Aina Bergvall

Allas Veckotidning
Nr 47, 2008

Aina Bergvall lärde av utskällningen
Nu får klimakteriehäxan sista ordet

Många av oss känner henne från tv-rutan där Aina rapporterat om allt från Tjernobyl till ishockeyresultat. 

Nu har hon även skrivit en succébok och blivit populär bloggare på nätet. Och för det kan vi tacka en ung mans fräcka påhopp...

Det började i livsmedelsaffären. Journalisten Aina Bergvall hade just stoppat en slant i automaten och tagit sig en shoppingvagn, när en ung man i tjusig kamelhårsulster plötsligt uppenbarade sig. "Tar du min vagn? Jävla kärring!"
– Han var väl runt 30 kanske, säger Aina som en stund tidigare hade sett honom parkera sin sportbil olagligt utanför.
– Han var precis så där tjusig som man blir, när man har kammat sig med en fläskkotlett!
"Du fattar ju ingenting, för du är så jävla gammal", väste mannen. 

"Klimakteriehäxa!"
Aina stod stum och kände raseri växa inom sig. Klimakteriehäxa?! Hon undvek affären i minst ett halvår, samtidigt som hon ruvade på hämnd. Mest för att hon, som vanligen är så talför, hade tappat talförmågan. 
Klimakteriehäxa. Aina sög på skällsordet, vande sig och gjorde det till sitt. Det är fyra år sedan nu.
– Jag hade nämligen bestämt mig för att bli bloggare, säger Aina som i hela sitt vuxna liv har skrivit oändligt många korta, koncisa nyhetsmeddelanden och strikta manuskript.
– Jag ville göra verklighet av barndomsdrömmen om att få skriva fritt ur hjärtat och efter behag. Det får man som bloggare. Dessutom når man en läsekrets som omgående kan kommentera ens texter och som man själv kan kommunicera med. 

Romantiskt firande

Aina sitter i hemtrevliga vardagsrum högt över Tantogatan på Söder och berättar. I rummet intill stökar maken, programmeraren Janåke Gestblom, som emellertid släpper vad han har för händer för att fixa fika åt oss. På bordet står 25 röda rosor i en vas och Aina avslöjar, att de så sent som kvällen innan firade sin 25-åriga bröllopsdag med en romantisk middag och champagne.
- Vi tyckte att vi hade gjort oss förtjänta av det, ler hon. 

Aina har just kommit hem från isbjörnarnas land Svalbard i norra Ishavet, där hon för SVT:s räkning bevakade kronprinsessan Victorias besök ombord på isbrytaren Oden. Med ombord var även Danmarks kronprins Fredrik och Norges kronprins Haakon. De tre tronföljarna, som är beskyddare av Internationella Polaråret i respektive land, hjälpte till att testa nyinstallerad utrustning inför en kommande expedition.
– Svalbard är verkligen en exotisk plats, säger Aina. 

Hon är väl påläst och bjuder på en lång rad fakta. Enligt Svalbardtraktaten får exempelvis vem som helst flytta dit, förutsatt att han eller hon försörjer sig själv. Roligast är berättelsen om den från Norge utvisade iraniern som flög till Svalbard och skaffade sig en grå skåpbil som han lackade röd med en vit isbjörn på.
– Han kallar sig Röde Isbjörn och säljer numera kebab och hamburgare i Longyearbyn, säger Aina. På så vis försörjer han sin familj i Iran.  

Från smått till stort

Själv har Aina sina rötter i värmländska Värmskog. Hon tog studenten 1965 och började sin journalistiska bana samma år som reporter på Arvika Nyheter.
– Det var en otroligt lärorik tid. På en liten tidning får man göra allt möjligt. Och alla läser det man skrivit, så man får känna sig hyfsat betydelsefull. Jag lärde mig något nytt varje dag inte minst av de vänliga herrarna i sätteriet. De kunde allt om hur man gör en tidning.

Aina gick Journalistiska Institutet och blev reporter på Expressen, innan hon 1970 kom till Sveriges Television som TV-nytts första kvinnliga programredaktör. Två år senare knöts hon till Rapport, där hon blev kvar i många år med avbrott för en ettårig utbildning till biståndsarbetare och ett FN-jobb som information officer vid UNISEF i Guatemala 1978-1980.  
– Jag hann knappt komma hem igen, förrän SVT inrättade en tjänst som korrespondent i Latinamerika, säger Aina som fick tjänsten, packade väskan på nytt och stationerades i Miami.
– Jag var hemma på semester, när jag träffade Janåke på en 30-årsfest. Vi gifte oss inom en månad. Det var lika bra att smida medan järnet var varmt. Annars hade det nog aldrig blivit av. Två dagar efter bröllopet reste jag iväg på jobb till Nicaragua. Janåke kom efter. Vi pendlade en hel del båda två de där åren.
Aina kom hem för gott 1985. Året därpå föddes sonen Tomas. Två år senare, på deras femåriga bröllopsdag, kom dottern Linda till världen.
Som nyckelperson på Rapport har Aina har ofta stått i händelsernas centrum. Bland större nyhetshändelser nämner hon katastrofen i Tjernobyl 1986 som en av de största.

En mardrömstimme

– Det var ju egentligen ingen som visste, vad som hade hänt. Vi gjorde faktiskt två program och olika körscheman inför 19.30-sändningen. Vi visste ju inte om olyckan var allvarlig eller en bagatell. Till sist bestämde vi oss för, att den var allvarlig.

När Olof Palme mördades var Aina i Värmland och kom inte in i sammanhanget förrän efter några dagar. När nyheten om Estonias förlisning spreds över världen, satt hon hemma vid köksbordet i allsköns ro och läste morgontidningen.
– Janåke ringde från sitt jobb och sa åt mig att sätta på TV:n. Det var ju bara att åka iväg till TV-huset och ta i tu med jobbet. När JAS-planet störtade mitt i Stockholm, var jag redan där. Janåke och barnen var i stan för att titta på flyguppvisningen, så under en förtvivlad timma var jag utan familj, innan Janåke lyckades låna en mobiltelefon och ringa. De hade stått på en kulle lite längre bort. 

Arbetet på en nyhetsredaktion fungerar aldrig så bra som när en stor katastrof har inträffat, säger Aina. Det spelar ingen roll om folk är i tjänst eller på semester. Alla anmäler sig vid desken och anstränger sig till det yttersta. Aina har emellertid även gjort barnprogram som Bullen, samhällsprogram som Magasinet, direktsändningar som Nobelbanketten, kungens 50- och 60-års dagar och ett specialprogram om Drottning Silvias galaklänningar. 
– Jag är som en rund plugg som kan sättas in i fyrkantiga hål, säger Aina. Jag var till och med på TV-sporten några månader och tyckte det var kul.

Numera utgår Aina från, som hon säger, ett hörn i det stora TV-huset. Närmast väntar en ny omgång av "Eftersnack", en regional pratshow i lättsam ton och med gäster i studion, som sänds tisdagar och onsdagar klockan 22.30 i TV2. 
– Min gamle redaktionschef Sigge Ågren på Expressen sa alltid, att det bor minst en förstasida i varje svensk. Jag brukar tänka på det, när vi bjuder in folk till "Eftersnack". De flesta har något att berätta och bör få göra det i TV åtminstone en gång.

Bästa kärleksknepet

Så hur gick det då med Klimakteriehäxan och barndomsdrömmen om att få skriva av hjärtats lust? Jo, Aina gick in på www.blogspot.com, skapade en blogg med signaturen Klimakteriehäxan och började skriva. I början skrev hon anonymt om ditt och datt ur vardagen och sånt hon helt enkelt bara kom att tänka på. Så småningom blev hon djärvare och valde att stå för sina texter med såväl namn som bild. 

Läsare strömmade till med kommentarer i ett antal hon aldrig hade kunnat drömma om och nästan lika många var män som kvinnor. 
– Det mesta av det jag skriver är sant, men det är klart, att jag skarvar lite ibland också. Jag lånar lite här och lite där och åker snålskjuts på såväl familjen som mina vänner. Man jag avstår från att skriva politiskt. Jag vill ju även fortsättningsvis kunna jobba med samhällsjournalistik.

Det bästa från Ainas blogg har nu blivit en bok med titeln Klimakteriehäxan. Vad annars? Något klimakterium skriver hon emellertid inte om. Ordet östrogen nämns inte ens. Däremot bjuder hon på en och annan klimakteriegubbe.
– Känns de igen, undrar hon förtjust. Och det gör de förstås. Det mesta i Ainas bok är allmängiltigt vare sig det handlar om mellandagsrea eller om barn som tar studenten. Aina blandar och ger. Missa till exempel inte hisstricket, om hur man kommer först i kön till en hiss. Det är roligt och dråpligt från början till slut. 
– Jag hoppas att jag ska kunna fortsätta skriva böcker, säger Aina som slutligen bjuder på berättelsen om kollegan som skulle fira sin trettionde bröllopsdag och som fortfarande var nöjd och glad med både maken och livet. Hade hon möjligen något knep?
– Jodå, säger Aina. Hon hade fått ett råd av sin mormor, innan bröllopsklockorna ringde. "Du ska varje dag säga till din man, att han haft en sjusärdeles tur som träffat just dig. Till sist kommer han att tro dig och uppföra sig därefter."
Monica Antonsson