Allas Veckotidning
Nr 32, 2006
Hos Göran och Anitra är rollfördelningen klar
Det är jag som väljer vinet
Och när statsministerns romantiska ådra ger sig till känna bjuder han Anitra på frukost i sängen, inklusive väldoftande blommor och nygräddad sockerkaka.
Hustrun Anitra Steen, systembolagschefen, säger däremot nej. Hon står för sig själv och vill inte agera bihang till maken, tycker hon.
Göran Persson är emellertid glad ändå och förklarar genom sin pressekreterare, att den kärleksmåltid han vill grilla till sitt hjärtas dam ska bestå av fisk- och grönsaksspett.
Till det serverar han ljummen färskpotatissallad med honung, fransk senap och rikligt med hackad persilja från trädgårdslandet.
Ett Alsacevin är också på sin plats. På den punkten är han tämligen bestämd. Det är nämligen han och inte Anitra som väljer vinerna på Harpsund.
– Jag brukar säga, att jag är duktigare på viner än vad min fru är, säger han vid intervjun några dagar senare. Anitra vet hur man sköter systembutiker. Jag vet hur man väljer vin. Så det är jag som har ansvaret för det.
Fotograf Per Arvidsson gav sig följaktligen ut för att handla ingredienserna. Dessvärre fick vi inte fotografera statsministern vid den privata grillen på Harpsund, så en udde på kungliga Djurgården fick duga. Först kom säkerhetspoliser från alla håll och spärrade av platsen. Sedan kom Göran Persson och pressekreteraren. Hack i häl kom därefter några paparazzifotografer som emellertid hölls på behörigt avstånd av Säpo. Regnet öste ner. Göran Persson drog emellertid ändå på sig förklädet och gled in framför grillen, där spetten låg klara att grillas framför Pers kamera. Paparazzifotograferna plåtade för fullt, men fick ingen förklaring till vad som pågick. Vad gjorde Göran Persson på Djurgården, undrade Aftonbladet dagen därpå.
Det var då själva intervjun skulle göras. Hela 30 exklusiva minuter hade jag fått med statschefen på Rosenbad klockan 17.00 prick. Det hade han emellertid glömt. När han en timma försenad öppnade dörren till sitt tjänsterum och kom ut, var han dessutom inte på något solskenshumör.
Doftar gott
– Ska jag verkligen göra en intervju till, klagade han, och fick veta, att det skulle han. Någon annan lucka fanns inte i kalendern.
– Det är det här du ska göra, sa pressekreteraren och höll upp sidan med grillbilderna ur Aftonbladet. Det är bestämt sedan länge.
– Jasså. Jaha. Ja, kom då, sa Göran Persson och visade vägen in i tjänsterummet varifrån Sverige förmodligen styrs. Vi skakade hövligt hand med varandra och jag kan bara säga, att han doftar väldigt gott, statsministern. Den herrparfymen går inte av för hackor! Pinsamt medveten om att min nya, spanska handväska gav ifrån sig en betydligt simplare doft av naftalin, slog jag mig ner i soffan och försökte se oberörd ut. Pressekreteraren ställde en bandspelare på bordet och knäppte på. Sedan skrev hon ned allt vi sa och spelade dessutom in det. Så viktig är alltså en artikel i Allas.
Hur är det nu med grillningen, började jag. Grillar ni ofta ute på Harpsund?
– Ja det gör vi, sa statsministern och log varmt vid tanken. Våra svenska sommarkvällar är som gjorda för att sitta ute och grilla. Om bara vädret är vackert, så kan det faktiskt bli varenda kväll. Men det ska vara utomhus, skönt och behagligt. Att grilla under ett tak någonstans och sedan sitta inne och äta, känns fullständigt meningslöst. Det ska vara kvällssol och man ska kunna smutta på en kall drink under tiden. Det tycker jag är behagligt.
Göran Persson är en hejare på att laga mat, visade det sig. Han såg och lärde redan som barn med mamma Karin som förebild och är därför inte främmande för att göra vare sig inläggningar och syltor eller att stoppa korvar. Tvärtom! Han kan utan vidare stycka och ta vara på en hel gris efter konstens alla regler.
– Det är jag som står för matlagningen hemma. Anitra står för disken. Utom vid stora fester förstås. Då har vi duktigt folk som hjälper till. Det är kul och inspirerande att se dem jobba.
Ost och vin
På fredagar, om de är särskilt trötta och hungriga efter en lång arbetsvecka, kan det bli pasta som ställs på bordet. Det går fort att laga och blir alltid gott. Annars är det mest fisk som gäller för Göran Persson. Rött kött blir han trött av, tycker han.
– Vill vi dricka rödvin, väljer jag hellre en ostbricka. Ost, bröd och vin är verkligen gott. Kyckling är också bra, men betydligt knepigare att laga till. Det blir lätt för torrt.
Göran Persson har för länge sedan konstaterat, att grillning är en underskattad konst som han med åren fått allt större respekt för.
– I början var jag faktiskt lite slafsig och slarvig med grillningen. Det blev för varmt eller för kallt eller så missade jag tiden. Med åren har jag blivit bättre. Framför allt har jag en bättre grill.
Grillen på Harpsund är en stor, emaljerad klotgrill till vilken Göran Persson väljer träkol eller ännu hellre briketter. De räcker längre, kan släckas och återanvändas. I framtiden vill han gärna ha en grill med avställningsplats, men han blir briketterna trogen. Gasolgrill har aldrig lockat honom. Maten blir visserligen fin, men det är för kontrollerat, tycker han. Dessutom liknar det den mat han lagar inomhus och då är ju hela vitsen borta.
Lax är favoriten
– Fisk går väldigt fort att grilla. Därför väljer jag helst att grilla en liten förrätt först, så att man kommer i stämning. Det kan till exempel vara små bitar av en vitlökskorv, så att man får en god smak i munnen till drinken. Jag smuttar helst på en Gin &Tonic medan jag grillar. Det är gott. Till fisken vill jag ha ett bra vitt vin men öl är också en förbaskat bra sommardryck. Den ska vara iskall. Den får inte vara vare sig avslagen eller ljummen.
Göran Persson löser problemet med en kylväska full med is som håller temperaturen.
– I den kan man ha smörpaketet också, konstaterar han. Det är väldigt trevligt. Jag brukar säga, att is är det enda man har ont om på sommaren. Allt annat har man.
Favoritfisken är tveklöst lax. Göran Persson tycker, att han får mycket mat för pengarna, när han handlar det. Resultatet blir dessutom både festligt och vackert. Strömming är en annan specialitet som emellertid kräver en gammeldags gjutjärnspanna på grillgallret.
– Stek strömmingen hel som sotare och gärna i lite vitlökssmör, tipsar han. Men kom ihåg att du ska ha en riktigt bra grillvante eller grytlapp, så att du inte bränner dig. Servera strömmingen med potatismos.
Om det inte finns, går det bra med kokt färskpotatis, hårt bröd, västerbottenost och kallt smör. Det är klassiskt. Då vill jag inte snåla på någonting. Då väljer jag både smör och grädde som jag tycker väldigt mycket om.
Medan mamma Karin lärde sin son att laga mat, arbetade pappa Thomas som byggnadsarbetare i Vingåker. Farfar var kyrkvaktmästare och Göran har ibland funderat på att bli präst. Faktum är att planerna än i dag inte har åkt upp på någon hylla. Man ska aldrig säga aldrig, säger han.
– Jag drömde om att bli skogsbonde, folkhögskollärare eller präst. Och skogsbonde blir jag ju nu. Vi har en del skog på vår fastighet i Sörmland. Den står tack och lov kvar, fast att stormen Gudrun drog förbi där.
Det är den omskrivna jordbruksfastigheten Övre Torp med 190 hektar mark intill sjön Båven, han menar. Det är där han och Anitra har byggt sitt stora, omskrivna hus i vilket de successivt flyttar in nu i sommar. Grillen får följa med till den nya uteplatsen som ligger högt över sjön. Där kommer inga myggor att besvära dem, säger han. Hur länge han tänker sitta kvar som statsminister, om han vinner höstens val, återstår att se.
– Det här är ett jobb som kräver sitt engagemang. Man tar en dag i taget och snurrar sig fram genom ett ytterst intensivt liv.
Romantisk
Vi återgår till att prata om mat, varpå han blottar en oväntat romantisk sida. Lediga morgnar, när väckarklockan inte ringer, glider han nämligen försiktigt ur den gemensamma sängen och smyger iväg till köket för att iordningsställa världens Dagobertfrukost. På en jättelik rottingbricka, som passar precis i sängen, dukar han upp såväl te som kaffe, smörgåsar, kokta ägg, juice, fil, flingor, äpplemos, frukt och jordgubbar. Till det kommer morgontidningarna, fina servetter och en bukett blommor som gärna får dofta gott.
– När jag är extra lyxig, lägger jag till en liten god, söt kaka. Men det kan lika gärna bli en nygräddad sockerkaka. Sedan äter vi oss igenom allt det där i lugn och ro.
På frågan om hur han ser på sin hustru, säger han, att hon är hans livskamrat och att han äntligen funnit kvinnan i sitt liv. Han avslöjar också, att hon är en väldigt stark person.
– Hon är ohyggligt envis, säger han och ler. Det tar oerhört lång tid, innan jag får som jag vill.
Monica Antonsson
– Jag brukar säga, att jag är duktigare på viner än vad min fru är, säger han vid intervjun några dagar senare. Anitra vet hur man sköter systembutiker. Jag vet hur man väljer vin. Så det är jag som har ansvaret för det.
Fotograf Per Arvidsson gav sig följaktligen ut för att handla ingredienserna. Dessvärre fick vi inte fotografera statsministern vid den privata grillen på Harpsund, så en udde på kungliga Djurgården fick duga. Först kom säkerhetspoliser från alla håll och spärrade av platsen. Sedan kom Göran Persson och pressekreteraren. Hack i häl kom därefter några paparazzifotografer som emellertid hölls på behörigt avstånd av Säpo. Regnet öste ner. Göran Persson drog emellertid ändå på sig förklädet och gled in framför grillen, där spetten låg klara att grillas framför Pers kamera. Paparazzifotograferna plåtade för fullt, men fick ingen förklaring till vad som pågick. Vad gjorde Göran Persson på Djurgården, undrade Aftonbladet dagen därpå.
Det var då själva intervjun skulle göras. Hela 30 exklusiva minuter hade jag fått med statschefen på Rosenbad klockan 17.00 prick. Det hade han emellertid glömt. När han en timma försenad öppnade dörren till sitt tjänsterum och kom ut, var han dessutom inte på något solskenshumör.
Doftar gott
– Det är det här du ska göra, sa pressekreteraren och höll upp sidan med grillbilderna ur Aftonbladet. Det är bestämt sedan länge.
– Jasså. Jaha. Ja, kom då, sa Göran Persson och visade vägen in i tjänsterummet varifrån Sverige förmodligen styrs. Vi skakade hövligt hand med varandra och jag kan bara säga, att han doftar väldigt gott, statsministern. Den herrparfymen går inte av för hackor! Pinsamt medveten om att min nya, spanska handväska gav ifrån sig en betydligt simplare doft av naftalin, slog jag mig ner i soffan och försökte se oberörd ut. Pressekreteraren ställde en bandspelare på bordet och knäppte på. Sedan skrev hon ned allt vi sa och spelade dessutom in det. Så viktig är alltså en artikel i Allas.
Hur är det nu med grillningen, började jag. Grillar ni ofta ute på Harpsund?
– Ja det gör vi, sa statsministern och log varmt vid tanken. Våra svenska sommarkvällar är som gjorda för att sitta ute och grilla. Om bara vädret är vackert, så kan det faktiskt bli varenda kväll. Men det ska vara utomhus, skönt och behagligt. Att grilla under ett tak någonstans och sedan sitta inne och äta, känns fullständigt meningslöst. Det ska vara kvällssol och man ska kunna smutta på en kall drink under tiden. Det tycker jag är behagligt.
Göran Persson är en hejare på att laga mat, visade det sig. Han såg och lärde redan som barn med mamma Karin som förebild och är därför inte främmande för att göra vare sig inläggningar och syltor eller att stoppa korvar. Tvärtom! Han kan utan vidare stycka och ta vara på en hel gris efter konstens alla regler.
– Det är jag som står för matlagningen hemma. Anitra står för disken. Utom vid stora fester förstås. Då har vi duktigt folk som hjälper till. Det är kul och inspirerande att se dem jobba.
Ost och vin
På fredagar, om de är särskilt trötta och hungriga efter en lång arbetsvecka, kan det bli pasta som ställs på bordet. Det går fort att laga och blir alltid gott. Annars är det mest fisk som gäller för Göran Persson. Rött kött blir han trött av, tycker han.
– Vill vi dricka rödvin, väljer jag hellre en ostbricka. Ost, bröd och vin är verkligen gott. Kyckling är också bra, men betydligt knepigare att laga till. Det blir lätt för torrt.
Göran Persson har för länge sedan konstaterat, att grillning är en underskattad konst som han med åren fått allt större respekt för.
– I början var jag faktiskt lite slafsig och slarvig med grillningen. Det blev för varmt eller för kallt eller så missade jag tiden. Med åren har jag blivit bättre. Framför allt har jag en bättre grill.
Grillen på Harpsund är en stor, emaljerad klotgrill till vilken Göran Persson väljer träkol eller ännu hellre briketter. De räcker längre, kan släckas och återanvändas. I framtiden vill han gärna ha en grill med avställningsplats, men han blir briketterna trogen. Gasolgrill har aldrig lockat honom. Maten blir visserligen fin, men det är för kontrollerat, tycker han. Dessutom liknar det den mat han lagar inomhus och då är ju hela vitsen borta.
– Fisk går väldigt fort att grilla. Därför väljer jag helst att grilla en liten förrätt först, så att man kommer i stämning. Det kan till exempel vara små bitar av en vitlökskorv, så att man får en god smak i munnen till drinken. Jag smuttar helst på en Gin &Tonic medan jag grillar. Det är gott. Till fisken vill jag ha ett bra vitt vin men öl är också en förbaskat bra sommardryck. Den ska vara iskall. Den får inte vara vare sig avslagen eller ljummen.
Göran Persson löser problemet med en kylväska full med is som håller temperaturen.
– I den kan man ha smörpaketet också, konstaterar han. Det är väldigt trevligt. Jag brukar säga, att is är det enda man har ont om på sommaren. Allt annat har man.
Favoritfisken är tveklöst lax. Göran Persson tycker, att han får mycket mat för pengarna, när han handlar det. Resultatet blir dessutom både festligt och vackert. Strömming är en annan specialitet som emellertid kräver en gammeldags gjutjärnspanna på grillgallret.
– Stek strömmingen hel som sotare och gärna i lite vitlökssmör, tipsar han. Men kom ihåg att du ska ha en riktigt bra grillvante eller grytlapp, så att du inte bränner dig. Servera strömmingen med potatismos.
Vill inte snåla
Om det inte finns, går det bra med kokt färskpotatis, hårt bröd, västerbottenost och kallt smör. Det är klassiskt. Då vill jag inte snåla på någonting. Då väljer jag både smör och grädde som jag tycker väldigt mycket om. Medan mamma Karin lärde sin son att laga mat, arbetade pappa Thomas som byggnadsarbetare i Vingåker. Farfar var kyrkvaktmästare och Göran har ibland funderat på att bli präst. Faktum är att planerna än i dag inte har åkt upp på någon hylla. Man ska aldrig säga aldrig, säger han.
– Jag drömde om att bli skogsbonde, folkhögskollärare eller präst. Och skogsbonde blir jag ju nu. Vi har en del skog på vår fastighet i Sörmland. Den står tack och lov kvar, fast att stormen Gudrun drog förbi där.
Det är den omskrivna jordbruksfastigheten Övre Torp med 190 hektar mark intill sjön Båven, han menar. Det är där han och Anitra har byggt sitt stora, omskrivna hus i vilket de successivt flyttar in nu i sommar. Grillen får följa med till den nya uteplatsen som ligger högt över sjön. Där kommer inga myggor att besvära dem, säger han. Hur länge han tänker sitta kvar som statsminister, om han vinner höstens val, återstår att se.
– Det här är ett jobb som kräver sitt engagemang. Man tar en dag i taget och snurrar sig fram genom ett ytterst intensivt liv.
Romantisk
Vi återgår till att prata om mat, varpå han blottar en oväntat romantisk sida. Lediga morgnar, när väckarklockan inte ringer, glider han nämligen försiktigt ur den gemensamma sängen och smyger iväg till köket för att iordningsställa världens Dagobertfrukost. På en jättelik rottingbricka, som passar precis i sängen, dukar han upp såväl te som kaffe, smörgåsar, kokta ägg, juice, fil, flingor, äpplemos, frukt och jordgubbar. Till det kommer morgontidningarna, fina servetter och en bukett blommor som gärna får dofta gott.
– När jag är extra lyxig, lägger jag till en liten god, söt kaka. Men det kan lika gärna bli en nygräddad sockerkaka. Sedan äter vi oss igenom allt det där i lugn och ro.
På frågan om hur han ser på sin hustru, säger han, att hon är hans livskamrat och att han äntligen funnit kvinnan i sitt liv. Han avslöjar också, att hon är en väldigt stark person.
– Hon är ohyggligt envis, säger han och ler. Det tar oerhört lång tid, innan jag får som jag vill.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar