Ulrika Andersson gift Elvgren meteorolog på Tv4

Allas Veckotidning
Nr 25, 2011

Sju sorters blommor hjälper tv-meteorologen Ulrika Andersson att drömma

För första gången kan jag tänka mig barn

Senapssill, färskpotatis och - bara för att det hör till - en liten nubbe.
Ända sedan barnsben har Ulrika älskat midsommaren och dess traditioner. 
Då firades den på en fäbodvall i Älvdalen och vädret var nästan alltid vackert...

Om vädergudarna vill och Sverige ligger kvar i samma väderfas som i vintras så kan det hända att vi får en riktig högtryckssommar i år. 

Det säger meteorolog Ulrika Andersson, 32, när hon en av sommarens första riktigt varma dagar sitter i gröngräset och pratar om den stundande midsommaren. 

– Har vi tur så kommer solen att stråla från klarblå himmel medan små vita moln drar förbi i maklig takt. Juni är trots allt statistiskt sett årets soligaste månad.

Närmare sanningen än så kommer vi inte. Ulrika är proffs. Hon gör trovärdiga prognoser och tar inga chanser genom att spå vädret efter fläckarna på stjärnhimlen som hennes farfar gjorde. Han var bonde och kunde läsa naturen. Det var en kunskap i sig. Dessvärre tog han den med sig i graven och nu är den glömd.  
– Jag spår inte i väder i fiskrens och kaffesump heller, skrattar Ulrika. Men det lär visst nappa bäst efter regn. Och oddsen för fint midsommarväder är som sagt tämligen goda. Vi är mitt i ljusets och den skira grönskans tid. Och skulle det regna någon dag så är det inte mycket att göra åt det. Vi bor trots allt på en breddgrad med vandrande låg- och högtryck. Den som vill ha sol och 25 grader varmt för jämnan ska helt enkelt inte bo här.

En riktig bonnläppa

Ulrika är född och uppväxt i Älvdalen. Den röda stugan hade vita knutar och på gårdsplanen stod byns högsta flaggstång. Från den var tvättlinan spänd till en krok på husväggen. När åskan slog ner spred sig elden via linan till huset.

– Det fanns som tur var folk hemma som kunde släcka elden, säger Ulrika. Det var innan jag föddes men historien lever kvar och minner om människors litenhet mot naturkrafterna.

Ulrika talar flytande älvdalska som är en slags fornnordiska med rötter i isländskan.
– Det var det första språket jag lärde mig. Först i skolan blev vi tvingade att tala rikssvenska. I dag är det väldigt exotiskt med dialekter. Det finns till och med kurser i älvdalska för att språket ska bevaras.

På andra sidan landsvägen låg farföräldrarnas lantbruk som det mesta av livet kretsade kring. Alla måste hjälpa till på gården när det var dags att räfsa hö och sätta upp hässjor ute på åkrarna. Vi hade tre, fyra kor och en gris som slaktades till jul. Dessutom jagades älg och annat vilt. Jag har varit med i slaktladan och fått se både det ena och det andra som hör vardagen till i ett lanthushåll så man kan gott säga att jag är en riktig bonnläppa!

Redan som barn var Ulrika förtjust i blommor. Hon läste floraboken från pärm till pärm hemma hos mormor och morfar och lärde sig det mesta om prästkragar, styvmorsviol och midsommarblomster. Den cerisfärgade rödbläran är fortfarande hennes speciella favorit på sommarängen.
Ulrikas farmor mjölkade, kärnade smör och gjorde messmör som smakade vassle. Själv föredrar hon köpesmör men drar sig inte för långkok och lagar gärna exempelvis tjälknöl.
– Man stoppar in en frusen älgstek i en 75 grader varm ugn och låter den stå där tolv timmar tills innertemperaturen är 70 grader. Sedan får steken ligga i saltlag i kylen fyra, fem timmar tills den är klar. Men det är viktigt att man vänder den då och då. Det blir ett jättemört kött som man skär i tunna skivor och serverar till gratäng, sallad eller rostade grönsaker.

Farfars hemlighet

Livet går vidare och Älvdalen är inte längre vad det var för Ulrika. Farmor och farfar är borta nu och lantbruket gick ur släkten. Det var alldeles för litet för att ännu en familj skulle kunna leva på det. 
– Arbetet var väldigt tungt för farfar som hade svagt hjärta. Det är mycket som måste göras på en gård och det är tungt med hö och slåtter.

Men minnena finns kvar. Inte minst av hur farfar spådde väder.
– Han räknade svarta eller ljusa fläckar i Vintergatan för att få besked om hur det skulle bli med snötillgången om vintrarna. Han hade dessutom någon sorts väderpinnar med vilka han kunde bedöma lufttrycket och de närmaste dagarnas väder. Det är synd att vi inte vet hur han gjorde.

Fest på fäbodvallen

Men det finns tecken i naturen som även Ulrika ger akt på. Hon berättar till exempel att cirrusmoln med uppdragna spetsar i hörnen tyder på regn inom det närmaste dygnet.
- Men när himlen är klarblå som i dag händer inte så mycket. 

När Ulrika växte upp och det drog ihop sig till midsommar gick byborna man ur huse för att roa sig på fäbodvallen som av urgammal tradition är en festplats. Ulrika berättar att varje by har sin egen fäbodvall dit bönderna tar korna om somrarna för att spara gräset på ängarna till hö för vintern.
– Kyrkans folk åker runt i midsommartid och håller högmässa under bar himmel. Folk gifter sig och små barn blir döpta. Folkdräkterna är många och musikanterna spelar dragspel och fiol. Det är midsommarstång, tipspromenader, lotterier, matsäck och kaffe med dopp. Gamla och unga hoppar potatissäck, springer runt med ägg på sked och hoppar "små grodorna" kring midsommarstången.

Ulrika visste redan från början att hon en dag skulle lämna Älvdalen. Nitton år gammal flyttade hon hemifrån för att plugga till meteorolog vid Uppsala universitet.
– Jag gillar att ha koll på vädret, säger hon. Jag vill veta när det blir strandväder, när man kan tvätta bilen och hänga ut tvätten. 

Fyra år senare kunde Ulrika gratulera sig själv till såväl examen som en anställning hos SMHI vid Arlanda flygplats.
– Det är en arbetsplats som aldrig sover. Man bevakar södra Sveriges alla flygplatser och utfärdar prognoser om vädret till piloterna. Det är hur mycket data som helst om sikt och vindförhållanden, hur mycket moln det är på himlen och på vilken höjd.

Arg och kränkt

Ulrika njöt av sitt första jobb och hade kanhända blivit kvar på Arlanda om inte TV4 hade hört av sig.
– De behövde några meteorologer som kunde hoppa in och jobba extra. Jag såg en chans att tjäna lite extra pengar och var en av dem som ställde upp. Vi fick lära oss jobbet av de fasta meteorologerna och jag kände direkt att jag hade kommit till ett väldigt trevligt gäng.

Året var 2004 och tre år senare blev Ulrika fast anställd. Idag är hon en av fem fasta meteorologer på TV4. Hon tycker fortfarande att atmosfären är trevlig och att arbetskamraterna är toppen. Det enda som plågar henne något är kändisskapet.
– Jag firade midsommar tillsammans med vänner på Utö i Stockholms skärgård ett år. Vi mötte ett killgäng och ingen kunde undgå att höra vad en av dem sa. "Såg ni vem det var? Henne ska jag ha i natt." Jag började koka av ilska och vände mig om. "Vad var det du sa?". Han backade direkt. Ja, han skrev till och med och bad om ursäkt efteråt. Men det var faktiskt väldigt kränkande.

Som meteorolog på TV4 tjänstgör Ulrika efter ett schema. De morgnar hon medverkar i Nyhetsmorgon stiger hon upp klockan tre. 
– Jag råkade slå till min sambo i morse innan jag hittade klockan, skrattar hon. Ibland vaknar man lite abrupt. Jag ringde senare och fick veta att det hade gått bra. 

Ulrika åker taxi till jobbet tidiga morgnar. Det är det enda färdmedel som fungerar vid den tiden på dygnet. Väl framme är det telefonkonferens klockan fyra med meteorologerna på Arlanda, Sundsvall, Malmö, Norrköping, militära meteorologerna i Enköping samt TV-meteorologerna på Sveriges Television. Därefter gör Ulrika sin grafik. Hon lägger ut fronter och bedömer temperaturer samt gör en prognos för några radiokanaler. Därefter blir hon sminkad, får håret fixat och väljer dagens kläder ur sin personliga garderob på TV4.  
– Alla programledare har egna garderober. Stylisterna känner våra personligheter och har koll på vad vi har för smak. Jag har kanske sex, sju kavajer och 15-20 toppar i garderoben just nu som jag kan kombinera på olika sätt.

Kläder är viktigt, visar det sig. Tittarna reagerar direkt om något avviker från det vanliga.
– Jag hade jeans med hål i en dag. Men jag fick genast mail från en tittare som tyckte det var osmakligt med en yoghurtfläck på byxorna. Det gick tyvärr inte att maila tillbaka. Annars hade hon fått förklaringen att det var hål och ingen fläck utan högsta mode.

Drömmer om barn

Ulrika bor i Stockholm numera. Sambon Daniel, 35, är verksam inom sjukvården och har sina rötter i Norrbotten.
– Vi träffades på Gröna Lund och efter en tid kände jag att han var på väg in i mitt liv. I dag betyder han lycka för mig. För första gången i livet kan jag tänka mig att skaffa barn.

Ulrika och Daniel planerar ett liv tillsammans och letar just nu hus i någon av förorterna. En lättskött liten trädgård med blommande perenner, äppelträd och jordgubbsland står på önskelistan. Midsommar firar de med släkt och vänner på Gotland den här gången och hon har hela inköpslistan klar för sig. 
– När det är midsommar vill jag ha senapssill och färsk potatis, säger Ulrika. Jag är ingen fantast av nubbar men något ska man väl ha och då får det bli Hallands fläder. Men det magiska ljuset och prakten av vilda blommor som röd vallmo och blåklint innan bönderna slår sina åkrar är det viktigaste för mig. I år ska jag plocka sju sorters blomster att lägga under huvudkudden för att få drömma om min tillkommande. Sedan ska man förstås hoppa över sju gärdesgårdar också. Det gäller bara att hitta dem…
Monica Antonsson

Fakta:

Lena Ulrika Elvgren, född Andersson 19 januari 1979, är en svensk meteorolog på TV4. Ulrika Elvgren är uppväxt i Älvdalen och tog meteorologiexamen 2002 vid Uppsala universitet. Elvgren har arbetat på TV4 sedan 2004. Mellan 2002 och 2004 arbetade hon som flygmeteorolog på Arlanda.