Sylvia Vrethammar

Hemmets Journal

Nr 44, 1990

Tavlorna ramlar ner och vi väcks mitt i natten, berättar Sylvia Vredhammar:

Det är något märkligt med vårt hus!

För Sylvia Vrethammar är sången en stor del av livet. Till och med huset där hon bor hör samman med sång. En gång var det Jenny Linds älskade sommarhus.

Är det kanske den kända sångerskan som stör nattron?

Allas Veckotidning

Nr 44, 1997

Serien: Livslustan

Det känns skönt att veta att någon längtar efter mig här hemma...

Frisören, kosmetologen och fotspecialisten är viktiga för Sylvia Vrethammar. 

Vänskap är också viktigt, liksom vackra möbler, kläder och herrgården Beateberg där Sylvia bor när hon besöker Sverige. 

Allt tillhör hennes livslust.

- Jag trivs med livet och tycker att hela världen ligger öppen för mig, säger hon. 

En enda saknad bär hon med sig: saknaden efter ett barn...

Allas Veckotidning

Nr 30, 2002

Sylvia Vrethammar har hittat sitt paradis

Det var fasansfullt att lämna Rune men man måste följa sitt hjärta

Det var på en middag som livet bytte riktning för Sylvia Vrethammar. 

Kärleken slog till med full kraft och sedan fanns ingen återvändo.

Livet leker för Sylvia Vrethammar. Hon har släppt sin första svenska platta på tolv år – undantaget CD:n med Rune Gustafsson 1995 – och fått strålande recensioner. 

Hon har likaså just släppt en skiva i Tyskland. Som om det inte vore nog, har hon tur i kärlek. Sedan 12 år lever hon ett behagfullt liv hemma på Wonderland tillsammans med kärestan Alexander Gietz. Och allt för att hon vågade följa sin inre längtan.
– Det var fasansfullt att lämna Rune efter 20 års äktenskap, säger hon.

Rune, med efternamnet Öfwerman, är en viktig person i hennes liv, så separationen var minst lika tung för henne som för honom. 
– Man måste leva sitt eget liv och ingen annans. När det är dags att byta färdriktning, måste man följa sitt hjärta.

Skilsmässan var uppslitande och hon har varit återhållsam med kommentarer. Det är egentligen först nu hon berättar hur Alex kom in i hennes liv 1984. Hans far, kompositören Heinz Gietz, var Sylvias tyske skivproducent. 

Galashow
– Tysk TV skulle göra en galashow till Heinz 60-års dag och jag var inbjuden att sjunga några av hans sånger. I en paus blev jag presenterad för hans son. Jag tyckte genast om honom. Några månader senare sågs vi igen och jag kände tydligt, att det fanns något speciellt mellan oss. Men vi var gifta båda två, så jag flög hem igen till Rune, vardagen och turnéerna.

Det blev nya inspelningar och Sylvia var framgångsrik. Alex har berättat, hur han stod och beundrade henne från sin plats i kulisserna. Spänningen fanns där, men ingen av dem gjorde något. Så hade det säkert förblivit om inte Sylvia och Alex efter sex år hade hamnat bredvid varandra på en middag. 
– Efter en konsert med Georgie Fame och VDR:s storband (Västtyska radioorkestern), var det middag för de medverkande. Vi småpratade och plötsligt stod det klart. Vi förklarade varandra vår kärlek. Det var väldigt omtumlande. Det där osynliga mellan oss hade plötsligt fått ord och alla bitar föll på plats. Jag insåg att Alex är mannen i mitt liv. Det var enkelt och väldigt självklart.

Handlade snabbt

De handlade snabbt. Allt annat hade varit fel, tyckte de. Sylvia och Rune behöll sitt Beateberg – Jenny Linds forna sommarhus vid Kummelnäsviken – och han bodde kvar. 

Alex fru och sonen Damien bodde likaså kvar i deras gemensamma hus. Själva fann de sitt paradis i en liten by på tyska landsbygden.
– När man passerat bondgården och kyrkan, tar man av på en mindre väg. Kan man verkligen köra här, undrar taxichaufförerna. Fortsätt får du se, säger man, och så öppnar sig paradiset som en liten ö för sig.

Från början var det byggförbud på området. Professorn i konsthistoria, som byggde huset, var emellertid politiskt engagerad och hade tumme med makthavarna. Det är Sylvia och Alex efter 12 år i ”paradiset” tacksamma för. 

Huset är en på 400 kvadratmeter stor villa i två plan. Den äldsta delen byggdes på fyrtiotalet och försågs med fjällpanel av grå skiffer, gammeldags välvda fönster och vita fönsterluckor. Tio år senare byggdes huset till med en suterräng del i vinkel. Alltihop fick en rejäl ansiktslyftning när Sylvia och Alex flyttade in. Köket byggdes om, taket lyftes och bärande väggar togs bort för att studion i bottenplanet skulle bli, som de ville ha den. 

Ingång från poolen
– Studion har egen ingång från poolside, påpekar hon. För naturligtvis har de en pool också - en stor sådan.
– När solen går ner och speglar sig i raden av stora sovrumsfönster, glittrar det som av kristaller. Det är så vackert. 

Från huset böljar trädgården ner mot en vacker dal. Det är därför inte konstigt, att Sylvia tycker sig ha funnit en plats på jorden väl så underbar som Beateberg. Några grannar syns inte till. Kor betade på alla håll, när de flyttade in. De är borta nu och ängarna har förvandlats till golfbana. 
– Det var som att komma till ett övergivet sommarhus, säger hon. Villan hade varit till salu länge och de som bodde här innan, hade inget intresse för trädgården.
– Det var så vildvuxet! Huset syntes knappt för alla växter. Rododendronbuskarna var tre meter höga och muren utanför köksfönstret var täckt med taggiga buskar och långa revor av klätterrosor. Bara man nuddade dem, så blödde man någonstans. Huset var som ett Törnrosaslott.

Herr Schmidt

Sylvia och hennes pappa Harald, 90 år, klippte sig fram som genom en djungel. Till sist tog herr Schmidt – trädgårdsmästaren – över. Buskarna klipptes till runda bollar och den fyra meter breda rosenrabatten längs muren såddes igen.
– Det blev så vackert. Tomten fick en helt ny linje och trädgårdsanläggning blev mitt nya intresse. Jag har hjälp av herr Schmidt. Han klipper gräset och gör som jag säger. Mina stamhibiskuskar är fantastiska. De är 2,5 meter höga och står ute om sommaren. Till hösten får de komma in i vardagsrummet, där de blommar fram till jul.

Damien, 14 år, bor bara tio minuters väg från Wonderland. Tack vare honom har Sylvia haft barn, tycker hon, trots att hon aldrig fött några.  
– Han är urgullig! När jag åker till Sverige lagar jag extra mat och fryser. Alex och Damien brukar ringa och säga, att de har njutit en god middag på mina rullader och biffar. Damien till och med slickar tallriken.

Inte gifta
Sylvia och Alex har valt att inte gifta sig. Med varsin skilsmässa i bagaget känns det bäst så.
– Rune och jag gifte oss efter tio år för att bryta sorgen efter min bror Bosse som dog av diabetes. Allt var så sorgligt, att vi ville ställa till med bröllop. Vi har vänskapen i behåll och brukar prata i telefonen. Han berättar historier och jag skrattar.    

Sylvia fanns vid sin brors sida, när han gick bort. Likaså delade hon sin mammas sista timmar. Och när inget mer fanns att göra, såg hon till att hon fick komma hem från sjukhuset.
– Mamma fick vara i sitt underbara musikrum. Hon frågade efter Rune och han kom och spelade för henne. Jag grät floder. Så dog hon hemma, där hon trivdes, och jag fick vara med.

Efteråt har Sylvia mött sin mamma tillsammans med andra kvinnor i drömmen.
– Hon hade svart rock med vit krage och en otroligt fin hållning. Jag ville ha kontakt men blicken var nedfälld och hon var oåtkomlig. Hon var lycklig i en annan värld och det var fint.

Hem i Stockholm

Sedan 1990 har Sylvia skött sin karriär från Tyskland. Men hon har aldrig lämnat Sverige helt. Hon har ett hem även i Stockholm. Även här går trädgårdsintresset igen. Balkongen är full av gröna växter.
– Pappa vattnar åt mig. Han tycker det är en lagom lång utflykt.

Sedan flytten till Tyskland har Sylvia gjort fler konserter med storband och färre turnéer än förr. I Sverige har skivkarriären blivit lidande av det. För tre år sedan insåg Meta Lundström skivbolaget Sonet att något måste göras.
– Så lång tid tar det att göra en CD. Man ska ha producent och låtskrivare och man ska välja låtar. 

Dessutom ska man marknadsföra skivan med konserter och framträdanden i radio och TV. Förr gjorde man en LP om året och lämnade resten åt slumpen. Det var nog inte så bra.
Dan Hylander utsågs till producent för Sylvias CD. Han handplockade kompositörer som Py Bäckman, Mauro Scocco och Henrik Jansson – Lisa Nilssons man. Även Alex fick med en låt på plattan - under pseudonymen Agostinho Mendoza. Det lät mer brasilianskt så, tyckte han.

Livet ett lyckorus

– Inspelningen drog igång i höstas. Sedan dess har livet varit ett enda lyckorus.
Sylvia har tillägnat CD sin ”högt älskade kompis och pappa Harald, 90 år”, vilket gjorde honom så rörd att han grät en skvätt. Han har varit sin dotters bästis i alla år. För honom är det familjen som gäller och släktforskningen har resulterat i boken om hennes farfars fars faster - sångerskan Christina Nilsson (1843-1921).
– Hon fick heller inga barn, säger Sylvia som sannerligen har drag av sin berömda släkting. Man sa om Christina, att hon skulle ses och inte bara höras.

Det gäller sannerligen även för ASylvia. Hon är vacker och hon vet om det. Att dessutom ha lyckan att vid 56 års ålder få en puff i rätt riktning måste kallas tur.  
– Visst är det härligt att leva, säger hon och skrattar lyckligt. Det är ju tur att man inte är dansös, då hade jag varit pensionerad för länge sedan.
Monica Antonsson
 
 

Vid första intervjutillfället på Beateberg 1989 var Sylvias far, Harald Vrethammar, med. 

En tid senare fick jag det här brevet:

Harald Vrethammar var nämligen en hängiven släktforskare och kunde därför berätta att Sylvia är släkt med sångerskan Christina Nilsson om vilken han hade skrivit en liten bok som han nu skickade mig.

Hemmets Journal skrev om Christina Nilsson i nr 10, 1992 och Hemmets Veckotidning i nr 32, 1993. 

Jag hittar även ett brev poststämplat 1992 från Sylvia i mitt arkiv. 

Hon har bland annat skickat mig den här bilden.