Alexandra Pascalidou

Allas Veckotidning

Nr 14, 2010

Alexandra Pascalidou tar de bästa ur två världar

Att bli bortgift är inte min grej

Alexandra Pascalidou har gjort en fantastisk klassresa, från Rinkeby till tv-stjärna. 

Men det har inte alltid varit en lätt väg.

Ett tag fick hon utstå så mycket hat att hon tvingades fly landet. 

Det är som att TV-profilen, journalisten och författaren Alexandra Pascalidou, 39, står med ena foten i den svenska kulturen och den andra i den grekiska. Uppväxt i mångkulturella Rinkeby utanför Stockholm gick hon i hemspråksklass och blev tvåspråkig intill fulländning. I dag är hon TV-stjärna där såväl som här och hennes välskrivna böcker ges ut på båda språken.

- Men min dotter Melina växer upp i Sverige, konstaterar Alexandra där hon står med sitt senaste alster "Min stora feta grekisk kokbok" i famnen.

– Hon blir svensk! Så med den här kokboken överför jag en del av mitt grekiska arv till min dotter. Det är ju hon som har gett min matlagning mål och mening.

Starka kvinnor
Den vackra boken med bilder tagna av sambon Johan Lindskog, som är chefredaktör för tidningen Res, är fylld av spännande recept på grekisk mat. Alexandra bjuder dessutom generöst på berättelser ur den egna spännande släktsagan. Kärleksfullt har hon satt sitt kulinariska arv på pränt som en hyllning till mamma Hrisula, mormor Sofia och hela det övriga grekiska matriarkatet. Många matminnen har hon fått med sig från mormor som tog hand om henne som barn. Men det mesta av grekiska mattraditioner kommer från uppväxtåren i Rinkeby, en förort till Stockholm av asfalt och betong där det knappt bor en enda svensk.

– Rinkeby var min Bullerby, säger Alexandra. Vi visste ju inget annat. Och inte tyckte vi att vi växte upp i ett andra klassens samhälle heller. Där fanns folk från världens alla hörn som alla hade lågavlönade enkla jobb och som alla var lika fattiga. Alla hade sitt ursprung i andra länder där vi hade lämnat mor- och farföräldrar som vi längtade efter. De flesta var arbetskraftinvandrare så det var underförstått att vi skulle återvända en dag. Men så blev det inte. De flesta stannade kvar.

Alexandra berättar hur invandrarbarnen sprang omkring och lekte på gårdarna. Det var hur kul som helst i en trygg och bra miljö, menar hon.
– Där fanns gott om bullmammor. De var världens starkaste kvinnor som slet med städjobb och inom hemtjänsten om dagarna. Om kvällarna doftade det ljuvligt gott av nybakat bröd och exotiska kryddor. Jag brukar säga att vitlöken bodde i vår portuppgång. Det var ju väldigt ovanligt då. Vitlök såldes bara på apotek.

Kunde inte läsa
När Alexandra som vuxen skulle sommarprata i radion en midsommarafton insåg hon att hon faktiskt inte visste hur en svensk midsommarafton firas.

– Jag fick slå upp det, erkänner hon. Det bodde ju inga svenskar i Rinkeby så vi dansade aldrig kring midsommarstången. Svensk kultur var lika främmande för oss som uzbekisk.

Alexandra kom till världen i Rumänien dit mor- som farföräldrarna hade flytt efter andra världskriget. Hon var ett år gammal när de återvände till Grekland. Modern fick jobb på en garnfabrik och fadern tvingades göra militärtjänst så barnen fick inackorderades hos släktingar. Det innebar för Alexandras del att hon fick bo hos mormor Sofia i en liten bergsby.

– Mormors trädgård var vårt skafferi fyllt av lök, tomater, bönor, zucchini och paprika. Där växte fullt av kryddor som mynta, basilika, rosmarin, timjan, lagerblad, persilja och oregano. Och så citroner förstås som nästan det viktigaste i grekisk matlagning. Mjölk fick vi från korna och ägg från hönsen. Mormor visste vad svält var och kunde koka soppa på en spik. Hennes två första barn svalt ihjäl under kriget. Hon plockade kamomill och andra örter till te och kokade soppa på maskrosblad, nässlor och gräs.

Mormor Sofia var analfabet. Hon fick bära med sig såväl recept som all annan kunskap i huvudet. "Lär dig bokstäver, barn, sa hon till Alexandra när hon ur minnet berättade sagor om det goda som övervinner mörkret. "Lär dig att läsa."
- Och jag har skrivit en kokbok, konstaterar Alexandra som dessutom just nu tävlar i matlagning i TV3:s "Stars in the kitchen".
– Mormor tvättade kläder i floden och kunde nacka höns med ena handen, innan hon plockade och tillredde dem. Men kött och fisk var sällsynt på tallrikarna i byn.

Bad om förlåtelse
Ett år vann Alexandras mormor ett litet lamm som prästen lottat ut bland byns fattiga. När hon kom hem med lammet i ett snöre var kärleken ögonblicklig.
- Jag döpte henne till Isabelle, matade henne med gräs och promenerade med henne varje dag.

När påsken stod för dörren kom morbror och högg huvudet av Isabelle. Förkrossad bestämde sig Alexandra för att aldrig mer äta kött. Men när påskmåltiden dukades fram och familjen tog för sig av läckerheterna åt även Alexandra med god aptit.
– En enda tugga räckte för att jag skulle svika vår vänskap! Vilken smakupplevelse! Efteråt bad jag Gud förlåta mig för att jag hade ätit upp min kompis.

Det var fattigdom som drev familjen till Sverige. Alexandra var fem år och hade två små systrar. Något uppehållstillstånd var det inte tal om så Alexandras pappa tog hyra som mekaniker på en oljetanker medan familjen inkvarterades i Rinkeby.

– Pappa var borta i nästan tre år innan vi fick uppehållstillstånd. Under tiden hann jag börja i skolan och mina systrar på dagis. När pappa kom hem fick han finna sig i att bli städare och fönsterputsare.

I skolan fick invandrarbarnen lära sig att de skulle gå i föräldrarnas fotspår. Några andra utsikter fanns inte.

– När jag gick Kungsholmens gymnasium inne i stan såg jag olikheterna mellan oss och svenska välordnade medelklassfamiljer. De levde ju helt annorlunda och åt middag prick klockan sex varje kväll. Så ville jag också ha det. Plötsligt hade jag fått ett mål och en dröm om ett privilegierat liv med egna visitkort, ett jobb som inger respekt och en ekonomi att då och då tillåter en semester. Att bara bli bortgift var liksom inte min grej.

Alexandra menar att det svenska samhället var ganska slutet och cementerat då.
– Men det fanns faktiskt små kryphål för den som verkligen ville ta sig igenom. Jag bestämde mig tidigt för att studera och förändra världen.

Alexandra jobbade extra från det att hon var tolv. All ledig tid för övrigt tillbringade hon på Rinkebys bibliotek. Dels för att familjen inte hade några böcker och dels för att hon inte hade något eget rum att dra sig tillbaka i. När hon så småningom gick ut skolan gjorde hon det med toppbetyg som tog henne till Stockholms universitet, studier i statskunskap och en högskoleexamen i kreativt skrivande.

På 80-talet vallfärdade media till Rinkeby för att göra reportage. Alexandra stack ut som en ovanligt kaxig invandrarflicka med starka åsikter och fick vara med i alla möjliga TV-program vilket småningom resulterade i jobbet som programledare för invandrarprogrammet Mosaik. Samtidigt utvecklade hon sin förmåga hålla föreläsningar, leda debatter och skriva såväl reportage som krönikor och böcker.

Alexandras klassresa har varit framgångsrik men stundtals också smärtsam. När hon vårtalade på Skansen vid Valborg ett år och var värd för "Uppesittarkväll" i TV ett annat kom lådvis med protestbrev om att "svartskallar" inte har med svenska traditioner att göra.

Fastar i 40 dagar
– Det var en brytningstid, konstaterar hon. Ny Demokrati och Lasermannen var aktuella och jag blev en symbol för det mångkulturella. När Aftonbladet betalade 50 000 kronor för en bild av maskerade och beväpnade nazister utanför min dörr blev jag av med jobbet på Mosaik. Hotbilden blev så stark att jag en tid tvingades fly landet.

Men skam den som ger sig. När Alexandra iförd nationaldräkt nationaldagstalade på Götaplatsen i Göteborg hände något magiskt. Plötsligt kände hon sig svensk! Och ingen protesterade heller. Numera försöker hon därför ena sina två kulturer i en vilket kokboken är en del av.
– Tusentals svenskar åker till Grekland på semester varje år. Jag känner ett visst ansvar för att de ska få en bra vistelse och ordentlig tillgång till det grekiska köket.

Alexandra, vars efternamn betyder påsk, berättar att påsken just i år råkar infalla samtidigt i de båda länderna. I Grekland samlas man på påskafton efter 40 dagars fasta. Prästerna förkunnar att Jesus är uppstånden varpå pusskalas utbryter och fyrverkeriet skjuts mot himlen.

– Man äter en enkel inälvssoppa så att magen får vänja sig vid mat efter fastan. Dagen därpå grillas lamm, kryddade med vitlök och rosmarin, över hela Grekland. Till det äter vi bröd och goda grönsaksgrytor. Och så knackar vi ägg förstås. Man tar varsitt färgat eller målat ägg, säger till varandra att Jesus är uppstånden och krockar äggen. Den som har sitt ägg intakt fortsätter krocka vidare med resten av sällskapet.

I år firar Alexandra påsken i Sverige. Det innebär bland annat att färgglada påskägg med godis delas ut i familjen.
– Om man tar det bästa av båda kulturerna får man väldigt mycket att fira, säger Alexandra som för egen del tillför det svenska påskfirandet massor av god mat, medryckande musik, sång och dans.
Monica Antonsson