Nr 47, 2007
Hannah Graaf och hennes syster har båda blivit misshandlade
Hannah Graaf och hennes syster har båda blivit misshandlade
Nu hjälper jag barn som far illa
Popartist, modell, tv-stjärna... Så ung hon är kan Hannah Graaf sätta många titlar på sitt visitkort. Men det jobb hon är mest stolt över är det inte många som känner till.
Hannah och hennes syster har till och med fått fint pris för sina insatser!
Hannah Graaf, 29, är inte bara vacker, hon är trevlig och klok också. Som enastående mamma till sönerna William, 6, och Mio, 4, är hon dessutom en vardagshjälte.
Det är alla föräldrar som ensamma tar ansvar för sina barn. Att Hannah och systern Magdalena, 32, skulle ha gjort sig förtjänta av en bimbostämpel under åren som popstjärnor är svårt att förstå.
- Jag var 16 år, när tidningarna började skriva om oss, säger Hannah där hon sitter vid sitt köksbord i det hemtrevliga radhuset i Kungsängen.
– Vi kunde inte hantera media. Vi satt och flamsade, vi var ju unga. Men ibland kunde vi sitta i timslånga intervjuer om vårt barnhem i Indien också. Ändå skrev alla 40-åriga gubbar att vi var dumma i huvudet och inte värda det utrymme vi fick. Det skapade en tråkig bild av oss som har varit svår att bli av med. Men det är historia nu. Jag bryr mig inte längre.
Bodde i tält
Hannah och Magdalena kom till världen inom Jesusfolket, en radikal kristen rörelse med rötter i 70-talets flower power. De och föräldrarna Linda och Kenneth Graaf bodde i olika kollektiv och hade varken leksaker eller möbler. Ägande var nämligen inte vägen till lycka inom Jesusfolket. Materiella ting skulle tvärtom skänkas bort.
– Vi bodde i tält och rivningshus med alla möjliga människor och hade kuddar och madrasser på golvet. Mamma sydde våra kläder och bar mig i en ryggsäck på ryggen.
– Då flyttade vi in i ett vanligt hus, säger Hannah. Men mamma tog hand om psykiskt sjuka, alkoholister och andra utsatta människor där också. Vi barn fick en väldigt spartansk och bohemiskt uppväxt som samtidigt var väldigt kärleksfull. Vi kunde faktiskt inte ha haft det bättre.
Mamma Linda gifte om sig med prästen Gunnar Bergling. De arbetade tillsammans och startade 1985 den frikyrkliga församlingen Arken som har både bibelskola, dagis, skola, barnhem och rehabiliteringshem för utstötta och psykisk sjuka i Kungsängen.
– De var bara tio medlemmar från början. I dag är de flera hundra och har ett 80-tal anställda. Mamma är fokuserad på missionsarbete och hjälpverksamhet. Hon har byggt 30 barnhem runt om i världen. Pengarna har hon fått ihop genom att skriva böcker, ge ut cd-skivor och genom sina predikningar.
Hannah är medlem i Arken och hennes barn går på det kristna dagiset. Skillnaden mot ett vanligt dagis är, att de ber morgonbön och bordsbön och lämnar svordomarna kvar utanför.
William och Mio får följaktligen ungefär samma skyddade uppväxt som Hannah.
– Vi var väldigt naiva och trodde alla om gott, när vi i tonåren bröt oss loss och blev rebelliska. Vi var inte särskilt försiktiga, så vi råkade illa ut.
Lär av misstagen
Hannah förälskade sig i en man som misshandlade henne. Osäker på sig själv opererade hon brösten och vek ut sig i en herrtidning. Magdalena gjorde ungefär detsamma.
– I den branschen är alla bara ute efter pengar. Ingen tänkte på att jag, som bara var 16 år, kunde råka illa ut. Själv njöt jag av uppmärksamheten. Jag utsågs till och med till Sveriges sexigaste i tidningen Värnpliktsnytt. Så småningom insåg jag, att ingen brydde sig om min själ, så vid 18 års ålder opererade jag bort implantaten. Man lär sig av sina misstag hur klyschigt det än låter.
Det blev ett herrans liv i kyrkan, när bilderna publicerades. Mamma Linda fick elaka brev och tog väldigt illa vid sig.
– Men hon vände oss aldrig ryggen. Hon har alltid stöttat oss och funnits till hands, trots att hon inte alltid gillat de val vi gjort.
Magdalena gifte sig med en man som var såväl gangster som alkoholist och narkoman. Tillsammans fick de sonen Isak. Om det berättar hon i boken: "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" som handlar om hur han misshandlade och hotade såväl henne som Hannah och deras mamma. Till sist flydde hon, bytte identitet och gick under jorden.
– Han är förlåten nu, säger Hannah. Han slutade vara kriminell. I dag har han en ny familj och bor i Finland. Han har full förståelse för att Magdalena skrev sin bok.
Magdalena återvände till Kungsängen varpå systrarna, som ofta hade sjungit tillsammans i kyrkan, fick ett erbjudande om att spela in singeln "You got what I need". Plattan klättrade på hitlistorna 1998, sålde platina och följdes av CD:n "Graaf Sisters" som sålde guld.
– Vi turnerade land och rike runt, uppträdde på Gröna Lund och Liseberg men även i Indien, Tyskland och Holland samtidigt som vi gjorde en mängd fotomodelljobb. När Magdalena träffade Magnus Hedman och flyttade till England, rann sångkarriären ut i sanden. Men det gjorde inget. Det går ändå inte att kombinera den karriären med att ha barn.
Hannah och Magdalena hade redan i början av karriären fått ta över ett hjälpprojekt i Indien. En stor del av deras inkomster från skivförsäljning och framträdanden gick följaktligen åt till att bygga ett barnhem.
– Vi sålde våra scenkläder och fixade sponsorer för att få ihop tillräckligt med pengar. Sedan byggde vi en skola också, så att barnen skulle få en chans till utbildning.
Den insatsen förde systrarna Graaf upp på listan över världens 100 hjältar i Time Magazine.
– Nästan ingen har skrivit om det, säger Hannah. Det passar liksom inte in på bilden av två bimbos. Men att andra kända personer har fadderbarn i Kambodja är ju fantastiskt! Men det spelar ingen roll. Vi har alltid jobbat i det tysta och fortsätter med det.
Hannah stod på toppen av popstjärnekarriären, när hon träffade en kriminellt belastad man som småningom dömdes för grovt narkotikabrott, olaga vapeninnehav, försök till rån, grov misshandel och dopingbrott.
– Vi var tillsammans en tid, säger hon. Ibland tänker man inte längre än näsan räcker. Han försäkrade att han givit upp det kriminella men anhölls för ett bankrån i Landvetter, varpå jag lämnade honom direkt. Dessvärre blev jag inblandad, fast jag inte hade med saken att göra.
Hannah anhölls misstänkt för delaktighet och fick sitta bakom lås och bom i fem dygn, innan hon med en ursäkt från domare och nämndemän släpptes fri. Med glädjetårar trillandes utför kinderna åkte hon hem till familjen.
– Det var så fruktansvärt traumatiskt, att jag bara grät. Tidningarna hade skrivit de hemskaste saker som gick ut över familjen. I dag minns jag bara allt som i dimma. Jag hade kunnat stämma staten och fått skadestånd men orkade inte gå igenom allt en gång till.
Hannah var 22 år gammal, när hon träffade producenten Andreas Carlsson. De hade en kort romans och lille William kom till. Hannah tvekade aldrig på den punkten.
– Är man gammal nog att ha sex, så vet man att det finns kondom, säger hon. Mamma och Magdalena stöttade mig under graviditeten. Jag svävade som på moln, när William väl kom till världen.
Festfixaren Daniel Boudal lyckades få Hannah till prästen. De gifte sig 2003 och fick sonen Mio. De separerade, förnyade sina löften i Las Vegas 2005 men gick småningom skilda vägar.
– Jag har aldrig varit så ensam och olycklig i hela mitt liv som i det förhållandet, säger Hannah. Vore det inte för att jag fick min älskade son Mio, är det de åren av mitt liv jag ångrar mest av allt.
Har en ny kärlek
Pojkarna träffar sina pappor men Hannah är den som tar hand om ansvaret. Hon arbetar i sin skönhetssalong, som programledare i kanal 7 och som fotomodell. Sjunger gör hon numera bara som hobby. Tillsammans med Magdalena planerar hon skriva en bok om skilsmässor för barn.
– Vi kan ju så mycket om det säger hon. Det ska bli en trygghetsbok helt enkelt.
Hannah har emellertid mött kärleken på nytt i form av Peter Karyd, 32, som är säljchef på Filippa K.
– Han är genomärlig och helt enkelt underbar, suckar Hannah och konstaterar, att hon aldrig förr har varit så lycklig. Det känns rätt. Honom vill jag leva med. Efter allt elände har jag äntligen kommit hem. Jag har aldrig känt mig så trygg.
Hon gör ingen hemlighet av att de funderar på att köpa hus tillsammans. Eller kanske ännu hellre än gård med hund och katt och gröna ängar runt omkring för barnen att springa på.
– Jag är ju själv uppväxt i en timmerstuga mitt i skogen. Vi sprang runt bland träd och snår och lekte hela dagarna. Dagens barn sitter bara inne och spelar dataspel. Jag vill att mina barn ska få växa upp på landet. Jag vill att de ska få klättra i trän, få myggbett och skrapsår. Om det blir fler barn? Det skulle jag tro. Ska jag leva med min fina, underbara Peter hela livet, är det inte omöjligt, att det blir fler barn framöver.
Monica Antonsson
________________________________________________________________________________
Allas Veckotidning
Nr 29, 2010
Detta är livet för Magdalena Graaf
Utan camping är det ingen sommar
Lyxhotell, yachter, jet set-liv - glöm det! För Magdalena Graaf är bästa sommarfirandet betydligt enklare och jordnära. Är man som hon dessutom ansvarsfull trebarnsmamma som måste vända på slantarna finns inget som slår en riktig camping-semester!
För Magdalena Graaf, 35, är det campingsemester som gäller. Det har det alltid varit. Redan som barn for hon land och rike runt för att tälta och leva vildmarksliv med systern Hanna, mamma Linda och hennes man Gunnar Bergling. Och före det, när mamma Linda ännu var gift med pappa Kenneth Graaf, levde de spartanskt året om.
– Vi är ju uppväxta med hippieföräldrar, skrattar Magdalena när vi ses hemma i Sigtunavillan för att prata camping. Vi hade det väldigt dåligt ställt så vår barndom handlade mycket om att vara ute i naturen och leka med det som fanns där.
Magdalena och Hanna kom till världen inom den radikalt kristna rörelsen Jesusfolket. Familjen bodde i olika kollektiv ofta i rivningshus eller tält och utan möbler. För Jesusfolket var vägen till lycka att materiella ting skulle skänkas bort.
– Vi hade kuddar längs väggarna och inga leksaker, säger Magdalena. Mamma sydde våra kläder och bar min tre år yngre syster Hanna i en ryggsäck på ryggen. Vår barndom var spartansk men väldigt kärleksfull.
Nära naturen
När föräldrarna gick skilda vägar och pappa Kenneth flyttade till Dalarna flyttade mamma Linda in i ett varligt hus med flickorna. Hon studerade teologi, tog sig an psykiskt sjuka, alkoholister och andra utsatta människor och gifte småningom om sig med Gunnar Bergling som varit präst i svenska kyrkan. Tillsammans startade de 1985 den frikyrkliga församlingen Arken i Kungsängen med både bibelskola, dagis, skola, barnhem och rehabiliteringshem för utstötta och psykisk sjuka. Och när det drog ihop sig till semester var det alltså camping som gällde.
– Vi åkte iväg i en gammal Amazon med gardiner för fönstren, skrattar Magdalena. Vi lekte i bilen, stannade på platser som såg trevliga ut, tältade och paddlade kanot hela somrarna. För mig är det därför självklart att leva nära naturen. Jag har det i kroppen. Vi plockade svamp och Gunnar tände spritköket. Sedan kokade mamma soppa på svampen. När man inte har så mycket pengar får man ta vad som finns och vi hade det faktiskt väldigt mysigt.
Magdalena berättar hur hon och Hanna på Västkusten brukade plockade musslor som de lade på en lång rad. Sedan slog de vad om vems musslor som nästa morgon hade kommit längst.
– När man blev lite äldre var vi väl inte lika förtjusta i camping. Då ville man ju komma tillbaka till skolan och berätta att man hade hyrt sommarstuga eller gjort en häftig utlandsresa. Att bara hänga ute i skogen med mamma och Gunnar hela semestern var ju inte mycket att komma med. Men så här efteråt är närheten till varandra det jag uppskattar mest. Det är det som är så härligt med camping.
Flydde från mannen
Medan mamma Linda under uppväxtåren var fokuserad på missionsarbete och hjälpverksamhet - hon har byggt 30 barnhem runt om i världen för pengar hon fått ihop genom att predika, skriva böcker och ge ut cd-skivor – gjorde Magdalena och Hanna tonårsrevolt.
– Vi är ju uppväxta med hippieföräldrar, skrattar Magdalena när vi ses hemma i Sigtunavillan för att prata camping. Vi hade det väldigt dåligt ställt så vår barndom handlade mycket om att vara ute i naturen och leka med det som fanns där.
Magdalena och Hanna kom till världen inom den radikalt kristna rörelsen Jesusfolket. Familjen bodde i olika kollektiv ofta i rivningshus eller tält och utan möbler. För Jesusfolket var vägen till lycka att materiella ting skulle skänkas bort.
– Vi hade kuddar längs väggarna och inga leksaker, säger Magdalena. Mamma sydde våra kläder och bar min tre år yngre syster Hanna i en ryggsäck på ryggen. Vår barndom var spartansk men väldigt kärleksfull.
Nära naturen
När föräldrarna gick skilda vägar och pappa Kenneth flyttade till Dalarna flyttade mamma Linda in i ett varligt hus med flickorna. Hon studerade teologi, tog sig an psykiskt sjuka, alkoholister och andra utsatta människor och gifte småningom om sig med Gunnar Bergling som varit präst i svenska kyrkan. Tillsammans startade de 1985 den frikyrkliga församlingen Arken i Kungsängen med både bibelskola, dagis, skola, barnhem och rehabiliteringshem för utstötta och psykisk sjuka. Och när det drog ihop sig till semester var det alltså camping som gällde.
– Vi åkte iväg i en gammal Amazon med gardiner för fönstren, skrattar Magdalena. Vi lekte i bilen, stannade på platser som såg trevliga ut, tältade och paddlade kanot hela somrarna. För mig är det därför självklart att leva nära naturen. Jag har det i kroppen. Vi plockade svamp och Gunnar tände spritköket. Sedan kokade mamma soppa på svampen. När man inte har så mycket pengar får man ta vad som finns och vi hade det faktiskt väldigt mysigt.
Magdalena berättar hur hon och Hanna på Västkusten brukade plockade musslor som de lade på en lång rad. Sedan slog de vad om vems musslor som nästa morgon hade kommit längst.
– När man blev lite äldre var vi väl inte lika förtjusta i camping. Då ville man ju komma tillbaka till skolan och berätta att man hade hyrt sommarstuga eller gjort en häftig utlandsresa. Att bara hänga ute i skogen med mamma och Gunnar hela semestern var ju inte mycket att komma med. Men så här efteråt är närheten till varandra det jag uppskattar mest. Det är det som är så härligt med camping.
Medan mamma Linda under uppväxtåren var fokuserad på missionsarbete och hjälpverksamhet - hon har byggt 30 barnhem runt om i världen för pengar hon fått ihop genom att predika, skriva böcker och ge ut cd-skivor – gjorde Magdalena och Hanna tonårsrevolt.
De förälskade sig i farliga män, opererade brösten och vek ut sig i en herrtidning. Magdalena gifte sig med en man som behandlade så henne illa att hon till sist fick hon fly, byta identitet och gå under jorden. Om det berättar hon i bästsäljande boken: "Det ska bli ett sant nöje att döda dig".
När dramat småningom var över fick systrarna, som ofta hade sjungit tillsammans i kyrkan, ett erbjudande om att spela in singeln "You got what I need" som klättrade på hitlistorna 1998, sålde platina och följdes av CD:n "Graaf Sisters" som sålde guld. Vid sidan av de musikaliska framgångarna ägnade de sig åt hjälparbete i Indien där de tillsammans med mamma Linda byggde såväl ett barnhem som en skola - "The Graaf Sisters Children Centre" - vilket resulterade i hedersutmärkelsen "European Heroes" av Time Magazine 2003.
Systrarna Graafs karriär som artister och inte minst fotomodeller rullade på tills Magdalena träffade förre landslagsmålvakten Magnus Hedman. De gifte sig och flyttade till England för hans karriärs skull. I tio år var hon därför, som hon säger, bara fotbollsfru utan egen inkomst och med en egen raserad karriär. Magdalenas son Isak som nu är 15 år var förstås med. Under de åren i England kom dessutom sönerna Lancelot, 9, och Tristan, 5, till världen.
– Vi flyttade hem igen efter tio år och hamnade så småningom här i Sigtuna, säger Magdalena som idag är allt annat än en mångmiljonärs lyxhustru. Efter skilsmässan från Magnus Hedman drar hon sig fram månad för månad på en osäker anställning på Postkodmiljonären i TV4.
– Det är ett jobb jag verkligen älskar, säger hon. Men visst har jag som de flesta andra problem med försörjningen. Har man tre barn måste man kämpa. Ändå har jag det antagligen jättebra jämfört med många andra.
Akut operation
Magdalenas första uppdrag för TV4 var Let´s Dance förra året. Hon dansade med Daniel da Silva och hade goda chanser att ta sig till final när hon plötsligt drabbades av hjärnblödning och opererades akut. Om det minner nu ett hål i skallen större än en femkrona under det blonda hårsvallet. Läkarna har inte kunnat förklara varför det hände och sakta men säkert har hon kommit tillbaka till ett normalt liv. I dag är hon mest bekymrad för sex kilo som hon lagt på sig sedan jul.
– Jag är ju fortfarande singel, skrattar hon. Jag måste ju träffa någon.
Magdalena hoppas på en trygg och självständig man med eget liv. Hon söker emellertid inte aktivt. Kommer han så kommer han.
I och med skilsmässan var det inte längre tal om att ta barnen på lyxiga all-inclusive-resor till världens alla hörn. Som ensamstående mamma utan ekonomisk trygghet började hon därför fundera på camping.
– Jag lyckades få ihop pengar till en begagnad husbil med sju sängar. Jag köpte den och sedan bar det av på campingsemester. Vi har varit överallt i Sverige de senaste åren. Ungarna älskar det och på dagens campingplatser finns precis allt man önskar av dusch- och tvättmöjligheter till lekplatser och filmvisning för barnen. De brukar leka för fullt eller bada, om vi stannat vid någon sjö, medan jag lagar maten. Antingen grillar vi eller så lagar jag stora byttor med äggröra, köttbullar och prinskorvar. Husbilen har ju ett riktigt kök med gasolspis så det är lika enkelt att laga mat där som hemma. Barnen får komma och ta för sig vad de vill ha. Sedan sitter vi där och äter och tittar på folk som går förbi.
Magdalena avslöjar att hon för att få tonåringen Isak med på noterna ofta har låtit hans kompisar följa med.
– För två år sedan, när vi firade midsommar på Orsa camping, hade han med sig fyra grabbar. Vi hade hur kul som helst, säger Magdalena som emellertid av ekonomiska skäl måste sälja husbilen nu.
– Vi behöver en vanlig bil så jag kan köra barnen till skolan, konstaterar hon.
Därmed är det ovisst hur det går med årets sommarsemester. Hennes fyrhjulsdrivna Land Rover Defender, som hon då och då kör tuff terrängkörning med, kan emellertid komma till användning nu.
– Man kan nämligen köpa ett tält till den att slå upp på taket, säger Magdalena. Men det kan också hända att vi hyr en stuga någonstans och kombinerar det med en vanlig tältsemester. Förutom barnen och min franska bulldog Lotta följer nog även Isaks flickvän Felicia, 14, med den här gången.
Oavsett vad det blir så har Magdalena full koll. Viktigast av allt i packningen är den multifunktionella armékniven Letherman som kan allt från att rensa fisk till att öppna konservburkar.
– Det är ingen vanlig tjej du pratar med, skrattar Magdalena. Jag är en pojkflicka som byter säkringar, betalar räkningar och klarar av det mesta på egen hand. Det enda jag inte klarar av att ta hand om själv är trädgården. Det roar mig helt enkelt inte. Förra året placerade jag till och med ut plastblommor bland buskarna på tomten för att ogräset inte skulle synas.
Förutom kläder och mat, fällstolar och bord ska förstås myggspray och solkräm med i bagaget.
– Och trasmattor förstås! Det är ett gammalt husmorstrix att lägga trasmattor vid tältöppningen så att barnen inte drar in så mycket smuts.
Bloggar dagligen
Det är också troligt att Magdalena packar med både iphone och dator den här gången. Hon är nämligen en bloggare av rang med en blogg som följs av 30 000 besökare per dag. För att lära känna sina läsare och bygga nätverk har hon tagit initiativet till ett antal bloggar träffar med övernattning och spa, artister och föreläsare.
– De flesta är tjejer på 35 år som har barn och kan behöva komma ifrån för en lyxig weekend. Det känns bra för mig att jag med mitt speciella kontaktnät kan arrangera det. Så det är klart att datorn får följa med, säger Magdalena. Bloggen måste hållas igång. Korta inlägg skriver jag på min iphone men när barnen har somnat och jag vill skriva längre inlägg är ju praktiskt att kunna plocka fram laptopen.
Monica Antonsson
När dramat småningom var över fick systrarna, som ofta hade sjungit tillsammans i kyrkan, ett erbjudande om att spela in singeln "You got what I need" som klättrade på hitlistorna 1998, sålde platina och följdes av CD:n "Graaf Sisters" som sålde guld. Vid sidan av de musikaliska framgångarna ägnade de sig åt hjälparbete i Indien där de tillsammans med mamma Linda byggde såväl ett barnhem som en skola - "The Graaf Sisters Children Centre" - vilket resulterade i hedersutmärkelsen "European Heroes" av Time Magazine 2003.
Systrarna Graafs karriär som artister och inte minst fotomodeller rullade på tills Magdalena träffade förre landslagsmålvakten Magnus Hedman. De gifte sig och flyttade till England för hans karriärs skull. I tio år var hon därför, som hon säger, bara fotbollsfru utan egen inkomst och med en egen raserad karriär. Magdalenas son Isak som nu är 15 år var förstås med. Under de åren i England kom dessutom sönerna Lancelot, 9, och Tristan, 5, till världen.
– Vi flyttade hem igen efter tio år och hamnade så småningom här i Sigtuna, säger Magdalena som idag är allt annat än en mångmiljonärs lyxhustru. Efter skilsmässan från Magnus Hedman drar hon sig fram månad för månad på en osäker anställning på Postkodmiljonären i TV4.
– Det är ett jobb jag verkligen älskar, säger hon. Men visst har jag som de flesta andra problem med försörjningen. Har man tre barn måste man kämpa. Ändå har jag det antagligen jättebra jämfört med många andra.
Akut operation
Magdalenas första uppdrag för TV4 var Let´s Dance förra året. Hon dansade med Daniel da Silva och hade goda chanser att ta sig till final när hon plötsligt drabbades av hjärnblödning och opererades akut. Om det minner nu ett hål i skallen större än en femkrona under det blonda hårsvallet. Läkarna har inte kunnat förklara varför det hände och sakta men säkert har hon kommit tillbaka till ett normalt liv. I dag är hon mest bekymrad för sex kilo som hon lagt på sig sedan jul.
– Jag är ju fortfarande singel, skrattar hon. Jag måste ju träffa någon.
Magdalena hoppas på en trygg och självständig man med eget liv. Hon söker emellertid inte aktivt. Kommer han så kommer han.
I och med skilsmässan var det inte längre tal om att ta barnen på lyxiga all-inclusive-resor till världens alla hörn. Som ensamstående mamma utan ekonomisk trygghet började hon därför fundera på camping.
– Jag lyckades få ihop pengar till en begagnad husbil med sju sängar. Jag köpte den och sedan bar det av på campingsemester. Vi har varit överallt i Sverige de senaste åren. Ungarna älskar det och på dagens campingplatser finns precis allt man önskar av dusch- och tvättmöjligheter till lekplatser och filmvisning för barnen. De brukar leka för fullt eller bada, om vi stannat vid någon sjö, medan jag lagar maten. Antingen grillar vi eller så lagar jag stora byttor med äggröra, köttbullar och prinskorvar. Husbilen har ju ett riktigt kök med gasolspis så det är lika enkelt att laga mat där som hemma. Barnen får komma och ta för sig vad de vill ha. Sedan sitter vi där och äter och tittar på folk som går förbi.
Magdalena avslöjar att hon för att få tonåringen Isak med på noterna ofta har låtit hans kompisar följa med.
– För två år sedan, när vi firade midsommar på Orsa camping, hade han med sig fyra grabbar. Vi hade hur kul som helst, säger Magdalena som emellertid av ekonomiska skäl måste sälja husbilen nu.
– Vi behöver en vanlig bil så jag kan köra barnen till skolan, konstaterar hon.
Därmed är det ovisst hur det går med årets sommarsemester. Hennes fyrhjulsdrivna Land Rover Defender, som hon då och då kör tuff terrängkörning med, kan emellertid komma till användning nu.
– Man kan nämligen köpa ett tält till den att slå upp på taket, säger Magdalena. Men det kan också hända att vi hyr en stuga någonstans och kombinerar det med en vanlig tältsemester. Förutom barnen och min franska bulldog Lotta följer nog även Isaks flickvän Felicia, 14, med den här gången.
Oavsett vad det blir så har Magdalena full koll. Viktigast av allt i packningen är den multifunktionella armékniven Letherman som kan allt från att rensa fisk till att öppna konservburkar.
– Det är ingen vanlig tjej du pratar med, skrattar Magdalena. Jag är en pojkflicka som byter säkringar, betalar räkningar och klarar av det mesta på egen hand. Det enda jag inte klarar av att ta hand om själv är trädgården. Det roar mig helt enkelt inte. Förra året placerade jag till och med ut plastblommor bland buskarna på tomten för att ogräset inte skulle synas.
Förutom kläder och mat, fällstolar och bord ska förstås myggspray och solkräm med i bagaget.
– Och trasmattor förstås! Det är ett gammalt husmorstrix att lägga trasmattor vid tältöppningen så att barnen inte drar in så mycket smuts.
Bloggar dagligen
Det är också troligt att Magdalena packar med både iphone och dator den här gången. Hon är nämligen en bloggare av rang med en blogg som följs av 30 000 besökare per dag. För att lära känna sina läsare och bygga nätverk har hon tagit initiativet till ett antal bloggar träffar med övernattning och spa, artister och föreläsare.
– De flesta är tjejer på 35 år som har barn och kan behöva komma ifrån för en lyxig weekend. Det känns bra för mig att jag med mitt speciella kontaktnät kan arrangera det. Så det är klart att datorn får följa med, säger Magdalena. Bloggen måste hållas igång. Korta inlägg skriver jag på min iphone men när barnen har somnat och jag vill skriva längre inlägg är ju praktiskt att kunna plocka fram laptopen.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar