Allas Veckotidning
Nr 33, 2006
Fredriks kärleksmåltid till Filippa: lax och småpotatis
Vårt första möte satte igång förbjudna känslor
När Fredrik och Filippa träffades var båda upptagna. Kärleken lät sig dock inte hejdas, och inom ett halvår var de ett par.
Trots passionerad kärlek till hustrun är Fredriks kärleksmåltid mer praktisk än romantisk.
Speciellt som regnet öser ner och laxen glider iväg ur parmaskinkan som tvålen ur handen, när man duschar. Salladslöken och de i djurgårdskanalen illa sköljda färskpotatisarna är dessutom lika okokta som de var, när de grävdes upp. Förhoppningsvis syns det inte på bild, säger vi.
Filippa tar snällt av sig jackan, för att det ska se varmare ut. Hon viker den omsorgsfullt med utsidan in och lämnar över den till en medarbetare som redan har fullt upp med att hålla ett paraply över kameran.
Filippa tar snällt av sig jackan, för att det ska se varmare ut. Hon viker den omsorgsfullt med utsidan in och lämnar över den till en medarbetare som redan har fullt upp med att hålla ett paraply över kameran.
Raskt glider hon in i bilden bredvid maken och ler. Obegripligt nog blir hon inte ens irriterad, när hon en stund senare får tillbaka sin jacka full med vatten. Det ordnar sig, säger hon. Det torkar. Säpo lyser med sin frånvaro och polisen syns inte till, så vi undgår att bli gripna för otillåtet grillande på allmän plats. I motsats till när Göran Persson grillade här är det ingen som har spärrat av området. Det är emellertid bara en tidsfråga, tänker jag. Om Fredrik Reinfeldt vinner valet i höst, så lär det bli pådrag framöver.
– Barnen är faktiskt lite oroliga för hur det ska bli sedan, säger han. Vinner vi valet, så blir det en omställning för hela familjen.
Det var därför vi inte fick komma hem och fotografera vid den privata grillen. Lite privatliv måste de trots allt få ha. Speciellt som Filippa är kommunalråd hemma i Täby och alltså även hon en officiell person.
Det är på hennes förslag som vi räddar oss in under tak på Junibacken. Där, bland lekande dagisbarn och sagofigurer ur Astrid Lindgrens förtrollade värld, får vi vår pratstund över en kopp kaffe med kanelbulle. Fredrik Reinfeldt, 40 år fyllda, känns väldigt ung eller kanske rent av lite valpig i jämförelse med statsministern. Han är allvarligare också. Politiken är en kamp på liv och död, känns det som. Han tycks inte heller vara någon större livsnjutare. Mat handlar mera om att bli mätt. Den grillade menyn som Fredrik har komponerat ihop består i all enkelhet av några chorizokorvar och laxfilé inlindad i parmaskinka. Till det vill han bjuda på kokt småpotatis och kryddsmör som sönerna är så förtjusta i.
Mamma är förebilden
– Filippa hugger nog inte in på chorizon, säger han. Det är snarare jag som är inriktad på den. Den inlindade laxbiten uppskattar hon däremot.
Så berättar han hur det brukar gå till hemma på altanen, som han beskriver som en trätrall med plasttak. Det är där de har sin klotgrill.
– Vi tar med oss det vi ska grilla på en bricka. Sedan äter vi vid utemöbeln eller tar in maten i huset, beroende på om det regnar eller ej.
Familjen Reinfeldt grillar tämligen ofta, visar det sig. Minst en men ofta flera gånger i veckan. Det uppskattas särskilt av barnen som är mer på pappas linje och väljer korv.
– Fisk kan vara svårt att grilla utan ett speciellt fiskgaller, säger Filippa. Fisk har en tendens att trilla isär och ramla ner på glöden. Det är därför man lindar in lax i parmaskinka eller om man har köttfärs i lite bacon. Då håller det ihop och får dessutom bra smak.
Därmed är ämnet mat tämligen uttömt, känns det som. Fredrik Reinfeldts mest utmärkande drag, är att han är synnerligen ordentlig, kontrollerad och strukturerad. Det är ett arv efter mamma Birgitta som är hans stora förebild. Han var 20 år när föräldrarna skildes och det var han som då stöttade sin mor att bli egenföretagare i rekryteringsbranschen.
– Hon har rättigheterna till några psykologiska urvalsmetoder med vilka hon gör personlighetsbedömningar, krishanterar ledningsstaber och föreslår chefer för tillsättning av ledande positioner, säger Fredrik som i början av sin karriär läste psykologi och sånär hade gått i mammans fotspår. Organiserad ut i fingerspetsarna delade hon till och med upp hemmet i städzoner, när han växte upp, och de tre sönerna efter färger.
– Min färg var lustigt nog alltid röd, säger Fredrik. Mina handdukar, mitt överkast och alla mina lådor var röda. Till och med mattan gick i rött.
Spelade teater
Fredrik är inte född i det mörkblå Täby, om nu någon trodde det. Han kom dit med familjen från Spånga, när han var 11 år gammal. Ändå blev han Tensta Tigers, där han spelade basket, trogen i minst tio år. Intressena var emellertid många.
- Jag samlade på frimärken, tidningar, stenkulor, burkar, tändsticksaskar och allt möjligt, tills jag upptäckte glädjen med att byta, sälja och göra affärer.
I dag finns bara frimärkssamlingen kvar välstrukturerad och färdigpysslad. Fredrik har vuxit upp till en stilren filatelist som samlar svenskt och postfriskt, dvs ostämplade, svenska frimärken med gummeringen i behåll.
- När jag kommer hem och har fått en ny auktionskatalog, blir jag väldigt glad, erkänner han.
Rariteterna förvarar han i bankfack. Ibland går han därför till banken bara för att njuta av sina frimärken. Annars är det liksom ingen mening, tycker han.
Han hade "skådespelaridéer" också. I gymnasiet skrev han sketcher, sjöng, dansade och spelade teater i såväl kabaréer som spex. Privat lär han nämligen ha humor, sägs det. Att gå scenskolan var det emellertid aldrig tal om. I det militära fick han en rad förtroendeuppdrag som ledde honom upp på scenen igen och in på den politiska banan. Där var han i sitt rätta element, insåg han. Där kunde han i full frihet odla sin förmåga till publikkontakt.
– Det är närbesläktat, erkänner han. Men inom teatern gestaltar man någon annan, i politiken är man som bäst som sig själv. Jag har valt en bana, där jag tycker att jag kommer till min rätt. Bland annat har jag utvecklat ett sätt att hålla tal utan manus, så att åhörarna ska veta, att det verkligen är mina egna ord de hör.
Det var i moderata ungdomsförbundet Fredrik träffade sin Filippa i februari 1990. Hon hade just blivit invald i styrelsen för vilken han blivit ordförande. Som sådan gick han runt för att hälsa på sina nya medarbetare.
Båda var upptagna
– Filippa var den vackraste kvinna jag hade sett, säger Fredrik. Det var min första tanke. Men vi var upptagna båda två, så det fick passera. Sedan träffades vi inom politiken och lärde känna varandra, varpå känslorna fördjupades.
Om sanningen ska fram, så dröjde det inte mer än ett drygt halvår, innan de var ett par. De hade kul tillsammans och personkemin stämde. De kunde prata om precis allt, tyckte Filippa. Två år senare gifte de sig i Skeppsholmskyrkan i Stockholm, varpå barnen Gustaf, 13, Erik, 11, och lilla Ebba, 6 år, kom till världen.
Fredriks politiska karriär är lika spikrak som välkänd och väl numera snudd på svensk historia. Redan 26 år gammal blev han riksdagsman. Filippa har gått den långa vägen med förtroendeuppdrag som fritidspolitiker vid sidan av arbeten som servitris, köksbiträde på långvårdssjukhus, handläggare och pressekreterare, innan hon blev kommunalråd. Hon har med andra ord prövat på en rad "vanliga" yrken, innan hon blev makthavare. Det har inte han. Så vad vet han egentligen om livet? Han har frågan förr och har svaret klart.
– Som förtroendevald gäller det att kunna lyssna in stämningar och förstå andras verklighet, säger han. För övrigt har läkare heller inte varit något annat innan.
Hur Filippa och Fredrik lyckas kombinera sina båda, tidskrävande yrkeskarriärer med familjelivet förklaras till stor del av hans förmåga till organisation. Men även Filippa planerar nog sin tid i kalendern. Annars skulle det aldrig gå.
Dansar i köket
– Vi är ofta tillsammans med barnen, säger Fredrik. Och vi turas om att gå på möten. Hur det kommer att fungera, om vi vinner valet, återstår emellertid att se. Barnen oroar sig, som sagt. Om jag ska leda ett regeringsbildningsarbete efter ett segerval, kan det nog bli ganska tumultartat. Men jag tar inte ut någon seger i förskott. Jag är lika beredd på segerns sötma som på det bittra nederlag som kan följa, om det inte blir, som vi har tänkt. Jag måste ju stå på benen och finnas till för våra barn, oavsett hur det går. Det diskuterar vi hemma just nu.
Det mest sympatiska med Fredrik är hans tydliga kärlek till Filippa. Mellan dem finns mycket starka band. De är tillsammans så ofta de kan och dansar gärna, visar det sig. Det är lika trivsamt vare sig de är på kungabal eller på tu man hand hemma i köket.
– Fast då brukar vår dotter Ebba stå och studsa mellan oss, säger han och låter förstå, att de har rätt kul tillsammans därhemma. Osökt kommer vi alltså in på ämnet kungamiddagar. Filippa, som med sin Fredrik onekligen står på tröskeln till de verkligt fina salongerna, tillstår att middagarna på slottet är en upplevelse.
– Det är fantastiskt att få träffa alla dessa spännande människor och att få se alla de dessa vackra takmålningar. Bara det att få äta god mat på gammalt vackert porslin och med fina bestick är ju en upplevelse. Och man måste faktiskt inte ha en ny klänning varje gång.
Filippa skrattar gott och berättar att hon fick mycket beröm för sin fina, gröna thaisidenklänning i tidningarna senast det var kungamiddag. Hittills har ingen avslöjat att klänningen var en äkta relik från 60-talet.
– Den var inte ens min, säger hon. Jag hade lånat den av min bästa väninnas mamma. Den passade perfekt! Jag behövde varken ta in eller lägga ut den.
Monica Antonsson
– Barnen är faktiskt lite oroliga för hur det ska bli sedan, säger han. Vinner vi valet, så blir det en omställning för hela familjen.
Det var därför vi inte fick komma hem och fotografera vid den privata grillen. Lite privatliv måste de trots allt få ha. Speciellt som Filippa är kommunalråd hemma i Täby och alltså även hon en officiell person.
Det är på hennes förslag som vi räddar oss in under tak på Junibacken. Där, bland lekande dagisbarn och sagofigurer ur Astrid Lindgrens förtrollade värld, får vi vår pratstund över en kopp kaffe med kanelbulle. Fredrik Reinfeldt, 40 år fyllda, känns väldigt ung eller kanske rent av lite valpig i jämförelse med statsministern. Han är allvarligare också. Politiken är en kamp på liv och död, känns det som. Han tycks inte heller vara någon större livsnjutare. Mat handlar mera om att bli mätt. Den grillade menyn som Fredrik har komponerat ihop består i all enkelhet av några chorizokorvar och laxfilé inlindad i parmaskinka. Till det vill han bjuda på kokt småpotatis och kryddsmör som sönerna är så förtjusta i.
Mamma är förebilden
Så berättar han hur det brukar gå till hemma på altanen, som han beskriver som en trätrall med plasttak. Det är där de har sin klotgrill.
– Vi tar med oss det vi ska grilla på en bricka. Sedan äter vi vid utemöbeln eller tar in maten i huset, beroende på om det regnar eller ej.
Familjen Reinfeldt grillar tämligen ofta, visar det sig. Minst en men ofta flera gånger i veckan. Det uppskattas särskilt av barnen som är mer på pappas linje och väljer korv.
– Fisk kan vara svårt att grilla utan ett speciellt fiskgaller, säger Filippa. Fisk har en tendens att trilla isär och ramla ner på glöden. Det är därför man lindar in lax i parmaskinka eller om man har köttfärs i lite bacon. Då håller det ihop och får dessutom bra smak.
Därmed är ämnet mat tämligen uttömt, känns det som. Fredrik Reinfeldts mest utmärkande drag, är att han är synnerligen ordentlig, kontrollerad och strukturerad. Det är ett arv efter mamma Birgitta som är hans stora förebild. Han var 20 år när föräldrarna skildes och det var han som då stöttade sin mor att bli egenföretagare i rekryteringsbranschen.
– Hon har rättigheterna till några psykologiska urvalsmetoder med vilka hon gör personlighetsbedömningar, krishanterar ledningsstaber och föreslår chefer för tillsättning av ledande positioner, säger Fredrik som i början av sin karriär läste psykologi och sånär hade gått i mammans fotspår. Organiserad ut i fingerspetsarna delade hon till och med upp hemmet i städzoner, när han växte upp, och de tre sönerna efter färger.
– Min färg var lustigt nog alltid röd, säger Fredrik. Mina handdukar, mitt överkast och alla mina lådor var röda. Till och med mattan gick i rött.
Spelade teater
Fredrik är inte född i det mörkblå Täby, om nu någon trodde det. Han kom dit med familjen från Spånga, när han var 11 år gammal. Ändå blev han Tensta Tigers, där han spelade basket, trogen i minst tio år. Intressena var emellertid många.
- Jag samlade på frimärken, tidningar, stenkulor, burkar, tändsticksaskar och allt möjligt, tills jag upptäckte glädjen med att byta, sälja och göra affärer.
I dag finns bara frimärkssamlingen kvar välstrukturerad och färdigpysslad. Fredrik har vuxit upp till en stilren filatelist som samlar svenskt och postfriskt, dvs ostämplade, svenska frimärken med gummeringen i behåll.
- När jag kommer hem och har fått en ny auktionskatalog, blir jag väldigt glad, erkänner han.
Rariteterna förvarar han i bankfack. Ibland går han därför till banken bara för att njuta av sina frimärken. Annars är det liksom ingen mening, tycker han.
Han hade "skådespelaridéer" också. I gymnasiet skrev han sketcher, sjöng, dansade och spelade teater i såväl kabaréer som spex. Privat lär han nämligen ha humor, sägs det. Att gå scenskolan var det emellertid aldrig tal om. I det militära fick han en rad förtroendeuppdrag som ledde honom upp på scenen igen och in på den politiska banan. Där var han i sitt rätta element, insåg han. Där kunde han i full frihet odla sin förmåga till publikkontakt.
– Det är närbesläktat, erkänner han. Men inom teatern gestaltar man någon annan, i politiken är man som bäst som sig själv. Jag har valt en bana, där jag tycker att jag kommer till min rätt. Bland annat har jag utvecklat ett sätt att hålla tal utan manus, så att åhörarna ska veta, att det verkligen är mina egna ord de hör.
Det var i moderata ungdomsförbundet Fredrik träffade sin Filippa i februari 1990. Hon hade just blivit invald i styrelsen för vilken han blivit ordförande. Som sådan gick han runt för att hälsa på sina nya medarbetare.
– Filippa var den vackraste kvinna jag hade sett, säger Fredrik. Det var min första tanke. Men vi var upptagna båda två, så det fick passera. Sedan träffades vi inom politiken och lärde känna varandra, varpå känslorna fördjupades.
Om sanningen ska fram, så dröjde det inte mer än ett drygt halvår, innan de var ett par. De hade kul tillsammans och personkemin stämde. De kunde prata om precis allt, tyckte Filippa. Två år senare gifte de sig i Skeppsholmskyrkan i Stockholm, varpå barnen Gustaf, 13, Erik, 11, och lilla Ebba, 6 år, kom till världen.
Fredriks politiska karriär är lika spikrak som välkänd och väl numera snudd på svensk historia. Redan 26 år gammal blev han riksdagsman. Filippa har gått den långa vägen med förtroendeuppdrag som fritidspolitiker vid sidan av arbeten som servitris, köksbiträde på långvårdssjukhus, handläggare och pressekreterare, innan hon blev kommunalråd. Hon har med andra ord prövat på en rad "vanliga" yrken, innan hon blev makthavare. Det har inte han. Så vad vet han egentligen om livet? Han har frågan förr och har svaret klart.
– Som förtroendevald gäller det att kunna lyssna in stämningar och förstå andras verklighet, säger han. För övrigt har läkare heller inte varit något annat innan.
Hur Filippa och Fredrik lyckas kombinera sina båda, tidskrävande yrkeskarriärer med familjelivet förklaras till stor del av hans förmåga till organisation. Men även Filippa planerar nog sin tid i kalendern. Annars skulle det aldrig gå.
Dansar i köket
– Vi är ofta tillsammans med barnen, säger Fredrik. Och vi turas om att gå på möten. Hur det kommer att fungera, om vi vinner valet, återstår emellertid att se. Barnen oroar sig, som sagt. Om jag ska leda ett regeringsbildningsarbete efter ett segerval, kan det nog bli ganska tumultartat. Men jag tar inte ut någon seger i förskott. Jag är lika beredd på segerns sötma som på det bittra nederlag som kan följa, om det inte blir, som vi har tänkt. Jag måste ju stå på benen och finnas till för våra barn, oavsett hur det går. Det diskuterar vi hemma just nu.
Det mest sympatiska med Fredrik är hans tydliga kärlek till Filippa. Mellan dem finns mycket starka band. De är tillsammans så ofta de kan och dansar gärna, visar det sig. Det är lika trivsamt vare sig de är på kungabal eller på tu man hand hemma i köket.
– Fast då brukar vår dotter Ebba stå och studsa mellan oss, säger han och låter förstå, att de har rätt kul tillsammans därhemma. Osökt kommer vi alltså in på ämnet kungamiddagar. Filippa, som med sin Fredrik onekligen står på tröskeln till de verkligt fina salongerna, tillstår att middagarna på slottet är en upplevelse.
– Det är fantastiskt att få träffa alla dessa spännande människor och att få se alla de dessa vackra takmålningar. Bara det att få äta god mat på gammalt vackert porslin och med fina bestick är ju en upplevelse. Och man måste faktiskt inte ha en ny klänning varje gång.
Filippa skrattar gott och berättar att hon fick mycket beröm för sin fina, gröna thaisidenklänning i tidningarna senast det var kungamiddag. Hittills har ingen avslöjat att klänningen var en äkta relik från 60-talet.
– Den var inte ens min, säger hon. Jag hade lånat den av min bästa väninnas mamma. Den passade perfekt! Jag behövde varken ta in eller lägga ut den.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar