Högt över Edsvikens vatten i Sollentuna reser sig längs bergssluttningen
familjen Päivärintas röda ”tyrolerstuga”. Det hemtrevliga huset ligger delvis
insprängt i berget. Varenda brädbit och tegelpanna har lyfts hit upp med
lyftkran.
Utsikten från terrassen, som omgärdar mer än halva huset, är
imponerande. Åt ena hållet, där solen går ner, skymtar Edsbergs slott och en
kilometer åt andra hållet ligger Ulriksdals slott och hamnen där familjen har
sina tre båtar.
Sex hundar skäller och tre katter jamar i en enda
villervalla. Far i huset, Paavo, spelar på sin klarinett och mamma Inga kokar
kaffe.
- - Så här har vi det hemma hos oss. Det är alltid full
fart, säger discodrottningarna Lili, 23, och Sussie, 25, när de håller tillbaka
hundarna och gläntar på dörren.
Det gäller att smita in i stugan innan hundarna smiter ut.
Föga drottninglika konstaterar de att en av jyckarna har misslyckats på
hallgolvet. Tålmodigt tar de hand om resultatet och så är den saken ur världen.
De har kallats för ”Sveriges sexigaste popstjärnor och
beskyllts för att ha popvärldens djupaste urringningar. De har kallats dumma
blondiner, tuffa popsnören och kontroversiella småflicksidoler. De har viftats
bort som irrbloss på popvärldens stjärnhimmel och få känner till den
musikaliska plattform de faktiskt har att stå på.
Morfar var violinist och två morbröder musiker med meriter
från bland annat ”Vårat gäng” och Charlie Normans orkester. Brorsan Totte, som
egentligen heter Thorolf, är utbildad slagverkare och klarinettist. Pappa Paavo
är soloklarinettist och har varit verksam vid Svea Livgarde och Stockholms
regionmusikkår.
- Han har spelat på varenda teater i huvudstaden och kompat de
flesta artister i landet. Får han syn på ett dragspel drar han genast i bälgen,
för han är dessutom en dragspelare av gladaste slag. Han har visserligen gått i
pension men att kalla sig pensionär, det vill han inte. Frilans låter bättre,
tycker han.
Pappa Paavo är även musiklärare och ingen ska tro att döttrarna
har undkommit hans undervisning. I flera år marscherade Inga-Lill och Susanne Päivärinta
med bastrumma och klarinett i Skansens vaktparad när Paavo dirigerade. Tidigt
sattes de också att studera sång och andningsteknik hos pedagogen Karin Langebo
och dans på institutet Kulturama.
- - Jag ville egentligen att flickorna skulle bli
operasångerskor och studera vid Musikaliska Akademien. Men karriären kom
emellan och det är ju inget negativt i det, säger Paavo som inte alls är
förvånad över döttrarnas framgång.
- - Flickorna har ett fantastiskt gehör. De kan
sjunga stämmor rätt upp och ner utan noter. Jag förstår inte hur de bär sig åt.
Själv skulle jag aldrig klara av det, säger den stolte fadern som också påpekar
att ingen musikart är finare än någon annan.
- Och som vi busade när pappa spelade. Vi kröp bakom scenen, kikade fram under ridån och kröp omkring under stolarna i publiken och fnittrade, säger Sussie medan hela familjen skrattar hjärtligt.
I tioårsåldern hade de en liten trio tillsammans med en klasskompis som hette Ann-Charlotte. Namnet ”Suliana-Trion var en hopsättning av våra förnamn.
- En gång skulle vi uppträda i Sollentuna centrum tillsammans med pappa. Vi sjöng ”Rosa på bal” och andra sånger. Det blev en enorm succé och vi fick en spelning till. Men den gången gick det sämre.
Plötsligt fick vi syn på en jättetjock tant i publiken. Hon reste sig på något konstigt sätt så vi bara såg den stora rumpan. Vi började skratta hysteriskt och sedan var det klippt. Vi låg på golvet och skrattade oss halvt fördärvade medan pappa försökte förklara att det ingick i showen. Vi fick inga mer jobb sen. Det är bland det värsta jag varit med om, säger Lili.
Framgången var väntad
Storebror Totte är tjejernas musikaliska stöd när det blir dags för turné. Det är han som säter ihop kompbandet och han som håller tillbaka köerna av fans. Totte kommer ständigt i bakgrunden för sina berömda systrar men är inte ledsen för det. Nu, när de vilar från turnélivet, gör han sina egna jobb tillsammans med Robert Wells, Hayati Kafé och en lång rad andra artister. En och annan gala med Lili och Sussie blir det förstås också.
- - Jag är musiker och van att figurera bakom
artister. Det är faktiskt ganska skönt att slippa ha allas blickar riktade mot
sig, säger han.
Mamma Inga, som till vardags jobbar på en bank i Sollentuna,
är påtagligt stolt över sina barn. Inte för att de är stjärnor utan för att de
är just hennes.
- - De har uppträtt sedan de var små och vi har
alltid haft huset fullt av ungar, säger Inga som inte är förvånad över
döttrarnas framgångar. Däremot oroar hon sig för att branschen är så svår.
-
Allt prat om att Lili och Sussie skulle vara så
sexiga är lite tokigt. De är värda att lyssna på för sin musiks skull och de
har arbetat hårt för den. I början hade de svåra motgångar och fick knappt något
betalt för allt sitt slit. Men de gav inte upp och lyckades därför till sist.
-
- Vi anstränger oss inte för att verka sexiga.
Vi klär oss som vi tycker är snyggt och är mindre avklädda än många andra
artister. Sex har förresten mer att göra med utstrålning och personlighet än
med kläderna, säger Sussie.
- - Somliga artister klär sig i höfthållare och
genomskinlig BH. Det är inte snyggt, tycker vi. Då är det finare med ett
urringat liv som inte visar för mycket.
- Efter vårt första framträdande i Listan skrev man i tidningen att vi hade rivit ner 25 års kvinnokamp på tre minuter! De ville göra oss lösaktiga, oseriösa och billiga. Det var svårt att förstå. Vi står verkligen på egna ben och har aldrig fått någon hjälp…
- Man behöver inte se ful ut, ha runda glasögon, träskor och plyschbyxor för att vara intelligent. En tjej som är chef på kontor kan väl ha en snygg dräkt, högklackade skor, vara lite målad och se bra ut utan att vara dum i huvudet. Ingen skulle komma på tanken att kalla en kille dum för att han har en snygg kavaj och är välrakad. En tjej som ser bra ut och vickar på häcken vill de ofta få lite osmart…
En företeelse som tycks följa Lili och Sussie är kalsonger och trosor som kommer farande upp på scenen vart de än kommer.
- Mest är det kalsonger faktiskt. Som tur är, säger Sussie. Det har blivit en ploj och ofta står det små meddelanden på kalsingarna de slänger upp. ”Kom och sjung hos oss”, kan det till exempel stå, berättar Lili och visar ett par otroliga långkalsingar från ett gäng soldater någonstans i Sverige.
Mamma Inga har sina rötter i Stockholms innerstad medan Paavo kommer från tidigare finska och numera ryska Petsamo vid Norra ishavet. Farfar, som hette Kallas Päivärinta, var kyrkoherde och vildmarkspräst försedd med ett sjätte sinne.
- När någon nära anhörig stupade i finska kriget kunde min far se hur de kom in därhemma med förbundna ögon och kastade en slängkyss. Några dagar senare bekräftade tidningen att personen i fråga hade dött. Det hände flera gånger för nästan alla mina kusiner omkom i kriget, berättar Paavo.
Visste att pappa dött
Själv fick han bekräftat att han ärvt begåvningen att kunna ”se” när hans 78-årige pappa avled.
- Pappa hade hyrt ett hus tillsammans med min syster i Marbella i Spanien. Eftersom han var så långt borta hade vi kommit överens om att han på telepatisk väg skulle låta mig veta om det hände honom något. En dag somnade ha i bastun – för alltid. Samtidigt var jag i stan för att byta bil. När jag stod där i butiken sa jag plötsligt att jag inte kunde genomföra affären för att min pappa hade dött.
- Omtumlad for jag därifrån. På vägen hem började bilen koka utanför en kyrkogård där man just höll på att gräva en grav. Intill stod en stor bukett med röda rosor – min fars favoritblommor. När jag kom hem berättade Inga med tårar i ögonen att pappa hade dött. Men det visste jag ju redan…
Om den synska ådran gått i arv eller inte vill Lili och Sussie först inte tala om.
- Vi har väl anlagen, säger Lili försiktigt. Vi höll på i några år och försökte få kontakt…
Det är sju år sedan och bland annat försökte systrarna tala med ”andar” med hjälp av ett glas. Metoden är vanlig och går ut på att deltagarna i seansen håller var sitt finger på ett upp-och-nedvänt glas som glider över en karta med bokstäver och siffror. De bokstäver som glaset för ett ögonblick stannar på läggs ihop till ord och tolkas som meddelanden från en annan dimension.
- En gång bad vi ”anden” att ” du finns här i rummet så vill vi gärna att du rör något och ger dig till känna”. Först hände ingenting. Sedan skruvade en taklampa i bastun ur sig och ramlade ner. När vi satt och åt middag nästa dag hörde vi världens krasch från det rum där vi brukade syssla med det här. En spegel hade lyfts av och ramlat ner. Kroken satt kvar så den hade inte kunnat ramla ner av sig själv. Affischer och halsdukar som hängde på väggen var också nerrivna.
- Glaset har också svarat på direkta frågor. En gång frågade vi vad kompisens farfar i Lettland hette. Det var ett svårt namn med konstig stavning men glaset svarade rätt. Det är helt otroligt och fungerade alldeles för bra. Därför slutade vi med det.
- Jag tror på det övernaturliga men man ska låta saker och ting vara. Det är lätt att man engagerar sig för mycket, säger Sussie.
- De höll på att skrämma vettet ur varandra, säger mamma Inga och ler vid minnet att Totte inte vågade släcka sin lampa om nätterna under den här ockulta perioden i syskonens liv.
- Jag tycker det är intressant men vill inte vara med om att framkalla vad det nu är. Jag är rädd, det erkänner jag, säger Totte.
- En tid fick vi rykte om oss att vara häxor. Somliga var rädda för oss. Men det var inte så farligt som det låter, skrattar systrarna.
Fuskpäls och oblekt papper
Lili och Sussie står mycket nära varandra och tycker själva att de har nästan telepatisk kontakt. Redan som små var de oskiljaktiga.
- ”Lill-lill och jag”, sa Sussie. Hon ville aldrig göra något utan sin syster Inga-Lill, vars namn hon inte kunde uttala, berättar Inga.
- Därav namnet Lili, avslöjar Sussie.
Den ena vet ofta exakt vad den andra tänker. De kan plötsligt börja sjunga på samma låt eller säga samma sak.
- Vi har ju gott om påbrå, säger Lili och tänker på sin farfar.
Han var ju präst också…
Naturen och djuren engagerar systrarna Päivärinta. De protesterar mot djurplågeri och onödig slakt genom att bära så kallade fuskpälsar och säga nej till äkta pälsverk. De har valts till ambassadörer i Världsnaturfonden och de har ställt upp i flera miljögalor.
- Vi människor måste börja reagera. I alla förhållanden måste man både ge och ta. Så är det också med vårt förhållande till jorden. Vi kan inte bara ständigt ta för oss. Vi måste börja ändra oss genom att köpa oblekt papper och icke djurtestat smink för att ta några exempel.
Under hösten ska tjejerna ta det lite lugnt, skriva låtar och jobba med nästa LP som de planerar släppa någon gång i vår. Sussie har flyttat hemifrån och sambor med Stefan ”Myran” Gustavsson i en villa nära Edsvikens vatten. Lili och hennes fästman, Fredrik Järnberg, håller just på att färdigställa sin rosa tegelvilla vid Järvafältet.
Om det blir någon sommarturné nästa år är osäkert. Efter fem på dammiga svenska sommarvägar längtar familjen efter en riktigt rejäl skärgårdssemester tillsammans på någon Roslagsö.
- Det skulle vara härligt med lugn och ro, sol och bad och en och annan båttur – precis som när vi var små. Ja, så får det nog bli, säger syskonen Päivärinta medan hundarna skäller, katterna jamar och föräldrarna sätter på kaffehurran för en påtår i tyrolerstugan.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar