Nr 41, 2005
Schlagervinnaren Elena vet att Tony är mannen i hennes liv
Schlagervinnaren Elena vet att Tony är mannen i hennes liv
Jag slösar inte bort mina bästa år på fel kille
Elena Paparizou är en härlig blandning av svenskt och grekiskt. Som sill och tsatsiki. Och när hon kammade hem den stora schlagerfinalen åt Grekland kändes det som en seger även för Sverige!
Med Eurovision Song Contest i Kiev fick Sverige en ny storstjärna. Det var visserligen Grekland som vann med låten ”My number one”, men vi kan slå oss för bröstet ändå. Elena Paparizou är trots allt både född och uppväxt i Göteborg.
Dessutom har hon fått en stor bamsekram av kungen på kronprinsessan Victorias födelsedag. Hur många har fått det? Så nog är hon svensk alltid, även om hon står med ena benet i den grekiska kulturen. Numera bor hon periodvis i sin hyresrätt i södra Aten.
Bofast är hon på Kungsholmen i Stockholm. Den kulturella blandningen är lika utsökt som charmig. Hon har ett hett temperament och en stor portion energi blandat med lite svenskt lagom och en ödmjuk inställning till jobbet. Elena jobbar stenhårt och målmedvetet på sin karriär och i motsats till många kollegor är hon inte rädd för att möta vanligt folk på gator och torg. Tvärtom!
- Det är härligt att folk kommer fram och pratar, säger hon. Speciellt som jag oftast får en massa beröm. Vill jag ha det lugnt omkring mig, får jag väl hyra en stuga i Värmland. I Grekland kan jag knappt gå ut, förrän någon ska bjuda på något. Kom hem så ska jag laga mat åt dig, ropar de. I Sverige är folk mer försiktiga. Ursäkta att jag stör, säger de.
Farliga sparkar
Elenas mamma Efrosini kom till Sverige med föräldrarna i början av 60-talet. Svenska företag värvade arbetskraft i Sydeuropa och fattigt folk från landsbygden bröt upp för att få ett bättre liv. Om somrarna for de hem till sina byar och en kväll, när det var festival, blev Georgio från grannbyn förälskad i Efrosini. Han bad om hennes hand man fadern sa, att det fick hon bestämma själv. Han var ju civiliserad, morfar. Så det blev bröllop och snart kom barnen Rita, Dino och Elena till världen.
- Mina släktingar har verkligen kämpat. I dag driver mamma en butik med barnkläder i Göteborg, medan pappa driver restaurang. De har villa, bil och en vacker trädgård.
Det var sång, musik, dans och skådespeleri för Elena redan från början. Hon gick i grekisk skola likaväl som hon gick i svensk och hade hemspråksundervisning. Hon tog dessutom pianolektioner, sjöng i kör och dansade såväl grekisk dans som klassisk balett. Resultatet av det syntes tydligt i ”My number one”.
- Jag var lite pojkaktig av mig, säger Elena vars idol är ingen mindre än Pippi Långstrump. Redan som barn var hon stark nämligen. Det var inte lönt att killarna stack upp.
- Jag brukade knäa dem på pungen. Pappa var jättearg för det. Det är farligt, förstår du väl, sa han.
Elena sjöng på grekiska nationalfester och bildade tretton år gammal gruppen Soulfunkomatic med tre latinamerikaner. De spelade i trakten av Göteborg och drömde om ett engagemang i en stockholmsförort.
- Redan då visste jag att jag hörde hemma på scenen. Diana Ross var min idol. Hennes megahit ”Baby love” var den första sång jag sjöng offentligt.
Elena höll på att bli fotomodell också. Men när agenturen krävde, att hon skulle banta, hoppade hon av.
- Då fick det faktiskt vara! Jag vill själv bestämma, hur jag ska se ut. Jag äter allt men tar det lite försiktigt. Det får räcka.
Den stora kärleken
Sjutton år gammal bildade hon Antique med barndomsvännen Nikos Panagiotidis. Duon slog igenom i Sverige men framför allt i Grekland med först ”Opa, opa” och sedan ”Die for you” som lyckades kamma hem tredjeplatsen för Grekland i Eurovision Song Contest 2001. Därmed blev Antique en svensk framgångsrik musikexport. Gruppen sprack emellertid hösten 2003, sedan Elena och Nikos blivit osams. Han hoppade av och hon var förkrossad. Plötsligt stod hon ensam på scenen. Några månader senare drog hon igång sin solokarriär peppad av livskamraten Tony Mavridis, 34, som är den stora kärleken i hennes liv. Det är hon säker på. Det är han och hon för alltid.
- Självklart! Jag spenderar inte mina bästa år med en man, om jag tror att det ska ta slut. Vi har varit ihop i sex år och förlovade i fem. Vi förlovade oss på en stor fest på min pappas krog i Göteborg.
Det är med andra ord ingen tvekan om att kärleken gror i bostadsrätten på Kungsholmen. Elena lagar mat och städar, medan Tony gör annat. Och även i grytorna blandar hon sina båda kulturer. Eller vad sägs om skinka med tzatziki till jul och souvlaki, sill, lax och kokt potatis till midsommar.
- Jag lagar svensk mat som köttfärslimpa likaväl som jag kokar grekisk bönsoppa, säger hon. Och vi är så glada över att Ikea har öppnat en butik i Aten. Vi åker dit minst en gång i veckan för att få äta köttbullar med lingon och lax med kokt potatis.
Av grekiska favoriter föredrar hon grillat lamm och grekisk sallad med dodonis fetaost. Helst ska den vara hemgjord och inhandlad hos en gumma i en avlägsen bergsby.
Något datum för bröllopet är emellertid inte bestämt, men när det sker, är det i nöd och lust som gäller.
- Vi träffades på en restaurang och såg varandra utan att ta kontakt. Sedan gick vi som katten kring het gröt en hel vecka, innan jag blev arg en kväll. Ursäkta mig, sa jag. Men det är mig du ska gå hem med. Det var ju ganska fräckt förstås. Man skulle kunna tro, att jag är en kaxig typ. Men vi är ganska ynkliga båda två. Och stormkära fortfarande. Tony är elva år äldre än jag. Men jag gillar äldre män. De är mogna, för de har levt och är trygga. Även om jag är stor och stark som Pippi Långstrump, så behöver jag en famn att krypa in i då och då.
Många bröllopsgäster
Efter segern i Kiev skrevs det mycket om Elenas heta längtan efter barn. I verkligheten är projektet skjutet på framtiden.
- Det är klart, att jag vill ha barn. Men inte just nu! Barn är livets mening men jag vill gifta mig först och det kommer inte att ske i år. Bröllop kräver planering med tanke på alla bondtanter från Grekland som vill komma. Jag har en stor släkt och väldigt många vänner. Och om sanningen ska fram, så blev jag faktiskt lite avskräckt, när min syster fick barn. Jag var med från det att vattnet gick, tills det var 20 minuter kvar och hon började krysta. Då slängde hon ut mig! Gå härifrån, sa hon. Du stressar mig. Det var väldigt tufft. Jag fick ingen luft och kunde knappt andas, så jag svimmade. Läkarna fick ta hand om mig i stället. Men tänk vad häftigt det är att vara kvinna! Tänk att vi kan få ut en sådan där varelse ur kroppen med både armar och ben.
Kärestan Tony är född i Sverige av grekiska föräldrar. Han är musiker men koncentrerar sig numera på Elenas karriär. Hon omger sig skickligt med bra folk på alla positioner. Det är en av nycklarna till framgången.
- Det var grekisk TV som frågade, om jag ville tävla för Grekland i Eurovision Song Contest. Då hade vi inte ens en låt. Vi litar på att du och skivbolaget hittar en, sa de.
Valet av sångerska var ett lyckokast. Elena är den enda grekiska sångerska som är känd i det övriga Europa. Grekland kunde därför hoppas på viktiga röster åtminstone från Norden. Elena utsågs till grekisk turistambassadör, varpå Grekland satsade 28 miljoner kronor på hennes marknadsföring inför finalen i Kiev. Och satsningen gick hem. Nu återstår att se, om hon fått den svikande turistströmmen att vända. Charterturismen har som bekant letat upp nya resmål sedan Grekland, Spanien och Italien gick med i EU och priserna sköt i höjden.
- Det var ju roligt att jag vann, säger Elena. Att man är segertippad behöver ju inte betyda att man faktiskt vinner. Och det höll på att gå riktigt illa. Jan halkade faktiskt, fast det inte syntes i rutan. Det var en våt fläck på plexiglasgolvet.
Leder sångtävlingen
Elena kunde ha njutit segerns sötma med rysk kaviar och champagne på något av Kievs inneställen efter finalen. I stället ställde hon upp i en välgörenhetskonsert med ukrainska sångerskan Roslana. Det var helt enkelt viktigare.
- Man ska hjälpa sin nästa, säger Elena. Om jag kunde, skulle jag hjälpa hela världen.
I Grekland togs hon emot som en drottning. Där var hon megastjärna redan innan. Nu lanseras hon i hela Europa. Går det bra, blir det världen nästa. Det är därför det numera står Helena med H på skivetiketterna. Det är mer internationellt gångbart, tycker skivbolaget. Det gäller att spela ut korten rätt. Nästa år går Eurovision Song Contest i Aten med Elena som värd. Se där vilken valuta Grekland får för sina PR-miljoner.
- Jag önskar förstås, att karriären sakta men säkert ska fortsätta att gå uppåt. För övrigt vill jag, att hela världen ska må bra och att jag aldrig ska göra mina fans besvikna.
Monica Antonsson
_________________________________________________________________________________
Allas Veckotidning
- Det är härligt att folk kommer fram och pratar, säger hon. Speciellt som jag oftast får en massa beröm. Vill jag ha det lugnt omkring mig, får jag väl hyra en stuga i Värmland. I Grekland kan jag knappt gå ut, förrän någon ska bjuda på något. Kom hem så ska jag laga mat åt dig, ropar de. I Sverige är folk mer försiktiga. Ursäkta att jag stör, säger de.
Farliga sparkar
Elenas mamma Efrosini kom till Sverige med föräldrarna i början av 60-talet. Svenska företag värvade arbetskraft i Sydeuropa och fattigt folk från landsbygden bröt upp för att få ett bättre liv. Om somrarna for de hem till sina byar och en kväll, när det var festival, blev Georgio från grannbyn förälskad i Efrosini. Han bad om hennes hand man fadern sa, att det fick hon bestämma själv. Han var ju civiliserad, morfar. Så det blev bröllop och snart kom barnen Rita, Dino och Elena till världen.
- Mina släktingar har verkligen kämpat. I dag driver mamma en butik med barnkläder i Göteborg, medan pappa driver restaurang. De har villa, bil och en vacker trädgård.
Det var sång, musik, dans och skådespeleri för Elena redan från början. Hon gick i grekisk skola likaväl som hon gick i svensk och hade hemspråksundervisning. Hon tog dessutom pianolektioner, sjöng i kör och dansade såväl grekisk dans som klassisk balett. Resultatet av det syntes tydligt i ”My number one”.
- Jag var lite pojkaktig av mig, säger Elena vars idol är ingen mindre än Pippi Långstrump. Redan som barn var hon stark nämligen. Det var inte lönt att killarna stack upp.
- Jag brukade knäa dem på pungen. Pappa var jättearg för det. Det är farligt, förstår du väl, sa han.
- Redan då visste jag att jag hörde hemma på scenen. Diana Ross var min idol. Hennes megahit ”Baby love” var den första sång jag sjöng offentligt.
Elena höll på att bli fotomodell också. Men när agenturen krävde, att hon skulle banta, hoppade hon av.
- Då fick det faktiskt vara! Jag vill själv bestämma, hur jag ska se ut. Jag äter allt men tar det lite försiktigt. Det får räcka.
Den stora kärleken
Sjutton år gammal bildade hon Antique med barndomsvännen Nikos Panagiotidis. Duon slog igenom i Sverige men framför allt i Grekland med först ”Opa, opa” och sedan ”Die for you” som lyckades kamma hem tredjeplatsen för Grekland i Eurovision Song Contest 2001. Därmed blev Antique en svensk framgångsrik musikexport. Gruppen sprack emellertid hösten 2003, sedan Elena och Nikos blivit osams. Han hoppade av och hon var förkrossad. Plötsligt stod hon ensam på scenen. Några månader senare drog hon igång sin solokarriär peppad av livskamraten Tony Mavridis, 34, som är den stora kärleken i hennes liv. Det är hon säker på. Det är han och hon för alltid.
- Självklart! Jag spenderar inte mina bästa år med en man, om jag tror att det ska ta slut. Vi har varit ihop i sex år och förlovade i fem. Vi förlovade oss på en stor fest på min pappas krog i Göteborg.
Det är med andra ord ingen tvekan om att kärleken gror i bostadsrätten på Kungsholmen. Elena lagar mat och städar, medan Tony gör annat. Och även i grytorna blandar hon sina båda kulturer. Eller vad sägs om skinka med tzatziki till jul och souvlaki, sill, lax och kokt potatis till midsommar.
- Jag lagar svensk mat som köttfärslimpa likaväl som jag kokar grekisk bönsoppa, säger hon. Och vi är så glada över att Ikea har öppnat en butik i Aten. Vi åker dit minst en gång i veckan för att få äta köttbullar med lingon och lax med kokt potatis.
Av grekiska favoriter föredrar hon grillat lamm och grekisk sallad med dodonis fetaost. Helst ska den vara hemgjord och inhandlad hos en gumma i en avlägsen bergsby.
Något datum för bröllopet är emellertid inte bestämt, men när det sker, är det i nöd och lust som gäller.
- Vi träffades på en restaurang och såg varandra utan att ta kontakt. Sedan gick vi som katten kring het gröt en hel vecka, innan jag blev arg en kväll. Ursäkta mig, sa jag. Men det är mig du ska gå hem med. Det var ju ganska fräckt förstås. Man skulle kunna tro, att jag är en kaxig typ. Men vi är ganska ynkliga båda två. Och stormkära fortfarande. Tony är elva år äldre än jag. Men jag gillar äldre män. De är mogna, för de har levt och är trygga. Även om jag är stor och stark som Pippi Långstrump, så behöver jag en famn att krypa in i då och då.
Många bröllopsgäster
Efter segern i Kiev skrevs det mycket om Elenas heta längtan efter barn. I verkligheten är projektet skjutet på framtiden.
Kärestan Tony är född i Sverige av grekiska föräldrar. Han är musiker men koncentrerar sig numera på Elenas karriär. Hon omger sig skickligt med bra folk på alla positioner. Det är en av nycklarna till framgången.
- Det var grekisk TV som frågade, om jag ville tävla för Grekland i Eurovision Song Contest. Då hade vi inte ens en låt. Vi litar på att du och skivbolaget hittar en, sa de.
Valet av sångerska var ett lyckokast. Elena är den enda grekiska sångerska som är känd i det övriga Europa. Grekland kunde därför hoppas på viktiga röster åtminstone från Norden. Elena utsågs till grekisk turistambassadör, varpå Grekland satsade 28 miljoner kronor på hennes marknadsföring inför finalen i Kiev. Och satsningen gick hem. Nu återstår att se, om hon fått den svikande turistströmmen att vända. Charterturismen har som bekant letat upp nya resmål sedan Grekland, Spanien och Italien gick med i EU och priserna sköt i höjden.
- Det var ju roligt att jag vann, säger Elena. Att man är segertippad behöver ju inte betyda att man faktiskt vinner. Och det höll på att gå riktigt illa. Jan halkade faktiskt, fast det inte syntes i rutan. Det var en våt fläck på plexiglasgolvet.
Leder sångtävlingen
Elena kunde ha njutit segerns sötma med rysk kaviar och champagne på något av Kievs inneställen efter finalen. I stället ställde hon upp i en välgörenhetskonsert med ukrainska sångerskan Roslana. Det var helt enkelt viktigare.
- Man ska hjälpa sin nästa, säger Elena. Om jag kunde, skulle jag hjälpa hela världen.
I Grekland togs hon emot som en drottning. Där var hon megastjärna redan innan. Nu lanseras hon i hela Europa. Går det bra, blir det världen nästa. Det är därför det numera står Helena med H på skivetiketterna. Det är mer internationellt gångbart, tycker skivbolaget. Det gäller att spela ut korten rätt. Nästa år går Eurovision Song Contest i Aten med Elena som värd. Se där vilken valuta Grekland får för sina PR-miljoner.
- Jag önskar förstås, att karriären sakta men säkert ska fortsätta att gå uppåt. För övrigt vill jag, att hela världen ska må bra och att jag aldrig ska göra mina fans besvikna.
Monica Antonsson
_________________________________________________________________________________
Allas Veckotidning
Nr 13, 2014
Elena Paparizou höll på att gå under av sorg och sjuksom
Elena Paparizou höll på att gå under av sorg och sjuksom
Jag sjönk så långt ner man kan komma
Nu är allt bra.
Karriären blomstrar för fullt och det stundar bröllop med nya kärleken Andreas.
Men det fanns en tid då stjärnan Elena Paparizou var djupt deprimerad och förtvivlad.
Med låten ”Survivor” klev Elena Paparizou, 32, in i årets upplaga av Melodifestivalen och tog sig till Andra chansen. Lycklig över att få vara tillbaka släpper hon nu sin första platta i Sverige på sju år. ”One life” heter albumet som består av idel nyskrivet material.
I Grekland klättrar den redan på hitlistorna och Elena känner sig nöjd. De svåra åren är över. Det fanns nämligen en tid när hon av sjukdom och sorg närmast gömde sig för omvärlden. Nu ser hon framtiden an som den ”survivor” eller överlevare hon är.
– Man har bara ett liv och det ska man ta vara på, säger hon när hon virvlar in i skivbolagets konferensrum med en mugg rykande hett kaffe i handen. Vacker, vänlig och tillmötesgående har hon flugit in från Aten för att ge några intervjuer. Efter Allas Veckotidning kommer Expressen och sedan står flera andra på tur. Sånt är livet för en schlagerstjärna av världsklass och sånt är livet för ett enkelt reportageteam. På minimal tid och i bildmässigt sett rätt anskrämlig miljö ska man uträtta underverk.
– Tag det lugnt, viskar Elena när pressagenten inte hör på. Fotografen ska få den tid han behöver. Jag kommer att göra ett bra jobb.
Och det gör hon förstås.
På tredje plats
Det var Elenas mamma Efrosini som först kom till Sverige med sina föräldrar i början av 60-talet. Svenska företag värvade arbetskraft i Sydeuropa och fattigt folk på landsbygden bröt upp från det gamla i hopp om en ljusare framtid. Om somrarna for de hem och hälsade på släkten och i samband med en sådan resa mötte Efrosini sitt livs kärlek i Georgios från grannbyn. Bröllopsklockorna ringde och han etablerade sig som krögare i Sverige. Barnen Aretis, Konstantinos och Elena kom till världen och när de vuxit till sig kunde Efrosini börja sälja barnkläder i egen butik.
– Jag vet inte hur många restauranger pappa har haft i Borås, Alingsås och Göteborg, säger Elena. Han var en fantastisk gastronom som i flera år jobbade tillsammans med min bror så han är nästan lika bra. Min syster arbetade med mamma i affären men den är nedlagd nu. Hon har sadlat om och blivit politiker i Partille.
Det var aldrig någon tvekan om vad Elena skulle ägna sig åt. Sång och musik stod i främsta rummet redan från början. Hon uppträdde på Grekiska föreningens fester, tog pianolektioner, sjöng i kör och dansade såväl klassisk balett som grekisk dans.
– Man har bara ett liv och det ska man ta vara på, säger hon när hon virvlar in i skivbolagets konferensrum med en mugg rykande hett kaffe i handen. Vacker, vänlig och tillmötesgående har hon flugit in från Aten för att ge några intervjuer. Efter Allas Veckotidning kommer Expressen och sedan står flera andra på tur. Sånt är livet för en schlagerstjärna av världsklass och sånt är livet för ett enkelt reportageteam. På minimal tid och i bildmässigt sett rätt anskrämlig miljö ska man uträtta underverk.
– Tag det lugnt, viskar Elena när pressagenten inte hör på. Fotografen ska få den tid han behöver. Jag kommer att göra ett bra jobb.
Och det gör hon förstås.
På tredje plats
Det var Elenas mamma Efrosini som först kom till Sverige med sina föräldrar i början av 60-talet. Svenska företag värvade arbetskraft i Sydeuropa och fattigt folk på landsbygden bröt upp från det gamla i hopp om en ljusare framtid. Om somrarna for de hem och hälsade på släkten och i samband med en sådan resa mötte Efrosini sitt livs kärlek i Georgios från grannbyn. Bröllopsklockorna ringde och han etablerade sig som krögare i Sverige. Barnen Aretis, Konstantinos och Elena kom till världen och när de vuxit till sig kunde Efrosini börja sälja barnkläder i egen butik.
– Jag vet inte hur många restauranger pappa har haft i Borås, Alingsås och Göteborg, säger Elena. Han var en fantastisk gastronom som i flera år jobbade tillsammans med min bror så han är nästan lika bra. Min syster arbetade med mamma i affären men den är nedlagd nu. Hon har sadlat om och blivit politiker i Partille.
Sjutton år gammal bildade hon gruppen Antique med barndomsvännen Nikos Panagiotidis och slog igenom för en större publik.
De lyckades kamma hem en tredjeplats för Grekland i Eurovision Song Contest 2001 men skildes åt efter några år. Elena bestämde sig för att satsa på en solokarriär och 2005 vann hon hela Eurovision Song Contest med låten ”My number one”.
– Min ekonomi förbättrades avsevärt men jag blev inte miljonär, skrattar hon. Den ekonomiska krisen i Grekland har påverkat alla. De fattiga har blivit ännu fattigare och medelklassen håller på att dö ut. Men man ser att förändringar är på gång. Det finns pengar. Det investeras igen. Man sätter igång vägarbeten och gör tv-produktioner och då kommer även reklamen in i bilden. Det märks tydligt att grekerna börjar komma ur sin svacka. Men även jag som har det bra märker av krisen. Min moster är fortfarande en hjärtsjuk människa vars pension man har skurit ner på. Hon har inte ens har råd med sina hjärtmediciner.
Smärtsamt minne
Efter segern i Eurovision Song Contest kallades Elena hem till Sverige av svenska nöjesarrangörer. Hon gjorde ett antal bejublade framträdanden men drog sig tillbaka till Aten där hon arbetade allt hårdare. Samtidigt höll hon på att insjukna i struma, en åkomma som smyger sig på och innebär att sköldkörteln inte klarar av att producera hormon som den ska. Sjukdomen är svårdiagnostiserad och ger de mest diffusa symtom som sömnproblem, humörsvängningar, depression och menstruationsrubbningar.
Att Elena 2008 under dramatiska förhållanden förlorade sin pappa gjorde inte hennes hälsotillstånd bättre.
– Det var julfest i Grekiska föreningens lokaler på Hisingen i Göteborg. Pappa hade dansat med min systers lille son och kände sig trött. Han drog sig tillbaka på kontoret där mamma hittade honom på golvet. Någon ringde efter ambulans och någon gjorde hjärt- lungräddning. Men kvarteret ses som ett riskområde med mycket bråk så ambulansen fick inte köra fram utan poliseskort. Därför dröjde det innan pappa kom till sjukhus
Elena tystnar och gömmer ansiktet i händerna. Minnet är så smärtsamt att hon helt enkelt inte kan låta bli att gråta. Hon säger också att hon har känt ett stygn av dåligt samvete över att karriären hade hållit henne på avstånd från familjen.
– Pappa var död när ambulansen kom fram till sjukhuset. Själv sjöng jag på en nattklubb i Aten den kvällen och fick ingenting veta förrän jag hade klivit av scenen.
Elena tog första bästa flyg till Göteborg och fick först när hon kom fram veta att allt redan var över. Det enda som återstod var sorg och bedrövelse för familjen och en Lex Maria-anmälan som småningom lades ned utan åtgärd.
– Pappa och jag talades vid sista gången på luciadagen när han fyllde 60 år. Jag ringde tidigt på morgonen och gratulerade. Jag älskar dig pappa, sa jag, och han sa att han älskade mig också.
Rätt diagnos
– Min ekonomi förbättrades avsevärt men jag blev inte miljonär, skrattar hon. Den ekonomiska krisen i Grekland har påverkat alla. De fattiga har blivit ännu fattigare och medelklassen håller på att dö ut. Men man ser att förändringar är på gång. Det finns pengar. Det investeras igen. Man sätter igång vägarbeten och gör tv-produktioner och då kommer även reklamen in i bilden. Det märks tydligt att grekerna börjar komma ur sin svacka. Men även jag som har det bra märker av krisen. Min moster är fortfarande en hjärtsjuk människa vars pension man har skurit ner på. Hon har inte ens har råd med sina hjärtmediciner.
Smärtsamt minne
Efter segern i Eurovision Song Contest kallades Elena hem till Sverige av svenska nöjesarrangörer. Hon gjorde ett antal bejublade framträdanden men drog sig tillbaka till Aten där hon arbetade allt hårdare. Samtidigt höll hon på att insjukna i struma, en åkomma som smyger sig på och innebär att sköldkörteln inte klarar av att producera hormon som den ska. Sjukdomen är svårdiagnostiserad och ger de mest diffusa symtom som sömnproblem, humörsvängningar, depression och menstruationsrubbningar.
Att Elena 2008 under dramatiska förhållanden förlorade sin pappa gjorde inte hennes hälsotillstånd bättre.
– Det var julfest i Grekiska föreningens lokaler på Hisingen i Göteborg. Pappa hade dansat med min systers lille son och kände sig trött. Han drog sig tillbaka på kontoret där mamma hittade honom på golvet. Någon ringde efter ambulans och någon gjorde hjärt- lungräddning. Men kvarteret ses som ett riskområde med mycket bråk så ambulansen fick inte köra fram utan poliseskort. Därför dröjde det innan pappa kom till sjukhus
Elena tystnar och gömmer ansiktet i händerna. Minnet är så smärtsamt att hon helt enkelt inte kan låta bli att gråta. Hon säger också att hon har känt ett stygn av dåligt samvete över att karriären hade hållit henne på avstånd från familjen.
– Pappa var död när ambulansen kom fram till sjukhuset. Själv sjöng jag på en nattklubb i Aten den kvällen och fick ingenting veta förrän jag hade klivit av scenen.
– Pappa och jag talades vid sista gången på luciadagen när han fyllde 60 år. Jag ringde tidigt på morgonen och gratulerade. Jag älskar dig pappa, sa jag, och han sa att han älskade mig också.
Rätt diagnos
Helenas struma blev allt värre och följaktligen också depressionen.
– Jag sjönk så långt ner man kan komma. Samtidigt samlade jag på mig vatten, gick upp i vikt och blev jätteplufsig. Att ha struma är som att ha PMS konstant. Man fryser och får hjärtklappning och orkar knappt med sig själv.
Så småningom ställdes rätt diagnos och Elena fick en medicin som på sikt lyckades återställa hormonbalansen.
– Jag har två knölar på sköldkörteln men än så länge behöver de inte opereras bort. Så jag känner mig faktiskt som en miljonär vad gäller hälsan. Att få må bra är också en rikedom.
Elena arbetade hårt på sin grekiska karriär. Hon gjorde krogshower, klubbturnéer och sjöng in såväl rockiga plattor som dansklubbsskivor innerst inne antagligen medveten om att hon stod inför ännu ett smärtsamt uppbrott.
– Min förre fästman och jag separerade efter tolv år tillsammans, säger Elena. Det är tre år sedan nu. Det kändes som ett stort misslyckande. När man har ett förhållande tror man ju att kärleken ska bestå. Det är väl ingen som ger sig in i en relation om man inte tror att den är evig.
Elena konstaterar att hon har gått igenom en hel del före den nu aktuella comebacken.
- Återstår att se om den svenska publiken välkomnar mig tillbaka, säger hon.
Gifter sig snart
Och det är som det är med kärleken. Plötsligt står den bara där bakom nästa hörn och väntar. Det gjorde den även för Elena en kväll för två år sedan. På en middag hemma hos goda vänner mötte hon den 12 år äldre grekiske byggnadsingenjören Andreas Kapsalis som hon numera delar sin morgontidning med.
– Jag har alltid varit svag för äldre män men det var jag som fick ta initiativet. När min väninna frågade vad jag skulle göra dagen därpå svarade jag att Andreas skulle ta mig med på en dejt. Som tur var hade han ingenting emot det. Han hade till och med tänkt fråga, sa han.
Elena och Andreas träffades på tu man hand och på den vägen är det.
– Det bästa med honom är att han är så artig och omtänksam. Och det är skönt för mig att vi inte arbetar inom samma bransch. Vi tar aldrig med oss jobbet hem.
Andreas har friat så nu stundar dessutom bröllop inom en inte alltför avlägsen framtid.
– Frågan är om vi ska gifta oss borgerligt eller om vi ska ställa till med en jättestor fest. Andreas har varit gift förut så för honom spelar det ingen roll. Jag har med åren blivit allt mer romantisk så jag vill nog gärna ha både brudklänning och kyrka. Ett bröllop i Grekland beror på vilken trakt man kommer från. I min hemby festar man en hel vecka innan och en hel vecka efteråt, så man måste ha långsemester för att kunna gifta sig. Men det är inte så viktigt för mig. Huvudsaken är att det blir trevligt och att de som kommer är jätteglada för vår skull.
Monica Antonsson
– Jag sjönk så långt ner man kan komma. Samtidigt samlade jag på mig vatten, gick upp i vikt och blev jätteplufsig. Att ha struma är som att ha PMS konstant. Man fryser och får hjärtklappning och orkar knappt med sig själv.
Så småningom ställdes rätt diagnos och Elena fick en medicin som på sikt lyckades återställa hormonbalansen.
– Jag har två knölar på sköldkörteln men än så länge behöver de inte opereras bort. Så jag känner mig faktiskt som en miljonär vad gäller hälsan. Att få må bra är också en rikedom.
Elena arbetade hårt på sin grekiska karriär. Hon gjorde krogshower, klubbturnéer och sjöng in såväl rockiga plattor som dansklubbsskivor innerst inne antagligen medveten om att hon stod inför ännu ett smärtsamt uppbrott.
– Min förre fästman och jag separerade efter tolv år tillsammans, säger Elena. Det är tre år sedan nu. Det kändes som ett stort misslyckande. När man har ett förhållande tror man ju att kärleken ska bestå. Det är väl ingen som ger sig in i en relation om man inte tror att den är evig.
Elena konstaterar att hon har gått igenom en hel del före den nu aktuella comebacken.
- Återstår att se om den svenska publiken välkomnar mig tillbaka, säger hon.
Gifter sig snart
Och det är som det är med kärleken. Plötsligt står den bara där bakom nästa hörn och väntar. Det gjorde den även för Elena en kväll för två år sedan. På en middag hemma hos goda vänner mötte hon den 12 år äldre grekiske byggnadsingenjören Andreas Kapsalis som hon numera delar sin morgontidning med.
– Jag har alltid varit svag för äldre män men det var jag som fick ta initiativet. När min väninna frågade vad jag skulle göra dagen därpå svarade jag att Andreas skulle ta mig med på en dejt. Som tur var hade han ingenting emot det. Han hade till och med tänkt fråga, sa han.
Elena och Andreas träffades på tu man hand och på den vägen är det.
– Det bästa med honom är att han är så artig och omtänksam. Och det är skönt för mig att vi inte arbetar inom samma bransch. Vi tar aldrig med oss jobbet hem.
Andreas har friat så nu stundar dessutom bröllop inom en inte alltför avlägsen framtid.
– Frågan är om vi ska gifta oss borgerligt eller om vi ska ställa till med en jättestor fest. Andreas har varit gift förut så för honom spelar det ingen roll. Jag har med åren blivit allt mer romantisk så jag vill nog gärna ha både brudklänning och kyrka. Ett bröllop i Grekland beror på vilken trakt man kommer från. I min hemby festar man en hel vecka innan och en hel vecka efteråt, så man måste ha långsemester för att kunna gifta sig. Men det är inte så viktigt för mig. Huvudsaken är att det blir trevligt och att de som kommer är jätteglada för vår skull.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar