Belinda Olsson

Allas Veckotidning

Nr 50, 2010

Belinda Olsson i "Debatt" gillar när det hettar till

Man ska prata om allt som är jobbigt

Att efterträda Janne Josefsson, det kan man kalla en utmaning!

Belinda antog den och är i dag uppskattad programledare för "Debatt" i SVT.

Hemligheten är att inte ta sig själv på för stort allvar, menar hon.

- Det är ingen dödlig sjukdom vi jobbar med, det är bara tv...

Belinda Olsson, 36, har lämnat Stockholm för Göteborg. Orsaken är programmet Debatt som Janne Josefsson gjorde till succé och som hon själv har tagit till än högre höjder. Två direktsända program per vecka i minst ett och ett halvt år till ska det bli, så flyttlasset fick rulla söderut.

– Jag har pendlat ett år vilket var möjligt tack vare en snäll farmor och en lika snäll mormor. Hemma har jag koncentrerat mig på barnen. Kompisarna har jag inte hunnit med. Det har varit rena rama cirkusen. Vi har haft dammråttor i alla hörn och inte så många tjusiga middagsbjudningar. Nu hoppas vi på ett normalt familjeliv här i Göteborg. Det känns bra inte minst för min man som jobbar på Uppdrag Granskning och också är knuten till redaktionen här.

Belindas man Ali Fegan fick nyligen ett av världens mest prestigefyllda journalistpriser för ett reportage i Uppdrag Granskning. Utdelare var den amerikanska organisationen "Investigative Reporters and Editors" (IRE).
– Samma dag som jag stånkade med alla flyttkartongerna här hemma stod min man i Las Vegas och skålade i champagne, skrattar Belinda. Men nu är han hemma igen. Våra redaktioner ligger precis bredvid varandra så vi ses varje dag även på jobbet.

Lyckad integration

Belinda är född och uppväxt i Göteborg med allt vad det innebär av närhet till havet, dunket från fiskebåtar och populära schlagers av Lasse Dahlquist. Mamma Berit jobbade som receptionist och pappa Mats var målare. Driftiga som de var drev de dessutom en städfirma.

 

– Vi flyttade runt i flera år innan vi slutligen slog oss ner Rannebergen i Angered, säger Belinda. På den tiden var Rannebergen fortfarande en förort med hälften svenskar och hälften invandrare. Integrationen fungerade. Alla kunde språket och många hade jobb. Så ser det inte ut idag. Nu bor nästan inga svenskar kvar. Jag brukar tänka att det är lätt för folk i innerstan att säga "We shall overcome". I Rannebergen är det väldigt tydligt att det är förorterna som ställs inför kulturkrockarna och måste hantera problemen.

Belinda berättar hur hon och kompisarna sprang omkring på gårdarna och lekte tills mammorna ropade in dem om kvällarna. Hemma på kammaren skrev hon dikter. En skickades till tidningen Frida som hade en dikttävlig mot droger. Belinda vann. Priset var äran med publiceringen och att skådespelaren Rico Rönnbeck läste upp dikten på Fryshuset i Stockholm. Men det hade ju Belinda ingen glädje av.

I familjen fanns även Christer, Belindas 19 år äldre halvbror som inte ville vara barnvakt utan mest bara var en cool kille omsvärmad av tjejer. Nu har åldersskillnaden jämnats ut och syskonen har stor glädje av varandra.
– Vi har nyligen varit på Kreta tillsammans med våra familjer. Det var verkligen jättekul.

Belinda beskriver sig själv i högstadiet som tuff rökrutetjej. Hon skrev dystra tonårsdikter och fick ett stipendium på 500 kronor av rektorn.
– Köp nu inte cigarretter för pengarna, sa han. Men det gjorde jag. Jag köpte både cigarretter och smink för pengarna.

Imponerad av Oprah
På gymnasiet skrev Belinda deckare och noveller om olycklig kärlek för byrålådan. Efter studenten hängde hon med kompisarna till Komvux för att läsa upp sina betyg. Samtidigt jobbade hon i städfirman, gick upp klockan fem om morgnarna och städade på kontor.
- Till sist var det en lärare som tog tag i mig och frågade vad jag egentligen höll på med.

Nitton år gammal for Belinda till USA för att läsa media på ett collage i Washington DC.
- Mamma jobbade och slet i städfirman det året för att jag skulle ha råd att gå där.

Belinda var överväldigad av den värld hon mötte i USA. Särskilt som Oprah Winfrey slog igenom. Alla mediastudenter ville bli som hon.
– Där satt man på trappan till Capitol Hill lite på lyset och tänkte att man var i centrum av hela världen! Det var stort.

Belinda hann jobba som assistent på ett produktionsbolag några månader innan hon efter avslutad utbildning åkte hem. Väl här råkade hon ut för en tämligen osannolik konfrontation med sina svenska kollegor.
– Det var tungt att söka jobb. USA var ute och ingen förstod vad jag hade gjort där. Den som inte hade gått Journalisthögskolan var helt enkelt ingen riktig journalist!

Belinda sökte sig till manuslinjen på RMI-Berghs School of Communication. Hon fick prya som manusförfattare till såpoperan Skilda Världar.

Retade upp idolen
– Jag var ny i Stockholm och livet lekte. Innan jag visste ordet av var jag handplockad till ett PR-företag. Plötsligt en dag stod jag där på Stureplan i en illasittande dräkt från HM som skulle se ut som en Chaneldräkt och var PR-konsult. Jag förstod nästan inte hur det gått till men jag var glad att jag hade gått ut skolan och fått ett jobb.

Reklam var nu inte riktigt Belindas grej. En dag låste hon in sig på tjänsterummet och ringde Expressen. "Du får några timmar på dig att hitta en tjej med delad vårdnad och som när hon inte har barnen lever partyliv", sa redaktören.
– Jag letade reda på en sådan tjej, intervjuade henne och skrev en artikel. Efter det fick jag börja frilansa för Expressen. Så småningom blev jag kolumnist på Aftonbladet också, så man kan säga att kvällspressen var min skola. Och så gjorde vi ju "Fittstim", en antologi med feministiska texter för vilken Linda Skugge och jag var redaktörer. Boken blev mest känd för att Karolina Rahmqvist publicerade ett brev hon fått från Ulf Lundell. Han blev jättearg på oss och lämnade Bonniers bokförlag i protest. Hade man stått ensam i den stormen så hade det antagligen inte varit så kul. Men vi var 18 unga tjejer som stöttade varandra och tyckte det var häftigt att han genom att bråka gjorde reklam för vår bok.

Belinda handplockades som chefredaktör för debattsighten Sourze och rekryterade Ali Fegan som hon tidigare hade jobbat ihop med.
– Jag tyckte han var jättesmart, säger hon. Och snygg! Men jag var ju hans chef så det tog ett helt år innan det hände något mellan oss. Sedan gick det väldigt snabbt. Vår dotter Ella har fyllt sju år och Sasha är fyra.

Ali är född i Sverige men har turkiska rötter. Mamman kommer från Istanbull och pappan från turkiska delen av Cypern.
– Vi har varit där, hälsat på släkten och blivit nypta i kinderna, säger Belinda som i samband med sina mammaledigheter passade på att skriva chicklit-romanerna "Gravidchock! Reporter erkänner" (2006) och "Otrogen på öppen gata" (2007). Det ångrar hon lite idag.

– Man behöver inte hålla på så bara för att känna att man är med. De som står en närmast måste få vara viktigast. Om jag ska skriva flera böcker så får det bli något ordentligt som tar tid. Vi hade till exempel ett sommarställe i Värmland när jag var yngre och en dag kom en flyktingförläggning till byn…

Så är hon alltså där igen med integrationsfrågan.
– Somliga tycker inte att man ska prata om det. Men det tycker jag. Jag tycker att man ska prata om allt som är jobbigt. Det är då det blir spännande. Jag debatterar gärna allt från kvinnor med nikab till mottagandet av flyktingbarn och Sverigedemokraterna. Viktigast är att alla parter får komma till tals. Annars kan problemet bli en krutdurk.

En befriande flytt
Belinda trivdes med kvällstidningsandan och kan då och då sakna den. Där är fart och fläkt och glimten i ögat, menar hon. Grävande journalistik är inte hennes grej och inte heller den nöjesjournalistik som numera präglar kvällspressen.
– Samhällsjournalistik har alltid tilltalat mig, säger Belinda som så småningom fick en egen talkshow, "Studio Belinda", på TV8. Hon intervjuade Janne Josefsson och nästa gång hon var i Göteborg sågs de på en fika.

– Jag fick genast frågan om jag ville jobba med Debatt, säger Belinda. Jag tackade ja och var redaktör på redaktionen under vårsäsongen. Då hann jag krama ur Janne det mesta. När jag sedan fick frågan om jag ville ta över som programledare var jag rätt väl förberedd.

Och nu har hon alltså flyttat till Göteborg.
– Det känns väldigt bra för mig få andas ny luft. När man befinner sig mitt i ankdammen i Stockholm jobbar man till slut bara för att få bekräftelse från andra journalister. Det blir faktiskt lite löjligt. Här handlar det mer om vad tittarna vill ha och inte så mycket om att bygga sitt eget varumärke. Debatt är essensen av vad svenska folket pratar om i stugorna och så ska det vara. Man ska inte ta sig själv på för stort allvar. Det är ju ingen dödlig sjukdom vi jobbar med. Det är bara TV.
Monica Antonsson