Nr 5, 2008
Idollvinnaren Marie Picasso har börjat sitt nya liv
Det här har jag drömt om sedan jag var två år
Snacka om revansch!
När Marie Picasso vann den stora Idol-finalen i Globen bevisade hon en gång för alla att hon är en sångerska av världsklass. Nu är väl gamla synder glömda...
Marie Picasso, 28, njuter i fulla drag av all uppmärksamhet hon får tack vare "Idol". Själv har hon gått från klarhet till klarhet och fått höra, att hon är en sångerska i världsklass. När vi ses en tämligen frusen eftermiddag på Idol-hotellet, står det ännu skrivet i stjärnorna, hur länge hon ska lyckas hålla sig kvar.
Men det spelar ingen roll, säger hon. Hon njuter av att få vara med så länge det går och suger i sig av nya kunskaper som ett kapital för framtiden.
– Jag har ju inte stått så ofta på scenen och aldrig tagit sånglektioner, så jag har lärt mig hur mycket som helst.
Marie Pettersson, som hon egentligen heter, kommer ursprungligen från Strömsholm, en naturskön liten ort i Västmanland som växt upp kring drottning Hedvig Eleonoras slott.
– Det var som en dröm att få bo där, säger Marie som är yngst i syskonskaran. Storasyster Martina har etablerat sig inom livsmedelsbranschen och mellansystern Veronika pluggar till lärare i franska efter att ha bott utomlands i tio år. För Marie har det aldrig varit någon tvekan om yrkesvalet.
– Jag var bara 2,5 år, när jag talade om för mamma, att jag ville bli sjungare. Det har hon inspelat på band. Senare blev det min dröm att få sjunga i Globen! Men det är ingen annan i familjen som sjunger. Vi brukar skoja om det. Det enda vi vet, är att morfar brukade spela på tramporgel, när mamma och hennes syskon sjöng som barn.
Hade ätstörningar
Det gjorde Marie också. Hon sjöng jämt, vare sig hon satt på sin cykel eller sprang över ängarna. Familjen kunde höra på långt håll, att det var hon som kom. Bland idolerna fanns Lili & Sussie, Pernilla Wahlgren och Madonna.
– Jag var Madonna! Väggarna i mitt rum var tapetserade med affischer, knappar och vykort. Jag hade jacka, t-shirts och tröjor med Madonna på och så många kors runt halsen, att pappa undrade om jag inte fick ont i nacken. Jag hade alla hennes skivor och kunde alla hennes låtar. Självklart sjöng jag i hemlighet framför spegeln med hårborsten som mikrofon.
– Numera använder jag fjärrkontrollen, säger hon och fnittrar. Den är faktiskt flitigt använd hemma hos mig. I somras sjöng jag så högt och länge, att grannarna dunkade i väggen!
En av grannarna hemma i Strömsholm var den sex år äldre Linda Rosing som även hon så småningom skulle bli rikskänd genom Big Brother.
– Linda, hennes bror och jag spelade boll och lekte Bullen som alla andra barn. Hon var superduktig i gymnastik, så hon tränade mig, när jag var sju, åtta år.
Marie tävlade i en gymnastiktrupp och ställde så hårda krav på sig själv, att hon drabbades av ätstörningar. Supersmal blev mager och i tidiga tonåren vägde hon bara 39 kilo. Det tog flera år för hennes kropp att få normalvikt och ro igen. Under de åren fann hon tröst i alla djur som var hennes vänner.
– Jag har alltid varit en extrem djurvän som envist räddat livet på alla småkryp. Det var därför jag bestämde mig för att bli vegetarian. Jag var åtta år gammal, när jag förklarade för mamma, att jag helt enkelt inte vill äta djur. Fortfarande föredrar jag grönsaker, frukt, quorn och tofu i stället för falukorv.
Tio år gammal gjorde Marie och en kompis en tidning om djur. De skrev, klippte, klistrade, kopierade på mammas kopieringsmaskin och sålde tidningarna för 5 kronor styck.
- Vi fick faktiskt ihop 575 kronor som vi skickade till Samfundet mot plågsamma djurförsök.
När Marie drabbades av både astma och allergi, hjälpte inga tårar i världen. Kaninen hon fått måste lämnas bort.
– Någon sa att allergiker kan tåla pudlar, så när jag var 12 år, åkte vi till en uppfödare. Jag fick en kungspudelvalp! Det var det var den lyckligaste dagen i mitt liv. Picasso låg i sin lilla rosa korg och jag pussade på honom hela tiden. Det var som att vi blev ett. Två år senare tog jag hans namn och sa till mamma, att det ska stå Marie Picasso på min första skiva följt av en liten tass. Folk vande sig vid mitt nya namn och idag är det ingen som kallar mig något annat.
Picasso blev 13 år. Marie tvingades själv ta honom till veterinären, när det blev så dags. Han fick en spruta och somnade in.
– Jag säger fortfarande ibland, att han ska komma och lägga sig i min säng. Bara för att ha det sagt. Det är förstås inte så, att jag tänder rökelse och tar kontakt med min döda hund, men jag tror på änglar och att man går vidare efter döden. Så jag vet att han finns hos mig ibland och brukar prata lite med honom, innan jag somnar. Folk får tro vad de vill. Jag har min tro.
Marie drömmer om att skaffa sig ett stort hus, där hon kan ta emot djur som farit illa. Det är så många som stöttar människor, säger hon. Hon stöttar djuren.
Ung och dum
Familjen flyttade till Västerås och Marie gjorde vad hon försökte bli sångerska, men projekt efter projekt gick i stöpet. Skivbolag som gick i putten och producenter svek sina löften trots många och långa möten med hennes föräldrar. I flera år pendlade hon till en studio i Göteborg, där hon sjöng in den ena låten efter den andra, utan att det gav några andra resultat än att en låt spelades i tysk radio.
– Det var mycket prat och liten verkstad, konstaterar Marie som under tiden prövade på andra yrken. Hon var receptionist på en hårsalong, butiksbiträde på Ikea och värdinna på en nattklubb. Men ständigt återkom hon till sången.
– En del producenter var oseriösa, andra hade inte ekonomi nog att förverkliga sina planer. Även om tanken var god från början, så tog de sig vatten över huvudet på slutet.
Kvar stod Marie med sina drömmar i spillror. I det skedet ringde Adam Alsing och Marie tackade ja till "Big Brother". Marie var instängd med andra människor i BB-huset i fyra veckor och filmades dygnet runt. Hon hann förlova sig med Benjamin Sorani och älska live med honom i TV.
– Jag var ung och dum, konstaterar hon. Åh, vad jag har varit ledsen för det. Det värsta är alla rykten jag aldrig får bemöta. Folk tror att de har stenkoll på mig, bara för att jag var med i en dokusåpa för sex år sedan och är blond. Jag är väldigt trött på det. Ibland tar det all min energi. Jag har massor av vänner, ett gott hjärta och kloka tankar om livet. Så ge mig en chans! Jag måste få gå vidare.
Det är min tur nu
Marie och Benjamin var förlovade ett helt år, innan de gick isär. I dag är hon singel och tänker så förbli, tills hon möter någon som förmår sätta hennes hjärta i brand på allvar.
– Han ska vara trygg, trogen, stabil och ha humor, drömmer hon. Vi ska kunna skratta tillsammans och ha roligt.
Marie blev småningom artist hos Fritidsresor. Efter en månads utbildning på Cypern stationerades hon på Kreta i Grekland med uppgift att underhålla svenska turister.
– Jag sjöng allt från gospel till rock i ett halvår. Det var en jättebra skola för mig. Scenen var liten och utrustningen dålig. Det hände oväntade saker och man fick hela tiden hantera de mest märkliga situationer. Jag fick verkligen lära mig jobbet från grunden.
Det var på Kreta hon blev sjuk. Marie svällde upp, blev deprimerad, drabbades av andnöd och kunde somna i logen mellan låtarna. Kort sagt, hon fungerade inte. Ändå vägrade hon att åka hem. Det blev därför en grekisk läkare som till slut ställde diagnosen hyperthyreos, vilken innebär att hon lider brist på ett hormon från sköldkörteln.
– Jag har egentligen ingen sköldkörtel, konstaterar hon. Den är helt ihopskrynklad. Men jag blev inte ledsen. Jag hade varit sjuk så länge, att det var skönt att äntligen få en diagnos. Jag fick medicin och kunde äntligen ta tag i mina problem.
Medicineringen är livslång och Marie har hopp om att balansen i kroppen ska vara återställd inom ett halvår.
Väl hemma igen knöts Marie till TV4 som programledare för program som Spelrum och Nattliv, dit folk kan ringa in och vinna pengar. Det gav ekonomisk trygghet med även TV-vana.
– Man lär sig av allt. Alla kan trots allt inte stå och titta rakt in i en kamera och babbla om väder och vind varje dag tre timmar i sträck. Det är också en konst.
Men nu är det alltså äntligen sången som gäller. Marie sjöng och grät sig in i "Idol" på ett sätt som väckte såväl medkänsla som uppmärksamhet. Speciellt som jurymedlemmen Daniel Breitholz sa att han märkligt nog hade varit nära att rösta ut henne på grund av hennes medverkan i Big Brother. Än en gång var hon nära att drabbas av sitt förflutna. Dessbättre lät han sig överväldigas av hennes sång.
– Äntligen känns det som att jag kommer längre och längre bort från Big Brother. Jag får visa vem jag är och vad jag kan. Det är skönt. Och jag är glad, att jag har hunnit bli 28 år. I dag är jag tillräckligt harmonisk och stabil för att klara av en karriär. Jag känner tydligt att nu är det faktiskt min tur!
Monica Antonsson
– Jag har ju inte stått så ofta på scenen och aldrig tagit sånglektioner, så jag har lärt mig hur mycket som helst.
Marie Pettersson, som hon egentligen heter, kommer ursprungligen från Strömsholm, en naturskön liten ort i Västmanland som växt upp kring drottning Hedvig Eleonoras slott.
– Det var som en dröm att få bo där, säger Marie som är yngst i syskonskaran. Storasyster Martina har etablerat sig inom livsmedelsbranschen och mellansystern Veronika pluggar till lärare i franska efter att ha bott utomlands i tio år. För Marie har det aldrig varit någon tvekan om yrkesvalet.
– Jag var bara 2,5 år, när jag talade om för mamma, att jag ville bli sjungare. Det har hon inspelat på band. Senare blev det min dröm att få sjunga i Globen! Men det är ingen annan i familjen som sjunger. Vi brukar skoja om det. Det enda vi vet, är att morfar brukade spela på tramporgel, när mamma och hennes syskon sjöng som barn.
Det gjorde Marie också. Hon sjöng jämt, vare sig hon satt på sin cykel eller sprang över ängarna. Familjen kunde höra på långt håll, att det var hon som kom. Bland idolerna fanns Lili & Sussie, Pernilla Wahlgren och Madonna.
– Jag var Madonna! Väggarna i mitt rum var tapetserade med affischer, knappar och vykort. Jag hade jacka, t-shirts och tröjor med Madonna på och så många kors runt halsen, att pappa undrade om jag inte fick ont i nacken. Jag hade alla hennes skivor och kunde alla hennes låtar. Självklart sjöng jag i hemlighet framför spegeln med hårborsten som mikrofon.
– Numera använder jag fjärrkontrollen, säger hon och fnittrar. Den är faktiskt flitigt använd hemma hos mig. I somras sjöng jag så högt och länge, att grannarna dunkade i väggen!
En av grannarna hemma i Strömsholm var den sex år äldre Linda Rosing som även hon så småningom skulle bli rikskänd genom Big Brother.
– Linda, hennes bror och jag spelade boll och lekte Bullen som alla andra barn. Hon var superduktig i gymnastik, så hon tränade mig, när jag var sju, åtta år.
Marie tävlade i en gymnastiktrupp och ställde så hårda krav på sig själv, att hon drabbades av ätstörningar. Supersmal blev mager och i tidiga tonåren vägde hon bara 39 kilo. Det tog flera år för hennes kropp att få normalvikt och ro igen. Under de åren fann hon tröst i alla djur som var hennes vänner.
– Jag har alltid varit en extrem djurvän som envist räddat livet på alla småkryp. Det var därför jag bestämde mig för att bli vegetarian. Jag var åtta år gammal, när jag förklarade för mamma, att jag helt enkelt inte vill äta djur. Fortfarande föredrar jag grönsaker, frukt, quorn och tofu i stället för falukorv.
Tio år gammal gjorde Marie och en kompis en tidning om djur. De skrev, klippte, klistrade, kopierade på mammas kopieringsmaskin och sålde tidningarna för 5 kronor styck.
- Vi fick faktiskt ihop 575 kronor som vi skickade till Samfundet mot plågsamma djurförsök.
När Marie drabbades av både astma och allergi, hjälpte inga tårar i världen. Kaninen hon fått måste lämnas bort.
– Någon sa att allergiker kan tåla pudlar, så när jag var 12 år, åkte vi till en uppfödare. Jag fick en kungspudelvalp! Det var det var den lyckligaste dagen i mitt liv. Picasso låg i sin lilla rosa korg och jag pussade på honom hela tiden. Det var som att vi blev ett. Två år senare tog jag hans namn och sa till mamma, att det ska stå Marie Picasso på min första skiva följt av en liten tass. Folk vande sig vid mitt nya namn och idag är det ingen som kallar mig något annat.
Picasso blev 13 år. Marie tvingades själv ta honom till veterinären, när det blev så dags. Han fick en spruta och somnade in.
– Jag säger fortfarande ibland, att han ska komma och lägga sig i min säng. Bara för att ha det sagt. Det är förstås inte så, att jag tänder rökelse och tar kontakt med min döda hund, men jag tror på änglar och att man går vidare efter döden. Så jag vet att han finns hos mig ibland och brukar prata lite med honom, innan jag somnar. Folk får tro vad de vill. Jag har min tro.
Marie drömmer om att skaffa sig ett stort hus, där hon kan ta emot djur som farit illa. Det är så många som stöttar människor, säger hon. Hon stöttar djuren.
Ung och dum
Familjen flyttade till Västerås och Marie gjorde vad hon försökte bli sångerska, men projekt efter projekt gick i stöpet. Skivbolag som gick i putten och producenter svek sina löften trots många och långa möten med hennes föräldrar. I flera år pendlade hon till en studio i Göteborg, där hon sjöng in den ena låten efter den andra, utan att det gav några andra resultat än att en låt spelades i tysk radio.
– Det var mycket prat och liten verkstad, konstaterar Marie som under tiden prövade på andra yrken. Hon var receptionist på en hårsalong, butiksbiträde på Ikea och värdinna på en nattklubb. Men ständigt återkom hon till sången.
– En del producenter var oseriösa, andra hade inte ekonomi nog att förverkliga sina planer. Även om tanken var god från början, så tog de sig vatten över huvudet på slutet.
Kvar stod Marie med sina drömmar i spillror. I det skedet ringde Adam Alsing och Marie tackade ja till "Big Brother". Marie var instängd med andra människor i BB-huset i fyra veckor och filmades dygnet runt. Hon hann förlova sig med Benjamin Sorani och älska live med honom i TV.
– Jag var ung och dum, konstaterar hon. Åh, vad jag har varit ledsen för det. Det värsta är alla rykten jag aldrig får bemöta. Folk tror att de har stenkoll på mig, bara för att jag var med i en dokusåpa för sex år sedan och är blond. Jag är väldigt trött på det. Ibland tar det all min energi. Jag har massor av vänner, ett gott hjärta och kloka tankar om livet. Så ge mig en chans! Jag måste få gå vidare.
Det är min tur nu
Marie och Benjamin var förlovade ett helt år, innan de gick isär. I dag är hon singel och tänker så förbli, tills hon möter någon som förmår sätta hennes hjärta i brand på allvar.
– Han ska vara trygg, trogen, stabil och ha humor, drömmer hon. Vi ska kunna skratta tillsammans och ha roligt.
Marie blev småningom artist hos Fritidsresor. Efter en månads utbildning på Cypern stationerades hon på Kreta i Grekland med uppgift att underhålla svenska turister.
– Jag sjöng allt från gospel till rock i ett halvår. Det var en jättebra skola för mig. Scenen var liten och utrustningen dålig. Det hände oväntade saker och man fick hela tiden hantera de mest märkliga situationer. Jag fick verkligen lära mig jobbet från grunden.
Det var på Kreta hon blev sjuk. Marie svällde upp, blev deprimerad, drabbades av andnöd och kunde somna i logen mellan låtarna. Kort sagt, hon fungerade inte. Ändå vägrade hon att åka hem. Det blev därför en grekisk läkare som till slut ställde diagnosen hyperthyreos, vilken innebär att hon lider brist på ett hormon från sköldkörteln.
– Jag har egentligen ingen sköldkörtel, konstaterar hon. Den är helt ihopskrynklad. Men jag blev inte ledsen. Jag hade varit sjuk så länge, att det var skönt att äntligen få en diagnos. Jag fick medicin och kunde äntligen ta tag i mina problem.
Medicineringen är livslång och Marie har hopp om att balansen i kroppen ska vara återställd inom ett halvår.
Väl hemma igen knöts Marie till TV4 som programledare för program som Spelrum och Nattliv, dit folk kan ringa in och vinna pengar. Det gav ekonomisk trygghet med även TV-vana.
– Man lär sig av allt. Alla kan trots allt inte stå och titta rakt in i en kamera och babbla om väder och vind varje dag tre timmar i sträck. Det är också en konst.
Men nu är det alltså äntligen sången som gäller. Marie sjöng och grät sig in i "Idol" på ett sätt som väckte såväl medkänsla som uppmärksamhet. Speciellt som jurymedlemmen Daniel Breitholz sa att han märkligt nog hade varit nära att rösta ut henne på grund av hennes medverkan i Big Brother. Än en gång var hon nära att drabbas av sitt förflutna. Dessbättre lät han sig överväldigas av hennes sång.
– Äntligen känns det som att jag kommer längre och längre bort från Big Brother. Jag får visa vem jag är och vad jag kan. Det är skönt. Och jag är glad, att jag har hunnit bli 28 år. I dag är jag tillräckligt harmonisk och stabil för att klara av en karriär. Jag känner tydligt att nu är det faktiskt min tur!
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar