Rubrik:
Monica Svensson –
Lillbabs dotter
Byline:
Av Monica Antonsson
Foto: Kurt Pettersson
Brödtext:
På Barbro
"Lill-Babs" Svenssons tomt i Järvsö står en friggebod i brunt och
blått. I den sitter dottern Monica Svensson och sköter såväl mammas som systern
Malin Berghagens affärer. Hon svarar i telefonen, sköter bokningar och skriver
fakturor på halvtid eller mer varje dag sedan snart ett år beroende på vilket
tryck som för tillfället råder från arrangörerna.
– Mamma har inte längre något kontor med sekreterare i Stockholm, säger Monica. Hon har trappat ner på takten, sedan hon drabbades av hjärtflimmer. Jag har tagit över de dagliga bestyren under en övergångsperiod för att hjälpa henne komma in i jobbet. Tanken är att hon ska kunna sköta det själv så småningom.
– Mamma har inte längre något kontor med sekreterare i Stockholm, säger Monica. Hon har trappat ner på takten, sedan hon drabbades av hjärtflimmer. Jag har tagit över de dagliga bestyren under en övergångsperiod för att hjälpa henne komma in i jobbet. Tanken är att hon ska kunna sköta det själv så småningom.
Med Monica har Barbro
fått en kraft som verkligen kan branschen efter alla år på första parkett. När
Monica kom till världen 1955 hade Barbro just blivit vokalist i Simon Brehms
orkester. Bara 16 år gammal sjöng till dans på ärevördiga Bal Palais i Stockholm
och turnerade landet runt i folkparkerna.
– Jag bodde hos mormor
och morfar de första åren, säger Monica. Det var helt fantastiskt. Mina
morbröder och jag var nästan jämnåriga. De blev mer som mina bröder. Ibland
åkte mamma iväg för att jobba. Ändå fanns hon alltid till hands på något vis.
När Barbro slog igenom
med "Är du kär i mig ännu Klas-Göran" var Monica tre år. Två år
senare hade den svartvita filmen Svenske Floyd premiär. Monica var fem år
gammal och Barbro sjöng "En tuff brud i lyxförpackning". Då hade
Brita hamnat på sanatorium, varför Monica tillfälligt bodde hos hennes
syster.
– Jag hade det hur bra
som helst där också, säger Monica. Mamma var dessutom aldrig långt borta.
Det tyckte nog Barbro som
en dag råkade höra Monica kalla mostern för mamma. Hon insåg att hon ville
samla sin familj och fick hjälp av Simon Brehm att skaffa en lägenhet på
Tomtebogatan i Stockholm. Dit flyttade såväl Monica som mamma Brita och
bröderna Hasse, Lasse och Ulf. Ett år senare gick flyttlasset till en villa i
Sollentuna, där Monica kom att växa upp.
– Jag hade hela tiden
kontakt med min pappa Börje Landar i Järvsö. Det var bara skvallerpressen som
ingenting visste. Han bildade familj och fick bröderna Hans och Petter. Några
halvsyskon har jag aldrig haft. Det låter så illa, tycker jag.
Barbro förekom flitigt på
grammofon, i radio och på TV under hela Monicas tonårstid. Visst lyssnade hon
på Barbros skivor men föredrog Supremes och Beatles. Själv sjöng hon i kör men
kände aldrig någon passion för sången.
– Det var alltid fest, när mamma kom hem. Så är det nog i de flesta familjer, där en förälder periodvis jobbar borta. På den tiden turnerade hon större delen av somrarna och vara borta rätt långa perioder. Det fanns betydligt fler folkparker då än det gör i dag. Vi fick alltid åka med en bit på turnén varje sommar. Det har vi gjort alla tre. Vi såg verkligen fram mot det. Man njöt av att få vara med mamma och av att bo på hotell. Det bästa med det var frukosten. På hotell finns alltid så mycket att välja på. Vi fick se väldigt mycket av Sverige och så hände det alltid något spännande. Vi satt inte bara stilla i bussen hela dagarna, som man skulle kunna tro. Ibland klev vi ur och hälsade på hos någon längs vägen.
– Det var alltid fest, när mamma kom hem. Så är det nog i de flesta familjer, där en förälder periodvis jobbar borta. På den tiden turnerade hon större delen av somrarna och vara borta rätt långa perioder. Det fanns betydligt fler folkparker då än det gör i dag. Vi fick alltid åka med en bit på turnén varje sommar. Det har vi gjort alla tre. Vi såg verkligen fram mot det. Man njöt av att få vara med mamma och av att bo på hotell. Det bästa med det var frukosten. På hotell finns alltid så mycket att välja på. Vi fick se väldigt mycket av Sverige och så hände det alltid något spännande. Vi satt inte bara stilla i bussen hela dagarna, som man skulle kunna tro. Ibland klev vi ur och hälsade på hos någon längs vägen.
Alla flickorna hade sin
uppgift. Det kunde vara att hämta kaffe eller springa ärenden hit och dit.
– Uppgifterna blev mer
avancerade ju äldre man blev. Till sist fick man hjälpa till och plocka ihop
allting. Det var verkligen viktigt att inget blev kvarglömt.
Monica berättar hur hon sju år gammal fick flyga till Tyskland på egen hand.
Monica berättar hur hon sju år gammal fick flyga till Tyskland på egen hand.
– Mamma gjorde ju mycket
TV i Tyskland då. Hon stod utanför planet, när vi landade. Sedan bodde vi på
ett jättestort hotell i Baden-Baden med en jättestor trappa, minns jag.
Några år senare, vid ett tillfälle när Monica skulle möta sin mamma i Örebro, fick hon skjuts dit av pianisten i bandet.
- När vi kom fram till hotellet, gick jag gick upp på vårt rum och han till sitt. Sedan åkte han till folkparken, där mamma skulle uppträda – och glömde bort mig. Som tur var hann jag aldrig bli rädd. Mamma skickade en väninna att hämta mig. Efteråt har vi skrattat många gånger åt det.
Några år senare, vid ett tillfälle när Monica skulle möta sin mamma i Örebro, fick hon skjuts dit av pianisten i bandet.
- När vi kom fram till hotellet, gick jag gick upp på vårt rum och han till sitt. Sedan åkte han till folkparken, där mamma skulle uppträda – och glömde bort mig. Som tur var hann jag aldrig bli rädd. Mamma skickade en väninna att hämta mig. Efteråt har vi skrattat många gånger åt det.
Barbro gifte sig med
Lasse Berghagen, varpå lillasyster Malin kom till världen. Några år senare
gifte hon sig på nytt, den gången med Kjell Kaspersen som är far till systern
Kristin.
- Då flyttade vi till Oslo, säger Monica som emellertid valde att gå färdigt skolan i Sverige. Femton år gammal flyttade därför hem till mormor Brita som hade återvänt till Järvsö.
- Järvsö var lika mycket hemma för mig som Sollentuna. Vi hade ju varit där varje sommar, på helgerna och på loven.
Barbro lämnade Norge för Stockholm efter några år. Dit men till ett eget boende flyttade även Monica efter skolan 1973. Hon arbetade som vårdbiträde på Allmänna BB, gifte sig och fick dottern Jennifer som nu studerar sociologi på högskolan i Gävle och själv är mamma till tioåriga dottern Elina.
- Vi bodde i Sollentuna, när Jennifer var liten, säger Monica. Jag jobbade i en tygaffär i Kista och umgicks med gamla kompisar från uppväxtåren. Det var mysigt. Plötsligt var vi småbarnsmammor allihop.
- Då flyttade vi till Oslo, säger Monica som emellertid valde att gå färdigt skolan i Sverige. Femton år gammal flyttade därför hem till mormor Brita som hade återvänt till Järvsö.
- Järvsö var lika mycket hemma för mig som Sollentuna. Vi hade ju varit där varje sommar, på helgerna och på loven.
Barbro lämnade Norge för Stockholm efter några år. Dit men till ett eget boende flyttade även Monica efter skolan 1973. Hon arbetade som vårdbiträde på Allmänna BB, gifte sig och fick dottern Jennifer som nu studerar sociologi på högskolan i Gävle och själv är mamma till tioåriga dottern Elina.
- Vi bodde i Sollentuna, när Jennifer var liten, säger Monica. Jag jobbade i en tygaffär i Kista och umgicks med gamla kompisar från uppväxtåren. Det var mysigt. Plötsligt var vi småbarnsmammor allihop.
I mitten av 80-talet gick
flyttlasset tillbaka till Järvsö. Monica gifte om sig och fick sonen Stefan som
numera är rörmokare i Oslo och dottern Sara som just nu arbetar som servitris
på Gran Canaria.
- Hon gick ut naturbruksgymnasiet med inriktning på hästhållning i våras. Nu vill hon göra något annat, innan hon går vidare i livet.
- Hon gick ut naturbruksgymnasiet med inriktning på hästhållning i våras. Nu vill hon göra något annat, innan hon går vidare i livet.
Inget av Monicas barn går
i Barbros fotspår. Det finns artister så det räcker ändå i familjen, säger
Monica som heller aldrig har haft några artistdrömmar för egen del. Snarare
tvärtom. Hon drogs till såväl turistnäringen som restaurangbranschen och har jobbat
med bådadera. Dels drev hon och var delägare i Lill-Babs krog på toppen av
Öjeberget flera år och dels arbetade hon med Kramsta värdshus som Barbro drev
med sin syster Birgitta. Hon har dessutom i flera år varit verksam på
turistbyrån i Järvsö. För att inte tala om att hon varit reseledare och guide
på buss.
– Det är väldigt roligt!
Det gör jag gärna fler gånger. Att driva restaurang är däremot ett väldigt
slitgöra.
Men just nu är det alltså
mamma Barbros och syster Malins karriärer som gäller i den lilla friggeboden.
Hjärtflimmer eller ej, Barbro reser hon fortfarande land och rike runt med sina
shower.
- Hon delar fortfarande sin tid mellan Stockholms och Järvsö, säger Monica. Hur mycket hon är här varierar från vecka till vecka. Malin och hennes man, sångaren Tommy Nilsson, bor i Färila. Hon föreläser och håller yogakurser. Jag bokar in henne och ser till att hon får med sig det hon ska ha.
- Hon delar fortfarande sin tid mellan Stockholms och Järvsö, säger Monica. Hur mycket hon är här varierar från vecka till vecka. Malin och hennes man, sångaren Tommy Nilsson, bor i Färila. Hon föreläser och håller yogakurser. Jag bokar in henne och ser till att hon får med sig det hon ska ha.
Monica paketerar och bär
iväg affischer, pressbilder, skivor, kokboken "Leva livet" och
memoarboken "Hon är jag" till posten. Efter arbetsdagens slut njuter
hon fritiden i lugn och ro med sambon Lasse i hemmets lugna vrå.
– Mamma, Malin, Kristin
och jag brukar åka iväg någonstans varje år och att bara umgås. Ibland åker vi
till ett spa någonstans och ibland åker vi längre bort. I maj förra året var vi
i Cannes för att fira Malins 40-årsdag. Sånt tror jag att flera skulle må bra
av att göra.
När Monica får välja
bland Barbros alla inspelningar, väljer hon sången "Mitt liv" med
svensk text av Lars Nordlander. Bästa showen är musikalen "Annie get your
gun".
– Den gjorde mamma på
Skandinavium 1974. Hon hade hela arenan för sig själv. Det var väldigt pirrigt
för oss alla. När mamma fyllde 60 hade Tommy skrivit "Om inte du
fanns". Den sjöng vi tillsammans för henne. Och då sjöng faktiskt även
jag.
Monica Antonsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar