söndag 25 april 2021

Hinsehäxan - en kåkfarare...

 Allas Veckotidning
Nr 21, 2005

Lillemor var justitieministerns älskarinna i många år

Han gjorde slut när jag åkte i fängelse

De var ett udda par. Horan och torsken. 
Men med åren utvecklade Lillemor och politikern Lennart Geijer en varm vänskap.
Om detta och alla sina år i fängelse skriver Lillemor Östlin i sin debutbok.
- Det är min plikt att berätta!
 
Till en början är det som att hälsa på hos en vanlig dam i 64-årsåldern. Lillemor Östlin är glad och vänlig och bjuder på kaffe med dopp. I sovrummet ligger ett vackert lapptäcke på sängen som hon har sytt själv. Ett nytt är dessutom på gång vid symaskinen. 

Några målningar har hon dessvärre inte hemma. Allt är sålt eller på annan plats och staffliet har hon ställt undan. Några mindre tavlor på toaletten visar att hon har talang. Synd bara att hon upptäckte den så sent.

– Min lillebror Axel hade hängt sig 1983 och jag var väldigt nedstämd där jag satt på Österåkersanstalten, säger hon. 
Några konststudenter målade en 75 meter lång kulvert och fängelsedirektören Ann-Britt Grünewald föreslog att jag skulle hjälpa till. Blir det inte bra kan vi alltid rolla över det, sa hon. Jag målade några blommor och sedan har det bara rullat på.   

Dörren är öppen
Altandörren står på glänt för att katten Tigrid, som har sin plats bakom gardinen i vardagsrummet, ska kunna komma och gå som hon vill. Lillemor blir emellertid orolig så snart han försvinner ur sikte. Hon lockar på katten tills hon kommer tillbaka.

Det finns massor av spännande saker att titta på i Lillemors prydliga tvåa på bottenvåningen av ett hyreshus i Skärholmen söder om Stockholm. Hon har målat blommor och blad på skåp och lådor som för att höja trivselfaktorn. Samtidigt har hon en avslappnad inställning till ägodelar och lämnar därför nästan alltid dörren olåst.
– Här finns ingenting av värde, konstaterar hon. Och tjuvar tar sig in ändå. Mina vänner kan lika gärna gå in och vänta tills jag kommer.

Lillemor är emellertid ingen vanlig dam. Hon är en missbrukande kåkfarare som har tillbringat mer än 20 år bakom galler. 
Det är den tunga sanningen. 
Än värre är att hon fortfarande slickar i sig amfetamin då och då för att må bra. 

Meritlistan är lång av narkotikabrott. Så sent som den 13 januari muckade hon efter sin senaste, drygt årslånga volta. Systern bodde i lägenheten och passade katten under tiden.
– Jag hoppar i varje fall inte över staket vid fotbollsplaner längre. Det gjorde jag förr som övning. Man var ju tvungen att hålla sig spänstig, om man skulle kunna rymma.

Lillemor föddes i juni 1940 i Örebro. Pappan var en törstig och konkursmässig åkare. Familjen bodde i en lånad tvättstuga i Vaxholm när hon kom till världen. Två äldre bröder hade hon och så småningom föddes lillebror Axel som var hennes ögonsten tills han 42 år gammal, som sagt, tog sitt liv. 
– Han var söt och sjöng som en ängel, säger hon. Jag var trulig, rödhårig och fräknig. Sånt fick man höra. På den tiden hade jag aldrig några kompisar. 

Tonåring med två barn
Hon blev servitris på ett kafé efter skolan. Det var där hon mötte Stig från Mälarhöjden som tog hennes oskuld och gjorde henne med barn. Året var 1956 och hon gifte sig med Gustav som tog på sig faderskapet. Hon var 16 år och han var 20. Ett år senare hade de två små flickor att ta hand om. Och så kom preludin, ett centralstimulerande bantningsmedel eller lyckopiller in i bilden. Det förskrevs av läkare eller köptes för två kronor pillret av langare i Kungsträdgården.
– Alla prövade det, säger Lillemor. Lyckopiller var på modet. Det hade ingenting med knark att göra. Varenda kärring på Televerkets Felbyrå, där jag jobbade, knaprade preludin.

Lillebror Axel hamnade i dåligt sällskap med sprit, thinner och knark. Han blev omhändertagen av barnavårdsnämnden och sedan gick det utför. I kompisgänget fanns Sigge som senare blev spelklubbsägaren och palmevittnet Sigge Cedergren.

Lillemor skilde sig. Gustav söp, bråkade och blev av med jobbet. Till sist hade de inte ens välling till barnen. Än mindre fanns det någon mat i skafferiet åt dem själva. De svalt men fick ingen hjälp av socialen. Lillemor offrade sig. Laddad med två preludintabletter sålde hon sin kropp på Malmskillnadsgatan.

– Det var kallt om benen, raljerar hon som svar på frågan om hur det var.
Gustav grät av förtvivlan men gjorde ingenting åt det. Så Lillemor förlorade 21 år gammal tålamodet med sin man som ständigt kom hem full och utan lön. Speciellt som han var sur för att frun gick på gatan för att dryga ut sin lön från Felbyrån. 

Ömsesidig respekt
Redan då fanns den 52-årige TCO-ordföranden Lennart Geijer i Lillemors liv. En kväll 1960 steg han fram till henne på gatan, lyfte på hatten och frågade om hon var ledig. Javisst, sa hon. För 100 kronor.
– Det finns herrar, män, karlar, killar och sluskar, säger hon idag. Lennart Geijer var en herre.

Hon säger det med sådan respekt och vördnad att det inte kan ifrågasättas. Och det är tydligt att han visade henne samma respekt. Deras kärleksnäste blev ett uthyrningsrum med fransk balkong och liten dusch i omedelbar anslutning till hans och hustruns bostad på Armfeldtsgatan. Första gången hade hon tandvärk och var svullen om kinden. Hon berättade att hon behövde pengar till ett tandläkarbesök och han betalade dubbel taxa fast han inte behövde. Geijer var emellertid het på gröten. Redan nästa dag ringde han och bad henne ta ledigt från jobbet på hans bekostnad. Om och om igen ville han ha henne och han betalade generöst. Då kanske du slipper gå ut mer i kväll, sa han. Bättre kunde det knappast bli.  
– Det hände också att han kom hem till oss fast vi bodde trångt. Med tiden lärde han även känna Axel. Vi talade mycket om politik och allt möjligt annat och utvecklade med åren en behaglig vänskap som jämlikar. Till slut kändes det fel att ta betalt men han var bestämd på den punkten. Han betalade för sig och han betalade bra.

Lillemors väninna Rosie – senare känd som Bordellmamman - hade Lennart Geijers namn i sitt kundregister. Hon var en eftersökt sällskapsdam bland Stockholms mer besuttna herrar. På inbjudningskorten till små, informella partyn på riksdagshuset stod det oftast ”Till Rosie med väninnor”. Lillemor var en av dem. Hon var ofta med på festerna i sammetsgarderoberna trots att hon tyckte festandet var slöseri med tid. Hon visste varför hon hade kommit och ville ha det överstökat.

Fast för bedrägeri
Lillemors liv snurrade på i allt snabbare takt på grund av narkotikan som gjorde att hon kunde hålla sig vaken dygnet runt. Hon levde tveklöst ett mycket farligt liv i den innersta kretsen av Stockholms kriminella, undre värld. Till sist åkte hon fast för ett raffinerat bedrägeri varpå barnen placerades i fosterhem. Året var 1967 och barnavårdsnämnden vägrade berätta var de fanns. Lillemor rymde från fängelset, for till Stockholm och gick rakt in på socialkontoret och rotade själv fram den sekretessbelagda uppgiften. I färgat hår och med glasögon på näsan for hon därefter till Södertälje för att med egna ögon se sina döttrar som då var 10 och 11 år gamla på skolgården. Hon granskade deras kläder såväl som huset de bodde i men gav sig inte till känna. Hon visste bara alltför väl att hennes tid i frihet var begränsad.
– Jag var borta från barnen i fyra år, säger Lillemor och för första gången ses smärta i ögonen. Det är en av de få taggarna jag har i mitt hjärta. De var ju tonårsflickor när jag kom tillbaka. 

Lennart Geijer blev justitieminister 1969. En tid senare åkte Lillemor fast för narkotikabrott. Då bröt han förhållandet. Det gick inte an för en justitieminister att ha en knarkande älskarinna som sålde narkotika och var kompis med stans störste langare. Hon förstod och accepterade. Lillemor var följaktligen inte inblandad i den omskrivna bordellhärvan 1976 trots att hon och Lennart Geijer höll kontakten till 1991.
– Det var meningen att vi skulle träffas då men jag satt i fängelse så det blev ingenting.
När han dog 1999 skickade hon en blomma till begravningen med kriminalvårdens representant.

Lillemor lämnade prostitutionen bakom sig. Hon gifte sig och skilde sig två gånger innan hon träffade Helmer, en kriminell bilhandlare från Hälsingland, som blev hennes fjärde man och stora kärlek. De fick 25 år tillsammans innan han dog för tre år sedan.
– Han väntar på mig i kolumbariet i Högalid, säger hon. Det känns som en tröst. När jag dör ska vi spridas ut för vinden tillsammans. Det har ett av mina barnbarn lovat se till. Hon är på god väg att bli polis.

Fina recensioner
Det var under ett fängelsestraff på Hinseberg efter Helmers död som Lillemor började skriva om sitt liv. När hon kom ut igen sökte hon upp en förläggare. 
– Jag köper en bok av dig om du köper en bok av mig, sa jag. Dagen efter ringde han och när jag strax därpå hade åkt in igen, kom han till Kronobergshäktet för att skriva kontrakt. Jag fick en dator och kunde småningom redigera bort över hundra sidor av mitt manus. Fyra månader senare var boken klar.

Hinsehäxor kallas fångarna på kvinnofängelset Hinseberg. Hinsehäxan heter även Lillemors bok som genomgående har fått lysande recensioner.
– Jag har skrivit överklaganden och nådeansökningar i alla år. Det har varit en bra övning. Nu tyckte jag att det var min plikt att berätta. Speciellt som jag har fått lov av både barn och barnbarn att göra det. Skriv mamma, säger de. De har hejat på och läst vad jag skrivit vartefter. 
Monica Antonsson

__________________________

 
En målad teckning – Hinsehäxan
Lillemor Östlins hinsehäxa har fått illustrera Ingrid Landers doktorsavhandling ”Den flygande maran – en studie om åtta narkotikabrukande kvinnor i Stockholm” som lades fram vid Kriminologiska institutionen vid Stockholms Universitet 2003.
 
Om Kurt hittar den (jag har bett honom leta) så har han plåtat av Lillemors målning ”Vi och dom” som föreställer en busskö med vanligt folk vid Gröndalslunden i Stockholm. På några bänkar intill sitter hennes älskade Helmer, ex-maken Lillen som hon och Helmer tog hand om, sedan han fått en stroke, och ”nån slajdare som dricker öl”. Bredvid står Långa Tore Smedhalva som förgäves sträcker fram en ros till en dam i busskön.
– Jag har förvandlat pissoaren på torget till en fontän, säger Lillemor. Det blev finare så.

  1. Omslagsbild: Hinsehäxan av

    Hinsehäxan

    Lillemor Östlin har tillbringat sammanlagt tjugo år i fängelse. Här berättar hon om 

    sitt liv: sin uppväxt, sin prostitution, sitt narkotikamissbruk, olika brott, livet i den 

    undre världen, de många fängelsestraffen och hur det är att sitta i fängelse. 

    Även om...

  2. Omslagsbild: Dagbok från kvinnofängelset av

    Dagbok från kvinnofängelset

    Författaren berättade i boken Hinsehäxan om sin uppväxt och om sitt liv som 

    prostituerad, narkotikamissbrukare och kriminell. Den här boken innehåller 

    hennes anteckningar från den senaste vistelsen på Hinseberg. 

    Hon berättar om vardagsrutiner och människoöden....

  3. Omslagsbild: Hinsehäxan av

    Hinsehäxan en sann historia

    Lillemor Östlin har tillbringat sammanlagt tjugo år i fängelse. Här berättar hon 

    om sitt liv: sin uppväxt, sin prostitution, sitt narkotikamissbruk, olika brott, livet 

    i den undre världen, de många fängelsestraffen och hur det är att sitta i fängelse. 

    Även om...








Wikipedia:
Lillemor Östlin
FödelsenamnSolveig Lillemor Wennerstrand
AliasHinsehäxan
Född16 juni 1940
Örebro
Död8 juni 2020 (79 år)
Stockholm
YrkeServitris
Författare
TillvägagångssättBedrägeri
Narkotikabrott


Solveig Lillemor Östlin, född Wennerstrand 16 juni 1940 i Örebro, död 8 juni 2020 i Skärholmens distrikt i Stockholm, var en svensk författare och den kvinna som suttit längst sammanlagd tid i fängelse i Sverige.

Östlin blev gravid som 16-åring och fick dispens att gifta sig 1958 trots sin ålder. Hon fick ytterligare ett barn, men maken blev arbetslös och de förlorade sin tjänstebostad

Östlin började lifta till Stockholm från det lilla samhället i Uppland och blev prostituerad för att försörja familjen och kom att arbeta som servitris på nattklubben Ambassadeur, där hon lärde känna många kända personer. Hon sade sig ha varit betald älskarinna åt justitieminister Lennart Geijer i 10 år. 

Hon menade dock att hon inte var inblandad i den så kallade bordellhärvan, även om hon kände de inblandade, såsom bordellmamman Doris Hopp.

Hon greps först för bedrägeriförsök och drogs in i en grupp kriminella i olika sammanhang, vilka i massmedia fick namnet Rullstolsligan då de under vapenhot fritog en skadad medlem från det polisbevakade Eskilstuna lasarett

Hon begick upprepade narkotikabrott för eget bruk av främst amfetamin, och rymde tre gånger från Hinseberg. 

2005 utkom hon med den uppmärksammade självbiografiska boken Hinsehäxan, som i januari 2012 sändes som dramatiserad miniserie i två delar på SVT med Vera Vitali i rollen som Östlin själv, i Hinsehäxan. Hennes rollfigur visar i serien prov på en konstnärstalang och får i uppdrag att göra några större väggmålningar i fängelset. Efter Hinsehäxan skrev Lillemor Östlin ytterligare böcker om sina erfarenheter av den svenska kriminalvården och rättssystemet, som hon förhöll sig kritisk till.

Östlin blev i mars 2012 invald som styrelseledamot och senare även som vice ordförande i brukarföreningen Tjuvgods, som arbetar aktivt för att ge människor en möjlighet i samhället efter tid i kriminalvård och i missbruk. 

Vid föreningens årsmöte den 28 mars 2013 entledigades Östlin från samtliga uppdrag i föreningen. Hon dömdes 2013 till fyra och ett halvt års fängelse för narkotikabrott.

Lillemor Östlin var gift fyra gånger och avled 2020 i Stockholm.


Biografi:


Lillemor Östlin dömdes den 15 spril 2013 till 4,5 års fängelse för grovt narkotikabrott. 
De sammanlagt fem personer som åtalats för inblandning i amfetaminhärvan döms alla till fängelse.
En 49-årig man från Sundsvall - tidigare engagerad i antibrottsorganisationen KRIS, Krminellas revansch i samhället - får två och ett halvt års fängelse.
Via olika kontaktpersoner i Skärholmen utanför Stockholm fördes han samman med Lillemor Östlin, mer känd som Hinsehäxan. Syftet var att köpa ett större parti amfetamin av henne, och det gjorde han enligt åtalet.

Smugglade knark i julklapp
Men på E4 vid Armsjön söder om Sundsvall greps 49-åringen med drygt 800 gram amfetamin i bagaget. Narkotikan var inslagen som en julklapp och polisen fööstod inte först att det förväntade amfetaminpartiet fanns just i paketet.
Vid en senare husrannsakan hemma hos Lillemor Östlin i Skärholmen hittades ytterligare ett kilo amfetamin.
Östlin får det strängaste straffet - fyra års och sex månader bakom lås och bom för grovt narkotikabrott. Det innebär att hon, om domen står fast, får tillbringa sin tid bakom lås och bom fram till det år hon fyller 76.

Alla fick fängelse
De övriga tre personer, alla 56 år - två män och en kvinna, den sistnämnda född i Härnösand - får alla fängelse i mellan två och två och ett halvt år för sin inblandning i härvan.

72-åriga Lillemor Östlin, som i romanen Hinsehäxan berättade om sitt liv med prostitution, droger och kriminalitet, är den svenska kvinna som suttit längst i fängelse. Hon har suttit på kvinnofängelset Hinseberg i nästan 25 år totalt, och också lyckats rymma därifrån flera gånger.
De senaste 20 åren förekommer hon under 27 avsnitt i kriminalregistret.

Älskarinna åt Geijer
Hon hävdar också att hon under närmare tio års tid var betald älskarinna åt socialdemokratiske före detta justitieministern Lennart Geijer under 60- och 70-talen.
Strax därefter avslöjades den så kallade Bordellhärvan - som egentligen var en omfattande och organiserad callgirlverksamhet. Dåvarande rikspolischefen Carl Persson skrev en promemoria till statsminister Olof Palme där han hävdade att justitieminister Geijer var en säkrhetsrisk.

Diariefördes aldrig
Geijer pekades ut som sexkund i härvan och eftersom några av de prostituerade kvinnorna var polskor som hade kontakter med KGB-officierare på den polska ambassaden utgjorde Geijer ett hot mot rikets säkerhet, menade Carl Persson i sitt PM.
Men PM:et diariefördes aldrig utan blev kvar i ett kassaskåp på Olof Palmes tjänsterum på regeringskansliet Rosenbad.



https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lillemor-ostlin-ar-dod

9 JUNI 2020
Lillemor Östlin, känd som ”Hinsehäxan” på grund av sin långa tid på fängelset Hinseberg, har avlidit.

Lillemor Östlin är död – var känd som ”Hinsehäxan”

Hon var känd som den kvinna som suttit längst tid i fängelse, något hon själv berättade om i den omtalade självbiografin ”Hinsehäxan”. Nu är Lillemor Östlin död, rapporterar Aftonbladet. Hon blev 79 år gammal.

Enligt Aftonbladet var klockan 23.25 när Lillemor Östlin somnade in på Huddinge sjukhus efter en längre tids sjukdom.
– Hon var positiv ända in i det sista. Jag har svårt att förstå att hon inte längre finns, säger Lillemor Östlins dotter Lotta Blomqvist till Aftonbladet.

Lillemor Östlin dömdes vid flera tillfällen för narkotikabrott och var den kvinna som suttit längst tid, mer än 25 år, i fängelse i Sverige. Hon har också lyckats rymma från Hinseberg tre gånger. Om en vecka skulle hon ha fyllt 80 år.

Uttalade sig om Palmeutredningen
Lillemor Östlin blev bland annat känd för tv-tittarna när hon medverkade i SVT-programmet Uppdrag Granskning, där hon hävdade att polisen lockade missbrukare med miljontals kronor för att sätta dit Christer Pettersson, den enda personen som åtalats – och friats – för mordet på Olof Palme.

Lillemor Östlin var också författare och hennes bok ”Hinsehäxan” blev en dramaserie i SVT. Biografin väckte stor uppmärksamhet när den publicerades 2005, bland annat för kopplingarna till den så kallade Geijeraffären.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar