lördag 2 oktober 2021

Johanna Isacsson

Allas Veckotidning
Nr 44, 2010

Smyckeexperten Johanna har ett farligt jobb

Rånaren tryckte ett stort automatvapen mot min mage...

Bukowskis i maj i år. Tre män i rånarluvor kliver in på den kända auktionsfirman.
En av de anställda, Johanna, försöker stoppa en av rånarna men det slutar med att hon har ett skarpladdat vapen riktat mot sig.
Och det är inte första gången...


Johanna Isacsson, 36, är smyckeexpert på Bukowskis Auktionsfirma för konst och konsthantverk i Stockholm. Det är ett jobb fyllt av spänning och möten med människor från världens alla hörn. Hon värderar smycken och ädelstenar och med det följer risken för rån. 

Det har Johanna fått känna på två gånger redan. Ändå har hon inte en tanke på att sluta.
– Jag fascinerades av vackra stenar redan som barn, säger Johanna som växte upp i Lappland, närmare bestämt i Vilhelmina.

Stekenjokkgruvan var i drift och där bröts malm som var ovanligt rik på koppar, zink och silver. Det är följaktligen gott om mineraler i den lappländska naturen.

– När vi var ute och fjällvandrade samlade jag alltid stenar som glittrande och bar med mig hem. Fortfarande är jag barnsligt förtjust i allt som glittrar. Min syster Linda och jag gick ofta med mamma på bonnauktioner. Jag tyckte det var väldigt inspirerande. Här på Bukowskis har vi uteslutande kvalitetsauktioner men principen är ju densamma.

Flera år av utbildning
Johanna kom 20 år gammal till Stockholm för att läsa konstvetenskap. Hon anmälde hon sig till kursen "Lilla smyckeskolan" som hölls av förra intendenten Sandra Braun på Bukowskis.
– Det blev startskottet, säger hon. Plötsligt visste jag vad jag ville hålla på med.
Lilla smyckeskolan räckte förstås inte. Jobbet som smyckeexpert kräver för det första en magisterexamen i konstvetenskap.
– Man ska dessutom vara expert på ädelstenar, så kallad gemmolog, och diamantgraderare. Som sådan kan man bedöma allt som påverkar värdet hos diamanter. Men sex års utbildning som jag har räcker ändå inte. Man måste ha den speciella känslan för yrket också. Antingen har man den eller så har man den inte. Den kan inte förvärvas.

Johanna sökte sig ut i världen. Hon studerade i Paris, Bordeaux och Antwerpen innan hon så småningom blev smyckeexpert på Frankrikes största auktionshus Tajan i Paris.
– När vi reste till våra auktioner i Monte Carlo flög vi med Air France reguljära flyg. Vi var sex personer som bar varsin svart bag med smycken värda 40 miljoner kronor. Vi hade väpnad eskort överallt utom på planet. Där placerades våra väskor lite varstans på bagagehyllorna vilket gjorde mig som chef väldigt nervös. Tänk om någon hade bytt ut eller tömt en väska och vi hade kommit fram till Monte Carlo med en som var tom. Jag var rätt chockad över det säkerhetstänket faktiskt. Men det gick bra och Tajan har jobbat så i alla år.
 
Johanna lämnade Paris och blev småningom smyckeexpert hos Graff i London som är världens största diamantjuvelerarfirma.
– Dit kommer folk med de verkligt stora diamanterna. Det var oligarker från Ryssland och kungligheter från världens alla hörn som till exempel den juvelprydda drottningen av Brunei som alltid kom med sin eskort av svartklädda livvakter.

Även Graff hade utställningar i Monte Carlo visar det sig. Men de säkerhetsrutinerna där var betydligt mer utvecklade.
– Vi for iväg med två svarta väskor som innehöll juveler för 500 miljoner kronor. Då var det inte tal om att åka med Air France reguljära plan. Vi åkte Mr Graffs privata jetplan till Nice där vi fortsatte med väpnad eskort till en helikopter som tog oss till Monte Carlo. Men ombord på planet satt vi trots allt med väskorna mellan våra ben. Tänk om vi ramlar ner från himlen, tänkte jag. Vad händer då?

Byte för miljoner
Det var på Graff som Johanna var med om sitt första rån. Året var 2001 och en man i rosa byxor och svart krullhårsperuk kom in i butiken tätt följd av sin kumpan.

– Den ene ryckte fram en stor magnumrevolver medan den andre hotade personalen med en stor skruvmejsel. Säkerhetsvakterna tvingades ner på golvet medan personalen under pistolhot tvingades öppna montrarna. 

När de var tömda rusade rånarna ut på gatan där civilklädda vakter ingrep. Det blev skottlossning och den ene rånaren greps medan den andre försvann med bytet värt 270 miljoner kronor.

Johanna berättar att även den andre rånaren greps så småningom och efter en lång rättegång sitter båda numera i fängelse. Somliga stenar återfanns också men långt ifrån alla.

– Jag vet att polisen hittade några i flaska med hudlotion hos en av rånarnas flickvänner, säger Johanna som upplevde rånet både overkligt och chockerande.
- Jag blev faktiskt totalt handlingsförlamad.

Efter fem, sex år utomlands började Johanna längta hem. Det sammanföll med att Sandra Braun slutade på Bukowskis vilket i sin tur öppnade portarna till auktionsfirman för Johanna.

Diamant är bäst  
– Jag fick börja från början och arbeta mig upp enligt de steg man tar i ett gammalt
anrikt auktionshus. Att jag hade gjort en ganska bra karriär utomlands förändrade inte de rutinerna. Efter ett år fick jag ta över smyckeavdelningen som jag har haft hand om sedan dess med vissa avbrott för barnledighet.
Johanna är väldigt tystlåten om sin familj. Hon och hennes sambo Gustav har två små flickor som är tre respektive ett och ett halvt år gamla. Mer än så får vi inte veta. Familjen bor i en helrenoverad sekelskiftesvåning med kakelugnar i Vasastan i Stockholm.

– Så jag har nära till jobbet, konstaterar Johanna som alltså vanligen sitter vid sitt skrivbord och värderar smycken med hjälp av lupp och andra små instrument som behövs för att kunna skilja stenar åt.
– Diamanten är min favoritsten. Det är också den dyraste stenen som finns. Sedan kommer en riktigt bra rubin och därefter safir och en bra smaragd. När jag jobbade på Graff var jag rätt blasé på alla värdefulla juveler som vi hanterade. Numera blir jag verkligen imponerad när jag kommer in där. De har egna gruvor i Sydafrika. Men det finns gott om fantastiska diamanter i Canada och Ryssland också.
Det var i slutet av maj i år som tre rånare i heltäckande rånarluvor klev in på Bukowskis. Då var det bara tre dagar kvar på en stor utställning som pågick i många rum. Rånarna lokaliserade smyckemontern och länsade den. Den här gången var Johanna emellertid på alerten.

Försökte stoppa dem
– Jag flög fram med fokus på en av rånarna fast övertygad om att jag skulle kunna stoppa honom. I samma stund sprang jag rakt in i en annan rånare och åkte i golvet. Han blev antagligen lika rädd som jag och tryckte ett stort automatvapen i magen på mig. Det var hur nära som helst att han hade tryckt av vapnet av ren chock. Sedan fick jag ligga där tills rånet var över. Det var som att allt plötsligt frös till is. Det var så overkligt alltsammans.

Rånarna försvann ut till en bil som senare hittades övergiven vid en tunnelbanestation. När polisen kom var de redan långt borta.
– Jag gick hem för dagen. Allt jag hade jobbat med under ett halvt år var borta. De fick med sig juveler för 12 miljoner kronor och såvitt jag vet pågår rånarjakten fortfarande. Det är svårt att sälja juveler. Rånarna kommer inte att kunna få ut mer än på sin höjd två miljoner kronor för bytet.

Bukowskis kunder har fått betalt för sina försvunna smycken. Johanna är särskilt glad för det. Ingen är ekonomiskt förorättad. Filmen från rånet finns hos polisen om nya tips skulle flyta in och Bukowskis har vidtagit en rad åtgärder så att det inte ska kunna hända igen. Johanna är därför inte oroligt som sagt.
– Man får inte ge vika för den grova brottsligheten, konstaterar hon. Vi ska inte acceptera den som del i vår vardag. För mig fortsätter mitt arbete som vanligt. Jag håller nu på med höstens alla auktioner och inget kan ta ifrån mig att det är det roligaste jobb som finns!
Monica Antonsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar