Peter Settman

 Allas Veckotidning
Nr 2, 2007

Tittarna valde Peter Settman till bästa programledare

Jag fick glädjefnatt och friade!

Som ung var den populäre programledaren Peter Settman klassens clown, lillgammal till utseendet och en kille som tjejerna bara ville vara kompis med. 

Tills han bytte flanellbyxorna mot jeans - då hittade han både kärleken och självförtroendet. 

– Jag ääälskar dig!! 

Med TV-priset Kristallen i sin famn tappade Peter Settman, 37, plötsligt talförmågan. Den vanliga tankeskärpan med åtföljande svada vägrade helt enkelt att infinna sig. Till slut skrek han bara ut sitt lyckorus mot sambon Anna Vegerfors, 36. Han var ju så himla glad! Svenska folket hade utsett honom till årets programledare och "Så ska det låta" till årets bästa program. Bättre kunde det knappast bli! Några dagar senare, på en restaurang i London, friade han till Anna och fick ja. Efteråt var han alldeles utmattad av anspänningen och lät meddela omvärlden, att inom två veckor skulle saken vara klar. Så blev det förstås inte. Det löftet var en viljeyttring. Den vackra diamantringen i vitt guld på Annas finger talar emellertid sitt tydliga språk. Det är bara tidpunkten som ännu står skriven i stjärnorna.
Anna och Peter träffades sedan han separerat från Janne Loffe Carlssons dotter Sara efter nio år. En TV-kanal hade ställt till med en sommarfest och plötsligt stod hon där. Numera är de sambos i sin villa i Saltsjöbaden. Där bor även Peters söner Oskar och Elis varannan vecka. 

Kan tacka nej

När nu bröllopsklockorna snart ska ringa, kan omgivningen lugnt konstatera, att det inte precis är några dunungar som får varandra. Hon är VD för Aftonbladet Nya Medier och han driver produktionsbolaget Baluba som i våras sprängde den så kallade hundramiljonersvallen. Omsättningen är det med andra ord inget fel på. Bolaget producerar allt från Melodifestivalen till bröstcancergalan och "Hey Baberiba". Som om det inte vore nog, är Peter flitigt anlitad som konferencier, underhållare, manusförfattare och TV-producent. 
– Men jag stressar inte, försäkrar han. Jag strukturerar min tid och tar en sak i taget. Och så har jag lärt mig att tacka nej ibland. Tidigare såg jag mig själv som någon slags kundtjänst.
Peter är tillbringade sina första år i Aspudden utanför Stockholm. Mamma Marianne Settman och pappa Gunnar Thörnstrand splittrade upp efter bara ett år men han hade tillgång till båda, tills hans pappa dog i cancer 1985.
– Det var väldigt tungt och inget man önskar någon att behöva vara med om, säger Peter som i tioårsåldern flyttade till Sätra med sin mamma. I grannförorten Skärholmen fanns dramapedagogen Maud Bark och Vår teater. Peter knöts till verksamheten och fick utlopp för sin kreativa ådra. Han skrev pjäser och sketcher likaväl som han agerade på scenen, byggde dekor och regisserade.   

Annorlunda kläder
– Maud var den första som tog tag i mig. Du Settman, sa hon. Du bör nog fundera på det här med skådespeleri på allvar. Det var fantastiskt. Teatern var mitt största intresse. Så fort jag fick en chans stack jag iväg till Vår teater. Vi hade olika grupper som satte upp föreställningar och blev rätt framgångsrika inom ungdomsteatern. Och så kom Maud och sa, att det fanns det ett yrke för det! Alla blev förstås inte skådespelare sedan, men alla hade nytta av det vi gjorde där. Annika Lantz var en oss. Camilla Qvartoft, som är programledare på radion, var en annan. Två av mina bästa kompisar blev advokater. Även de hade nytta av att lära sig tala inför folk. Det var en superbra träning och en naturlig språngbräda för den här typen av kultur.
Omgivningen blev inte särskilt förvånad, att Peter numera är den entertainer han är. Det var trots allt han som ständigt lade beslag på roliga timmen. På den tiden gick de flesta klädda i jeans och t-shirt. Så icke Peter Settman. Han envisades med att ha vattenkammat hår, flanellbyxor med pressveck, pullover och knäppt skjorta ända upp i halsen. Föräldrarna gjorde vad de kunde för att få honom att ändra stil men förgäves.
– Jag envisades med att vara gubbe. Jag var lillgammal, en klassens clown men populär ändå på något vis. I gengäld har jag numera ganska god kontakt med min barnslighet. 

Ingen lyssnade

Det var först i gymnasiet som Peter började ana nackdelarna med sin klädstil. Han var grabben som tjejerna ständigt blev kompis med. Själv blev han lätt upp över öronen förälskad.
– Jag insåg att jag inte var ball. Jag var ingen man blev kär i. När jag insåg det, slutade jag vara gubbe. Jag tog av mig brallorna och köpte ett par jeans. I gymnasiet! Fattar du? Då kom plötsligt kärleken, den allra första riktigt besvarade kärleken som man aldrig glömmer. Tack vare jeansen! Därmed kom också självförtroendet.
Peter gick gymnasiet i Södra Latin, en populär skola med teaterinriktning. Han fick en grund att stå på som skådespelare och regissör men bestämde sig för att bli komiker. Vägen dit var emellertid lång och konkurrensen stenhård.
– Jag jobbade som konferencier i de mest oglamorösa sammanhang. Det kunde vara när centrum skulle invigas eller när något skulle sägas på en kundparkering. Det var en väldigt bra skola att stå och prata inför folk som inte ville lyssna på en. Mellan varven jobbade jag som bartender på ett av Stockholms största hotell. Jag serverade sprit fast jag var för ung för att själv få dricka alkohol på krogen. Chefen hade glömt att fråga hur gammal jag var.
Det var tillsammans med kompisarna Fredde Granberg och Gila Bergqvist från Södra Latin som Peter började skriva manus, kläcka idéer till program och knacka på hos SVT. Av det följde program som exempelvis Kosmopol och Gerilla TV-laijv med Ronny & Ragge. 

Visade tvivlarna
– Med små, små kliv tog vi oss in och byggde upp en dialog med SVT, säger Peter. Då gick en tvålopera som hette Storstad i TV. Det blev Byhåla, när vi gjorde parodi på den. Och i Byhåla fanns en buse, några raggare och en tjej de slogs om.
Det blev dundersuccé och folkparksturné. I årets omgång av "Så ska det låta" är Fredde Granberg en av gästerna. Han och Peter för självklart in i en alldeles egen jargong.
– Det blir lätt så, när man känner varandra väl, säger Peter. Det blev verkligen jättekul.
När Peter tog över som programledare för "Så ska det låta" var det en och annan som tvivlade på fortsatt framgång för programmet. Farhågorna kom på skam och programmet är ännu tittarnas favorit. De program som snart ska sändas har höjt ribban ännu ett steg genom att Peter som gänget numera är varma i kläderna. 
– Jag har fått mer utrymme, skrattar Peter. Och jag har inte slagit av på takten. Det lovar jag. Och att döma av studiopublikens reaktioner gick det hem. De var allt från tonåringar till äldre par som hade rest långt för att få vara med. Vilken entusiasm! Om bara tittarna kommer till oss också, så blir det en fortsättning nästa år. 

Lycklig av publiken
Peter avslöjar att han aldrig i förväg vet, vad han ska säga, när han kliver ut på scenen. Att förbereda sig med skrivna manus fungerar inte.
– Jag lyssnar noga och är närvarande i situationen. Annars missar jag alla chanser till poänger. Man måste ha alla sinnen på spänn. Då kommer kommentarerna liksom av sig själva. Får man gensvar från publiken, så blir man lycklig. Det är det som är själva bränslet.
Privat är Peter engagerad i antimobbingrörelsen Friends som verkar mot mobbing och kränkande behandling av barn i skolan. Han blev värvad direkt till styrelsen och tackade ja i samband med att han vid ett tillfälle var konferencier åt organisationen.
– Friends gör ett extremt viktigt arbete. De föreläser i skolorna, utbildar kompisstödjare och presenterar konkreta lösningar på problem. Styrelsens arbete innebär att vi optimerar arbetet och ser till att så mycket pengar som möjligt går till verksamheten. 

Tittar inte i förväg

Peter avstår från att förhandstitta på "Så ska det låta". När programmen sänds bänkar han sig framför TV-apparaten som alla andra. Sedan kan han bara hoppas på, att det färdigklippta resultatet ska vara lika bra som det kändes vid inspelningen. Peter väntar just nu också på premiären av "Playa del Sol", en serie om 12 avsnitt som i vår ska sändas i SVT.
– Det är en komedi om två reseledare spelade av Mikael Tornving och Henrik Hjelt, avslöjar Peter som är pappa till såväl manus som regi. Det är ingen modern variant av "Sällskapsresan" utan en historia om de båda reseledarnas interna kamp om vem som är platschef och hur arbetet ska bedrivas. Serien är inspelad på Playa Ingles på Gran Canaria, så vi var verkligen mitt i smeten.
De flesta kommer att känna igen sig, försäkrar han. Väldigt många har trots allt varit på just Playa Ingles. Själv är Peter också intresserad av resor. Han föredrar dessutom sol och bad framför snö och skidåkning.
– Vi var på Capri i somras, Anna och jag. Det är en väldigt vacker och romantiskt plats. Och alla har ju hört den gamla schlagern. Jag gick omkring och nynnade "Det var på Capri vi mötte varandra" tills Anna bad mig vara tyst.
Monica Antonsson