Augusti 2002
Få är så intimt förknippade med Melodifestivalen som Nanne Grönvall. Tillsammans med maken Peter har hon på olika sätt varit med i de flesta. De har vunnit den svenska uttagningen och kommit trea i finalen. Likaväl blev hennes låt ”Ett vackert par” i våras diskad. Kanhända sjunger hon den på höstfesten i Högdalen?
Nanne sjöng på ungdomsgårdarna med sitt rockband redan som sextonåring. Tre år senare mötte hon Peter Grönvall och tillsammans med Angelique Widengren bildade de gruppen ”Sound of Music”. Angelique och Peter blev ett par och Nanne var upptagen med man och barn på sitt håll. För försörjningen jobbade hon som telefonist.
”Sound of Music” deltog i Melodifestivalen med låten ”Eldorado” som fick sin uppföljare i ”Alexandra” året därpå. Gruppen hann även göra en försvarlig mängd skivor, innan den splittrades 1988. Då hade mycket förändrats - inte minst på det privata planet. Peter och Angelique hade gått skilda vägar och Nanne hade skilt sig från sonen Robins pappa. Hon och Peter tröstade varandra och rätt som det var slog kärleken till. De blev ett par och på den vägen är det. Nanne och Peter fortsatte att skriva musik och spela tillsammans. Så småningom kom sönerna Charlie, 12, och Felix, 10, till världen och 1994 ringde bröllopsklockorna i kyrkan, där de gifte sig.
Melodifestival
Nanne och Peter är intimt förknippade med Melodifestivalen. Minst sju låtar har de bidragit med genom åren. Med gruppen ”One more time” spelade de ”Den vilda” som kom trea i den internationella finalen 1996. Bästa låten är ändå ”Det vackraste”, en sång som Cecilia Wennersten sjöng och som sålde platina i såväl Sverige som Norge. Den fick småningom också en Grammis för ”Årets Låt 1995” och är numera klassiker på bröllop landet runt. Det är ingen tvekan om, att en rad musikaliska pärlor har kommit till hemma i studion i Täbyvillan.
Melodifestivallåten ”Avundsjuk” 1998 blev starten på Nannes solokarriär och albumet ”Circus Homo Sapiens” ledde vidare till en krogshow på Hamburger Börs med Gycklargruppen. Med uppföljaren ”Alla mina ansikten” tog sig Nanne än en gång in på hitlistorna. Hon är nämligen lika intimt förknippad med Svensktoppen som med Melodifestivalen numera.
”Ett vackert par”
I våras blev hon emellertid diskvalificerad. Sången ”Ett vackert par” av Py Bäckman och Micke Wennborn hade redan framförts offentligt - och det visste Bert Carlsson. Nanne slickade sina sår och framförde den med Nick Borgen i Bingo-Lotto i stället.
Sommaren 2001 var ovanligt hektisk för Nanne. Hon stod på scenen nästan varje dag och ibland flera gånger om. Det var Dalhalla, festivaler och företagsjippon om vartannat. I vintras jobbade hon med Berndt Egerbladh och Little Mike Watson på Nalen. ”Från Snoddas till Beatles”, hette showen som även innehöll en rad gästartister. I år åker hon landet runt med ”Den stora schlagerfesten” tillsammans med Richard Herrey, Christer Björkman, Charlotte Nilsson och Magnus Carlsson från Barbados samt en rad populära gästartister.
Vad Nanne ska göra i Högdalen vet hon bara själv. Magnus Ludvigssons orkester kompar emellertid och Little Mike Watson står beredd att sjunga duett. Oavsett vad de gör, så ser det ut att bli succé.
Monica Antonsson
________________________________________________________________________________
Allas Veckotidning
2005 nov
Nyårskändis
(fattas en sida i klippet, finns troligen på baksidan.
Nanne Grönvall har...
Nanne Grönvall har...
Vid min ålder borde jag vara körd och uträknad
På tolvslaget skålar...
Prata, prata, prata. Det är hemligheten bakom Nanne och Peter Grönvalls lyckliga äktenskap.
Prata, prata, prata. Det är hemligheten bakom Nanne och Peter Grönvalls lyckliga äktenskap.
De har gått igenom flera kriser - och gått stärkta ur dem.
Men en sak ångrar Nanne: att hon inte varit hemma mer med barnen...
Eva Stampare, producent på Wallmans Intiman, är först på plats på Golden Hits som är en av nöjesimperiets Stockholmskrogar.
För Allas läsare har restaurangen dukat upp till nyårsfest vid ett bord på scenen. Rafael Edholm, som just har valts till årets sexigaste man, släntrar in och en stund senare anländer Kim Sulocki.
– Nu väntar jag bara på att Nanne ska ringa, säger Eva. Hon blir säkert tio minuter försenad.
Grynet Molvig ansluter sig och försvinner iväg till en spegel. I samma stund ringer Nanne.
– Hon sitter fast i trafiken, säger Eva och ler. Hon är här om tio minuter…
Hon kan sin stjärna. De har jobbat ihop förr, när Nanne spelade med i musikalen ”Hur man lyckas i business utan att bränna ut sig”.
Så slås dörrarna upp och in virvlar Nanne med lockarna fladdrande kring axlarna. Framför sig knuffar hon två välfyllda resväskor. Hon kommer direkt från en skivsignering i Göteborg och hälsar hjärtligt på kollegorna. Så går hon undan några sekunder, hoppar ur jeansen och drar på den lilla svarta samt ett par skor med höga, sylvassa klackar. Hon berättar att hennes publik just nu utgörs mest av barn. Det beror på ”Håll om mig” som alla barn tycks älska att sjunga.
– Det är helt hysteriskt. De skriker! Och jag som är äldre än deras mammor. Vilket fint hår du har, sa en pojke i dag. Det är inte äkta, sa jag och slog hål på illusionen. Jag vill ju inte, att de ska tro, att jag vaknar som en liten barbiedocka om morgnarna.
Nanne fixar håret och äntrar scenen, så att fotografen ska kunna plåta den tänkta nyårsfesten. De fyra håller på att svetsas samman i musikalen Sweet Cherity som har premiär på Intiman den 9 februari. Nanne ska göra Shirley MacLaines stora paradroll, vilket hon mest är förvånad över.
– Nu väntar jag bara på att Nanne ska ringa, säger Eva. Hon blir säkert tio minuter försenad.
Grynet Molvig ansluter sig och försvinner iväg till en spegel. I samma stund ringer Nanne.
– Hon sitter fast i trafiken, säger Eva och ler. Hon är här om tio minuter…
Hon kan sin stjärna. De har jobbat ihop förr, när Nanne spelade med i musikalen ”Hur man lyckas i business utan att bränna ut sig”.
Så slås dörrarna upp och in virvlar Nanne med lockarna fladdrande kring axlarna. Framför sig knuffar hon två välfyllda resväskor. Hon kommer direkt från en skivsignering i Göteborg och hälsar hjärtligt på kollegorna. Så går hon undan några sekunder, hoppar ur jeansen och drar på den lilla svarta samt ett par skor med höga, sylvassa klackar. Hon berättar att hennes publik just nu utgörs mest av barn. Det beror på ”Håll om mig” som alla barn tycks älska att sjunga.
– Det är helt hysteriskt. De skriker! Och jag som är äldre än deras mammor. Vilket fint hår du har, sa en pojke i dag. Det är inte äkta, sa jag och slog hål på illusionen. Jag vill ju inte, att de ska tro, att jag vaknar som en liten barbiedocka om morgnarna.
Nanne fixar håret och äntrar scenen, så att fotografen ska kunna plåta den tänkta nyårsfesten. De fyra håller på att svetsas samman i musikalen Sweet Cherity som har premiär på Intiman den 9 februari. Nanne ska göra Shirley MacLaines stora paradroll, vilket hon mest är förvånad över.
När fotograferingen är överstökad, ringer grammofonbolaget. Nanne ska vara på plats i Skärholmen för ännu en skivsignering om bara en timma.
– Men jag får sova hemma i natt, säger hon. Vilken lyx!
Vi kommer överens om att prata vidare vid lunchtid nästa dag. Då ringer hon från Piteå. Hon har skivsignering på dagen och en spelning med bandet på Pite Havsbad på kvällen.
– Det är lite hektiskt just nu, konstaterar hon. Det beror på nya plattan. ”Alltid på väg”, heter den. Det är så mitt liv är och alltid har varit. Jag har åkt fram och tillbaka genom Sverige många gånger. Jag sjöng på Pite Havsbad redan på 80-talet. Det blir rena rama nostalgin i kväll.
Det är obegripligt, att hon orkar. Nanne säger emellertid, att hon vet, vad hon gör. Hon gick in i väggen redan för tio år sedan, rasade ihop både psykiskt och fysiskt, varpå immunförsvaret slogs ut och hon drabbades av giftstruma. Sedan dess lyssnar hon till kroppens signaler, hanterar sin stress och tar vara på alla stunder som ges för avkoppling. Känd för att vara både glömsk och vimsig omger hon sig klokt nog med folk som håller reda på hennes åtaganden.
– När det är så här hektiskt, kan jag välja att vara väldigt osocial genom att exempelvis stänga in mig och äta middag på hotellrummet. På så sätt orkar jag snart vara social igen. Äter vi ute på restaurang kommer folk ofta fram och pratar. Och när en har gått, kommer en annan fram. Jag tycker det är jättekul. Folk är helt enkelt bedårande!
Nanne var bara 16 år gammal, när hon och hennes band spelade upp till nyårsdans i Folkets hus någonstans i Stockholmstrakten och Peter Grönvall kom för att lyssna.
– Det var första gången vi träffades, säger Nanne som inte med bästa vilja i världen kan påstå, att hon då hörde något klick. Hade någon sagt, att de skulle bli ett par och få två barn tillsammans, så hade både han och hon trott, att vederbörande var skvatt galen.
Nanne och Peter började jobba ihop i gruppen Sound of Music 1981. Med på scenen var Peters flickvän Angelique Widengren. Nanne var upptagen på sitt håll och fick sonen Robin fyra veckor före Melodifestivalen 1986, där de fick sitt genombrott.
– Det har gått 20 år sedan vi släppte vår första platta, säger Nanne. Det känns som att vi närmar oss ett hundraårsjubileum!
Det skulle dröja till Nannes 25 års dag i maj 1987, innan hon och Peter förstod, att de hörde ihop. Båda var fria då och plötsligt var kärleken självklar. Det blev kyrkbröllop och så småningom kom sönerna Charlie och Felix till världen 1990 och 1992.
Fel mot barnen
I samma veva bildade de gruppen One More Time med Maria Rådsten och vann Melodifestivalen med låten ”Highland” som kom trea i finalen och blev en megahit i tio länder. Nanne fick inte en chans att vara mammaledig. Minstingen fick följa med. De två äldsta grabbarna inkvarterades hos släkten. Det kan hon känna en sorg över i dag. Peter fick småningom nog av allt resande. Med tre barn i familjen var det helt enkelt ohållbart, att båda turnerade.
– Vi byggde en studio åt Peter därhemma. Där jobbar han och trivs bra med det. Det fungerar dessutom bra för barnen. Förr var det helt fel, när vi lämnade barnen hemma och åkte bort för att spela på barngalor. Våra barn är trots allt det viktigaste vi har.
Nanne har småningom lyckats med konststycket att göra solokarriär. Låten ”Avundsjuk” hamnade på fjärde plats i Melodifestivalen men blev ändå en landsplåga.
– Det är så det fungerar. Placeringen är faktiskt inte så viktig. Det var likadant med ”Håll om mig” som landade på andra plats. Det passade mig perfekt. Om sanningen ska fram, är det inte så odelat positivt att åka iväg och representera sitt land. Förväntningarna är stora, så ansvaret känns tungt.
Nanne är förvånad över den skjuts i karriären som ”Håll om mig” har gett. Vid fyllda 43 är hon populärare än någonsin. Arrangörerna sliter och drar i henne från alla håll.
– Vid min ålder borde jag vara körd och uträknad hos skivbolagen, säger hon. Nu blev det inte så. Det ger faktiskt hopp även åt andra.
Äntligen tillsammans
Nanne är ofattbart liten och nätt för att vara trebarnsmamma. Det beror på generna, säger hon. Och sminket…
– Jag älskar att glufsa i mig hamburgare, pizza och godis framför TV:n. Det är bara det, att efter 35 år och tre barn funkar det inte. Sedan sju, åtta år får jag faktiskt tänka på, vad jag stoppar i mig.
Det senaste halvåret har Nanne varit programledare i Lilla Melodifestivalen och domare i Vi i Femman likaväl som hon har turnerat med Robert Wells och Rhapsody in Rock.
– Det var fantastiskt kul, säger Nanne som med sitt eget band dessutom slagit publikrekord på flera ställen. Samtidigt lyckas hon plugga in en av musikalvärldens största huvudroller. Familjen jublar. När Sweet Charity väl gått igång, är hon stationär i Stockholm och får sova hemma varenda natt. Sweet Charity innebär också, att hon och Peter jobbar ihop. Som musikaliskt ansvarig för projektet är det han som gör de musikaliska bakgrunderna.
– Han jobbar för fullt med det och är med på alla repetitioner.
Nanne brinner för och identifierar sig med den rollkaraktär hon nu ska spela.
– Hon har en väldigt stark tro på människan och kärleken. Den glöden är viktig för oss alla att behålla. När man blir ledsen och besviken på folk som bär sig illa åt, ska man blunda och tänka på alla fantastiska människor som ägnar sin fritid åt att jobba med Bris och Rädda Barnen. Tänk på alla frälsningssoldater som åker runt med sina soppkök och hjälper utslagna. Vilka guldkorn de är i livet. Man får aldrig förlora hoppet om livet och människan. Jag tror faktiskt att det kommer tider, när det blir jättebra. För alla!
Starkare efter kriserna
Årets nyårsafton kommer att gå i festens tecken för Nanne och familjen som traditionsenligt ska hälsa det nya året välkommen hos goda vänner.
– Vi äter gott och umgås tills klockan slår tolv. Då går vi ut och tittar på fyrverkerierna. Peter skålar i Pommac, medan jag håller mig till skumpan. Så har vi alltid gjort. Peter har inte druckit alkohol i hela sitt liv.
Visst har de haft sina kriser de två och varit nära att ge upp. Efter 18 år tillsammans är de emellertid mer förälskade än någonsin.
– När man väl har tagit sig igenom krisen, blir kärleken starkare än förut. Det gäller att prata, prata, prata. Vi har lärt oss det med åren. Framför allt har vi så mycket fint tillsammans att slå vakt om. Vi har våra barn och en väldigt stark kärlek i grunden. Det brukar vi skåla för, när klockan står tolv.
Monica Antonsson
_________________________________________________________________________________
Allas Veckotidning
Levererad 20 dec 2006
– Vi byggde en studio åt Peter därhemma. Där jobbar han och trivs bra med det. Det fungerar dessutom bra för barnen. Förr var det helt fel, när vi lämnade barnen hemma och åkte bort för att spela på barngalor. Våra barn är trots allt det viktigaste vi har.
Nanne har småningom lyckats med konststycket att göra solokarriär. Låten ”Avundsjuk” hamnade på fjärde plats i Melodifestivalen men blev ändå en landsplåga.
– Det är så det fungerar. Placeringen är faktiskt inte så viktig. Det var likadant med ”Håll om mig” som landade på andra plats. Det passade mig perfekt. Om sanningen ska fram, är det inte så odelat positivt att åka iväg och representera sitt land. Förväntningarna är stora, så ansvaret känns tungt.
Nanne är förvånad över den skjuts i karriären som ”Håll om mig” har gett. Vid fyllda 43 är hon populärare än någonsin. Arrangörerna sliter och drar i henne från alla håll.
– Vid min ålder borde jag vara körd och uträknad hos skivbolagen, säger hon. Nu blev det inte så. Det ger faktiskt hopp även åt andra.
Äntligen tillsammans
Nanne är ofattbart liten och nätt för att vara trebarnsmamma. Det beror på generna, säger hon. Och sminket…
– Jag älskar att glufsa i mig hamburgare, pizza och godis framför TV:n. Det är bara det, att efter 35 år och tre barn funkar det inte. Sedan sju, åtta år får jag faktiskt tänka på, vad jag stoppar i mig.
Det senaste halvåret har Nanne varit programledare i Lilla Melodifestivalen och domare i Vi i Femman likaväl som hon har turnerat med Robert Wells och Rhapsody in Rock.
– Det var fantastiskt kul, säger Nanne som med sitt eget band dessutom slagit publikrekord på flera ställen. Samtidigt lyckas hon plugga in en av musikalvärldens största huvudroller. Familjen jublar. När Sweet Charity väl gått igång, är hon stationär i Stockholm och får sova hemma varenda natt. Sweet Charity innebär också, att hon och Peter jobbar ihop. Som musikaliskt ansvarig för projektet är det han som gör de musikaliska bakgrunderna.
– Han jobbar för fullt med det och är med på alla repetitioner.
Nanne brinner för och identifierar sig med den rollkaraktär hon nu ska spela.
– Hon har en väldigt stark tro på människan och kärleken. Den glöden är viktig för oss alla att behålla. När man blir ledsen och besviken på folk som bär sig illa åt, ska man blunda och tänka på alla fantastiska människor som ägnar sin fritid åt att jobba med Bris och Rädda Barnen. Tänk på alla frälsningssoldater som åker runt med sina soppkök och hjälper utslagna. Vilka guldkorn de är i livet. Man får aldrig förlora hoppet om livet och människan. Jag tror faktiskt att det kommer tider, när det blir jättebra. För alla!
Starkare efter kriserna
Årets nyårsafton kommer att gå i festens tecken för Nanne och familjen som traditionsenligt ska hälsa det nya året välkommen hos goda vänner.
– Vi äter gott och umgås tills klockan slår tolv. Då går vi ut och tittar på fyrverkerierna. Peter skålar i Pommac, medan jag håller mig till skumpan. Så har vi alltid gjort. Peter har inte druckit alkohol i hela sitt liv.
Visst har de haft sina kriser de två och varit nära att ge upp. Efter 18 år tillsammans är de emellertid mer förälskade än någonsin.
– När man väl har tagit sig igenom krisen, blir kärleken starkare än förut. Det gäller att prata, prata, prata. Vi har lärt oss det med åren. Framför allt har vi så mycket fint tillsammans att slå vakt om. Vi har våra barn och en väldigt stark kärlek i grunden. Det brukar vi skåla för, när klockan står tolv.
Monica Antonsson
_________________________________________________________________________________
Allas Veckotidning
Levererad 20 dec 2006
Melodifestivalen
Jag hittar inte klippet just nu.
Texten i datorn:
Nanne Grönvall, 44, är tillbaka. Det inflätade löshåret sitter där det ska och klackarna är lika sylvassa som förut. Energin är det heller inget fel på när Nanne för elfte gången ställer upp i Melodifestivalen. Hon har visserligen slagit av på takten en del men det gör henne bara mer fokuserad. Under hösten och tills för några veckor sedan nöjde hon sig med att bara jobba tre kvällar i veckan i stället för sju. Huvudrollen i Sweet Charity på Intima teatern fick vara nog. Stationerad i Stockholm har hon fått bo hemma i stället för på hotell. Hon har följaktligen njutit av att varje natt få sova i sin egen säng med maken Peter Grönvall vid sin sida.
– Jag har aldrig jobbat så lite i hela mitt liv, säger Nanne där hon sitter i ett personalutrymme på en av Stockholms krogar. I restaurangen intill trängs festklädda människor som har kommit för att äta och dricka gott. Nanne är kvällens gästartist. Som sådan gör hon entré lagom till kaffet. Hon ska servera sina största hits till trivsamt prat med publiken och hon ska byta scenkläder några gånger.
– Den här kvällen är ett undantag av två, säger hon. Allt annat har jag tackat nej till. Att det blev ja till den här företagsfesten berodde på att det är nära hem och att det kan kombineras med intervjuer som den här. Showen pågår en halvtimma. Sedan bär det av hem till Täby. Sedan kryper jag upp i soffan hos Peter igen.
Nanne är scensminkad. Det betyder att hon har ansiktet fullt av pancace och puder, så att det nästan brister, när hon ler. Ovanpå är hon välsminkad med ögonskugga, eyeliner, mascara och lösögonfransar.
– Det är inte så många attribut som är äkta på den här kvinnan, skrattar hon. Men jag har i varje fall inga lösnaglar idag. Det har jag bara, när det är TV. De är obehagliga och sitter som berg, så jag undviker dem. Jag knackar ju dator till vardags och då går de sönder.
Nanne berättar att sminket åker av, så fort hon kommer hem. Där är hon nämligen noga med att vara omålad. Hennes liv handlar så mycket om yta, utseende och kläder att hon helst lämnar barbiedocksvärlden på jobbet.
– Huden måste få andas, säger hon. Framför allt måste själen befrias från ytlighet. Men det är ingen tjusig syn, när jag osminkad och blek och med mörka ringar under ögonen går till affären och handlar. Jaha, säger folk och stirrar. Så där ser hon alltså ut i verkligheten!
Nanne skrattar gott och brett som en bergsprängare åt den bild hon ger av sig själv.
– Men jag har verkligen en fin man. Peter och jag har varit ett par i snart 20 år och fortfarande undrar han, om jag inte ska sminka av mig, innan vi går till sängs. Men det har jag ju gjort, protesterar jag. Har du, säger han och ser förvånad ut. Jag går på det varje gång!
Det var i somras som Nanne meddelade en förskräckt omvärld, att hon hade drabbats av cancer och därför med omedelbar verkan hade ställt in alla sommarens framträdanden. En knöl i bröstet hade visat sig vara elakartad. Sweet Charity hade sommaruppehåll men turnén "The Heart Break Tour 2006" med kollegorna Christer Sjögren, Tommy Nilsson, Charlotte Perrelli, Björn Kjellman och Jimmy Jansson fick rulla iväg utan henne. Hon opererades tämligen omgående och drog sig därefter tillbaka omgiven av Peter och sönerna Robin, 20, Charlie, 16, och Felix, 14. Hela tillvaron var oviss och uppochnedvänd. Plötsligt stod hon ansikte mot ansikte mot en verklighet hon aldrig hade kunnat drömma om. Visst kände hon värmen och sympatin som strömmade emot henne, men det var tungt och overkligt. Hon fick ta en dag i taget och försöka samla kraft. För att komma i form började hon träna karate.
– Det är ju något mindre ansträngande än aerobics. Karate kräver en väldig koncentration och är samtidigt bra för kroppen. Grabbarna blev rätt sugna faktiskt. De börjar kanske också träna. Med lite tur kan jag kanske släpa med mig Peter också.
Nanne skrattar igen och berättar hur hon hittade framstupa sidoläge i soffan. Hon vande sig vid att ligga där och zappa fram och tillbaka mellan TV-kanalerna.
– Det var på sätt och vis härligt att vara ledig. Jag har tittat på film och bakat brownies, en sorts sockerkaka med kladdig choklad och nötter på, som jag har smaskat i mig utan att skämmas.
I slutet av augusti dök Nanne och familjen plötsligt upp i Norrköping. Det var sommarturnéns sista show och hon ville vara med på avslutningsfesten. Strax därpå gjorde hon oväntat comeback med Robert Wells och Rhapsody in Rock i Örnsköldsvik iklädd en omsydd Modo-tröja med nr 21 och namnet Forsberg på ryggen. Jublet visste inga gränser.
- Vi var ju mitt i Foppaland, säger Nanne som därefter gav sig i kast med några veckors strålningsbehandling. I början av oktober dök hon om möjligt ännu mer oväntat upp igen lagom till nypremiären på Sweet Charity. Än en gång möttes hon av stående ovationer och ett hav av blommor. Summa summarum har hon otroligt nog inte varit sjukledig en enda kväll från sin drömroll. Som grädde på moset ställde hon dessutom upp i Rosa bandet-galan, som den här gången drog in 39 miljoner till cancerforskningen. Därmed tycker hon, att hon har gjort sitt offentligt vad gäller cancer så här långt.
– Jag måste medicinera i fem år. Och det tar tio år, innan jag kan kalla mig frisk. Men jag måste lägga det bakom mig nu och gå vidare. Jag vill inte prata mer om det. Samtidigt tar jag inte ut någonting i förskott. Jag är glad och tacksam för varje jag får uppleva av livet. Jag är tacksam över att jag har en så fin familj, över omtanken som strömmar emot mig från alla håll och för att jag får hålla på med det här jobbet.
Närmast väntar alltså Melodifestivalen och deltävlingen i Örnsköldsvik. Nanne satsar allt på att ta låten "Jag måste kyssa dig" till finalen i Globen.
– Jag var först lite tveksam till att ställa upp, då jag har en tendens till att köra på i 180 knyck. Jag har lovat mig själv att bryta det mönstret, så jag försöker ta det lugnt och regelbundet äta lagad mat. Förr slängde jag bara i mig en macka här och en macka där mellan varven. Samtidigt är jag en väldig arbetsmyra som vill göra mitt bästa på jobbet och samtidigt vara en bra mamma som följer med på fotboll och bandy. Både Peter och jag brukar förresten vara på plats. Det är jättekul. Att folk kommer fram och ber om autografer, får man vara glad för. Det kanske kommer en dag, när man får pracka på dem sin namnteckning.
Nanne skrattar igen men konstaterar att det är omöjligt att göra Melodifestivalen på halvfart. Det är fullt av förberedelser med koreografi, kläder, intervjuer och fotograferingar.
– Man måste framför allt känna, att man är tillräckligt psykiskt stark att ställa upp på att som festivalen innebär. Det är inte bara låten som blir bedömd. Utslängd till vargarna måste man stå ut med kommentarer om hur man ser ut, hur man klär sig och hur man sjunger. Det går an för mig som är van. Det är värre för de nya som inte riktigt vet vad de ger sig in i. Jag har genom åren sett ganska många som blivit knäckta.
Nanne hävdar på fullt allvar, att hon inte är någon tävlingsmänniska. Hon bowlar och spelar tennis utan en tanke på att vinna. Vassa armbågar kan hon inte ens stava till. Melodifestivalen ser hon som en happening, ett underhållningsprogram där hon får möjlighet att slå på stort med ett kul nummer.
– Jag har ju faktiskt vunnit en gång med One More Time och låten "Den vilda". Året var 1996 och vi kom trea i finalen. Det är en av de bästa placeringar som Sverige någonsin fått. Så jag har upplevt allt det där och är fullt nöjd med att bara få vara med. Men när tävlingsdagen kommer och de börjar räkna poäng, sitter man där och vill vinna trots allt. Då känner man hur hjärtat slår och det blir svårt att andas. Samtidigt vill jag att alla andra också ska vinna. Jag är så empatisk. Hela familjen skrattar åt mig. När Djurgården leder över motståndarlaget, börjar jag plötsligt heja på de andra. Ett enda mål kan de väl få åtminstone, tycker jag. Alla måste få vara lite glada. Världen blir bättre då.
Det är bara när Nanne spelar "Fia med knuff" med barnen som Nanne är en dålig förlorare. Hon tycker helt enkelt inte om att bli puttad, säger hon och skrattar så där bergsprängarstort igen.
– Grabbarna gaddar ihop sig och tar ingen hänsyn alls till sin stackars mamma. De riktigt njuter av att putta mig, medan jag sitter där med ett krystat leende och försöker låtsas som att jag inte bryr mig. Då tappar jag all min empati och börjar puttar hej vilt.
Men åter till Melodifestivalen. Musiken har Nanne och Peter knåpat ihop tillsammans medan Ingela Pling Forsman står för texten.
– Vi var sent ute och hade jobbat med flera låtar som inte kändes riktigt bra. Sist av alla föddes den här. Jag ringde Pling som redan nästa dag hade texten klar. Det ska bli kul att tävla med henne igen. "Jag måste kyssa dig" är en lite annorlunda upptempolåt, men man känner igen tonspråket från både "Avundsjuk" och "Håll om mig". Jag hoppas att vi tar oss till Globen, men hur det än går, så kommer jag att stå där med flaggan i topp. Jag gillar verkligen den här låten. Och kul ska det bli. Jag är laddad till tusen!
Monica Antonsson
Nanne Grönvall, 44, är tillbaka. Det inflätade löshåret sitter där det ska och klackarna är lika sylvassa som förut. Energin är det heller inget fel på när Nanne för elfte gången ställer upp i Melodifestivalen. Hon har visserligen slagit av på takten en del men det gör henne bara mer fokuserad. Under hösten och tills för några veckor sedan nöjde hon sig med att bara jobba tre kvällar i veckan i stället för sju. Huvudrollen i Sweet Charity på Intima teatern fick vara nog. Stationerad i Stockholm har hon fått bo hemma i stället för på hotell. Hon har följaktligen njutit av att varje natt få sova i sin egen säng med maken Peter Grönvall vid sin sida.
– Jag har aldrig jobbat så lite i hela mitt liv, säger Nanne där hon sitter i ett personalutrymme på en av Stockholms krogar. I restaurangen intill trängs festklädda människor som har kommit för att äta och dricka gott. Nanne är kvällens gästartist. Som sådan gör hon entré lagom till kaffet. Hon ska servera sina största hits till trivsamt prat med publiken och hon ska byta scenkläder några gånger.
– Den här kvällen är ett undantag av två, säger hon. Allt annat har jag tackat nej till. Att det blev ja till den här företagsfesten berodde på att det är nära hem och att det kan kombineras med intervjuer som den här. Showen pågår en halvtimma. Sedan bär det av hem till Täby. Sedan kryper jag upp i soffan hos Peter igen.
Nanne är scensminkad. Det betyder att hon har ansiktet fullt av pancace och puder, så att det nästan brister, när hon ler. Ovanpå är hon välsminkad med ögonskugga, eyeliner, mascara och lösögonfransar.
– Det är inte så många attribut som är äkta på den här kvinnan, skrattar hon. Men jag har i varje fall inga lösnaglar idag. Det har jag bara, när det är TV. De är obehagliga och sitter som berg, så jag undviker dem. Jag knackar ju dator till vardags och då går de sönder.
Nanne berättar att sminket åker av, så fort hon kommer hem. Där är hon nämligen noga med att vara omålad. Hennes liv handlar så mycket om yta, utseende och kläder att hon helst lämnar barbiedocksvärlden på jobbet.
– Huden måste få andas, säger hon. Framför allt måste själen befrias från ytlighet. Men det är ingen tjusig syn, när jag osminkad och blek och med mörka ringar under ögonen går till affären och handlar. Jaha, säger folk och stirrar. Så där ser hon alltså ut i verkligheten!
Nanne skrattar gott och brett som en bergsprängare åt den bild hon ger av sig själv.
– Men jag har verkligen en fin man. Peter och jag har varit ett par i snart 20 år och fortfarande undrar han, om jag inte ska sminka av mig, innan vi går till sängs. Men det har jag ju gjort, protesterar jag. Har du, säger han och ser förvånad ut. Jag går på det varje gång!
Det var i somras som Nanne meddelade en förskräckt omvärld, att hon hade drabbats av cancer och därför med omedelbar verkan hade ställt in alla sommarens framträdanden. En knöl i bröstet hade visat sig vara elakartad. Sweet Charity hade sommaruppehåll men turnén "The Heart Break Tour 2006" med kollegorna Christer Sjögren, Tommy Nilsson, Charlotte Perrelli, Björn Kjellman och Jimmy Jansson fick rulla iväg utan henne. Hon opererades tämligen omgående och drog sig därefter tillbaka omgiven av Peter och sönerna Robin, 20, Charlie, 16, och Felix, 14. Hela tillvaron var oviss och uppochnedvänd. Plötsligt stod hon ansikte mot ansikte mot en verklighet hon aldrig hade kunnat drömma om. Visst kände hon värmen och sympatin som strömmade emot henne, men det var tungt och overkligt. Hon fick ta en dag i taget och försöka samla kraft. För att komma i form började hon träna karate.
– Det är ju något mindre ansträngande än aerobics. Karate kräver en väldig koncentration och är samtidigt bra för kroppen. Grabbarna blev rätt sugna faktiskt. De börjar kanske också träna. Med lite tur kan jag kanske släpa med mig Peter också.
Nanne skrattar igen och berättar hur hon hittade framstupa sidoläge i soffan. Hon vande sig vid att ligga där och zappa fram och tillbaka mellan TV-kanalerna.
– Det var på sätt och vis härligt att vara ledig. Jag har tittat på film och bakat brownies, en sorts sockerkaka med kladdig choklad och nötter på, som jag har smaskat i mig utan att skämmas.
I slutet av augusti dök Nanne och familjen plötsligt upp i Norrköping. Det var sommarturnéns sista show och hon ville vara med på avslutningsfesten. Strax därpå gjorde hon oväntat comeback med Robert Wells och Rhapsody in Rock i Örnsköldsvik iklädd en omsydd Modo-tröja med nr 21 och namnet Forsberg på ryggen. Jublet visste inga gränser.
- Vi var ju mitt i Foppaland, säger Nanne som därefter gav sig i kast med några veckors strålningsbehandling. I början av oktober dök hon om möjligt ännu mer oväntat upp igen lagom till nypremiären på Sweet Charity. Än en gång möttes hon av stående ovationer och ett hav av blommor. Summa summarum har hon otroligt nog inte varit sjukledig en enda kväll från sin drömroll. Som grädde på moset ställde hon dessutom upp i Rosa bandet-galan, som den här gången drog in 39 miljoner till cancerforskningen. Därmed tycker hon, att hon har gjort sitt offentligt vad gäller cancer så här långt.
– Jag måste medicinera i fem år. Och det tar tio år, innan jag kan kalla mig frisk. Men jag måste lägga det bakom mig nu och gå vidare. Jag vill inte prata mer om det. Samtidigt tar jag inte ut någonting i förskott. Jag är glad och tacksam för varje jag får uppleva av livet. Jag är tacksam över att jag har en så fin familj, över omtanken som strömmar emot mig från alla håll och för att jag får hålla på med det här jobbet.
Närmast väntar alltså Melodifestivalen och deltävlingen i Örnsköldsvik. Nanne satsar allt på att ta låten "Jag måste kyssa dig" till finalen i Globen.
– Jag var först lite tveksam till att ställa upp, då jag har en tendens till att köra på i 180 knyck. Jag har lovat mig själv att bryta det mönstret, så jag försöker ta det lugnt och regelbundet äta lagad mat. Förr slängde jag bara i mig en macka här och en macka där mellan varven. Samtidigt är jag en väldig arbetsmyra som vill göra mitt bästa på jobbet och samtidigt vara en bra mamma som följer med på fotboll och bandy. Både Peter och jag brukar förresten vara på plats. Det är jättekul. Att folk kommer fram och ber om autografer, får man vara glad för. Det kanske kommer en dag, när man får pracka på dem sin namnteckning.
Nanne skrattar igen men konstaterar att det är omöjligt att göra Melodifestivalen på halvfart. Det är fullt av förberedelser med koreografi, kläder, intervjuer och fotograferingar.
– Man måste framför allt känna, att man är tillräckligt psykiskt stark att ställa upp på att som festivalen innebär. Det är inte bara låten som blir bedömd. Utslängd till vargarna måste man stå ut med kommentarer om hur man ser ut, hur man klär sig och hur man sjunger. Det går an för mig som är van. Det är värre för de nya som inte riktigt vet vad de ger sig in i. Jag har genom åren sett ganska många som blivit knäckta.
Nanne hävdar på fullt allvar, att hon inte är någon tävlingsmänniska. Hon bowlar och spelar tennis utan en tanke på att vinna. Vassa armbågar kan hon inte ens stava till. Melodifestivalen ser hon som en happening, ett underhållningsprogram där hon får möjlighet att slå på stort med ett kul nummer.
– Jag har ju faktiskt vunnit en gång med One More Time och låten "Den vilda". Året var 1996 och vi kom trea i finalen. Det är en av de bästa placeringar som Sverige någonsin fått. Så jag har upplevt allt det där och är fullt nöjd med att bara få vara med. Men när tävlingsdagen kommer och de börjar räkna poäng, sitter man där och vill vinna trots allt. Då känner man hur hjärtat slår och det blir svårt att andas. Samtidigt vill jag att alla andra också ska vinna. Jag är så empatisk. Hela familjen skrattar åt mig. När Djurgården leder över motståndarlaget, börjar jag plötsligt heja på de andra. Ett enda mål kan de väl få åtminstone, tycker jag. Alla måste få vara lite glada. Världen blir bättre då.
Det är bara när Nanne spelar "Fia med knuff" med barnen som Nanne är en dålig förlorare. Hon tycker helt enkelt inte om att bli puttad, säger hon och skrattar så där bergsprängarstort igen.
– Grabbarna gaddar ihop sig och tar ingen hänsyn alls till sin stackars mamma. De riktigt njuter av att putta mig, medan jag sitter där med ett krystat leende och försöker låtsas som att jag inte bryr mig. Då tappar jag all min empati och börjar puttar hej vilt.
Men åter till Melodifestivalen. Musiken har Nanne och Peter knåpat ihop tillsammans medan Ingela Pling Forsman står för texten.
– Vi var sent ute och hade jobbat med flera låtar som inte kändes riktigt bra. Sist av alla föddes den här. Jag ringde Pling som redan nästa dag hade texten klar. Det ska bli kul att tävla med henne igen. "Jag måste kyssa dig" är en lite annorlunda upptempolåt, men man känner igen tonspråket från både "Avundsjuk" och "Håll om mig". Jag hoppas att vi tar oss till Globen, men hur det än går, så kommer jag att stå där med flaggan i topp. Jag gillar verkligen den här låten. Och kul ska det bli. Jag är laddad till tusen!
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar