Nr 18, 2015
Danspartnern blev rasande över att bli avvisad...
Jag hann hoppa ur
just innan han kraschade bilen
Ann Wilson har bråda dagar just nu. Tioårsjubilerande Let´s Dance har äntligen dragit igång. Det innebär att hon lämnar hemmet tidigt om fredagsmorgnarna och tar flyget från Ängelholm till Stockholm för vidare färd mot TV-huset. Väl där ansluter hon sig till Tony Irving och Dermot Clemenger. Tillsammans utgör de juryn med stort J.
– Det är härligt, säger hon. Jag träffar folk året runt som längtar efter programmet och frågar när vi ska börja och vilka som ska vara med. Jubiléet med fyra extra program gör inte saken sämre. Det blir en enda lång härlig fest hela säsongen.
Ann har sina rötter i Helsingborg eller rättare sagt i den lilla fiskebyn Råå strax intill. Präglad av sin idyll och sina kullerstensgator ger den henne det lugn hon så väl behöver. Där växte hon upp och där tog hon sina första stapplande steg på scenen med sång, dans och teater.
– Jag har alltid gillat utmaningar, förklarar hon. Jag är nog en utpräglad tävlingsmänniska.
Tio år gammal följde hon med en kompis till dansskolan och där blev hon fast. Två år senare började hon tävla för att 15 år gammal bli svensk juniormästarinnan.
Bara 17 år gammal flyttade hon till London där en jämnårig engelsman blev hennes danspartner. Strax blev de femma i de brittiska juniormästerskapen och spåddes en lysande framtid inom dansen.
– Min partner hade dessvärre andra planer, säger Ann. Han ville gifta sig och bilda familj men det var verkligen ingenting för mig.
Trampade på gasen
Ann minns hur de satt i hans bil en kväll och diskuterade det. Han hade motorn igång och blev rasande över att bli avvisad. Blev hon inte hans så skulle ingen annan få henne heller.
– Jag såg hans blick, fick upp dörren och kastade mig ut ur bilden samtidigt som han trampade gaspedalen i botten.
Det slutade med en krasch.
– Jag såg hans blick, fick upp dörren och kastade mig ut ur bilden samtidigt som han trampade gaspedalen i botten.
Det slutade med en krasch.
Den unge mannen fick åka ambulans till sjukhuset och ett antal bilar fick fraktas bort.
Ann blev så förskräckt av händelsen att hon lämnade London och flyttade till Oslo, där den svenske dansaren Göran Nordin blev hennes danspartner. De tränade för några av världens främsta instruktörer och vann sex svenska mästerskap i latin och modern dans, så kallad ballroom, under sina fyra år tillsammans.
– Vi blev dessutom femma i EM och sexa i VM i tiodans.
Startade dansskola
Det var på VM i Australien som Ann mötte Paul Wilson första gången. De tävlade därefter mot varandra med respektive partners på den ena internationella tävlingen efter den andra tills de insåg att de hörde ihop och blev ett par.
– Vi gifte oss och bosatte oss i Sydney men reste ofta till Europa för att träna, tävla och så småningom också döma internationella danstävlingar.
Ann och Paul blev sjufaldiga australiensiska mästare i modern standarddans under sina aktiva tävlingsår. De drev dessutom danskompaniet ”Wild Cool and Swingin” som turnerade i såväl Japan som Australien. På toppen av allt vann de världens största danstävling British Rising Star Championship i Blackpool 1996.
– Efter tio års tävlande drog vi oss tillbaka och startade en dansskola i Sydney.
Det var när Ann blev gravid sonen Tom som de bestämde sig för att flytta till Sverige. Det är drygt tio år sedan nu. Här startade de Wilson Dance Center i Helsingborg och slog sig ner i hennes hemby Råå.
– Att få bli mamma till Tom är det största och bästa som någonsin har hänt mig, säger Ann. Han är utan jämförelse den viktigaste personen i mitt liv.
Äktenskapet tog däremot slut. Efter 20 år tillsammans gick Ann och Paul skilda vägar 2010 sedan de insett att de helt enkelt hade växt ifrån varandra.
– Vi hade redan tidigare tagit timeout några gånger för att försöka få det att fungera. Till sist blev vi tvungna att inse att vår tid tillsammans var över. Idag är vi otroligt tacksamma för de år vi fick och har gått vidare som bästa vänner. Vi har ju dansskolan kvar så vi ses varje dag.
Öppen för äventyr
Det stod inte länge på förrän media rapporterade om en ny kärleksrelation för Ann. I några år var hon också tillsammans med en före detta skolkamrat från förr. Romansen gick emellertid i kras den också. Kanske var det för tidigt helt enkelt. Ett år har emellertid gått och nu är Ann öppen för nya äventyr.
– Jag har förstås ingen aning om jag kommer att träffa en ny man eller inte, vad det i så fall innebär eller var jag kommer att hamna. Det enda som är säkert är att min son kommer att finnas i närheten. Han är nummer ett.
När Ann får frågan om vad hon värdesätter mest hos en man svarar hon humor, respekt och framför allt ärlighet.
– Men man ska ha tid också, påpekar hon. Jag jobbar väldigt mycket och en relation behöver få ta tid medan man lär känna varandra. Men jag är mer accepterande nu. Förr tyckte jag bestämt att ett förhållande skulle vara på ett visst sätt. I dag är jag mer öppen för att man är och tycker olika.
Ann deltog som proffsdansare i den danska versionen av Let´s Dance några säsonger innan TV4 kallade och hon blev domare i den svenska. Samtidigt undervisade hon såväl nybörjare som elitdansare på dansskolan likaväl som hon dömde danstävlingar ända upp till VM-nivå. Som om det inte vore nog driver hon dessutom en nätbutik med smycken, kläder och hudvårdsprodukter och är dessutom flitigt anlitad som konferencier och föreläsare om hälsa. Inte minst dans är läkande, påpekar hon.
Gick in i väggen
– Då handlar det om lyckohormonet Oxcytocin som finns i kroppen hos alla människor och som utsöndras vid beröring som i dans. Det finns mycket att lära sig om det. Det är inget man köper på flaska. Det ska helst väckas inifrån.
För arbetsmyror som Ann kan det lätt bli för mycket. I synnerhet när oförutsedda händelser i privatlivet inträffar. Som exempelvis separationer. Det var också vad som hände 2013 när Ann plötsligt gick i väggen och fick diagnosen utmattningssyndrom. Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson hoppade in i hennes ställe i Let´s Dance under de två veckor som Ann knappt orkade gå ur sängen.
– Efter det orkade jag sitta med i juryn om fredagskvällarna. Sedan var jag sjukskriven i nästan ett helt år. Jag fick verkligen kämpa för att återfå balansen. Idag mår jag bättre men måste vara väldigt försiktig så att det inte händer igen. Jag har svårt att ta det lugnt och säga nej. Jag vill helst bara ta tag i livet och köra på för fullt. Som nu exempelvis i Let´s Dance.
Tioårsjubileet ger tittarna dels en vanlig säsong och dels en minisäsong i vilka tidigare deltagare återkommer för att ta revansch. Vilka som medverkar är ännu en väl bevarad hemlighet. Över hundra kändisar har varit med och många har varit väldigt duktiga, menar Ann.
– Den förste var Måns Zelmerlöw. Han var cool och tänkte först inte lägga så mycket krut på dansen. Sedan insåg han att han kunde vinna och satsade stenhårt. Det var väldigt kul att se hans förändring.
Visat framfötterna
Tina Nordström är en annan av Anns favoriter liksom brottaren Martin Lidberg.
– Morgan Alling var ju också fantastisk. Jag var väldigt imponerad av hans latinamerikanska danser. Han hade ett eget sätt att tolka allting, tyckte jag.
De flesta som varit med i Let´s Dance har kunnat visa framfötterna och Ann menar att en stor del av framgången beror på de medverkande proffsdansarna.
– Men jag är mest imponerad av att tävlingsdeltagarna vågar släppa loss på golvet som de gör. De flesta känner sig nog rätt nakna ändå när de väl står där och ska utföra något som de egentligen inte har riktig koll på.
För juryn innebär fredagarna fullt upp med produktionsmöten, förberedelser och intervjuer innan det är dags för sändning.
– Vi får veta hur veckan har varit och vilka kameravinklar tittarna ska få se. Vi får däremot inte följa genrepet så vi har inga förutfattade meningar när programmet väl går igång.
Jobbet som jurymedlem brukar vanligen omfatta en del dans för egen del också.
– Vi brukar ju ha ett litet öppningsnummer och det blir det säkert den här gången också. Numera, när jag inte tävlar längre, kan det faktiskt kännas lite pirrigt för mig att gå ut på dansgolvet. Våra kollegor tittar säkert med väldigt kritiska ögon. Men det spelar ingen roll. Jag har haft min karriär. Den är väl dokumenterad och det är samma sak för grabbarna. Våra dansinsatser är mer en kul grej. Vi får visa att vi fortfarande kan röra oss någorlunda ledigt. Efter de här tio åren är vi väldigt goda vänner. Våra respektive liv har utvecklats åt alla möjliga håll. Vi brukar säga att vi har åldrats på bästa TV-tid.
Av Monica Antonsson
Foto Per Arvidsson
Ann blev så förskräckt av händelsen att hon lämnade London och flyttade till Oslo, där den svenske dansaren Göran Nordin blev hennes danspartner. De tränade för några av världens främsta instruktörer och vann sex svenska mästerskap i latin och modern dans, så kallad ballroom, under sina fyra år tillsammans.
– Vi blev dessutom femma i EM och sexa i VM i tiodans.
Startade dansskola
Det var på VM i Australien som Ann mötte Paul Wilson första gången. De tävlade därefter mot varandra med respektive partners på den ena internationella tävlingen efter den andra tills de insåg att de hörde ihop och blev ett par.
– Vi gifte oss och bosatte oss i Sydney men reste ofta till Europa för att träna, tävla och så småningom också döma internationella danstävlingar.
Ann och Paul blev sjufaldiga australiensiska mästare i modern standarddans under sina aktiva tävlingsår. De drev dessutom danskompaniet ”Wild Cool and Swingin” som turnerade i såväl Japan som Australien. På toppen av allt vann de världens största danstävling British Rising Star Championship i Blackpool 1996.
– Efter tio års tävlande drog vi oss tillbaka och startade en dansskola i Sydney.
Det var när Ann blev gravid sonen Tom som de bestämde sig för att flytta till Sverige. Det är drygt tio år sedan nu. Här startade de Wilson Dance Center i Helsingborg och slog sig ner i hennes hemby Råå.
– Att få bli mamma till Tom är det största och bästa som någonsin har hänt mig, säger Ann. Han är utan jämförelse den viktigaste personen i mitt liv.
Äktenskapet tog däremot slut. Efter 20 år tillsammans gick Ann och Paul skilda vägar 2010 sedan de insett att de helt enkelt hade växt ifrån varandra.
– Vi hade redan tidigare tagit timeout några gånger för att försöka få det att fungera. Till sist blev vi tvungna att inse att vår tid tillsammans var över. Idag är vi otroligt tacksamma för de år vi fick och har gått vidare som bästa vänner. Vi har ju dansskolan kvar så vi ses varje dag.
Öppen för äventyr
Det stod inte länge på förrän media rapporterade om en ny kärleksrelation för Ann. I några år var hon också tillsammans med en före detta skolkamrat från förr. Romansen gick emellertid i kras den också. Kanske var det för tidigt helt enkelt. Ett år har emellertid gått och nu är Ann öppen för nya äventyr.
– Jag har förstås ingen aning om jag kommer att träffa en ny man eller inte, vad det i så fall innebär eller var jag kommer att hamna. Det enda som är säkert är att min son kommer att finnas i närheten. Han är nummer ett.
När Ann får frågan om vad hon värdesätter mest hos en man svarar hon humor, respekt och framför allt ärlighet.
– Men man ska ha tid också, påpekar hon. Jag jobbar väldigt mycket och en relation behöver få ta tid medan man lär känna varandra. Men jag är mer accepterande nu. Förr tyckte jag bestämt att ett förhållande skulle vara på ett visst sätt. I dag är jag mer öppen för att man är och tycker olika.
Ann deltog som proffsdansare i den danska versionen av Let´s Dance några säsonger innan TV4 kallade och hon blev domare i den svenska. Samtidigt undervisade hon såväl nybörjare som elitdansare på dansskolan likaväl som hon dömde danstävlingar ända upp till VM-nivå. Som om det inte vore nog driver hon dessutom en nätbutik med smycken, kläder och hudvårdsprodukter och är dessutom flitigt anlitad som konferencier och föreläsare om hälsa. Inte minst dans är läkande, påpekar hon.
Gick in i väggen
– Då handlar det om lyckohormonet Oxcytocin som finns i kroppen hos alla människor och som utsöndras vid beröring som i dans. Det finns mycket att lära sig om det. Det är inget man köper på flaska. Det ska helst väckas inifrån.
För arbetsmyror som Ann kan det lätt bli för mycket. I synnerhet när oförutsedda händelser i privatlivet inträffar. Som exempelvis separationer. Det var också vad som hände 2013 när Ann plötsligt gick i väggen och fick diagnosen utmattningssyndrom. Lars-Åke ”Babsan” Wilhelmsson hoppade in i hennes ställe i Let´s Dance under de två veckor som Ann knappt orkade gå ur sängen.
– Efter det orkade jag sitta med i juryn om fredagskvällarna. Sedan var jag sjukskriven i nästan ett helt år. Jag fick verkligen kämpa för att återfå balansen. Idag mår jag bättre men måste vara väldigt försiktig så att det inte händer igen. Jag har svårt att ta det lugnt och säga nej. Jag vill helst bara ta tag i livet och köra på för fullt. Som nu exempelvis i Let´s Dance.
Tioårsjubileet ger tittarna dels en vanlig säsong och dels en minisäsong i vilka tidigare deltagare återkommer för att ta revansch. Vilka som medverkar är ännu en väl bevarad hemlighet. Över hundra kändisar har varit med och många har varit väldigt duktiga, menar Ann.
– Den förste var Måns Zelmerlöw. Han var cool och tänkte först inte lägga så mycket krut på dansen. Sedan insåg han att han kunde vinna och satsade stenhårt. Det var väldigt kul att se hans förändring.
Visat framfötterna
Tina Nordström är en annan av Anns favoriter liksom brottaren Martin Lidberg.
– Morgan Alling var ju också fantastisk. Jag var väldigt imponerad av hans latinamerikanska danser. Han hade ett eget sätt att tolka allting, tyckte jag.
De flesta som varit med i Let´s Dance har kunnat visa framfötterna och Ann menar att en stor del av framgången beror på de medverkande proffsdansarna.
– Men jag är mest imponerad av att tävlingsdeltagarna vågar släppa loss på golvet som de gör. De flesta känner sig nog rätt nakna ändå när de väl står där och ska utföra något som de egentligen inte har riktig koll på.
För juryn innebär fredagarna fullt upp med produktionsmöten, förberedelser och intervjuer innan det är dags för sändning.
– Vi får veta hur veckan har varit och vilka kameravinklar tittarna ska få se. Vi får däremot inte följa genrepet så vi har inga förutfattade meningar när programmet väl går igång.
Jobbet som jurymedlem brukar vanligen omfatta en del dans för egen del också.
– Vi brukar ju ha ett litet öppningsnummer och det blir det säkert den här gången också. Numera, när jag inte tävlar längre, kan det faktiskt kännas lite pirrigt för mig att gå ut på dansgolvet. Våra kollegor tittar säkert med väldigt kritiska ögon. Men det spelar ingen roll. Jag har haft min karriär. Den är väl dokumenterad och det är samma sak för grabbarna. Våra dansinsatser är mer en kul grej. Vi får visa att vi fortfarande kan röra oss någorlunda ledigt. Efter de här tio åren är vi väldigt goda vänner. Våra respektive liv har utvecklats åt alla möjliga håll. Vi brukar säga att vi har åldrats på bästa TV-tid.
Av Monica Antonsson
Foto Per Arvidsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar