Nr 45, 2006
Debuten som ståuppare blev dramatisk för Johan Glans
Jag fick gömma mig i buskarna för att inte bli nerslagen
Johan Glans började som purjolök i grönt kräppapper. Idag är han etablerad omiker och stående medlem i TV 4:s succéprogram "Parlamentet".
- Att få betalt för det jag gör är rena julafton.
Han roar tonåringar på ungdomsgårdar i stockholmsförorter likaväl som han gör företagsjobb och krogshower från norr till söder.
Med åren har han blivit en mästare på att skräddarsy sina program efter den publik som just för dagen råkar finnas på plats.
Med utpräglad fingertoppskänsla stryker han sånt som kanske inte går hem och lägger till sånt som passar bättre.
Han vet bara alltför väl, att han måste ta publiken i ett stadigt grepp när han äntrar scenen. Sedan gäller det att hålla dem kvar tills showen är slut. Inget är pinsammare än skämt som faller platt till marken och åtföljs av tystnad.
– Jag är rätt osentimental och sträng mot mig själv, när det gäller att plocka bort roligheter, säger Johan när vi träffas för en pratstund vid en korvkiosk på Östermalm i Stockholm. Jag klamrar mig inte fast vid ett skämt bara för att jag själv tycker om det.
Johan har varit på ett möte med David Batra, 33, och TV4. Vrålhungriga har de beställt varsin jätteportion korv med tilltugg i stället för att vänta och bli bjudna på lunch på någon av stadens bättre krogar. Följaktligen promenerar vi med maten i påsar till Östermalmstorg, där höstkommersen pågår för fullt och där finns soffor att sitta på.
– Jag brukar i förväg förhöra mig om vad det är för folk jag ska underhålla, säger Johan mellan tuggorna. En och annan försynt arrangör brukar be mig att hålla igen på sexskämten. Då gör jag det förstås. Samtidigt tror jag faktiskt, att folk ibland är onödigt pryda. Publiken skrattar som mest, när man drar de snuskigaste skämten. Det slår aldrig fel.
Träffades i Lund
Johan berättar hur han listigt kortar sträckan mellan upplägg och poäng, om publiken skulle vara överförfriskad. Berusade personer orkar helt enkelt inte hänga med i för långa resonemang. Och finns det barn i publiken, sätter han sexskämten på undantag.
Såväl Johan som David studerade i Lund, när de för elva år sedan möttes i en tävling för ståuppare. David föreställde en låtsasindier som plötsligt började prata om golf på skånska. Johan spelade en nördig typ med problem i kontakten med tjejer.
– Det var ju en del av mig själv, erkänner han. Men jag förstärkte ju en del egenskaper förstås.
Att Johan bär på en komikerådra stod klart redan i ettan. Han älskade att uppträda och lade tidigt beslag på klassens roliga timme.
– Jag och min kompis gjorde sketcher och spelade in egna radioprogram på kassettband som vi sedan tvingade klassen att lyssna på. De andra hade just inget val. De satt där de satt och kom ingenstans.
Hans kompis blev småningom civilingenjör. Själv gick Johan gymnasiet, varpå han valde att studera filosofi och sociologi på Lunds universitet i syfte att ta en fil kand. Han brann emellertid mest för skolteater, spex och revy. "Ur en purjolöks dagbok" hette hans första egna sketch.
– Jag lindade in mig i grönt kräppapper, så att jag inte kunde röra armarna. Tanken var att jag skulle öppna en flaska utan att använda händerna. Sedan ramlade jag omkull och kunde förstås inte komma upp. Det var jättetramsigt alltihop. Dessutom var det svårt att komma ur kostymen. Den höll emellertid för åtminstone ett par föreställningar.
Slagsmål vid debuten
Åren gick och Johan bestämde sig för att bli ståuppare. Debuten på Medborgarhuset hemma i Eslöv är emellertid omskriven som en total katastrof från början till slut. Åhörarna deltog i en firmafest som urartade till ett fylleslag. Någon slet åt sig mikrofonen för att få tyst på Johan. Han gav igen, varpå gästerna blev så arga, att han fick fly festen. Gömd bland buskarna utanför tvingades han vänta tills alla hade gått, innan han kunde hämta sin cykel.
Envist repade han trots allt nytt mod och ställde 21 år gammal upp i tävlingen som slutade med att han och David Batra fick dela på förstaplatsen. I juryn satt Lennie Norman som strax därpå lockade dem båda till Norra Brunn i Stockholm.
– Resan var betald och vi fick bo på hotell, säger Johan. Det var ju fantastiskt 1994. Första framträdandet gick bra. Publiken tog väl emot mig, minns jag. Sedan följde en lång tid av motgångar, då ingenting fungerade. Jag stod stel som en pinne på scenen och drog mina skämt, men när jag lämnade plats för skratt satt publiken tyst.
Johan blev emellertid aldrig riktigt sågad och då övning ger färdighet, var han snart tämligen fullfjädrad på scenen. Då började han också få betalt. Det var rena rama julafton, tyckte han.
– Jag älskar friheten i den här konstformen. När man gör TV, kan det gå ett år från det att man skriver manus till att programmet visas. I stand up comedy kan man skriva en sak på dagen och framföra det på kvällen. Det är rent och rakt och ingen rekvisita. Men det kräver, att man är lyhörd och kan ta in den stämning som finns i rummet.
Johan och David började skriva tillsammans. Resultatet blev TV-serien "Räkfrossa" som blev deras genombrott. Samarbetet pågår än, så i jobbet träffas de tämligen ofta. Däremot umgås de inte särskilt mycket privat. Åtminstone inte parvis som i "Kvarteret Skatan".
– Därtill är vi alltför avskräckta av våra rollfigurer, säger David som efter avnjuten lunch kastar tallriken i en papperskorg och tar farväl. Han har bråttom hem till hustrun Anna och fyra månader gamla Elvira.
Lovordades av kritikerna
Johan gick vidare till TV-serier som "Släng dig i brunnen", "Snacka om nyheter" och "Nisse Hults historiska snedsteg". Den sistnämnda fick recensenterna att brista ut i lovsång. Johan Glans är Nisse Hult, hette det.
– Riktigt så korkad hoppas jag verkligen inte att jag är, säger han. Och inte så otursförföljd heller. Men det var en fantastisk erfarenhet för mig med alla dessa historiska kläder, hästar och slagsmål.
Största succén alla kategorier är trots allt "Parlamentet" där Johan för femte säsongen tillhör det röda laget.
– Jag hoppade faktiskt till lite grand, när Anders S Nilsson ringde och erbjöd mig jobbet. Det var ju ett väldigt erkännande. Man är aldrig så mycket på helspänn som när Parlamentet spelas in. I förväg får vi bara veta vilka nyheter som ska komma upp i den inledande rundan. Det är allt. Sedan kan det bli hur som helst. De värsta grodorna klipper producenten bort. Men de finns med på dvd:n har jag sett! Det är faktiskt väl så roligt. Sånt får man bjuda på.
Johan har kallats Sveriges roligaste, Årets standup-komiker och Sveriges sexigaste! Det sistnämnda har han själv hittat på. Almanackan är emellertid full, som sagt. Det är Umeå ena dagen och Örebro nästa. Han flyger, åker tåg, bor på hotell. Mellan varven ringer han hem till Sara i lägenheten vid Nytorget på Söder i Stockholm.
– Jag hade sett henne på klubbarna i Malmö och tyckt att hon var såväl roligt som tjusig, säger Johan. Sara Young, 30, är nämligen också ståuppare men mest verksam i ett sketchprogram i P3 med Pontus Enhörning.
Ny serie på gång
– Jag fick hennes telefonnummer av en kompis och ringde upp. Vi snackade, träffades och sedan blev det som det blev. Hon flyttade upp till mig i Stockholm och har med åren blivit min värsta kritiker. Hon känner mig så väl. Hon behöver inte fjäska.
De är inte förlovade. Johan har inte ens friat, visar det sig. De tar en dag i taget, springer om varandra och gör sitt på varsitt håll. Lägenheten är emellertid köpt. Innan Sara kom in i Johans liv, bodde han i andra hand ett halvår här och ett halvår där lite varstans över hela stan.
– Många av våra vänner har plötsligt gift sig och fått barn, säger Johan. Det gör mig faktiskt lite stressad. Jag börjar inse att jag inte är 25 år längre. För visst vill jag ha en familj så småningom. Det vill väl alla? Den ska väl komma på något magiskt sätt vid en viss ålder eller?
Just nu gör Johan en ny sketchserie för TV4 med stora delar av Parlamentetgänget. Anders S Nilsson skriver ett manus om ett gäng udda existenser som går till samma psykolog. Därefter väntar en scenföreställning av Kvarteret Skatan på före detta biografen Rival.
– Visst är det nervöst, säger Johan som alltid är lite orolig för recensionerna, trots att det mesta har gått bra hittills.
- Det är bättre att tro det värsta och hoppas på det bästa, säger han. Går det åt skogen, får jag väl omskola mig till korvgubbe.
Monica Antonsson
– Jag är rätt osentimental och sträng mot mig själv, när det gäller att plocka bort roligheter, säger Johan när vi träffas för en pratstund vid en korvkiosk på Östermalm i Stockholm. Jag klamrar mig inte fast vid ett skämt bara för att jag själv tycker om det.
Johan har varit på ett möte med David Batra, 33, och TV4. Vrålhungriga har de beställt varsin jätteportion korv med tilltugg i stället för att vänta och bli bjudna på lunch på någon av stadens bättre krogar. Följaktligen promenerar vi med maten i påsar till Östermalmstorg, där höstkommersen pågår för fullt och där finns soffor att sitta på.
– Jag brukar i förväg förhöra mig om vad det är för folk jag ska underhålla, säger Johan mellan tuggorna. En och annan försynt arrangör brukar be mig att hålla igen på sexskämten. Då gör jag det förstås. Samtidigt tror jag faktiskt, att folk ibland är onödigt pryda. Publiken skrattar som mest, när man drar de snuskigaste skämten. Det slår aldrig fel.
Träffades i Lund
Johan berättar hur han listigt kortar sträckan mellan upplägg och poäng, om publiken skulle vara överförfriskad. Berusade personer orkar helt enkelt inte hänga med i för långa resonemang. Och finns det barn i publiken, sätter han sexskämten på undantag.
Såväl Johan som David studerade i Lund, när de för elva år sedan möttes i en tävling för ståuppare. David föreställde en låtsasindier som plötsligt började prata om golf på skånska. Johan spelade en nördig typ med problem i kontakten med tjejer.
– Det var ju en del av mig själv, erkänner han. Men jag förstärkte ju en del egenskaper förstås.
– Jag och min kompis gjorde sketcher och spelade in egna radioprogram på kassettband som vi sedan tvingade klassen att lyssna på. De andra hade just inget val. De satt där de satt och kom ingenstans.
Hans kompis blev småningom civilingenjör. Själv gick Johan gymnasiet, varpå han valde att studera filosofi och sociologi på Lunds universitet i syfte att ta en fil kand. Han brann emellertid mest för skolteater, spex och revy. "Ur en purjolöks dagbok" hette hans första egna sketch.
– Jag lindade in mig i grönt kräppapper, så att jag inte kunde röra armarna. Tanken var att jag skulle öppna en flaska utan att använda händerna. Sedan ramlade jag omkull och kunde förstås inte komma upp. Det var jättetramsigt alltihop. Dessutom var det svårt att komma ur kostymen. Den höll emellertid för åtminstone ett par föreställningar.
Slagsmål vid debuten
Åren gick och Johan bestämde sig för att bli ståuppare. Debuten på Medborgarhuset hemma i Eslöv är emellertid omskriven som en total katastrof från början till slut. Åhörarna deltog i en firmafest som urartade till ett fylleslag. Någon slet åt sig mikrofonen för att få tyst på Johan. Han gav igen, varpå gästerna blev så arga, att han fick fly festen. Gömd bland buskarna utanför tvingades han vänta tills alla hade gått, innan han kunde hämta sin cykel.
Envist repade han trots allt nytt mod och ställde 21 år gammal upp i tävlingen som slutade med att han och David Batra fick dela på förstaplatsen. I juryn satt Lennie Norman som strax därpå lockade dem båda till Norra Brunn i Stockholm.
– Resan var betald och vi fick bo på hotell, säger Johan. Det var ju fantastiskt 1994. Första framträdandet gick bra. Publiken tog väl emot mig, minns jag. Sedan följde en lång tid av motgångar, då ingenting fungerade. Jag stod stel som en pinne på scenen och drog mina skämt, men när jag lämnade plats för skratt satt publiken tyst.
Johan blev emellertid aldrig riktigt sågad och då övning ger färdighet, var han snart tämligen fullfjädrad på scenen. Då började han också få betalt. Det var rena rama julafton, tyckte han.
– Jag älskar friheten i den här konstformen. När man gör TV, kan det gå ett år från det att man skriver manus till att programmet visas. I stand up comedy kan man skriva en sak på dagen och framföra det på kvällen. Det är rent och rakt och ingen rekvisita. Men det kräver, att man är lyhörd och kan ta in den stämning som finns i rummet.
Johan och David började skriva tillsammans. Resultatet blev TV-serien "Räkfrossa" som blev deras genombrott. Samarbetet pågår än, så i jobbet träffas de tämligen ofta. Däremot umgås de inte särskilt mycket privat. Åtminstone inte parvis som i "Kvarteret Skatan".
– Därtill är vi alltför avskräckta av våra rollfigurer, säger David som efter avnjuten lunch kastar tallriken i en papperskorg och tar farväl. Han har bråttom hem till hustrun Anna och fyra månader gamla Elvira.
Lovordades av kritikerna
Johan gick vidare till TV-serier som "Släng dig i brunnen", "Snacka om nyheter" och "Nisse Hults historiska snedsteg". Den sistnämnda fick recensenterna att brista ut i lovsång. Johan Glans är Nisse Hult, hette det.
– Riktigt så korkad hoppas jag verkligen inte att jag är, säger han. Och inte så otursförföljd heller. Men det var en fantastisk erfarenhet för mig med alla dessa historiska kläder, hästar och slagsmål.
Största succén alla kategorier är trots allt "Parlamentet" där Johan för femte säsongen tillhör det röda laget.
– Jag hoppade faktiskt till lite grand, när Anders S Nilsson ringde och erbjöd mig jobbet. Det var ju ett väldigt erkännande. Man är aldrig så mycket på helspänn som när Parlamentet spelas in. I förväg får vi bara veta vilka nyheter som ska komma upp i den inledande rundan. Det är allt. Sedan kan det bli hur som helst. De värsta grodorna klipper producenten bort. Men de finns med på dvd:n har jag sett! Det är faktiskt väl så roligt. Sånt får man bjuda på.
Johan har kallats Sveriges roligaste, Årets standup-komiker och Sveriges sexigaste! Det sistnämnda har han själv hittat på. Almanackan är emellertid full, som sagt. Det är Umeå ena dagen och Örebro nästa. Han flyger, åker tåg, bor på hotell. Mellan varven ringer han hem till Sara i lägenheten vid Nytorget på Söder i Stockholm.
– Jag hade sett henne på klubbarna i Malmö och tyckt att hon var såväl roligt som tjusig, säger Johan. Sara Young, 30, är nämligen också ståuppare men mest verksam i ett sketchprogram i P3 med Pontus Enhörning.
Ny serie på gång
– Jag fick hennes telefonnummer av en kompis och ringde upp. Vi snackade, träffades och sedan blev det som det blev. Hon flyttade upp till mig i Stockholm och har med åren blivit min värsta kritiker. Hon känner mig så väl. Hon behöver inte fjäska.
De är inte förlovade. Johan har inte ens friat, visar det sig. De tar en dag i taget, springer om varandra och gör sitt på varsitt håll. Lägenheten är emellertid köpt. Innan Sara kom in i Johans liv, bodde han i andra hand ett halvår här och ett halvår där lite varstans över hela stan.
– Många av våra vänner har plötsligt gift sig och fått barn, säger Johan. Det gör mig faktiskt lite stressad. Jag börjar inse att jag inte är 25 år längre. För visst vill jag ha en familj så småningom. Det vill väl alla? Den ska väl komma på något magiskt sätt vid en viss ålder eller?
Just nu gör Johan en ny sketchserie för TV4 med stora delar av Parlamentetgänget. Anders S Nilsson skriver ett manus om ett gäng udda existenser som går till samma psykolog. Därefter väntar en scenföreställning av Kvarteret Skatan på före detta biografen Rival.
– Visst är det nervöst, säger Johan som alltid är lite orolig för recensionerna, trots att det mesta har gått bra hittills.
- Det är bättre att tro det värsta och hoppas på det bästa, säger han. Går det åt skogen, får jag väl omskola mig till korvgubbe.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar