Charlotte Perrelli om sitt nya liv som mamma:
Det gjorde ont i hjärtat när jag måste gå ifrån Angelo
Allas Veckotidning nr 13, 2004
Det finns de som tycker att Charlotte inte borde leda årets schlagerfestival. De säger att hon i stället borde ägna sig åt nyfödde sonen Angelo. Charlotte själv förstår inte kritiken. Det gör inte Angelo heller. Hans mamma finns ju alltid nära, beredd att ge honom mat, värme och kärlek.
Lille
Angelo Mateo Perrelli hann knappt komma till världen, förrän han blev kändis
och omskriven i alla tidningar. För mamma Charlotte Perrelli och pappa Nicola
är han ett världens åttonde underverk med sin ljusa kalufs och stora, blå ögon.
Det är sannerligen svårt att ta ögonen från honom. Dessutom är han snäll. Han
hänger med på det mesta och verkar nöjd med att vara mätt och torr. Nicola
skulle gärna ha två, tre knoddar till på direkten, säger han. Om det bara var
möjligt.
Charlotte ser oväntat pigg och fräsch ut för att vara
nybliven småbarnsmamma. Hon har parkerat barnvagnen vid ett av borden på
Nicolas restaurang Divino på Karlavägen i Stockholm. Personalen stökar i köket
men ännu är det några timmar kvar till öppningsdags. På Divino har Nicola specialiserat
sig på italiensk gourmetmat. Vägg i vägg på Divino Delibar säljer han dessutom
allt från fina olivoljor till tryffelkräm.
– Angelo vägde 3515 gram, när han föddes, säger Nicola, där
han går omkring med sonen på bröstet. Charlotte har just ammat, så nu ska han
rapa för att slippa magknip. Det är lite kolikvarning trots allt.
– Vid det här laget väger han säkert ett kilo till, säger
Nicola. Som krögare behöver man ingen våg för att avgöra vikten på en oxfilé.
Han skrattar gott, säger ”amore” och kysser lille Angelo på
pannan. Charlotte tar vid och lägger honom i vagnen, där han strax somnar in.
– Jag har mått oförskämt bra under hela graviditeten. Men om
sanningen ska fram, så var jag rejält orolig också. Ganska många av mina vänner
har drabbats av missfall. Jag har inte tagit ut någonting i förskott.
Kom inte till bröllopet
Charlotte och Nicola fick tidigt veta, att barnet hon bar
var en pojke. Det kom som en överraskning för Charlotte som på grund av en
gammal spådom, var inställd på att få en flicka.
– Vi hade till och med bestämt att hon skulle heta Angelina.
Vi ville ju ha ett italienskt namn med tanke på vårt efternamn. Så det fick bli
Angelo. Det hade känts lite fel att kalla honom Håkan Perrelli.
Perrelli är Nicolas mammas flicknamn. Han och Charlotte tog
sig namnet, sedan familjen Ingrosso bojkottade deras bröllop i Oskarskyrkan den
9 augusti. Tidningarna har spekulerat vilt om varför men Charlotte tiger som
muren. Hon vill inte strö salt i sår.
– Vi är otroligt lyckliga, säger hon. Det får räcka med det.
Jag kan bara beklaga att de inte ville dela vår lyckligaste dag. Och nu har
Angelo kommit. Livet är fulländat. Han är en sådan fin liten prins.
Charlotte gick två veckor över tiden, vilket gjorde henne
lite nervös. Hon hade inte särskilt många lediga veckor till sitt förfogande
och de hon hade, ville hon dela med sitt barn, tyckte hon. Att bara gå och
vänta kändes meningslöst. Så en kväll var dags. De åkte till BB men blev
hemskickade igen. Några timmar senare vaknade hon med värkar.
– Det tog 36 timmar från början till slut, men efter första
krystvärken dröjde det bara 20 minuter, tills Angelo var född. Det var lite
småkämpigt men jag tackade nej till epiduralbedövning. Jag ville känna vad som
hände och ha kontroll. Och visst gjorde det jätteont, men det är mycket som gör
ont. Att gå till tandläkaren till exempel…
Det häftigaste någonsin
Angelo föddes den 8 januari på pricken 69 år efter Elvis
Presley, om nu det betyder någonting. En minut senare låg han vid hennes bröst.
Allt var tyst och stilla.
– Han skrek just inte heller, säger hon. Men plötsligt
bajsade han ner hela min mage!
Angelo kom till världen på en specialklinik för
normalförlossningar vid Danderyds sjukhus. Förlossningsrummet liknade mer en
välutrustad hotellsvit än ett sjukhus. Där fanns dubbelsäng och allt annat som
den nyblivna lilla familjen behövde.
– Vi stannade i två dagar. Det kändes tryggt och bra.
Personalen fanns till hands, när vi behövde dem. De bakade äppelkaka, medan vi
bytte blöjor och jag lärde mig handmjölka. Ändå kände vi, när vi kom hem, att
vi kanske hade behövt en bruksanvisning. Samtidigt gick det förvånansvärt fort
att komma in i rollen som förälder. Man har liksom koll, trots att man aldrig
har varit med om det förr. Att få barn är helt klart det häftigaste jag har
varit med om.
En vecka senare stod Charlotte i studion och sjöng in en
singel. Men när Angelo fick urinvägsinfektion, så lämnade hon återbud till
några framträdanden. På den punkten är hon nämligen mycket bestämd. Angelo går
först i alla lägen.
– Vi låg på sjukhus i tre dagar. Sedan var det dags för
Bingolotto. Då var han bara två veckor gammal. Mina föräldrar fanns på plats
och tog hand om honom då.
Kritiserad som mamma
Det har emellertid inte alltid gått friktionsfritt. När
Charlotte skulle dela ut ett pris på gaygalan, var det närmast kaos därhemma.
Angelo skrek och Nicola visste inte, vad han skulle ta sig till.
– Det var bara att åka hem, säger Charlotte. Jag avstod från
att dela ut priset. Jag blir väldigt splittrad, när Angelo mår dåligt. Som
härom kvällen, när jag skulle göra ett jobb på 25 minuter. Han småskrek hela
tiden. Det hjälpte inte att jag ammade honom. Han vägrade somna. Han kände
säkert att jag var stressad. Det gjorde väldigt ont i hjärtat att gå ifrån
honom då. Och sedan ska man stå där på scenen, le och vara fokuserad på det man
gör. Då måste man stänga av. Det är enda chansen. Och det går ju bra. Nicola
eller min syster Kina finns alltid hos honom.
Charlotte har fått hård kritik, för att hon avstår från att
vara mammaledig. Att vara ledig från jobbet är emellertid ett främmande tillstånd
för Charlotte. Hon är, som hon säger, en enkel tjej från Hovmantorp som är van
att ta i, känna ansvar och jobba hårt.
– Jag har inte haft semester i hela mitt liv. Vad gör man
då? Nej, en lång mammaledighet är inget för mig.
Hon är medveten om, att hon är privilegierad som kan ha
Angelo med sig på jobbet. Det hade varit en helt annan sak, om hon hade jobbat
på Konsum. Charlottes jobb innebär att hon åker iväg någonstans, sjunger fem
låtar på fredagen och fem låtar på lördagen. Sedan är det klart. I praktiken är
hon kanhända mer ledig än de flesta andra mammor.
– Att jag sitter i bilen på väg till spelningen är inte
värre än att en annan mamma åker bil till sina svärföräldrar.
Nicola är den förste att stötta hennes beslut. Speciellt som
han nästan alltid finns med bakom scenen och tar sin del av ansvaret.
Rätt att tacka ja
– När Angelo är tillsammans med oss, så är han trygg, säger
han. Han ser inte ens handen framför sig, så han vet inte om vi är hemma,
sitter i bilen eller bor på ett hotell.
Angelo har vaknat och jollrar förnöjsamt i Charlottes knä.
Hon kallar honom allt från Prinsen till Lillkorven och Grodan. Nicola
protesterar men hon skrattar lyckligt. Kärt barn har som bekant många namn.
– Min mamma tyckte att jag var galen som tackade ja till
Schlagerfestivalen. Hon kunde inte förstå, hur jag vågade. Det är ju ett
gigantiskt projekt som har krävt såväl möten som repetitioner. Men det har gått
bra. Angelo har jollrat och ätit som vanligt. Det är bara när han är hungrig
och blöt som han piper lite. Då tar jag förstås en paus för hans skull. Alla
förstår och respekterar det. Det är bara under sändningarna som det är
omöjligt. Och de är ju över på två timmar.
Charlotte är på det klara med, att det inte alltid kommer
att vara lika lätt. Speciellt inte om barnaskaran växer.
– När det blir dags för skolavslutning, Lucia och annat som
är viktigt för Angelo, så kommer jag att finnas där. Då får mitt jobb stå
tillbaka. Jag kanske kan jobba på någon teater och avstå från att resa. Ska vi
ha fyra barn, så blir det mycket att sy ihop med läxläsning och vem som ska ha
med sig frukt och gympadojor hit och dit. Men jag tycker att sånt är roligt.
Jag kommer att bli en riktig bullmorsa.
Att
Charlotte blev programledare för Schlagerfestivalen var något av en revansch.
Efter segern i Jerusalem 1999, då hon vann med ”Tusen och en natt”, blev hon
mer eller mindre bortmanövrerad från programmet. Året efter fick hon erbjudande
om att bli en slags blomsterflicka. Det var allt.
– Jag tackade nej, så vi åkte till Los Angeles i stället.
Tio andra artister gjorde ett medley på gamla schlagerhits och Arja Saijonmaa
sjöng min vinnarlåt. Det kändes jättekonstigt.
Känner bara lycka
Charlotte hade blivit en hackkyckling. Tidningarna
kritiserade hennes sätt att klä och sminka sig. Själv tycker hon att artisteri
är mer än sång.
– Går folk ut för att få se en show, så väntar de sig lite
roliga kläder och lite galenskap. Det tycker jag är kul att bjuda på. Och de
som gnällde då är samma liga som gnäller nu. Man måste ju fråga sig, om inte
tidningarna har något annat att skriva om.
Hon blev stämd av Bert Karlsson och gruppen Wizex också. Och
hon blev stämplad som bråkig.
– Det fanns en tid, då jag undvek att ens gå på ICA, säger
hon. Jag blev uttittad och tyckte att det var obehagligt. Men det har gått över
nu. Jag bryr mig inte. Jag mår bra i mig själv och är otroligt lycklig. De som
känner mig vet, att jag inte är någon bråkstake. Nu är allt bara underbart. Jag
kan sitta och titta på Angelo i timmar. Jag kan inte riktigt fatta, att han har
legat i min mage.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar