nr 6, 2009
Magikern Joe Labero har blivit pappa
Nu är blöjbyten och välling viktigare än allt annat
Han fick sin första trollerilåda när han var 13 år. Sedan var han fast. Han började öva för att bli bäst - och idag är Joe Labero en av världens mest kända illusionister.
Men sedan ett år är han också pappa till lilla Nicole - och det har förändrat hans liv...
När han nu tar emot för en pratstund med Året Runt gör han det i The Lobby, en mötesplats och ett slags upplevelsehus i centrala Stockholm som han är delägare i och som bjuder vänner av livets goda på rikliga smak- och aromupplevelser. Med det menar han allt från champagne och mexikanskt kaffe till belgisk choklad, italiensk ost och goda cigarrer. Joe har sitt eget cigarrmärke likaväl som han har eget rött och vitt vin buteljerat på en vingård någonstans i Frankrike.
Från gatan ser The Lobby ut som ett trivsamt litet café. Men bakom baren döljer sig en rad spännande rum. Det är kubanska rummet med doft av cigarr och revolution. Det är en liten teater för den som gillar minimalistiska program och ett japanskt rum där gästerna sitter på golvet och äter. Det så kallade engelska rummet är inrett med välfyllda bokhyllor och vackert oxblodsfärgade skinnmöbler. En lönndörr i bokhyllan leder vidare in i pokerrummet där Joe den här dagen, för kamerans skull, briljerar med kortleken.
– Men poker är inte min grej, påpekar han. Jag jobbar med kort på ett annat sätt. Poker är för långsamt. Jag vill att det ska hända något hela tiden.
Det började med en trollerilåda hemma i Alvesta. Joe hette ännu Lars Bengt Roland Johansson och var tretton år gammal. Trollerilådan hade han sett i ett skyltfönster och på trettonårsdagen fick han den i födelsedagspresent.
Från gatan ser The Lobby ut som ett trivsamt litet café. Men bakom baren döljer sig en rad spännande rum. Det är kubanska rummet med doft av cigarr och revolution. Det är en liten teater för den som gillar minimalistiska program och ett japanskt rum där gästerna sitter på golvet och äter. Det så kallade engelska rummet är inrett med välfyllda bokhyllor och vackert oxblodsfärgade skinnmöbler. En lönndörr i bokhyllan leder vidare in i pokerrummet där Joe den här dagen, för kamerans skull, briljerar med kortleken.
– Men poker är inte min grej, påpekar han. Jag jobbar med kort på ett annat sätt. Poker är för långsamt. Jag vill att det ska hända något hela tiden.
Med hjälp av instruktionsboken om 128 sidor skriven på svenska, holländska och franska lärde han sig hantera exempelvis tändstickan som kunde brytas av och bli hel igen.
Och för varje nytt trick han lärde sig desto svalare blev hans intresse för hockey, fotboll och bordtennis. I samma takt byttes idolbilderna av Kizz, Slade och Sweet ut mot foton av magiker som Houdini och Lance Burton.
- Jag var som besatt, det gick inte att sluta, konstaterar Joe som femton år gammal sågade itu sin första dam.
– Det var mamma som fick ställa upp. Lådan hon låg i skickades iväg in i TV-rummet och hon återskapades i ett enda stycke.
Joe var redan då både målmedveten och fokuserad. Han gick i lära hos trollkarlar som Bernard "Bernando" Svensson i Bromölla och blev själv Mr Magino med sin publik. Han vann svenska juniormästerskapet i trolleri 1980 och året därpå en talangjakt som tog honom till USA där han fick underhålla på Svenskamerikanska Nationaldagen.
"A magic night"
- Jag var som besatt, det gick inte att sluta, konstaterar Joe som femton år gammal sågade itu sin första dam.
– Det var mamma som fick ställa upp. Lådan hon låg i skickades iväg in i TV-rummet och hon återskapades i ett enda stycke.
Joe var redan då både målmedveten och fokuserad. Han gick i lära hos trollkarlar som Bernard "Bernando" Svensson i Bromölla och blev själv Mr Magino med sin publik. Han vann svenska juniormästerskapet i trolleri 1980 och året därpå en talangjakt som tog honom till USA där han fick underhålla på Svenskamerikanska Nationaldagen.
"A magic night"
blev en stor succé
Joe mötte småningom magikern och ficktjuven Gentleman Jack som fick honom att byta artistnamn. Johansson blev Joe och Lars Bengt Roland blev Labero. Sedan 1986 heter han Labero på riktigt. Det är mycket enklare än att heta Johansson, tycker han.
Efter många år som uppskattad underhållare på firmafester och födelsedagskalas fick Joe sitt genombrott med "A Magic Night" på Berns Salonger 1991.
- Hela nöjesbranschen i Stockholm pratade om att Berns skulle gå i konkurs eftersom en okänd trollkarl i hög hatt från Småland på ett sånt ställe aldrig skulle fungera, säger Joe i sin nyligen utkomna jubileumsbok Abrakadabra.
Showen blev en dundersuccé. Först efter 657 föreställningar gick stockholmspubliken med på att släppa honom till Chat Noir i Oslo, Slagthuset i Malmö och Princess Grace Theatre i Monte Carlo.
Och så har det fortsatt. Succéerna har avlöst varandra medan showerna blivit allt mer spektakulära och skräddarsydda för internationell publik.
Louise Heiling hette länge kvinnan vid Joes sida. De träffades tidigt i hans karriär och svetsades samman. Hon skötte hans bokningar likaväl som hon assisterade honom på scenen. Om dagarna diskuterade hon avtal med arrangörer och om kvällarna svävade hon fritt över golvet inför tusentals åskådare. Louise var också den som fick hantera Joes på den tiden något hetsiga humör. Som magiker måste han vara perfektionist, ha kontroll och få möjlighet till fullständig koncentration.
Joe mötte småningom magikern och ficktjuven Gentleman Jack som fick honom att byta artistnamn. Johansson blev Joe och Lars Bengt Roland blev Labero. Sedan 1986 heter han Labero på riktigt. Det är mycket enklare än att heta Johansson, tycker han.
Efter många år som uppskattad underhållare på firmafester och födelsedagskalas fick Joe sitt genombrott med "A Magic Night" på Berns Salonger 1991.
- Hela nöjesbranschen i Stockholm pratade om att Berns skulle gå i konkurs eftersom en okänd trollkarl i hög hatt från Småland på ett sånt ställe aldrig skulle fungera, säger Joe i sin nyligen utkomna jubileumsbok Abrakadabra.
Showen blev en dundersuccé. Först efter 657 föreställningar gick stockholmspubliken med på att släppa honom till Chat Noir i Oslo, Slagthuset i Malmö och Princess Grace Theatre i Monte Carlo.
Och så har det fortsatt. Succéerna har avlöst varandra medan showerna blivit allt mer spektakulära och skräddarsydda för internationell publik.
Annars går det helt enkelt inte. Efter 18 år tillsammans gick Louise och Joe skilda vägar 1999. De hade till sist vuxit ifrån varandra. Karriären hade slukat såväl förhållandet som privatlivet. "Får jag ringa dig i framtiden", undrade han. "Ja, det är klart. Vi är ju vänner", svarade hon. Och på den vägen är det.
Det var efter en föreställning på Olympiahallen i Helsingborg 2004 som civilekonomen Anna Vinterfall, 27, kom in i hans liv. Plötsligt satt hon bara där på nattklubben Marina Plaza när Joe och hans vänner kom för att avsluta kvällen.
– Jag hade ingen aning om vem han var men tyckte att han verkade rätt redig, säger Anna. Vi hamnade på samma efterfest och han bjöd mig till showen dagen därpå. Jag fick en chock när jag insåg att det var han som var magikern.
Förhållandet med Joe har inneburit ett helt nytt liv för Anna. Inte minst för att han reser 250 dagar per år. Hon följer nämligen alltid med.
– Det är bara roligt. Jag kan ju inte ha något eget jobb på grund av alla resor men vi hjälps åt bakom scenen och med allt runt omkring. I framtiden ska jag jobba även med andra artister. Man kan åstadkomma en hel del även på resande fot med hjälp av dator och mobiltelefon.
Den 12 januari förra året kom lilla Nicole Imperia till världen. Nu charmar hon sin omgivning genom att skrattande knalla omkring på tämligen vingliga ben inne på The Lobby.
– Hon är helt underbar, säger Anna. Och Joe är en fantastisk pappa. Han får acceptera att han inte längre hinner allt han planerar. Det finns trots bara 24 timmar per dygn och sju dagar i veckan.
Joe är lycklig över sin lilla familj. Rollen som pappa till Nicole har givit livet en ny dimension, tycker han.
– När mina kompisar fått barn har jag tänkt att jaha, där försvann de från umgängeskretsen. Nu, när jag själv har blivit pappa, inser jag att det är fantastiskt. Barn är livets mening. Det hade ju varit bra trist att bli sittande ensam på ålderns höst. Men visst påverkar det logistiken. Jag är van vid att allt kan ske genast. Nu har plötsligt välling och blöjbyten företräde.
Joe berättar att Nicole i åtminstone halva sitt liv har varit på resande fot med sina föräldrar. Det har fungerat hur bra som helst. Hon är pigg och glad, friskt som en nötkärna och inte det minsta blyg för nya ansikten.
– Nu senast var vi i Malmö tre veckor. Det gick bra. Jag kan visserligen få lite problem med koncentrationen men som väl är sover Nicole när jag går ner och showen ska börja. I januari flyttar "Invited to Labero" till Hamburger Börs i Stockholm. Då är vi på hemmaplan igen. Det ska bli skönt.
Svårigheten med illusionistens vardag är det ständiga kravet på förnyelse. Joe måste hela tiden överträffa sig själv med nya magiska illusioner.
– Jag har folk, bland annat en kille i frankrike, som inspirerar mig. Vi spånar fram illusionerna tillsammans. Sedan förpackas de med hjälp av regissör och koreograf. Jag har ett team jag jobbar med helt enkelt. Men i slutänden är det ändå alltid jag som ska stå på scenen och leverera.
Jag förhandlar om
Det var efter en föreställning på Olympiahallen i Helsingborg 2004 som civilekonomen Anna Vinterfall, 27, kom in i hans liv. Plötsligt satt hon bara där på nattklubben Marina Plaza när Joe och hans vänner kom för att avsluta kvällen.
– Jag hade ingen aning om vem han var men tyckte att han verkade rätt redig, säger Anna. Vi hamnade på samma efterfest och han bjöd mig till showen dagen därpå. Jag fick en chock när jag insåg att det var han som var magikern.
Förhållandet med Joe har inneburit ett helt nytt liv för Anna. Inte minst för att han reser 250 dagar per år. Hon följer nämligen alltid med.
– Det är bara roligt. Jag kan ju inte ha något eget jobb på grund av alla resor men vi hjälps åt bakom scenen och med allt runt omkring. I framtiden ska jag jobba även med andra artister. Man kan åstadkomma en hel del även på resande fot med hjälp av dator och mobiltelefon.
Den 12 januari förra året kom lilla Nicole Imperia till världen. Nu charmar hon sin omgivning genom att skrattande knalla omkring på tämligen vingliga ben inne på The Lobby.
– Hon är helt underbar, säger Anna. Och Joe är en fantastisk pappa. Han får acceptera att han inte längre hinner allt han planerar. Det finns trots bara 24 timmar per dygn och sju dagar i veckan.
Joe är lycklig över sin lilla familj. Rollen som pappa till Nicole har givit livet en ny dimension, tycker han.
Joe berättar att Nicole i åtminstone halva sitt liv har varit på resande fot med sina föräldrar. Det har fungerat hur bra som helst. Hon är pigg och glad, friskt som en nötkärna och inte det minsta blyg för nya ansikten.
– Nu senast var vi i Malmö tre veckor. Det gick bra. Jag kan visserligen få lite problem med koncentrationen men som väl är sover Nicole när jag går ner och showen ska börja. I januari flyttar "Invited to Labero" till Hamburger Börs i Stockholm. Då är vi på hemmaplan igen. Det ska bli skönt.
Svårigheten med illusionistens vardag är det ständiga kravet på förnyelse. Joe måste hela tiden överträffa sig själv med nya magiska illusioner.
– Jag har folk, bland annat en kille i frankrike, som inspirerar mig. Vi spånar fram illusionerna tillsammans. Sedan förpackas de med hjälp av regissör och koreograf. Jag har ett team jag jobbar med helt enkelt. Men i slutänden är det ändå alltid jag som ska stå på scenen och leverera.
Jag förhandlar om
en show i Sydkorea
Det händer förstås att saker och ting går snett. Oftast är det bara Joe själv som märker. Icke desto mindre stannar händelserna kvar i minnet.
– När jag började uppträda hemma i Aulan i Alvesta hade jag en silverkula som skulle sväva och försvinna. Den svävade först men ramlade ner och studsade iväg över hela scenen. Det var inte så kul. Kompisarna skrattade. Jag var inte mogen att ta det då. Några år senare hade jag insett att teknik alltid kan gå fel. Man måste vara beredd på det. I dag jobbar jag mer med komik. Om ett bord som flyger ramlar ner tidigare än jag har tänkt mig får jag göra det bästa möjliga av situationen. Då spelar jag med publiken. Det är magins makt.
På en bilmässa i Jönköping skulle Joe få en Corvette att försvinna upp i luften. Den kom mycket riktigt upp några meter men ramlade ner igen. I Australien skulle en dam sväva på ett svärd. Han tog i lite för hårt varpå hon dråsade i golvet.
– Det var hemskt. Hon blev blåslagen men vi räddade showen med musik. Sånt kan hända. Som tur är händer det inte så ofta.
Efter vårens show på Hamburger Börs i Stockholm följer en tältturné runt Sverige i sommar. Därefter lockar Asien.
– Jag ligger i förhandlingar för ett långtidskontrakt på Sheraton Walker Hill Casino i Seoul i Sydkorea. Om det går i lås blir vi där en längre tid. Det skulle vara skönt inte minst med tanke på Nicole. Samtidigt får våra familjer anledning att komma dit och hälsa på.
För framtiden har Joe planer på att skapa en showkrog någonstans i Stockholm som skulle bli arena för framför allt andra artister men även för egna gästspel.
– Det finns en gräns för hur länge man kan resa så mycket som jag gör. För mig är det en livsstil men en vacker dag måste jag stanna upp. Då vill jag utveckla och driva underhållning av något slag. Det är min kick och min motor. Kanske bildar jag skola för magiker. Magi är ju en gammal konstart som har sina uttryck och hemligheter. Jag har lärt mig en del som jag kanske kan föra vidare.
Monica Antonsson
Det händer förstås att saker och ting går snett. Oftast är det bara Joe själv som märker. Icke desto mindre stannar händelserna kvar i minnet.
– När jag började uppträda hemma i Aulan i Alvesta hade jag en silverkula som skulle sväva och försvinna. Den svävade först men ramlade ner och studsade iväg över hela scenen. Det var inte så kul. Kompisarna skrattade. Jag var inte mogen att ta det då. Några år senare hade jag insett att teknik alltid kan gå fel. Man måste vara beredd på det. I dag jobbar jag mer med komik. Om ett bord som flyger ramlar ner tidigare än jag har tänkt mig får jag göra det bästa möjliga av situationen. Då spelar jag med publiken. Det är magins makt.
På en bilmässa i Jönköping skulle Joe få en Corvette att försvinna upp i luften. Den kom mycket riktigt upp några meter men ramlade ner igen. I Australien skulle en dam sväva på ett svärd. Han tog i lite för hårt varpå hon dråsade i golvet.
– Det var hemskt. Hon blev blåslagen men vi räddade showen med musik. Sånt kan hända. Som tur är händer det inte så ofta.
Efter vårens show på Hamburger Börs i Stockholm följer en tältturné runt Sverige i sommar. Därefter lockar Asien.
– Jag ligger i förhandlingar för ett långtidskontrakt på Sheraton Walker Hill Casino i Seoul i Sydkorea. Om det går i lås blir vi där en längre tid. Det skulle vara skönt inte minst med tanke på Nicole. Samtidigt får våra familjer anledning att komma dit och hälsa på.
För framtiden har Joe planer på att skapa en showkrog någonstans i Stockholm som skulle bli arena för framför allt andra artister men även för egna gästspel.
– Det finns en gräns för hur länge man kan resa så mycket som jag gör. För mig är det en livsstil men en vacker dag måste jag stanna upp. Då vill jag utveckla och driva underhållning av något slag. Det är min kick och min motor. Kanske bildar jag skola för magiker. Magi är ju en gammal konstart som har sina uttryck och hemligheter. Jag har lärt mig en del som jag kanske kan föra vidare.
Monica Antonsson
Joe Labero vann kändistävlingen på Lindö Golf i Vallentuna den 7 juli 2002.
En av hans motståndare var president Bill Clinton from USA. Om det kan du läsa här.
Foto: Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar