måndag 13 september 2021

Py Bäckman

 Hemmets Veckotidning 

Nr 33, 1992

Min bästa tid är nu



Allas Veckotidning
Nr 34, 1997

Hela livet har jag längtat efter min pappa...

När sångerskan Py Bäckman föddes på slottet lade mamma henne i en mangelkorg och bar hem henne till sina föräldrar. Pappan ville inte se sin nyfödda dotter!
Det är 49 år sedan nu och fortfarande har de inte träffats - trots Pys alla ansträngningar...







Allas Veckotidning
Nr 48, 2006

Py har slutat längta efter sin pappa

Han besvarade aldrig mina brev

Sångerskan och musikern Py Bäckman föddes på Karlbergs slott där hennes mamma var husa. 
Uppväxten i Iggesund var trygg hos mamma, mormor och morfar. 
Men genom livet, trots en lysande musikalisk karriär, är det en person som saknats i Pys liv...

Osminkad och med en grön sjalett runt sitt bruna hårsvall kommer Py Bäckman, 58, hastandes till Rosendals trädgårdar för en pratstund. Under den rödrutiga skogshuggarskjortan bär hon en stålgrå jumper och ett par alldeles för stora arbetarbyxor hon ärvt av svärsonen Petter.

– Jag försov mig, säger hon. Agenten ringde och väckte mig. Det var liksom bara att glida ner i brallorna och ge sig i väg. 

Hon bubblar över av skratt. Py har nämligen gott om både humor och självironi. Hon är enkel, rättfram och ärlig. Att Py - eller Marie Elisabeth som hon egentligen heter - just nu skördar framgångar med sin nya platta "När mörkret faller" är just inget skäl att göra sig till. Att sjalen, som hon köpt i en skateboardbutik, har vita döskallar och att hon bär ett silverfärgat skellett i kedjan kring halsen ingår liksom i paketet.

- Det är 15 år sedan jag gav ut en platta sist, så jag ville ju ha på mig något snyggt, säger hon och klappar om skelettet.

Lyckligt lottad
Py har med åren distanserat sig rätt långt från sitt ursprung. Hon kom nämligen till världen i västra flygeln på Karlbergs slott mitt i Stockholm. Mamma Ingegerd var husa i mässen och hade sin pigkammare just i västra flygeln. Pappan var elev vid kadettskolan men lyste med sin frånvaro då som nu. Som barn drömde Py om honom. Hon drömde, längtade och skrev brev också som aldrig fick några svar. Nu har hon gett upp. Han behövs inte längre.

– Mamma tyckte att jag skulle nöja mig med henne. Så det gör jag. Man får vara glad, att man hade en familj. Jag var egentligen väldigt lyckligt lottad som hade både mamma, mormor och morfar hemma i Iggesund. Det får man vara nöjd med. De gav mig allt, lärde mig massor och såg till att jag blev självständig.

Ville skriva musik
Py har en lägenhet i Järfälla men bor mest i sitt röda fritidshus i Stavsnäs på Värmdö. Hon är självförsörjande på ved och i den stora trädgården finns flera små hus. Ett är stugan hon bor i med kakelugn och vedspis. Ett annat fungerar som badhus med gammeldags badkar i romantisk miljö. De sex kastrerade katterna Vitnos, Röskva, Basse, Pluto, Lillgardin och Den lilla rädda har sitt eget hus med värme, mat och vatten. De var från början övergivna sommarkatter som i sökandet efter en vänlig själ fann just Py. Hon ställde upp och i dag går de ut och in som de vill i sitt hus, vilket gör att hon inte alltid måste finnas på plats. Djur finns det emellertid gott om i Stavsnäs. 

– Rådjuren äter upp mina blommor om somrarna, säger hon. Efter en tid står bara pinnar kvar i rabatterna. En gång när jag kom ut, nästan krockade jag med ett litet rådjurskid som stod där vid husknuten med en blomma i munnen. Men vad gör du, sa jag. Han stannade upp förskräckt och backade försiktigt bakåt till sin mamma. Det var precis som att befinna sig i en tecknad film.

Som så många andra musikanter numera känner Py en stark dragning till Orsa. Det började med att hon blev övertalad att sjunga på gator och torg på Orsayran, en musikmässa just i Orsa. Numera är det en årlig tradition att Py jammar på hotellet och sjunger i godtemplarlokalen med Hellzephyrs Poporkester, ett band med låtar som "Rälsbussen till Östersund" och "Varför sitter gamla kärringar med hatten på?" på repertoaren.

– Var kommer alla musiker ifrån, undrar Py. De kommer dragandes på gitarrer, ståfelor, flöjter, bleckblås, fioler och instrument jag aldrig har hört talas om. Det är megafoner, knastriga högtalare, klockor och bjällror. Det är så häftigt, att det borde filmas.

Från Orsa har hon också hämtat sitt band Glädjebåten som kompar henne på såväl nya plattan som på turné. Medelåldern i bandet är 19-35 år. Det passar alldeles precis, säger Py.

– Det funkar. Vi snackar musik. Det är genuint, avskalat och utan krusiduller.

Upprinnelsen till den här comebacken var att hon plötsligt ville skriva musik och inte bara texter. Hon gjorde slag i saken och har nu en hel repertoar av spännande låtar som fått existentiella texter om kärlek, liv och död. Nu kan hon bara hoppas på att recensionerna ska generera fina försäljningssiffror också. Skivan är nämligen utgiven på eget bolag, vilket betyder att hon själv har bekostat plattan med hjälp av goda, pålitliga vänner. Det är enda sättet att själv få ha något att säga till om, när man inte lirar i samma division som Idol. Så sälja måste hon, om det ska bli några fler skivor. 

Saknar mamma
Det är emellertid inte bara musiken som drar henne till Orsa. Hon har även upptäckt att hon har rötter där genom mormors mor Albertina Ersdotter som växte upp på Fredshammars herrgård intill Skattungbyn, där föräldrarna var tjänstefolk.  

– Jag visste att hon kom från Skattungbyn men inte att det låg i Orsa, säger Py som när hon är där brukar gå omkring i byn och ta in atmosfären. Albertina flyttade småningom till Iggesund. Där gifte hon sig, fick två barn och blev änka efter bara några månader. Sedan fick hon ensam dra försorg om sina barn i nästan 15 år, innan hon gifte om sig. De starka kvinnorna har varit många i Pys familj. Äpplet har inte fallit särskilt långt från päronträdet. Det är därför den nya plattan i mångt och mycket är en hyllning till mamma Ingegerd.

– Hon lärde mig generositet, säger Py. Och tänk så roligt hon var! Jag saknar hennes skratt och känner tomhet över att hon inte längre finns. Samtidigt skulle jag inte önska henne tillbaka. Hon hade flera svåra hjärtinfarkter och levde med svår ångest de sista åren.

Py började sjunga pop och rock redan på 60-talet. Hon var stjärna i tjejbandet NQB, gjorde solokarriär och fick på 80-talet stora framgångar med Dan Hylander och Raj Montana band. Py och Dan var ett par några år. I dag är de bästa vänner. Hon är fadder till hans nioårige son Aron och han är Pys producent.  

– Dan pratar ibland om, att vi ska väcka Raj Montana Band till liv på nytt. Men det är 26 år sedan vi startade, så det vete sjutton. De som var med har fullt upp var och en sitt på sitt håll. Dessutom gjorde vi en comeback och återföreningsturné redan för nio år sedan.

Den gången fick Py mittuppslag i kvällspressen för sin tuffa image och kraftiga make up. I dag ser hon mer ut som en snäll hippiemormor präglad av sitt 70-tal. Och mormor är hon förvisso. Barnbarnen Otto och Harry är 8 och 3 år gamla. Det har dottern Helena och hennes man Petter sett till. Som mormor bär hon förstås också läsglasögon som även får hänga med upp på scenen. 

– Annars kan jag ju inte läsa vilken låt som kommer härnäst! Och så måste jag kunna se tonarterna, för jag spelar munspel numera. Linser funkar inte. Jag får i dem men inte ur dem. Vid ett tillfälle gick jag omkring med samma linser i tre dygn. Det var inte skönt. Men vad gör man åt åldersförändringar. Jag kan inte ens sminka mig längre utan glasögon.

Skrivit psalmer
Musiken tycks emellertid inte lida av några åldersförändringar. Den countryrock hon sjunger på nya plattan står sig bra i konkurrensen. Det är dock som textförfattare hon har lyckats bäst. Eller vad sägs om till exempel "Stad i ljus" som tog Tommy Körberg till Melodifestivalens final 1988 och som numera definieras som – psalm!

– Det är den första och hittills enda melodifestivallåt som har hamnat i psalmboken, skrattar Py. Och inte nog med det. Den gick in i kyrkan på egna ben också. Det var de som hörde av sig och ville ha den.

Py sögs efter "Stad i ljus" upp som textförfattare av en hungrig bransch. Så flitigt anlitad blev hon, att hon till sist nästan inte gjorde något annat. Nordman fick en lysande karriär tack vare hennes texter. Sven-Ingvars, Ann-Sofie von Otter och Kalle Moreus har också fått sitt. Py har översatt musikalerna Chicago, Evita och Garbo the musical. Senast i raden av storsäljare är Gabriellas sång ur Kaj Pollaks film "Såsom i himmelen". När nya psalmboken skulle skapas hörde kyrkan av sig på nytt. Tillsammans med Mikael Wiehe, Ylva Eggehorn och ett 30-tal andra poeter och tonsättare for hon iväg på en veckas skrivarseminarium till ett Birgittakloster utanför Rom.

– Jag blev väldigt förvånad, när de ringde. Jag är ju en sökande människa utan svar men jag känner mig hemma i kyrkan och tror på en god kreativ kraft hos människan. En bra psalm ska ge förhoppning, stöd, tröst och glädje. De sjungs trots allt vid de viktigaste höjdpunkterna i livet. Vad vore skolavslutningen utan "Den blomstertid nu kommer" och julen utan "Stilla natt"? En psalm ska dessutom ha en melodi som vanligt folk kan sjunga. För mig var det fantastiskt att få bidra med några sånger. Jag tycker faktiskt att det är häftigt.
Monica Antonsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar