Det finns många fler klipp...
OV23 och OV44 oklart år tex
Avisen
24 maj 1997
Allas Veckotidning
Nr 18, 2003Ma Oftedal är tillbaka efter de svåra åren
All min kraft försvann när kyrkan slängde ut mig
Det blev ett herrans liv när prästen Ma Oftedal fyllde sin kyrka med värstingar, rockmusik och mystik.
Kyrkan kastade ut henne mmen Ma ville inte sluta sin gärning som själasörjare.
Först fick hon hela sig själv...
Fem år har gått, sedan Ma Oftedal stod vid skampålen offentligt beskylld för att vara icke renlärig den svenska kyrkan.
Att hon blev frikänd på alla tio punkterna fick aldrig samma genomslagskraft.
Efteråt drog hon sig tillbaka för att slicka sina sår, medan kyrkan stängde sina portar. Frikänd eller inte, Ma Oftedal var inte längre välkommen.
– Sedan dess har jag yrkesförbud, säger Ma där hon sitter framför kakelugnen i sitt trivsamma hem på Söder.
– Sedan dess har jag yrkesförbud, säger Ma där hon sitter framför kakelugnen i sitt trivsamma hem på Söder.
Unga i kyrkan
Hon har rastaflätor i håret och är fortfarande samma rebell. Hon går hellre sina egna vägar än säljer sin själ och rättar sig i ledet.
- Caroline Krook kräver att jag ska göra avbön. Annars får jag inte arbeta i svenska kyrkan, så länge hon är biskop. Men det är omöjligt. Jag står för vad jag skrivit. Och yttrandefriheten gäller även mig.
Det började med att Ma fick kyrkan i Fisksätra att svänga. Den hade stått tom i närmare 20 år, när hon släppte in graffiti, rockmusik och gospelsång. Buset försvann från gatorna och kyrkan fylldes av kreativitet. Många av ungdomarna hade sydamerikanska rötter så Ma lät en vän, som är shaman, berätta om indianska traditioner. Det ledde vidare till att de tillverkade livssköldar, små tavlor på skinn spänt över en cirkelformad sälgpinne.
- De limmade fast stenar och kvistar som symboler på det liv de ville leva. Jag kan inte förstå, hur det kan tolkas som ockult. Struliga ungar, som många skulle ha kallat värstingar, arbetade för fullt i två dagar. Deras livssköldar blev väldigt vackra.
Kyrkorådet förklarade sig missnöjt med hennes arbete. Verksamheten måste genast upphöra och hon skulle förses med stämpelklocka. Räcker det inte med att kyrkan är full, undrade Ma. Men det gjorde det alltså inte.
Fick en kollaps
- Luften gick ur mig. Det gjorde fysiskt ont till och med. Plötsligt blev det fruktansvärt tungt att stiga upp om morgnarna. Efter ett halvår kollapsade jag i sakristian mellan två vigslar.
Bestulen på livsglädje och arbetslust tappade Ma sin kraft och blev långtidssjukskriven. Hon hade trott, att kyrkan var till för alla och särskilt de sämst lottade. Hon var kändis och frånskild tvåbarnsmamma.
- Caroline Krook kräver att jag ska göra avbön. Annars får jag inte arbeta i svenska kyrkan, så länge hon är biskop. Men det är omöjligt. Jag står för vad jag skrivit. Och yttrandefriheten gäller även mig.
Det började med att Ma fick kyrkan i Fisksätra att svänga. Den hade stått tom i närmare 20 år, när hon släppte in graffiti, rockmusik och gospelsång. Buset försvann från gatorna och kyrkan fylldes av kreativitet. Många av ungdomarna hade sydamerikanska rötter så Ma lät en vän, som är shaman, berätta om indianska traditioner. Det ledde vidare till att de tillverkade livssköldar, små tavlor på skinn spänt över en cirkelformad sälgpinne.
- De limmade fast stenar och kvistar som symboler på det liv de ville leva. Jag kan inte förstå, hur det kan tolkas som ockult. Struliga ungar, som många skulle ha kallat värstingar, arbetade för fullt i två dagar. Deras livssköldar blev väldigt vackra.
Kyrkorådet förklarade sig missnöjt med hennes arbete. Verksamheten måste genast upphöra och hon skulle förses med stämpelklocka. Räcker det inte med att kyrkan är full, undrade Ma. Men det gjorde det alltså inte.
- Luften gick ur mig. Det gjorde fysiskt ont till och med. Plötsligt blev det fruktansvärt tungt att stiga upp om morgnarna. Efter ett halvår kollapsade jag i sakristian mellan två vigslar.
Bestulen på livsglädje och arbetslust tappade Ma sin kraft och blev långtidssjukskriven. Hon hade trott, att kyrkan var till för alla och särskilt de sämst lottade. Hon var kändis och frånskild tvåbarnsmamma.
Somliga retade sig på det. Hon deltog i TV-debatter och tävlade i Fångarna på Fortet. Hon tränade karate, snusade och var som folk är mest.
Så småningom skrev hon ”Doxa – Till hela härligheten”. I den berättade hon om verksamheten i Fisksätra och om tusenåriga ritualer och annat ”övernaturligt” hon kommit i kontakt med.
- Jag ville bygga broar mellan olika åskådningar. Det är kristendom för mig. Man behöver inte vara japan för att gilla japansk mat.
Svåra anklagelser
För kyrkan blev hon ett med den så kallade nyandligheten. Hon fråntogs sitt ämbete men blev dessutom mordhotad och utsatt för telefonterror. Somliga ansåg att kyrkan begått ett grundlagsbrott och att Ma var del av en nutida kättarprocess. Domkapitlet var obevekligt. Det hjälpte inte ens, att förre biskopen Krister Stendahl vädjade för Ma. Hon överklagade beslutet och drog sig fram bäst hon kunde under ett helt år av ovisshet, innan hon frikändes 1998. Inte på någon enda punkt hade hon avvikit från svenska kyrkans lära.
- Jag var i Varberg för att föreläsa, när TT ringde och berättade att jag var frikänd. Jag blev förstås väldigt glad. Mitt under kvällens föredrag tvingades jag emellertid gå ifrån för en telefonintervju. Då satt pingstpastorn Stanley Sjöberg, biskop Henrik Svenungsson och Caroline Krook, som då var domprost, i TV-studion som bästa kompisar. De påstod att jag hade ljugit och att domen skulle överklagas. Nästa morgon satt de där igen och jag tvingades försvara mig från en lokal-TV-station. ”Oftedal ljuger” stod det på Aftonbladets löpsedel. Ska eländet aldrig ta slut, tänkte jag. Men så kom jag att tänka på alla de som är sjuka och som väntar på ett besked från läkaren. De måste ha det precis lika hemskt.
Några veckor senare blev Ma frikänd för gott. Det betydde emellertid inte, att hon fick tillbaka jobbet. Ska sanningen fram, så fick hon varken ursäkt eller upprättelse. Segern över svenska kyrkan har därför inte gett henne någon riktig glädje. Det är det svårt att ha fiender.
- För mig har kyrkan alltid symboliserat villkorslös kärlek. Därför är det svårt att acceptera, att de helt enkelt inte vill ha mig.
Dålig ekonomi
Efter två år av ovisshet, ändlösa skriverier och förnedrande förhör, drog hon sig undan för att få en tid för återhämtning. Hon drog sig fram genom att hålla föredrag men fick även uppleva tider av arbetslöshet och en ekonomi körd i botten.
- Jag har en grundläggande tro, att allt som sker har - eller i varje fall kan få - en viss mening. När jag funderade över hur jag skulle kunna lösa mina problem, så tänkte jag samtidigt på hur jag skulle kunna hjälpa andra. Då föddes ”själabudgeten” med sina sex olika konton för ordning och reda och med utrymme för belöningar. Varje krona ska skrivas upp för att man ska få insikt. Om jag har 4000 kronor till mat på vardagskontot men blir bortbjuden på middag några gånger, så har jag kanske tjänat 300 kronor på det. De går direkt till glädjekontot, där jag har mina önskningar. Det ska alltid vara tomt, så jag kan gott kosta på mig att gå på bio eller gå ut och äta på restaurang.
Time-out-kontot är till för lediga dagar, visar det sig. Som frilans har Ma inte råd med semester. Om en dag kostar 500 kronor, så tar hon ledigt, så snart hon tjänat ihop till en dag.
- För mig handlar det om att spara pengar, så att jag kan skriva. Det är min njutning och avkoppling. För övrigt finns ett cirkelkonto för inkomster och fasta avgifter, ett konto för ekonomiskt oberoende och ett miljonkonto med 200 kronor, där jag ska spara pengar. Bara känslan är fantastisk.
Tänker positivt
Förr mådde Ma dåligt av alla räkningar. För att må bättre tänkte hon om och blev tacksam för det de representerade. Genom telefonräkningen hade hon fått trevliga samtal, en rad uppdrag och möjligheten att hålla koll på barnen. TV-avgiften blev likaså en möjlighet att få se på TV, medan hyran blev en möjlighet att bo kvar.
- Förr fick jag ont i magen av alla räkningar. Det får jag inte längre. Jag har helt enkelt ändrat min negativa inställning.
Ma började spara även energi på samma vis. Inspirerad av viktväktarna utvecklade hon ett poängsystem med röda, gröna och gula prickar. Grönt står för bra saker som tillför kraft och glädje. Rött står för energitjuvar och gult står för sånt som måste till för att livet ska fungera.
- Man listar allt man gör under dagen för att komma till insikt om hur ens liv ser ut. Målet är att hitta en inre balans. Om det röda överväger, så måste man göra sig av med något som inte är bra. Det kan vara att lära sig säga nej eller att avstå från umgänge med en viss person.
Metoden blev en hjälp till självhjälp för Ma efter de tumultartade åren. Nu har hon kommit till ro och valt att med boken ”Själaväktarna” dela med sig av sina erfarenheter. Så småningom väntar introduktionskurser för självhjälpsgrupper i hela landet.
Fyller snart 50
- Situationen är allvarlig. Folk bränner ut sig i samma takt som resurserna dras in. När jag jobbade på fritids var vi fem personal på 25 barn. I dag är de ofta två personal på 30 barn. Då finns ingen tid över till andhämtning. Sånt orsakar personliga tragedier och kostar samhället pengar.
Ma är fylld av framtidstro. Där kyrkan svek, har hon funnit en väg att hjälpa. Nästa vår fyller hon 50, det nämner hon gång på gång som om hon vill vänja sig vid tanken. Dottern Linnea, 21, har flyttat till Cambridge för att plugga och sonen Oliver, 15, är självgående numera.
- Det finns ingen man i mitt liv, säger hon utan att ha fått frågan. Det har varit en krävande tid, så det har inte funnits plats för något förhållande. Visst hoppas jag på att få möta kärleken, men blir det inte så, så går det bra ändå.
Tänder ett ljus
Ma planerar nya skrivperioder och föreläsningar nu. Fortfarande bär hon även tanken på en kvinnokyrka - eller rättare sagt en kyrka där alla är välkomna och där kärlek och tolerans står i fokus. Är det meningen att hon ska bygga en, så kommer vägarna att öppnas för henne. Det är hon övertygad om. Hittills har hon samlat erfarenheter, accepterat situationen och satt punkt.
– Jag är svartlistad och har yrkesförbud, säger hon igen. Hur många tjänster och vikariat jag än söker, så kommer jag aldrig ens till intervju. Det är trist men jag är inte bitter. Min handledare på Arbetsförmedlingen är väldigt upprörd och vill att jag ska anmäla, då även kyrkan omfattas av lagen. Sista ordet är inte sagt men jag orkar just nu inte med en process. Jag ser i stället, att jag har en uppgift med själaväktarna. Kan jag hjälpa andra, så är det fantastiskt. Dessutom får jag utöva mitt ämbete. Det händer varje vecka, att jag viger folk och döper barn helt ideellt. Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.
Monica Antonsson
- Jag ville bygga broar mellan olika åskådningar. Det är kristendom för mig. Man behöver inte vara japan för att gilla japansk mat.
Svåra anklagelser
För kyrkan blev hon ett med den så kallade nyandligheten. Hon fråntogs sitt ämbete men blev dessutom mordhotad och utsatt för telefonterror. Somliga ansåg att kyrkan begått ett grundlagsbrott och att Ma var del av en nutida kättarprocess. Domkapitlet var obevekligt. Det hjälpte inte ens, att förre biskopen Krister Stendahl vädjade för Ma. Hon överklagade beslutet och drog sig fram bäst hon kunde under ett helt år av ovisshet, innan hon frikändes 1998. Inte på någon enda punkt hade hon avvikit från svenska kyrkans lära.
- Jag var i Varberg för att föreläsa, när TT ringde och berättade att jag var frikänd. Jag blev förstås väldigt glad. Mitt under kvällens föredrag tvingades jag emellertid gå ifrån för en telefonintervju. Då satt pingstpastorn Stanley Sjöberg, biskop Henrik Svenungsson och Caroline Krook, som då var domprost, i TV-studion som bästa kompisar. De påstod att jag hade ljugit och att domen skulle överklagas. Nästa morgon satt de där igen och jag tvingades försvara mig från en lokal-TV-station. ”Oftedal ljuger” stod det på Aftonbladets löpsedel. Ska eländet aldrig ta slut, tänkte jag. Men så kom jag att tänka på alla de som är sjuka och som väntar på ett besked från läkaren. De måste ha det precis lika hemskt.
- För mig har kyrkan alltid symboliserat villkorslös kärlek. Därför är det svårt att acceptera, att de helt enkelt inte vill ha mig.
Dålig ekonomi
Efter två år av ovisshet, ändlösa skriverier och förnedrande förhör, drog hon sig undan för att få en tid för återhämtning. Hon drog sig fram genom att hålla föredrag men fick även uppleva tider av arbetslöshet och en ekonomi körd i botten.
- Jag har en grundläggande tro, att allt som sker har - eller i varje fall kan få - en viss mening. När jag funderade över hur jag skulle kunna lösa mina problem, så tänkte jag samtidigt på hur jag skulle kunna hjälpa andra. Då föddes ”själabudgeten” med sina sex olika konton för ordning och reda och med utrymme för belöningar. Varje krona ska skrivas upp för att man ska få insikt. Om jag har 4000 kronor till mat på vardagskontot men blir bortbjuden på middag några gånger, så har jag kanske tjänat 300 kronor på det. De går direkt till glädjekontot, där jag har mina önskningar. Det ska alltid vara tomt, så jag kan gott kosta på mig att gå på bio eller gå ut och äta på restaurang.
Time-out-kontot är till för lediga dagar, visar det sig. Som frilans har Ma inte råd med semester. Om en dag kostar 500 kronor, så tar hon ledigt, så snart hon tjänat ihop till en dag.
- För mig handlar det om att spara pengar, så att jag kan skriva. Det är min njutning och avkoppling. För övrigt finns ett cirkelkonto för inkomster och fasta avgifter, ett konto för ekonomiskt oberoende och ett miljonkonto med 200 kronor, där jag ska spara pengar. Bara känslan är fantastisk.
Tänker positivt
Förr mådde Ma dåligt av alla räkningar. För att må bättre tänkte hon om och blev tacksam för det de representerade. Genom telefonräkningen hade hon fått trevliga samtal, en rad uppdrag och möjligheten att hålla koll på barnen. TV-avgiften blev likaså en möjlighet att få se på TV, medan hyran blev en möjlighet att bo kvar.
- Förr fick jag ont i magen av alla räkningar. Det får jag inte längre. Jag har helt enkelt ändrat min negativa inställning.
Ma började spara även energi på samma vis. Inspirerad av viktväktarna utvecklade hon ett poängsystem med röda, gröna och gula prickar. Grönt står för bra saker som tillför kraft och glädje. Rött står för energitjuvar och gult står för sånt som måste till för att livet ska fungera.
- Man listar allt man gör under dagen för att komma till insikt om hur ens liv ser ut. Målet är att hitta en inre balans. Om det röda överväger, så måste man göra sig av med något som inte är bra. Det kan vara att lära sig säga nej eller att avstå från umgänge med en viss person.
Metoden blev en hjälp till självhjälp för Ma efter de tumultartade åren. Nu har hon kommit till ro och valt att med boken ”Själaväktarna” dela med sig av sina erfarenheter. Så småningom väntar introduktionskurser för självhjälpsgrupper i hela landet.
Fyller snart 50
- Situationen är allvarlig. Folk bränner ut sig i samma takt som resurserna dras in. När jag jobbade på fritids var vi fem personal på 25 barn. I dag är de ofta två personal på 30 barn. Då finns ingen tid över till andhämtning. Sånt orsakar personliga tragedier och kostar samhället pengar.
Ma är fylld av framtidstro. Där kyrkan svek, har hon funnit en väg att hjälpa. Nästa vår fyller hon 50, det nämner hon gång på gång som om hon vill vänja sig vid tanken. Dottern Linnea, 21, har flyttat till Cambridge för att plugga och sonen Oliver, 15, är självgående numera.
- Det finns ingen man i mitt liv, säger hon utan att ha fått frågan. Det har varit en krävande tid, så det har inte funnits plats för något förhållande. Visst hoppas jag på att få möta kärleken, men blir det inte så, så går det bra ändå.
Tänder ett ljus
Ma planerar nya skrivperioder och föreläsningar nu. Fortfarande bär hon även tanken på en kvinnokyrka - eller rättare sagt en kyrka där alla är välkomna och där kärlek och tolerans står i fokus. Är det meningen att hon ska bygga en, så kommer vägarna att öppnas för henne. Det är hon övertygad om. Hittills har hon samlat erfarenheter, accepterat situationen och satt punkt.
– Jag är svartlistad och har yrkesförbud, säger hon igen. Hur många tjänster och vikariat jag än söker, så kommer jag aldrig ens till intervju. Det är trist men jag är inte bitter. Min handledare på Arbetsförmedlingen är väldigt upprörd och vill att jag ska anmäla, då även kyrkan omfattas av lagen. Sista ordet är inte sagt men jag orkar just nu inte med en process. Jag ser i stället, att jag har en uppgift med själaväktarna. Kan jag hjälpa andra, så är det fantastiskt. Dessutom får jag utöva mitt ämbete. Det händer varje vecka, att jag viger folk och döper barn helt ideellt. Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.
Monica Antonsson
Ma Oftedal 1997
Foto: Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar