Allas Veckotidning
Nr 11, 2010
Nr 11, 2010
TV-aktuella Ebba Blitz började sin karriär som dammsugarförsäljare
Jag älskade mitt jobb - tills jag blev chef
Ebba Blitz är tillbaka som programledare för "Draknästet"
där hugade företagare söker pengar för att förverkliga en dröm. Själv hade Ebba nog inte haft några problem att sälja in en affärsidé...
– Vi har inte riktigt satt formen för programmet än men det är tänkt som en underhållnings- och insamlingsgala, säger Ebba som är glad över hedersuppdraget men samtidigt också lättad över att inte vara värd för de dokumentära inslagen.
– Jag hade lätt kunnat börja gråta, erkänner hon. Jag får rent av ont i magen när jag hör om barn som far illa. Särskilt när det rör sig om redan utsatta barn. Så jag känner mycket för Världens Barn och hoppas verkligen att jag ska kunna göra programmet rättvisa.
Stannade i Sverige
Ebba växe upp i Täby och gick i Näsbyparkskolan som de flesta andra barn i
trakten.
– Det var otroligt härligt! Vi bodde på nästan som på landet men kunde ta Roslagsbanan in till stan och allt spännande där på bara en halvtimme.
I högstadiet gick flyttlasset till Djursholm och några år senare flyttade föräldrarna till Virginia i USA. Den då 19-åriga Ebba och hennes storasyster Helena föredrog att stanna kvar.
– De första åren talades vi vid per telefon varje dag. Pappa stod för räkningen. Numera betalar jag själv. Fattas bara! Jag är ju vuxen nu. Mamma och pappa bor på landet. Närmaste stad är Washington DC. Jag hälsar ofta på och känner mig hemma där också.
Som så många andra var Ebba fascinerad av TV-serien Fame när hon växte upp. Hon drömde om att bli sångerska eller dansare och hade gärna sökt in på verklighetens Fame-skola "New York City High School for the Performing Arts" om hon bara hade fått chansen.
– Morfar var också en förebild, påpekar hon. Han var nämligen trollkarl på sin fritid. Uppe på vinden hos mormor och morfar fanns stora spännande koffertar med hans trollerigrejer.
– Det var otroligt härligt! Vi bodde på nästan som på landet men kunde ta Roslagsbanan in till stan och allt spännande där på bara en halvtimme.
I högstadiet gick flyttlasset till Djursholm och några år senare flyttade föräldrarna till Virginia i USA. Den då 19-åriga Ebba och hennes storasyster Helena föredrog att stanna kvar.
– De första åren talades vi vid per telefon varje dag. Pappa stod för räkningen. Numera betalar jag själv. Fattas bara! Jag är ju vuxen nu. Mamma och pappa bor på landet. Närmaste stad är Washington DC. Jag hälsar ofta på och känner mig hemma där också.
Som så många andra var Ebba fascinerad av TV-serien Fame när hon växte upp. Hon drömde om att bli sångerska eller dansare och hade gärna sökt in på verklighetens Fame-skola "New York City High School for the Performing Arts" om hon bara hade fått chansen.
– Morfar var också en förebild, påpekar hon. Han var nämligen trollkarl på sin fritid. Uppe på vinden hos mormor och morfar fanns stora spännande koffertar med hans trollerigrejer.
– Då var det mest kompisar som gällde. Och ju äldre jag blev desto mer kände jag att jag nog hellre ville gå i pappas fotspår, bli affärskvinna och starta någon typ av bolag.
Ebba prövade
lite av varje. Hon jobbade extra som bokare på en modellagentur och blev
småningom stjärnsäljare av dammsugare på Electrolux.
– Det var hur kul som helst tills jag blev befordrad och chef för en egen filial. Då kändes det plötsligt inte meningsfullt längre. Jag var alldeles för ung för att göra karriär.
Ebba började studera ekonomisk historia vid Stockholms Universitet. Efter ett spontant och oplanerat samtal på krogen med mediegurun Jan Stenbeck blev hon dessutom erbjuden ett programledarjobb på ZTV vilket ledde vidare till liknanden uppdrag för TV4.
– Det var hur kul som helst tills jag blev befordrad och chef för en egen filial. Då kändes det plötsligt inte meningsfullt längre. Jag var alldeles för ung för att göra karriär.
Ebba började studera ekonomisk historia vid Stockholms Universitet. Efter ett spontant och oplanerat samtal på krogen med mediegurun Jan Stenbeck blev hon dessutom erbjuden ett programledarjobb på ZTV vilket ledde vidare till liknanden uppdrag för TV4.
Möttes i Västindien
- Jag både
jobbade och pluggade under några väldigt intensiva år, säger Ebba som läste in
en hel ekonomexamen så när som på en tre poängs kurs i organisation.
– Jag missade den för att jag var bortrest med "När & Fjärran". Sedan har det aldrig blivit av helt enkelt. Det är det enda som fattas för att jag ska kunna kalla mig ekonom.
De senaste åren har Ebba varit sparsam med TV-framträdanden. Hon fick så många uppdrag som moderator och seminarieledare för svenska och amerikanska it- och telecombolag att hon helt enkelt inte hann med. Tidigt i våras dök hon emellertid upp som programledare för "Draknästet" i SVT. Då hade hon dessutom hunnit bilda familj.
– Fredrik och jag träffades i Västindien 2001. Vi var båda där för att kappsegla och sågs då och då i vimlet.
Den 15 år äldre finansmannen Fredrik Lövstedt är styrelseordförande i ett antal bolag och dessutom pappa till Jacob, 19, och Alice, 17, ur ett tidigare äktenskap.
– Vi var gifta båda två när vi träffades så mer än trevliga samtal blev det inte, säger Ebba bestämt.
Ett år senare var båda skilda och, som hon säger, lite vilse i pannkakan. De stötte på varandra av en slump, åt middag på restaurang och på den vägen är det. I dag är de lyckligt gifta och föräldrar till Vera, 5, och Elisabeth, 1 år.
– Elisabeth kallas Betty efter farfars moster som vid tiden för förra sekelskiftet var professor i indologi vid Oxford University i London. Hon var med andra ord expert på Indien och forskade om sanskrit.
– Jag missade den för att jag var bortrest med "När & Fjärran". Sedan har det aldrig blivit av helt enkelt. Det är det enda som fattas för att jag ska kunna kalla mig ekonom.
De senaste åren har Ebba varit sparsam med TV-framträdanden. Hon fick så många uppdrag som moderator och seminarieledare för svenska och amerikanska it- och telecombolag att hon helt enkelt inte hann med. Tidigt i våras dök hon emellertid upp som programledare för "Draknästet" i SVT. Då hade hon dessutom hunnit bilda familj.
– Fredrik och jag träffades i Västindien 2001. Vi var båda där för att kappsegla och sågs då och då i vimlet.
Den 15 år äldre finansmannen Fredrik Lövstedt är styrelseordförande i ett antal bolag och dessutom pappa till Jacob, 19, och Alice, 17, ur ett tidigare äktenskap.
– Vi var gifta båda två när vi träffades så mer än trevliga samtal blev det inte, säger Ebba bestämt.
Ett år senare var båda skilda och, som hon säger, lite vilse i pannkakan. De stötte på varandra av en slump, åt middag på restaurang och på den vägen är det. I dag är de lyckligt gifta och föräldrar till Vera, 5, och Elisabeth, 1 år.
– Elisabeth kallas Betty efter farfars moster som vid tiden för förra sekelskiftet var professor i indologi vid Oxford University i London. Hon var med andra ord expert på Indien och forskade om sanskrit.
En glad amatör
Ebba, Fredrik
och barnen delar större delen av sin tid mellan lägenheten på Östermalm och
lantstället på en ö i Stockholms skärgård.
– När vi träffades var han färdig med hus medan jag ville bo i villa. Nu tror Fredrik att vi bor i stan och har ett lantställe. Jag menar att vi i själva verket bor vi på landet och har en övernattningslägenhet i stan.
Ebba har fortfarande musik som hobby. Hon sjunger på i en "löst sammansatt" kvintett och jammar om söndagarna med jazzmusiker som likt grannar med picknickkorgar brukar samlas i gröngräset vid kiosken på ön där familjen har sitt skärgårdshus.
– Musikerna kommer med sina instrument och jag får sjunga mina sånger. Det blir mest jazzstandards. Jag har alltid varit fascinerad av Sara Vaughan och Ella Fitzgerald, säger Ebba och avslöjar att favoritlåten är "Fascinating Rhythm" av George Gershwin.
– Men allt är orepeterat och improviserat. Killarna brukar fråga vilken tonart jag sjunger i men jag har ingen aning. Jag bara nynnar och de hakar på. De är extremt duktiga medan jag bara är en glad amatör.
Ebba är glad över att hon inte satsade på att bli artist. Det är bättre att ha drömmarna kvar, tycker hon.
– Det är härligt för mig att ha musiken kvar som inspirationskälla, något som ligger utanför mitt vanliga vardagsliv.
Och nu är hon alltså tillbaka i TV-världen. Efter Världens Barn-galan väntar nya spännande projekt. Allt är ännu inte klappat och klart så hon får ingenting säga. Överst på önskelistan står emellertid ett framtida drömprojekt.
– Jag skulle vilja leda någon del av sändningarna från Nobelfesten, säger hon och ler. Men det är förstås bara en dröm…
Monica Antonsson
– När vi träffades var han färdig med hus medan jag ville bo i villa. Nu tror Fredrik att vi bor i stan och har ett lantställe. Jag menar att vi i själva verket bor vi på landet och har en övernattningslägenhet i stan.
Ebba har fortfarande musik som hobby. Hon sjunger på i en "löst sammansatt" kvintett och jammar om söndagarna med jazzmusiker som likt grannar med picknickkorgar brukar samlas i gröngräset vid kiosken på ön där familjen har sitt skärgårdshus.
– Musikerna kommer med sina instrument och jag får sjunga mina sånger. Det blir mest jazzstandards. Jag har alltid varit fascinerad av Sara Vaughan och Ella Fitzgerald, säger Ebba och avslöjar att favoritlåten är "Fascinating Rhythm" av George Gershwin.
– Men allt är orepeterat och improviserat. Killarna brukar fråga vilken tonart jag sjunger i men jag har ingen aning. Jag bara nynnar och de hakar på. De är extremt duktiga medan jag bara är en glad amatör.
Ebba är glad över att hon inte satsade på att bli artist. Det är bättre att ha drömmarna kvar, tycker hon.
– Det är härligt för mig att ha musiken kvar som inspirationskälla, något som ligger utanför mitt vanliga vardagsliv.
Och nu är hon alltså tillbaka i TV-världen. Efter Världens Barn-galan väntar nya spännande projekt. Allt är ännu inte klappat och klart så hon får ingenting säga. Överst på önskelistan står emellertid ett framtida drömprojekt.
– Jag skulle vilja leda någon del av sändningarna från Nobelfesten, säger hon och ler. Men det är förstås bara en dröm…
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar