Brolle

Allas Veckotidning

Levererat 18 nov 2009

Klippet är inte där det ska vara

Det har tagit mer än ett halvår att få en enkel telefonträff med flickidolen Brolle, 28. Han är svår att nå vilket han skrattar gott åt när jag beklagar mig. Orsaken är att han är sparsam med intervjuer numera. Medialt har det varit helt hysteriskt omkring honom det senaste året, säger han. Och alldeles för mycket skriverier.

– Jag har blivit lite försiktigare. Jag väljer noga och gör bara intervjuer som känns bra.  

Det mesta som skrivits om Brolle på sistone har handlat om förhållandet till sångerskan Elin Lanto. De blev ett par förra våren, ställde upp på tjusiga bilder i samband med en galaföreställning och gjorde slut utan att skvallerpressen riktigt hängde med. "Love made me crazy" sjunger Elin på sin nya discovideo. Brolle säger ingenting. Varför skulle han? Alla som frågat har hittills fått samma svar: "Skriv att jag är gift med morsan." Det skrattar han också gott åt på den raspiga telefonlinjen.

– Det är inte det att det är känsligt. Det är bara privat. Vissa saker vill jag ha för mig själv.

Brolle sitter i sin bil på väg söderut, visar det sig. Han kommer direkt från mamma Anki i Skellefteå. Hon har fått hjälp med ett toalettrum. Brolle är nämligen förtjust i heminredning och gillar att måla, tapetsera och sätta klinkers. Det är kreativt och kul.

– Det har jag efter farsan. Han kan allt! Man har ju varit med och sett hur han gör.

Brolle har sina rötter i Inbyn utanför Boden där pappa Kjell Vallmark bor. Han kom till världen som tredje barnet i familjen och fick namnet Kjell Junior. Systrarna Annelie och Annika var 13 respektive 15 år gamla. De kallade honom Lillebror vilket småningom blev till Brolle och så får det liksom vara.

– Det var trevligt att växa upp med två äldre systrar, säger Brolle och påstår att han var ett riktigt busfrö som barn.

– De blev väldigt irriterade ibland och tyckte nog ofta att jag var i vägen. I dag är vi bästa kompisar som har väldigt kul tillsammans.

Annika bor numera också i Skellefteå där även Brolle har ett hus som han förvandlat till studio. Annelie bor strax söder om Stockholm vilket betyder att Brolle, när han är hemma i lägenheten på Östermalm, med norrländska mått mätt har henne runt hörnet.  

– Familjen betyder allt för mig, säger Brolle. Men ny flickvän? Nej, det får vara ett tag.

Utan att prata om några specifika flickvänner avslöjar Brolle att han mer än något annat uppskattar omtänksamhet hos en livskamrat. 

– Det är viktigt att man delar varandras intressen, säger han. Man måste intressera sig för varandra och inte bara vara intresserad av sig själv.

Som barn var Brolle helt fri från artistdrömmar. Han trivdes i vildmarken och är som sin far de fria viddernas man. Omedveten om sina speciella talanger visste han inte ens att han kunde sjunga.

– Jag fick inte vara med i skolkören, skrattar han. "Det låter inget vidare det där, Vallmark", sa musikläraren när jag sjöng. Det har han fått äta upp många gånger. Jag var i målbrottet och som sagt rätt busig.

När pjäsen om Nalle Puh skulle sättas upp ville Brolle ha huvudrollen. Han var tio år, gick i fjärdeklass och blev sur som ättika när han inte fick sin vilja igenom. Då krävde han att i stället få spela bakdelen på en åsna.

– Sådan har jag alltid varit. Envis och tjurskallig. Fick jag inte spela Christopher Robin så fick det vara. Det var allt eller inget.

Åsnebaken blev Brolles sceniska debut. Men artistdrömmarna låg ännu i sin linda. Det var djur, natur, badminton och biljard för hela slanten då. Biljard var Brolle så bra på att han under några år tävlade i tämligen stora sammanhang. 

– En dag kom en kille med gitarr in i biljardlokalen. Han satte sig och började spela. Folk slutade spela biljard för att i stället lyssna och sjunga med. Det var en fantastisk upplevelse. Jag hade aldrig sett något liknande.

Det magiska med musik träffade Brolle som blixten. Han var 15 år och bytte till sig gitarren mot biljardkön. 

– Jag övade och övade. Den första tiden lät det hemskt. Men jag lärde mig ganska fort och började skriva låtar. Farsan hade ju klinkat på sin gitarr sedan man var barn så ett och annat hade man väl snappat upp.   

Föräldrarna gick skilda vägar och mamma Anki flyttade till Kalix. När det var dags för gymnasiet kom Brolle efter. Plötsligt var han elev vid Viltvårds- och Turistlinjen på Lantbruksgymnasiet.

– Jag var skoltrött och ville bara göra något som kändes roligt. Naturvårdslinjen låg nära till hands. Jag trivs ju med att fiska och gå i skogen. Men jag hade inga särskilda planer med utbildningen.

Brolle skrev låtar på fritiden, spelade och sjöng. Så småningom började han uppträda också. Om lördagarna hölls nämligen auktioner i Inbyn som lockade byborna att gå man ur huse. En veranda var scen för auktionen och där sjöng Brolle i pausen.

– Det var en bra början. Så småningom tog jag mig till Kalix och började sjunga på den lokala nattklubben där. 

Det var pappa Kjell och systern Annelie som anmälde honom till TV-såpan Popstars. Brolle protesterade. Han var alldeles för blyg för att vara med i TV. Men han vande sig vid tanken så han ställde upp och gick från klarhet till klarhet.

– En dag sa producenten att jag måste dansa i nästa avsnitt. Då gav jag upp. Det var inte ens värt ett försök, tyckte jag. Och nu har jag dansat som Buddy Holly på Göta Lejon sedan i våras! Det har gått hur bra som helst.

Men det kunde Brolle inte ana den gången. Han hoppade av Popstars och drog sig tillbaka till Inbyn. Rätt folk hade emellertid hört honom sjunga så några veckor senare ringde telefonen.  

– Jag kom från skogen och upptäckte att jag hade ett missat samtal på mobilen. Jag ringde upp. Det var skivbolaget i Stockholm som ville att jag skulle komma ner och diskutera framtiden. Några veckor senare började Popstars sändas. Då började telefonen ringa oavbrutet. Det var helt galet! Och det ringer än…

Brolle skrattar och säger att han gillar kontrasterna i sitt liv.

– I går snickrade jag hemma hos mamma och i dag och berättar om mig själv i Allas Veckotidning. Ena dagen sitter jag med hunden på ett harpass ute i skogen. Nästa dag sjunger jag Buddy Holly på Göta Lejon och får stående ovationer.

Brolle släppte debutplattan "Rebellious Heart" 2002 och sedan dess har skivorna blivit många. Hela hans karriär är kantad av framgångar. Våren 2008 deltog Brolle och en kör från Boden i TV4:s "Körslaget" med stor framgång. Samma höst fick han sin första musikalroll i "Footloose" på Wallmans Intiman i Stockholm.

– Jag gick in på scenen och svor lite, skrattar han. Sedan gick jag ut igen. Det var ingen stor skådespelarinsats från min sida. Det var däremot en bra uppvärmning för det som kom sedan.

Sedan i våras spelar Brolle huvudrollen i "The Buddy Holly Musical" som går för utsålda hus året ut på Göta Lejon i Stockholm. Den har blivit en formidabel succé. Över 100 000 har sett föreställningen och i februari tas den ut på en två månader lång landsomfattande arena-turné för vilken bara de allra största scenerna kommit i fråga. Brolle ser fram mot att få komma ut och möta sin publik. Allt för att få lite nytändning. Senare i vår drar han ut på en soloturné från Luleå i norr till Malmö i söder uppbackad av ett 14-mannaband. Dessförinnan ska ett nytt soloalbum med nya egna låtar ligga klart. Låtskrivandet har tagit ny fart på sistone. Varför vet han inte riktigt.

– Plattan ska släppas först i hela Europa och sedan helst också i hela den övriga världen. Jag har aldrig tidigare gjort något utomlands så det är dags att ta ett rebelliskt nytt kliv i karriären. Jag börjar försiktigt med Finland och Norge. Någonstans måste man börja.

Brolle ser framtiden an med tillförsikt. Det är egentligen bara fantasin som begränsar hans yrkesmässiga planer framöver. Så småningom vill han förstås också möta kärleken på nytt och bilda familj.

– Men absolut inte nu! Den närmaste tiden ska jag lägga allt krut på karriären. Kärleken får vänta. Den kommer när den kommer. Nu vill jag bara ut och lira.

 Monica Antonsson