våningen i Gamla stan. 

För övrigt präglas huset av sina vackra furugolv med trasmattor, ljusa pastellfärger och kurbitsblommiga allmogeskåp. Här finns supermoderna möblemang likaväl som rustikt och antikt. Planlösningen ger utrymme för såväl sovrum som kök och matrum, vardagsrum och en garderob modell större. Margareta har minst hundra par skor och hur mycket kläder som helst. Hon handlar märkesplagg i exklusiva butiker likaväl som hos Myrorna.

Margareta är road av möbler, textiler, porslin och glas. Hon samlar på vackert dekorerade, ryska brickor likaväl som hon samlar på broderade sidenskor. Storleken saknar betydelse. Skorna är oanvända och står på bord och skåp som prydnadsföremål.
– Jag ser möbler som konst, säger Margareta. Det räcker inte med att de är bekväma. Det ska finnas skönhet i linjerna också. 
Monica Antonsson
 
 
Bild 1 och 7 (i sängen)
Leopardmönstrad från topp till tå har Margareta krupit upp i den generösa furusängen med Daniel Golemans ”Känslans intelligens”. Hon får en värdig inramning av den blå sänghimmelns rysch och pysch. Den vita tavlan vid huvudgärden är en bröllopspresent från systern Inger som är textilkonstnär. Bakom hänger hennes egen blå målning av Stilla havet.
 
Bild 2 (sopar löv på förstukvisten)
Margareta sopar löven från förstukvisten och slår upp portarna till sin nya ateljé som även är galleri.
 
Bild 3 (i röda rummet)
Margareta i en vrå av vardagsrummet som domineras av hennes stora målning ”Lek”, Hans Hamngrens etsning ”Näckrosorna”, handgjorda ansiktsmasker från Los Angeles, handarbeten från Hongkong och vackert dekorerade ikoner från Ryssland. Bordet är svenskt, rustikt medan de vackra, antika stolarna i grönt och guld kommer från USA. De knallröda sidengaloscherna på slagbordet pryder sin plats. 
 
Bild 4 (vid pianot)
Det unika möblemanget av siden och porslin, designat Nieman Marcus, stod ursprungligen i Margaretas hus i Malibu Beach. Till och med de handmålade trästolarna har infällda porslinsdetaljer. Den rosa soffan stod ursprungligen i matrummet som hade franska dörrar mot innegården och utsikt över havet. Pianot har Margareta köpt begagnat per annons. Bland prydnadsföremålen där märks broderade sidenskor designade Norma Kamali och konst av svenska konstnärsvänner.
 
Bild 5 (med Hanna i Hannas hörna)
Hanna Hellsten går i mammas fotspår och har just haft framgångar i Amsterdam. Just nu är hon gästartist på mamma Margaretas galleri i Tyresö.
 
Bild 6 (med Hanna vid matbordet)
Matrummet domineras förstås av det bordet med sina blå stolar. Edo har till och med sin egen stol den här dagen. Hörnskåpet till vänster fanns i huset, när Margareta köpte det. Skåpet till höger fick hon ärva av sin farmor. Båda är välfyllda med kinesiskt porslin.
  
Bild 8 och 9 (i grå soffan)
Den grå sammetssoffan av dansk design var röd, innan Margareta klädde om den. Den stora tavlan heter ”Kraft” och innehåller sotflagor från en brand i samband med upploppen i Los Angeles 1991. Den mindre målningen i rött och guld heter ”Solvarm”.
 
Bild 10 (med Edo i grå soffan)
Mellanpudeln Edo envisas med att vilja vara med på bild och Margareta har inget emot att han sätter sig till rätta framför kameran. 

___________________________________________________________________________________

Svensk Damtidning
Nr 44, 2013

Serie: Vart tog hon vägen?

"Har jag gjort bort mig nu igen?"

- Margareta Sjödin om sitt omtumlande liv

Jag har gått från koja till slott - till koja

Under 70-talet gjorde skådespelerskan Margareta Sjödin stor succé med sin fras "Har jag gjort bort mig nu igen?" i tv-programmet "Partaj". 

Hon var en av dåtidens största stjärnor när hon emigrerade till USA tillsammans med sin man. Där fortsatte livet i sus och dus med kändispartyn och lyxigt leverne. Tills allt kraschade...

I dag är Margareta en etablerad konstnär som älskar sin stuga på Tyresö. 

Det går knappt en dag utan att Margareta Sjödin, 71, får höra sin gamla replik från SVT:s svartvita ungdom. "Har jag gjort bort mig nu igen?" 

Det spelar just ingen roll om hon sitter på bussen, åker tunnelbana eller handlar i livsmedelsaffären. Överallt känns hon igen och överallt förknippas hon med just den repliken. 

Året var 1969 och programmet hette Partaj. Sverige hade bara en TV-kanal och alla program fick stort genomslag. Neil Armstrong tog de första mänskliga stegen på månen det året och i december kom TV2.

Margareta stod på toppen av sin skådespelarkarriär. Några år tidigare hade hon kommit till Stockholm från Härnösand för att söka lyckan. I bagaget hade hon en examen från folkskoleseminariet och drömmen om en skådespelarkarriär. Hon blev upptäckt av Lars Ekborg och sedan stod det inte länge på förrän hon var revyartist hos Povel Ramel och Knäppupp.
– Vi åkte på turné med "Ta av dig skorna" och jag blev omskriven som lärarinnan som dansade med en pärla i naveln, säger hon och skrattar gott sedan vi hämtat upp henne vid Roslagstull där hon bor och styrt kosan mot hennes konstnärsateljé utanför stan.

– Gissa om det blev rubriker! En pärla i magen var väldigt vågat på den tiden. Martin Ljung tyckte det var jättekul med en blyg skolfröken från Norrland i ensemblen. Han viskade snuskiga ord i mitt öra mitt på scenen för att få mig att tappa fattningen. Oj, oj, oj så roligt vi hade.

Margaretas rollfigur i Partaj var en dum blondin som utgjorde länken mellan skådespelare som Carl-Gustaf Lindstedt, Lars Ekborg, Jarl Borssén, Sonya Hedenbratt, Roffe Bengtsson och Mille Schmidt. Med den karaktären skrev hon in sig i TV-historien.  

– Hade jag dött då så hade jag väl blivit ikon som Marlene Monroe, skrattar Margareta. Serien kom faktiskt ut på DVD så sent som i våras. Jag tycker att den håller rätt bra fortfarande.

Margareta mötte kärleken i affärsmannen Bengt Hellsten. När de gifte sig 1972 hade dottern Hanna redan kommit till världen. Samma år debuterade hon som konstnär och skulptör med stor framgång. Alla hennes konstverk såldes med strykande åtgång och snart stod sexsiffriga belopp på prislapparna. 

Bengt etablerade sig i Amerika och framgångarna lät inte vänta på sig.
– Det var ohållbart för oss att bo i olika länder. Jag blev tvungen att emigrera för att kunna återförena familjen. Våra döttrar Emma och Josefin är födda där.

Margareta studerade konst för akvarellmålaren Keith Finch och etablerade sig som konstnär i USA. Under några intensiva decennier sågs hennes verk på utställningar över hela världen.
– Vi flyttade in i ett litet hus vid Malibu Beach, byggde om och byggde till tills vi hade en bostad på över 1500 kvadratmeter med konferensrum, kontor, studio och konstgalleri. Det var pooler, palmer, ett konstgjort vattenfall, tennisbana, marmorgolv och en vidunderlig utsikt över Stilla havet.

Vid ett besök hos föräldrarna i Tyresö fick Margareta höra talas om den lilla sommarstugan som då var till salu och som nu är hennes konstnärsateljé.
– Jag köpte den direkt för mina egna skådespelarpengar. Hit kunde vi sedan fly undan den värsta värmen i Kalifornien om somrarna och här kunde vi bo när jag hade mina utställningar i Sverige. Man kan nästan säga att vi då och då bytte lyxlivet i Amerika mot torparlivet i Sverige. Det var en lisa för själen att komma hit och njuta av varma sommarregn i den svenska grönskan. Där växer apelsin- och citronträd. Här växer björk och gran. Det är två skilda världar.

Med en egen framgångsrik konstnärskarriär, en framgångsrik affärsman vid sin sida, tre begåvade barn, fyra hundar, två kattor, en liten ponny och fiskar simmandes i en damm vid en villa som då var värd minst 60 miljoner kronor i världens mest fashionabla kvarter blev Margareta mer än någonsin föremål för medias intresse. 

Förutom alla storslagna hemma-hos-reportage som hon ställde upp på arrangerade hon konserter i huset likaväl som hon lät kända och okända konstnärer ställa ut i galleriet Swedish Art. Alla hennes tillställningar lockade såväl kändisar som kungligheter. Svenska handelskammaren i Los Angeles prisade henne för att hon därigenom stärkte de kulturella relationerna mellan Sverige och Amerika 1994. Huset hann under deras tid vara med i ett stort antal filmer, tv-serier och musikvideos. Såväl Madonna som Pricilla Presley fotograferades där.

– Men allt är inte guld som glimmar, säger Margareta. Skallerormar som skorpioner hörde vardagen till precis som bränderna som så ofta bryter ut där. Min ateljé brann sex gånger. Två gånger blev vi till och med evakuerade på grund av brand. Första gången stoppade brandkåren elden. Andra gången stod Bengt med brandsprutan i poolen och lyckades hålla elden från huset. Himlen var svart av rök och eldkloten kom farande genom luften med våldsam styrka. Minst 350 hus brann ner till grunden i vårt område. Strax efteråt kom jordbävningen som fick vägarna att falla samman och efter det kom regnperioden. Då störtade alla hus som efter jordbävningen hade blivit hängande ut över branterna.

Den sista branden förstörde en stor del av familjens hus. Och det som inte brandskadades blev förstört av vatten. Samtidigt började Bengts affärer gå sämre. I samband med en shippingaffär blev det upplopp på en båt någonstans mellan Kina och Ryssland varpå hela imperiet brakade samman. Familjens konton tömdes av myndigheterna och de förlorade allt.
– Om jag skriver färdigt mina memoarer någon gång så vet jag precis vad boken ska heta. Från koja till slott till koja. Det är arbetsnamnet. Så här efteråt känns det mest som en dröm alltsammans. 
När familjen återvände till Sverige efter 25 år tog de sin tillflykt till sommarstugan i Tyresö. Den var Margaretas enskilda egendom och det enda som undgick konkursen. Här förvarar hon numera en del av möblerna från Malibu Beach liksom dörren till vinkällaren som hon lyckades skeppa hem. För övrigt präglas inredningen av vackra furugolv med trasmattor och kurbitsblommiga allmogeskåp. Vardagsrummet eller konstnärsateljén är överfull av målningar och skulpturer som bara väntar på att få ställas ut.
- Jag ställer bara ut några gånger per år numera, säger Margareta som för några år sedan debuterade som författare till bland annat en intervjubok med kvinnor om sex efter sextio.
– Jag tyckte att det behövdes en sådan bok. Men jag är fortfarande en blyg tjej från Norrland så det är knappt att jag vågar läsa den själv.

Bengt blev i allt väsentligt kvar i USA varpå äktenskapet slutade med skilsmässa 2000. Men vänskapen består och just den här dagen är han på besök i Stockholm och bor hos henne. Hanna är tvåbarnsmamma och konstnär i Stockholm. Emma bor i San Fransisco och Josefina i New York.
– Det är förfärligt tråkigt att de bor så långt bort, säger Margareta. Det är vårt eget fel. De talar perfekt svenska men är ju födda där. Men vi talas vid i telefon nästan varje dag.

I våras var Margareta gäst i tv-programmet Go´kväll. Annars gör hon inte så många framträdanden numera. "Stjärnorna på slottet" lockar och om hon hade bott kvar vid Malibu Beach så hade hon antagligen varit en av Hollywoodfruarna idag.
– Jag har till och med tagit sånglektioner för Set Riggs som är gift med en av fruarna. Jag hade tänkt satsa på en artistkarriär i Amerika och ville finslipa rösten. Han ansågs redan då vara den bäste sångpedagogen av alla.

Margareta följer serien Hollywoodfruar med stort intresse och hade gärna varit med, visar det sig. Fast hon känner inte riktigt igen sig. Malibu Beach är dessutom snäppet bättre än Hollywood, påpekar hon.
– Fast de är ju så fåniga allihop med sina tofsar, botox och hysteriska utbrott. Galnast var väl Anna Anka. Men hon var väldigt duktig på att dansa. Jag såg henne i Let´s Dance från Norge.
Om svenska Let´s Dance skulle höra av sig till Margareta antagligen ställa upp, visar det sig.
– Jag skulle nog bli den äldsta deltagaren någonsin, skrattar hon. Men jag skulle i varje fall försöka med risk för att fötterna skulle trilla av…
Av: Monica Antonsson

Foto: Per Arvidsson