Tilde Björfors och Cirkus Cirkör

Allas Veckotidning
Nr 37, 2003

Bråkstaken Tilde förverkigade sin dröm och blev cirkusdirektör

Sveket i min barndom gör fortfarande ont

Ett stökigt och sviket barn fullt av otyglad energi. 

Tilde Björfors startade eget gymnasium vid 16, egen cirkus vid 25. 

Succén var ett faktum. 

Men den bistra sanninen hann i kapp henne. 

Mitt i framgången hade Tilde tappat bort det allra viktigaste...

Tilde Björfors, 32, är Sveriges yngsta och definitivt enda kvinnliga cirkusdirektör. Hon är dessutom den enda som satsar på nycirkus, en cirkusform som uppstår i mötet mellan traditionell cirkus och andra konstformer. Cirkus Cirkör ägnar sig åt att göra det omöjliga. Framträdandet på Nobelfesten gav exempel på det. 

Framgångarna har inte låtit vänta på sig. Cirkus Cirkör, som Tilde startade 1995 med två absolut tomma händer, omsätter numera 20 miljoner kronor och har 200 personer på lönelistan. Tilde har kompanier på världsturné, ett cirkusgymnasium, barn- och ungdomscirkus samt eventverksamhet i vilken hon skräddarsyr föreställningar efter önskemål. Hon är cirkusens konstnärliga ledare. VD-jobb och ekonomiskt ansvar har hon överlåtit åt andra. Det är bra för både henne och företaget.

Starkt civilkurage

Sagan om Tilde börjar i Lund, där hon växte upp. Hon beskriver sig själv som en orolig ande i en otrygg och något kaotisk värld, där livet var ett gungfly. I bilden finns skilsmässa, alkohol och svek som fortfarande gör ont, trots att det mesta i sinom tid har ordnat sig till det bästa.
– Jag hade en enorm instinkt för vad som var sant, osant, rätt och fel, säger Tilde som tidigt gav prov på ett starkt civilkurage. Hon sa ifrån. Kosta vad det kosta ville. Att hon var bråkig i skolan var kanhända i själva verket ett rop på hjälp.  
– Jag hade svårt att sitta stilla, för mycket egen vilja och för mycket energi. Det hände att jag helt enkelt glömde bort att sova. Det var först i 20-årsåldern jag insåg, att man måste äta och sova för att orka med.

Redan då samlade hon upplevelser att dela med sig av. Sedan hon sett filmen ”Sound of Music” tillsammans med farmor, for hon raka vägen hem och satte upp den med kompisarna. Själv spelade hon huvudrollen förstås.

Tilde hade skådespelardrömmar. Kanske mest för att hon aldrig blev sedd. Det går som en röd tråd genom hela hennes berättelse. Vuxenvärlden hade annat än Tilde att tänka på. Det var också därför, hon ville vara bäst på allt. Det är helt enkelt ett sätt att få uppmärksamhet.

Stökigt barn

– Jag var dålig på engelska och stavning. Annars var jag bäst i allt från matte till löpning och armbrytning. Och jag blev otröstlig, om någon gjorde bort sig i skolpjäsen. Ansvaret var mitt i alla lägen. Jag var jobbig både för mig själv och för min omgivning.
Tilde var en typisk ledare. Hon såg vad som borde göras och såg till att det blev gjort. Långt senare i livet insåg hon, att hon inte kunde ställa samma krav på andra som på sig själv.
– Det tog tid att förstå, värdet i olikheter och att det inte var min sak att värdera andra. Den som kommer för sent och är slafsig kan faktiskt ha andra, helt fantastiska kvaliteter. 

Tildes lärarinna, Christina Wränghede, var oftast den som fick ta stötarna. 
– Vi kunde bråka så det slog gnistor men Christina såg mig. Dessutom trodde hon på mig. Stenhårt! Hade jag inte haft henne, vet jag inte hur det hade gått. Hon blev ett stöd för mamma också som ofta var väldigt orolig för mig.

Tilde skräder inte orden, när det gäller skolans syn på aktiva barn. Överskottsenergi behöver sannerligen inte alltid vara negativt. 
– Stökiga barn har ofta fantastiska egenskaper och en energi som kan försätta berg, om den bara riktas åt rätt håll. Alla orkar inte sitta stilla och räcka upp handen. Många av våra absolut bästa cirkusartister har varit så kallade värstingar. Det måste finnas utrymme i skolan även för dem. Jag hade till exempel mått bra av att få gå i cirkusskola.

Startade skola

Tilde gick ut grundskolan för att förändra världen. Och det måste ske, innan hon blev 20. Ungefär då skulle väl allt vara slut, tänkte hon och flyttade hemifrån som 16-åring. Tillsammans med ett 20-tal andra ungdomar skulle hon nämligen starta eget gymnasium. De ville själva bestämma vad de skulle lära sig, av vilka lärare och på vilken plats.  
– Vi hade haft en gästlärare på högstadiet som fick oss att tänka själva och visade att våra åsikter betydde något. Det satte djupa spår hos oss, så vi övertalade honom att bli vår överlärare. Första uppgiften - att göra upp en läroplan - blev en övning i samarbete och demokrati. Ett halvår senare blev vi godkända som friskola - fem år före friskolereformen.

Tilde tog studenten i vit mössa och prövade en lång rad yrken, innan hon blev skådespelare hos regissör Peter Oskarsson på Träteatern i Järvsö och Orioteatern i Stockholm. Hon hade sett en av hans stora föreställningar och fått en upplevelse hon ville förmedla.
– Jag gick in för jobbet med allt vad det innebar av röstövningar, sunt leverne och regelbunden vila, säger Tilde som bland annat spelade Cordelia i Kung Lear mot Keve Hjälm. Hon blev emellertid besviken över, att hon inte kunde förmedla några omvälvande upplevelser.
– Så jag tröttnade på att vara egocentrisk skådespelare och lämnade scenen åt andra. 

Tilde for till Frankrike för att studera Pekingopera. Av en slump kom hon att bo tillsammans med cirkusartister som lät henne följa med till ett gigantiskt vintercirkustält med trapetser i taket och där alla tränade cirkus.
– Jag föll handlöst för nycirkusen som i Frankrike är vild, otyglad och utan gränser. Den visas på öppna scener i nedlagda biografer och fabrikslokaler. Det var som att hitta hem. I nycirkus fanns allt jag ville ge med teater.

Svår kris

Tilde övertalade en grupp nordiska cirkusartister att följa med hem till Sverige, där hon med lust som enda drivfjäder, startade Cirkus Cirkör ur absolut ingenting. Skolans ”bråkigaste” unge hade växt upp till en av landets mest kreativaste företagare. Det visar utmärkelser som Årets Stockholmska 2000, 

Årets uppstickare 2001 och Framtidens ledare 2003 på kontorsväggen. Tilde höll emellertid på att tappa bort sig själv. Med framgångarna ökade också pressen på henne som person. Hon tvingades jobba mer utåt mot politiker och sponsorer än inåt med cirkusen. Hon blev så intimt förknippad med Cirkör, att hon till sist inte kunde skilja på vad som var cirkus och vad som var hon. Och framför allt, vem var hon utan cirkusen?
– Jag märkte det i en förälskelse. Han ställde frågor om mig och jag kunde bara prata om cirkusen. Det blev en rejäl kris. Ansvaret för cirkusen hade blivit så tungt, att jag nästan gick under. Jag var den som i alla lägen löste alla problem. Frågan var om det var nödvändigt.

Hon kontaktade sin gamla skolfröken som numera är verksam som rosenterapeut. Och Christina fanns där till hjälp och stöd precis som förr.
– Jag började söka mig bakåt. Var hade jag egentligen fått all lust och energi ifrån? Vad var det som bara jag kunde göra för cirkusen? Vad kunde jag delegera bort?
Det var då hon gjorde sig av med det ekonomiska och administrativa ansvaret. I dag koncentrerar hon sig på det konstnärliga. Ändå jobbar hon nästan jämt. 
– Mitt mål är inte att trappa ner, så att det ska bli lugnt. Jag måste trappa ner, så att jag inte kör över mig själv. Det gäller att hålla balansen, vara glad och inspirerande. Det är min viktigaste uppgift som ledare.
Cirkusskolan har 30 elever på gymnasienivå. Dubbelt så många går på den tvååriga påbyggnadsutbildningen cirkuspiloterna. De första 15 eleverna gick ut i våras och världen skriker efter dem. Några har bildat konkurrerande kompanier. Tilde stöttar och låter dem öva gratis i Cirkörs lokaler.

Kärleken ger kraft

– Mitt nästa mål är en fast scen, säger hon. Det kommer vi att förverkliga här.
Närmast ska Cirkus Cirkör sätta upp en föreställning i samarbete med Karolinska Institutet. Det är ett resultat av framträdandet vid Nobelfesten. Med hjälp av ett antal vetenskapsmän ska Tilde och sju artister visualisera kroppens universum.
– Det är abstrakta saker som att kroppen, när vi får feber, rustar till krig och går till attack. 

Föreställningen får premiär i Düsseldorf och ska sedan ut på världsturné i minst tre år.
Tilde hoppas att hennes satsning i Las Vegas också ska komma till skott. Cirkus Cirkör var där efter inbjudan i tre månader, innan projektet lades på is. Men Tilde ger inte upp. Det gör hon nämligen aldrig.
– Jag ska till Las Vegas, innan jag dör, säger hon. Helst ska vi ha en egen scen där också.

Det är numera få som tvivlar på Tilde. Hon är nämligen ovanligt bra på att förverkliga drömmar. Det är egentligen bara kärleken som hittills fått stå tillbaka. Det är svek i barndomen som gör, att hon inte riktigt vågar ge sig hän. Sedan tre år är hon emellertid särbo med cirkusartisten Fredrik Deijfen. Det har varit ömsom vin och ömsom vatten i förhållandet och ibland har de gjort slut.  
– Han är mitt andrum och vattenhål, säger Tilde. Jag mår bra när vi är tillsammans. Det är han som ger mig kraft och energi. Som de flesta andra drömmer hon förstås också om barn. Ett eller två räcker gott.

– Om jag får en vildhjärna till dotter, blir allt ganska enkelt, säger hon. Det blir värre om jag får ett barn som gillar schack och datorer...
Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson 
 
Artisterna på bild heter: 

Ilona Jäntti och Thomas Karlsson. De är båda cirkuspiloter.