Nr 52, 2004
Sveket fick Lotta Mossbergs värld att rasa
Efter 22 år tog kärleken slut och allt jag fick var lögner
Tala om att sadla om!I många år mötte Lottas ansikte oss när vi slog på TV4:s nyhetssändningar. Idag är den karriären över och i stället hittar vi henne som vd på Täby Galopp.
det har hänt mycket i Lottas liv de senaste åren. Och tyvärr har inte allt varit av det angenäma slaget...
När Lotta var 15 år blev hon avkastad av sin stora kärlek. Han hette Compis och hade för vana att kasta av sina ryttare. Dessvärre snubblade han på henne, där hon låg i sågspånet, så hon fick käken knäckt. Sedan fick hon gå med käkarna hopkrokade i tre månader, då hon bara kunde inta flytande föda. Ändå lät hon sig inte avskräckas. Hon fortsatte att rida och har tills helt nyligen haft egen häst.
- Det är världens bästa motion, säger hon. Och så kommer man ut i naturen. Jag har dessutom jobbat mycket i föreningar och ridklubbar. I dag är jag valberedningens ordförande i Svenska Ridsportsförbundet och engagerad i Globen Horse Show. Hästar är helt enkelt en livsstil och jag trivs överhuvudtaget bra med alla djur. Det är faktiskt första gången i hela mitt liv, som jag inte har ett husdjur…
Sitter på toppen
– Vi genomför 45 tävlingar per år och arrangerar dessutom en hel del events, säger Lotta. Kamratgäng och företag ordnar kickoffer och personalfester hos oss och på vårpremiären har vi både hattparad och tävlingar.
– Hästvärlden består av olika grenar och olika sorters hästar, säger Lotta. Men det är mer som förenar än skiljer oss åt. Galoppen är fantastisk! Den rids bara med fullblod och är hästsportens Formel 1. Vi ska förhoppningsvis få snurr på den nu, så att den visas oftare i TV. Vid det här laget bör folk ha börjat tröttna på travhästar.
Lotta är sig egentligen inte särskilt lik. Hennes mörka, axellånga hår har gett plats för en kortare och snällare frisyr. Hon bär dessutom glasögon. Det är emellertid de yttre attributen. Inombords är förändringarna betydligt större. Lotta har inte bara gjort en yrkesmässig kursändring i livets middagshöjd, hon har dessutom brutit upp ur sitt äktenskap, sålt sitt hus i Mälarhöjden och flyttat in till stan.
– Jag har precis börjat komma i ordning, säger hon. Jag plockar fortfarande i ordning saker och sätter upp tavlor. Det blev en väldig utrensning. Vi fyllde två jättestora containrar med skrot från huset.
Skilsmässan kom som en blixt från klar himmel. Lotta började misstänka, att allt inte stod rätt till, så hon ställde frågor och fick konstiga svar. Hennes livskamrat hade fått nya intressen som inte omfattade henne och barnen.
Ensam och besviken
– Jag var helt oförberedd och gick ner för räkning totalt. Om man gifter sig som ung och skaffar barn, så har man trots allt fattat ett slags beslut om ett liv tillsammans. Om den andra parten plötsligt ångrar sig efter 22 år, så förväntar man sig, att få vara den första som får veta det. Ska man gå skilda vägar, så måste man – inte minst för barnens skull - göra det på ett värdigt sätt och med respekten för varandra i behåll.
Så blev det inte. Lotta insåg till sin stora förvåning, att det fanns en tredje part i hennes äktenskap som gjorde det omöjligt att fortsätta.
– Vi kunde inte tala med varandra. Han nekade in i det sista och jag fick bara lögner till svar. Det gjorde mig både ledsen och besviken. Mest för att jag har haft så höga tankar om den man som en gång var en del av mitt liv. Så han flyttade och jag stod ensam kvar med ansvaret för barnen, huset, hunden och hästen.
Dottern Anna gick i nian och sonen Oskar gjorde just sin militärtjänst. De ville bo kvar där de hade bott, sedan de var små, så för Lotta var det självklart att i första hand ordna deras vardag.
– Någon var ju tvungen att ta ansvar, säger Lotta som köpte ut sin före detta man ur huset.
– Sedan var det bara att börja renovera, sälja och tömma huset. Det har tagit några år, för jag gjorde det själv med hjälp av min son. Jag både snickrade och målade. Mina väninnor säger, att jag renoverade huset i ren ilska. Men det var snarare nödvändigt, för att jag själv överhuvudtaget skulle kunna bo kvar.
Och kärleken dog, som hon säger, som av någon sorts självbevarelsedrift. Besvikelsen var så stor, att den överskuggade allt som en gång hade varit positivt.
– Han blev en helt annan person för mig. I dag är han någon som jag har väldigt svårt att känna respekt för.
Lotta sålde hästen och avlivade sin 11 år gamla flat coated retriever Chess som hade blivit gammal och sjuk. Det var tufft och smärtsamt men nödvändigt.
Bästa festen
När Lotta stod inför 50-års dagen, bestämde hon sig för att ha ett jättekalas på kvarterskrogen i Mälarhöjden. Där fanns plats för 50 gäster, så hon bjöd 60 övertygad om att åtminstone några skulle lämna återbud.
– Alla kom! Så det blev trångt men jättekul. Grannar och vänner hade ordnat med kluriga frågor till ”Vem vill bli miljonär”, så vi spelade och jag vann en resa till Kanarieöarna. Det var en helt fantastisk kväll.
Lotta var fortfarande tilltufsad efter skilsmässan, när hon blev erbjuden VD-jobbet på Täby Galopp. Hon var känd i hästkretsar och är ekonom i botten, så hon kvalifikationerna var det inget fel på. Dessutom hade barnen blivit så gamla, att tiden kändes mogen att axla ansvaret med ett VD-jobb.
– Jag har aldrig varit rädd för att bryta upp och göra något nytt. Det är bättre att ångra det man gjorde, än det man inte gjorde. Och ett miljöombyte är vanligtvis inspirerande. Man förändras som person och får nya kontakter. Många gånger stärker man sitt självförtroende bara genom att våga pröva.
Beslutet att sälja huset växte fram. Oskar flyttade hemifrån, så plötsligt var hon och Anna ensamma i det 130 kvadratmeter stora huset. Lotta tyckte plötsligt att hela hennes fritid gick åt till snöskottning och gräsklippning. För knappt en månad sedan gick därför flyttlasset till Gärdet i Stockholm, där de numera bor i en trerumsvåning. Anna har fått gångavstånd till skolan och Lotta, som åker mot rusningstrafiken ut ur stan om morgnarna, kör till jobbet på tio minuter.
– Jag ser både stadshustornet, hötorgsskraporna och kungstornen från mitt vardagsrumsfönster. Och det är nära till både Lill-Jansskogen och Ryttarstadion. När det är ruggigt ute, har jag dessutom en öppen spis som jag eldar i. Men visst händer det, att jag saknar villan. Det är ju inte så konstigt efter 20 år. Jag saknar däremot inte jobbet med den. Och jag har många vänner kvar i Mälarhöjden, så jag är ofta där och hälsar på.
Ingen ny kärlek
Lotta ägnar en del av sin fritid åt golf numera. Just nu är hon härligt brunbränd efter en golfvecka på Costa del Sol med 15 väninnor. Hon försöker dessutom tillbringa lite tid på sitt smultronställe vid sjön Grängen i Hälsingland. Hennes pappa byggde huset och det var där hon njöt sin barndoms somrar.
– Tyvärr kommer jag dit alldeles för sällan. Jag får ändra på det nu. Om inte annat så för att veden är gratis där. Jag trodde inte mina ögon häromdagen, när jag kom in på macken och fick se vad en säck ved kostar!
Lotta har gått igenom en stor livsomställning och än finns mycket praktiskt i skilsmässans spår att klara av. Undra på att hon längtar efter den dagen, när hon kan sätta punkt och gå vidare. Innan dess är någon ny kärlek inte aktuell. Åtminstone ingen som hon vill prata om.
– Min bror hade kanske rätt, när han i sitt tal på min 50-årsdag kallade mig överlevare. Hur knepigt det än har varit i livet, så har jag alltid kommit ner på fötterna. I dag kan jag glädjas åt det lilla. Jag har fullt upp med att försöka hitta tillbaka till den jag en gång var, innan jag gifte mig och bildade familj. Det är en intressant och väldigt spännande resa. I och med att jag sålde huset, så har jag gjort mig av med en massa ansvar. På så sätt har jag fått tid över för mig själv. Häromdagen kunde jag exempelvis boka in en skidresa till Åre, så i februari bär det av till fjällen. Samtidigt njuter jag av att ha världens bästa jobb. Så jag har det bra, även om livet kanske inte är en dans på rosor just nu.
Monica Antonsson
________________________________________________________________________________
Allas Veckotidning
Nr 18, 2008
Lotta Mossberg är ledsen över de elaka ryktena
Stig fick sparken när han blev kär i mig
De hade känt varandra länge när kärleken slog till med dunder och brak.
Men det var inte alla som tyckte det var okej att Lotta Mossberg blev förälskad i veterinären Stig Ahlengärd...
Senast i raden av drabbade par är Lotta Mossberg, 55, och hennes käresta, veterinären Stig Ahlengärd, 63. Hon är ju numera vd på Täby Galopp, så när ljuv musik uppstod mellan henne och banveterinären, uppstod en jävsituation. De är än så länge varken förlovade eller gifta utan iblandbos, som Lotta säger.
Jordbruksverket tyckte emellertid inte, att de kunde arbeta tillsammans, så han fick lämna sitt uppdrag efter 30 prickfria år.
– Det var ungefär lika komplicerat som om polisen skulle utreda sig själva, säger Lotta där hon står tillsammans med Stig i ett av stallen på anläggningen. Han är där för att hälsa på och ska snart iväg på nästa hembesök med bilen är full av veterinärgrejor.
Lotta kallar honom skämtsamt för Dr Finley. Det är den bästa beskrivningen, menar hon. Åtminstone för dem som minns tv-serien med samma namn om den gemytlige veterinären som for den engelska landsbygden kring i sin lilla bil och tog hand om djuren. Precis så gör Stig också. Han har hur många patienter som helst på ridskolor och i privata stall. Och på Solvalla förstås. Där får han nämligen fortfarande vara banveterinär.
Nästan fem år har gått, sedan Lotta till allmän förvåning lämnade jobbet som nyhetsankare på TV4 för att bli vd på Täby Galopp. Den röda vd-stolen hon sitter i, fick hon av personalen. De ville inte, att hon skulle sitta i den gamla "katapultstolen". Före henne hade nämligen inte mindre än 15 olika vd:ar åkt all världens väg de senaste 30 åren.
Lotta var fylld av visioner och gick in för sitt nya jobb med stor entusiasm. Målsättningen var först och främst att få in galoppsporten i TV, där travsporten sedan länge var etablerad.
– När löpen visas i tv, får vi bra spel, konstaterar Lotta enkelt. Det är det vi lever på.
I dag arrangeras framför allt tv-sända tävlingsdagar och stora festdagar med klassiska löpningar och olika jippon som till exempel hattparaden. Framgången är emellertid inte bara Lottas förtjänst, påpekar hon.
– Den är vår förtjänst! Vi har hjälpt till allihop såväl personalen som hästägare, tränare, ryttare och många förtroendevalda i olika sammanhang. Vi jobbar alla hårt för att göra galoppsporten populärare.
Tråkig skilsmässa
Lotta spelar inte för egen del. Hon är helt enkelt inte road.
– Det skulle dessutom se ganska illa ut, om vd stod och hängde i totokassan, skrattar hon. Nej, det är själva sporten jag är intresserad av.
Under en tämligen svår övergångstid tvingades Lotta sälja hästen och avliva hunden. Det var tufft och smärtsamt men nödvändigt. Hon renoverade villan i Mälarhöjden med hjälp av barnen Anna och Oskar, varpå flyttlasset gick in till stan.
– Jag blev inte långvarig där, avslöjar hon nu. Jag är helt enkelt ingen stadsbo.
Lotta köpte sig en trea i Hägersten, bara ett stenkast från sina gamla kvarter. Det var trots allt här hon hade sina vänner och hela sitt nätverk.
– I dag är båda barnen ute i världen. Oskar är i USA och jobbar men har eget boende här, när han kommer hem. Anna har just åkt iväg till Sydamerika för att plugga spanska. Hittills har hon bott hos mig, när hon varit hemma. Det är mycket därför jag har lägenheten kvar. Jag vill inte vara brysk, men 3000 sillgrisslor kan inte ha fel. Man ska knuffa ut ungarna så småningom. Men de måste få tro, att de kom på det själva.
Det var i trakten kring Mälarhöjden som Lotta lärde känna Stig för närmare 20 år sedan!
– Jag hade häst och Anna hade häst. När en av dem blev sjuk, ringde jag till Stig som var känd för att vara duktig. Han kom åkandes i sin bil och blev vår husdoktor.
De blev vänner och så var det tänkt att förbli. Det var aldrig frågan om annat. Båda hade familj på respektive håll.
– Ingår man äktenskap, så ingår man ett avtal, säger Lotta bestämt. Så var det åtminstone för min del i många år. Man sover bäst om natten då. Men det var ju himla godtroget, visade det sig.
På Täby Galopp möttes de i helt andra roller - hon som chef och han som Jordbruksverkets förlängda arm. Hans uppgift var att finnas på plats i samband med tävlingar för att kontrollera djurskyddet. Var banan för dålig för tävling, var det hans sak att stoppa loppet. Samma sak gällde om en häst som skulle tävla var sjuk. Banveterinären har alltid sista ordet. Sedan spelar det ingen roll vad vd och andra tycker.
– Det var i samband med en kombinerad privat- och tjänsteresa till Tjeckien som vi fick upp ögonen för varandra på ett nytt sätt. Vi var där och tittade på tävlingar i hinderlöpning med såväl personal som samarbetspartners. Man kan nog inte säga, att det sa klick direkt som när man var ung. Vi är ju grå pantrar och har dessutom känt varandra rätt länge. Men efter den resan började vi träffas.
Full av intriger
Det fanns en och annan som inte direkt jublade över deras kärlek. Elaka tungor satte rykten i omlopp, trots att både Lotta och Stig medvetet hanterade risken för jäv med försiktighet.
– Stig var hela tiden noga med att aldrig hamna i en jävsituation, säger Lotta. Om banan var i tveksamt skick en dag eller om hästen jag tidigare var delägare i skulle tävla, kallade han helt enkelt in en ersättare. Det innebär att vi faktiskt hanterade problemet. Därför är det särskilt fräckt att ifrågasätta Stig. Det är djuren och inget annat som gäller för honom.
Lotta vet att de klagomål som småningom nådde Jordbruksverket var ämnade för att skada henne. Som vd fattar hon trots allt inte alltid bekväma beslut. Det ligger i sakens natur.
– Alla tycker helt enkelt inte om mig, säger hon. Hästvärlden är dessutom liten och full av intriger. De som hoppades att jag skulle avgå blev säkert både förvånade och besvikna, när det i stället blev Stig som tackade för sig. Och det har de all anledning att vara. Det är en väldig förlust för oss alla.
Det är med andra ord rätt tufft att vara vd. Man orkar ett antal år, säger Lotta. Men inte hur länge som helst. Viktigast är att kunna skilja på yrkesrollen och privatpersonen.
– Stig brukar påpeka, att han är ihop med Lotta Mossberg och inte med vd:n på Täby Galopp.
Lotta pendlar numera mellan lägenheten i Hägersten, jobbet i Täby och Stigs hästgård utanför Norrtälje i Roslagen.
Resvägen till jobbet är lite längre. I gengäld slipper hon rusningstider och trafikstockningar.
– När man åker från Roslagen om morgnarna, kan man antingen trycka in lite klassisk musik i cd-spelaren, slå på P1 och bara glida fram genom landskapet som är så vackert. När man åker från Hägersten handlar det om att sitta i bilkö genom hela stan och ha lokalradion på för att kunna höra trafikinformationen. Det är en väldig skillnad.
Om gården i Roslagen berättar hon, att mangårdsbyggnaden är från 1700-talet och att det just nu står sju hästar i stallet.
– Och alla djuren ska ha mat! Det tar en evig tid. Det är hästarna, hönsen, ankan och alla djuren i skogen. Stig är mycket noga med det.
En perfekt man
Han ser dessutom till att Lotta får mat. En och annan älgstek kan hon visserligen fixa till. Det kan alla som är från Hälsingland, menar hon. Men när Stig har varit ute och jagat och har skjutit exempelvis en hare, är det bäst att han tillagar den själv.
– Jag vet inte hur han gör, säger hon. Men det blir jättegott varenda gång.
Lotta berättar om romantiska middagar med levande ljus och en trevlig, romantisk man som friat gång på gång.
– Javisst, säger jag. Men när ska vi ha tid med det?
Lotta skrattar gott, när hon berättar. Det är emellertid ingen överdrift att bådas almanackor är tämligen fulltecknade. Det är ett evigt pusslande med tider för att kunna gå bort tillsammans eller bara få en kväll på tu man hand. Det mesta lutar därför åt, att Lotta tar sitt pick och pack och flyttar hem till Stig så småningom.
– Stig är den perfekte mannen, konstaterar hon. Och jag kan faktiskt tänka mig, att gifta om mig. Lika barn leka bäst och vi har väldigt kul tillsammans.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar